Sång, musik,martna´ och gudstjänst

Nu är martnan verkligen igång ! I alla färdasgårdar råder en sjudande aktivitet. Det pratas och köpslås, handlas och skakas händer överallt. Personer som stöter ihop kanske inte har träffats på länge, men till martnan åker många och chansen är stor att man träffar på någon gammal bekant.

Jag går genom folkvimlet som väntar på att forböndernas alla färdasgårdar ska slå upp portarna. Det är onsdag och det betyder att de sista förberedelserna inför den årliga forbondemässan i Röros vackra kyrka ska ordnas. Forbondemässan hålls nu för 8:e året och det har blivit populärt.

Det arbete som påbörjades med mässan i november ska nu slutföras, så alla medverkande från de olika körlagen är kallade till möte på kyrkokontoret där präst Harald bjuder på kaffe och vi lägger de sista punkterna i programmet. Med temat ”Livets dans” har vi satt ihop ett fullspäckat program där bland annat många ungdomar kommer att framföra musik och sång. Den yngsta är en liten flicka på 8-9 år, som spelar dragspel tillsammans med sin far. Låten heter ”Lilla pappa” – och det visar sig att hon skrivit den själv som julklapp till pappa.

– Här visas verkligen hur forbondekulturen ger ungdomar möjlighet att få med sig olika färdigheter. Att resa med häst och släde och lära sig vad det innebär (även om de inte varit med på hela turen de små barnen). Att få lyssna till alla spelemän, att klä sig i vadmal och skinn, att leva enkelt. Allt detta har de flesta barn och ungdomar inte möjlighet till idag. – Vi kan tycka det är unikt, då, när det var så man levde var det inte det man strävade efter. Men tack vare att vi håller detta vid  liv kan vi ändå föra kunskaper vidare till nästa generation. Det är stort.

Martnasgatorna är helt fyllda när jag kommer ut från mötet. Jag försöker att slingra mig ner mot Rasmusgården, vår färdasgård. Där brinner elden, svenskt kokkaffe serveras till alla besökare och Eva sjunger vid brasan. Gamla visor som ofta blir en allsång. Jag hör henne ända in där jag sitter vid det lilla slagbordet. Vi steker kolbullar som är väldigt omtyckta, många kommer särskilt in varje år för att få äta en kolbulle med lingonsylt.

Våra hantverkare är på plats och både täljer, målar, snidar och gör luffarslöjd. Till försäljning har vi pälsar, skinn, mössor, skakelklockor, vår egen bok ”Forbönder nu och då” som vår grundare Jöns Fahle´n skrivit för att sprida kunskap om forbondekulturens liv och leverne. Marknadskarameller från hälsingland går som smör i solsken och disktrasor i lin är en stor succé. – Som ni ser håller vi hårt på att vår färdasgård enbart har hantverk och naturmaterial.

Nu är kvällen inne och jag är på plats i kyrkan 17.30 för att hjälpa till med förberedelserna till mässan. Mässan börjar 19.30 så det finns tid att lösa de sista funderingarna. När klockan är 18.15 står redan de första åhörarna utanför kyrkporten ! Allt är på plats och 19.00 öppnar vi dörrarna. Folk VÄLLER in, det blir fullt upp att dela ut program och hälsa välkommen för mig och Lill, Dalarna-Femunden körlag.  Sedan börjar mässan och skakelklockorna klingar fint. 3 forbönder har gått ”klockarekurs” strax innan och det fungerar ! Årets tema ger så många möjligheter och som jag sa tidigare så är många barn och ungdomar involverade. Det går inte att räkna upp allt, men ett av inslagen ska också nämnas lite mer ; dansparen i 3 olika åldrar ; gammal, medelålders och ungdom/barn. Den yngste dansaren är en liten herre på 12 år, vant tar han polskedansen i kyrkgången så de svävar fram. Till detta trallas en polska av Monica från vårt körlag – väldigt fint arrangemang. Mässan inleds också med bockhorn och kulning – egentligen kan jag bara säga att den som inte var där missade en fantastisk mässa. Nu återstår efterarbetet – att räkna kollekt.
Summan går till forbondeunionens konto för utgifter som är gemensamma för körlagen.

 

Nu är det sedan marknad fram till lördag kväll (eller kanske söndag morgon  😉 ??? ) Det spelas i var vrå i alla gator, skoj och skratt ekar mellan husen, nasare som säljer verkligen allt mellan himmel och jord – här kan alla hitta något, 70 000 -80 000 personer är presumtiva kunder. Forbönder som samsas i färdasgårdarna och där himlen är taket, i stjärnenatten kommer vi som är kvar i kväll att stänga porten för att sitta runt elden på renskinnen, grilla korv, koka kaffe och umgås. Det brukar vara en väldigt trevlig kväll. Resan har gått bra, vi är framme, alla hästar på plats i sina stall och mässan har återigen fått många positiva återkopplingar från de som var där om att vi måste fortsätta arrangera detta. – Vad mer kan en enkel forbonde från Sverige begära ??  – Inget !

Så nu hoppas jag att ni läsare som följt med på resan här har fått åtminstone en liten inblick i vad vid har för oss, hur det kan vara att ge sig ut på resa över fjället  – inte med okänt mål men att aldrig veta som kommer att hända. För händer gör det – dock har vi aldrig råkat ut för något som inte ordnat sig, som sagt finns alltid någon som kan. Med den tryggheten är det aldrig något problem och det tar vi återigen med oss hem i skinnryggsäcken inför nästa års resa. Nu, gott folk, ger jag mig ut i martnaslivet veckan ut !

– Om du nu skulle tycka det vore roligt att någon gång få åka med på resan någon dag eller hela turen, så kan du sända oss en intresseanmälan på vår e-post ; info@forbonden.se
När hösten kommer blir du kontaktad inför forbonderesan 2016. Till dess kan du stödja vår förenings arbete genom medlemskap 2015, det kostar 200 :- . Information om det hittar du här på sidan. Vi finns också på www.facebook.com/föreningenforbonden

Välkommen till vår förening, som stödmedlem, aktiv forbonde eller läsare ! Tack för att du läst min reseberättelse, kanske du är en av alla de som intresserat hört av sig under resan – ni är många som följt oss. Det är vi glada för !

Till sist –Vi Möts Efter Vägarna– håll tummarna, håll utkik och håll farten så håller vi hästen !   😉
/Anette Sandström

Höbalar, toaletter och slarviga forbönder ;-)

Upp i ottan, klockan är ställd på 04.00 men jag vaknar innan dess. Innan frukost sticker Jens, Stefan och jag iväg för att fördela ut höbalar på olika håll. Lasta ur, bära in, packa om, köra bil, lasta ur och tillbaka till frukost. Efter frukost städar vi i trossen toaletter, packar madrasser, städar och plockar ihop det slarviga forbönder glömt ( eller om de var nyvakna och inte hann med ….  😉

Nu är sista resdagen inne, bussen till stallet går 06.00 och den som inte är på bussen då får ta en promenad. Idag är det viktigt att hålla tiden. För oavsett vad som hände efter väg ska vi stå på plats i Röros kl.12.00. Det spelar ingen roll hur många som tippar, tappar slädar eller vad annat som kan hända. Dessutom ska vi möta 2 andra körlag ute på en av sjöisarna. En tradition vi har då körlagen turas om att koka kaffe åt de allesamman. Gissa om det blir stora kaffepannor. Totalt är det omkring 40 hästar ute på isen, och minst 3 personer /släde.

Man samlas och hinner prata lite med varandra, vissa har man inte sett sedan förra året, andra håller kontakt året om. Elden får falna och pannor plockas ihop. Kvar blir en glödbädd och spåren av hovtramp, fotspår och kaffesump som kommer att sjunka till botten när isen smälter.

Nu börjar den trafik som kan se den 40 hästar långa foran att köra allt saktare. Det är märkligt – när vi var tvungna att köra på bilvägen hade bussar och bilar så otroligt bråttom att de kom i ilfart förbi, obehagligt fort. Nu när foran går på isen kommer bilar och bussar som i kolonn sakta framskridande, till och at de stannar för att se på den vackra vy de har ut genom rutan.

Jag tar bilen in till Röros, flyttar in i Gropstuggu där flera av oss ska bo och skyndar ner på vår färdasgård Rasmusgården. Många hjälpande händer är på plats med att ställa i ordning för marknadshandel. Allt är logistik – och parkering är definitivt inget undantag. Vi behöver ha parkering intill Rasmusgården för transportbilar med lager mm. Men denna gång saknas utrymmet så vi får fixa det med marknadens logistikansvarige och det ordnar han snabbt. Tack för det Harry !

Strax ska foran inviga marknaden som nu pågått i 162 år !! Det sker med forböndernas medverkan då vi kör in i stan. Nu är foran dubbelt så lång – 87 hästar av olika raser på rad. Slädar, hästar, folk och last i tidsenlig utstyrsel a´1800-tal. Det är en unik syn och mig veterligen den enda i världen – så var passar det bättre in än i världsarvet Röros ? Jag skyndar tillbaka upp till slädarna och hoppar i i sista stund.

När detta är genomfört försöker jag ta mig genom folkhavet tillbaka ner till Rasmusgården för nu är marknaden öppnad och det vimlar av folk i tusental, ett överslag säger att det är mellan 6 000 – 8 000 personer som sett forans invigning. Handel är i full fart när jag till slut trasslat mig genom detta och kvällen avslutas med den traditionella kusk-middagen för alla körlag. God mat, många talare och väldigt trötta forbönder. Det blir en tidig kväll och snart snarkas det i var bädd.

/Anette

Hotellfrukost

Denna morgon har vi ätit hotellfrukost. Det känns väldigt ”civilt” även om vi går och står i våra vadmalskläder. Det är såna vi är – vi ser nog lite ”lunsiga” ut i den här miljön. Men vi är mer vana att sova på madrasser, dela 50 pers. på 1 dusch, hänga kläderna på en stol och bära pannlampa på huvudet för att hitta de grejor som ligger nerpackade i trunkar och väskor. Nu råkar vi ha ”företräde” till frukosten innan hotellgästerna kommer, så vi är ensamma. Tur det !

Så går morgonforan, natten har varit god och vi ser en ny dag gry. En fantastisk morgon, knappt -4-5 grader och inte så mycket vind ännu. Men vi vet att den ökar framöver dagen.  Dagens första etapp är Vauldalen – Brekken, Tidigare fick vi köra mycket på landsvägen men nu har vi hittat alternativa vägar, och det är så bra. Vi kör och rastar, kör och rastar innan vi kommer fram till Brekkens gamla skola. Där väntar sedvanligt förskolans och skolans alla barn. De är lika duktiga varje år – undrar hur mycket de tränar på alla de sånger som de sjunger för oss ?

Efter kransnedläggningen vid forbondestatyn, vilket är en tradition vi gör varje år för att hedra forna tiders forbönder och forkörare packar vi alla slädar fulla av barn som vill åka. Vi kör fram till byn samlingslokal där det bjuds kaffe och våffla. Barnen uppträder och spelar olika instrument.

Nu går vi vidare på fina vägar och mellan fjällbjörkarna strilar solen igenom. Härligt – det är ett fantastiskt fint landskap vi glider fram igenom, slädarna går i sakta mak. Otrolig tystnad inträder och naturen är så närvarande i detta som den kan bli. Vi går över sjöisar och endast ett svagt mummel hörs blandat med skakelklockornas ljudande klang. Föret är perfekt ! Fint pistade sträckor där hovar trampar tryggt. Men inget varar för evigt – i en uppförsbacke när vi kommit fram på en mindre väg är väldigt isig. Så blank den kan bli, och inte ett gruskorn så långt ögat når. Nu är det ju så här att även hästar har skor och broddar, men just denna gång hjälper det inte. En av hästarna halkar och faller, dock är det ingen fara utan snabba händer kommer till hjälp. När vi lossat den ena skakeln kan den resa sig lugnt och spännas för släden igen, allt frid och fröjd och färden kan gå vidare. Ingen fara skedd.

Tyvärr tar allt slut – så också denna dag som känns alldeles för kort, jag hade gärna sett att den varat ett par timmar till. SÅ fin tur som det varit idag. Men nu väntar bussen ! Jo, ni såg rätt. Vi åker buss.
– Först installning hos Jon-Bernhard som arbetar med ved dvs ”Rörosved”, han upplåter snällt sina utrymmen åt oss. Sedan kliver vi på bussen som väntar för att ta oss tillbaka till Vauldalen, några av forbönderna stannar kvar hos Jon-Bernhard för att finnas på plats för hästarna. Hungriga forbönder kliver så av bussen med en hägrande middag framför ögonen. – Då möts jag av Matmamma Anna som är rent sagt förundrad – middagen har försvunnit ! Spårlöst har en full hink älgköttgryta försvunnit. Hur det gått till vet ingen, och det har då aldrig hänt förr. Gissa om hon är i stor förvirring över detta, man har letat överallt, men ingen har sett den.

Alltså, göra vad som göras kan. Det blir en handelsresa till Funäsdalen som ligger närmast för att snabbt fixa ett alternativ. Middagen blir lite senare, men vad gör det – maten är lika god som vanligt, vi hinner duscha och till och med ta en bastu innan det är matdags. Det blir en god korvgryta istället med sallad och tillbehör, kaffe och tårta till efterrätt.

Det här är ”sista kvällen med gänget” dvs sista kvällen vi bor och äter tillsammans allihop. Imorgon bor vi på olika håll. Så kvällens middag har en hel del talare, många tackas och vi applåderar för Matmamma Anna som sett till att vi alla varit mätta i magarna. En forbonde utan mat blir inte rolig i längden så vad gjorde vi utan henne ? Förmodligen hittade vi något att knapra på, men de middagar som serverats under resan hade vi nog inte kommit i närheten av…..Tack ANNA !

Än sjungs i vrårna runt omkring där jag sitter, ni skulle höra historierna som berättas, se glädjen och värmen som finns, både bland nyfunna vänner och ”gamla” reskamrater. Det här sällskapet är unikt, och det består av unika personer som alla bidrar på sitt sätt. Det är lite svårt att förklara, men om jag försöker så vill jag säga att det är ”beroendeframkallande” att resa med detta patrask ;-).

Så man får hoppas det snart är februari igen – även om vi nu har en resdag kvar den sista sträckan fram till Röros. Men det blir imorgon, nu är dags att krypa till kojs. Jag ska ligga och lyssna på alla tokiga skämt och historier tills jag slumrar in. Imorgon bitti 04.30 kör jag höbalar med trosskillarna Jens och Stefan. Efter det väntar frukost och en låååång dag…..
/Anette

 

 

 

 

Storm på fjället – nästan !

Nu styr vi kosan mot Funäsdalen, där väntar morgonandakt med föreningens egen forbondepräst Bo Lundmark ute på Risnäset. Många människor har samlats, vi sjunger fina psalmer som ”Morgon mellan fjällen” och Forbondepsalm. Mitt ute på sjöisen hör vi hur kyrkklockorna ringer och vi stannar för att lyssna till dem. Efter att vi fått kyrkkaffe med smörgås åker vi vidare. Vi har lovat personalen på äldreboendet att ta en extra sväng. En 95-årig dam har önskat att få se foran och alla hästarna. Jag tänker att hon säkert har växt upp och levat med hästar och arbete. När vi kommer dit ser vi att de äldre väntar sittande i sina rullstolar utomhus insvepta i filtar o vinkar frenetiskt. Då får man en tår i ögat, så rörande och känslosamt.

Färden fortsätter längs slingriga vägar. Nu väntar skidliftarna på Tänndalen Ski Lodge – och lunch, trossen är på plats och har ställt upp grillen. Det blir grillad korv och varm choklad. Då vi ska åka iväg – då händer det ! En kusk tappar (!) släden….  Inte lätt bland liftarna men det fixar vi snabbt, det var endast en läderrem som brast, vips är en ny på plats. Det ordnas med en ny rem !

Vi fortsätter och kommer upp mot fjället, då blir nästa stopp. På en sele smäller bukgjorden av – den rem som håller selen på plats under magen.  –  Bara att hugga i och hjälpas åt. Det finns som sagt alltid en lösning och samarbete är ledordet ! Så fortsätter vi sakta framåt körvägen som är kurvig och varierande, underlaget är perfekt ! Vi snirklar mellan fjällbjörkar och på öppna ytor snor stormvindarna så snön driver i vinden, det är inte kallt men blåsten gör ändå sitt till.

Det är en skön och härlig känsla att få vinden mot kinderna, små små snöflingor som sticker till när de träffar ansiktet – det är lätt att må bra här ! Vi närmar oss gränsen och snart kommer vi till dagens slutpunkt, Vauldalen fjellhotell. Där har vi vännerna Jorid och Ola-Peder som tar emot både hästar och forbönder i sina utrymmen.  En snabb installning á la rutin och sedan in i duschen – dags för middag med hotellets gäster. Som traditionen säger bjuds det römmegröt och fisk med kanel och socker (!) Vi kan väl inte påstå att det hör till vår vanliga meny, men det är faktiskt ganska gott. OCH oerhört mättande …… Dessutom är det sötsuppe till efterrätt. Mätta forbönder är trötta forbönder, det blir ganska snart sängen för oss allesamman.  En efter en slumras det in på golvet i det som en gång i tiden var Ola Skotts grensehandel.
/Anette

 

Sovmorgon

Sovmorgon innebär inte alltid att man sover – vi är nu så vana att kliva upp i ottan att många ändå är uppe och tassar i mörkret mellan madrasserna som ligger utspridda över hela golvet. Det är trångt om utrymme däremellan och det gäller att veta var man sätter ner foten….Efter frukost börjar den vanliga rutinen ; mockning, städning, disk, kuskarna ser över seldon och kälkar, och många tar en sväng ned till Funäsdalen city. I Funäsdalen har en gondolbana byggts upp till funäsbergets toppstuga, vi var flera som testade detta att se byn från ovan. – Högt var det, de skotrar som syntes på sjöisen nedanför var att jämföra med myr-storlek….. ett och annat fynd inhandlades när vi åter var på marknivå, liksom att matförrådet behövde fyllas på. – Jag har ju sagt att forbönder äter som hästar!

Tillbaka i Ljusnedal återkom även de som besökt knivmakaren i Bruksvallarna, Torgny Ode´n, för att se på det fina hantverket. En dusch, en stunds vila och sedan middag gör susen ! Vilodag är det ju – men faktum är att Matmamma inte har någon vilodag. Under tiden har hon stått vid grytorna. En god kycklinggryta serveras, och så dyker kvällens överraskning upp ! Tre musikanter intar bygdegården och sen spelas det till sen kväll. Och det är riktigt riktigt bra !

De tre musikanterna Jon Olofsson, Erika Svedberg och riksspelman Anders Olofsson förgyllde verkligen vår kväll med både sång, musik, historier – och allsångs-ledarkurs för vår ordförande Gunnar och Matmamma Anna. I slutprovet fick en andra omgång genomföras innan det blev godkänt då en allsångsledare också behöver kunna matematik ,,,,  😉

Imorgon väntar en ny dag med utvilade hästar och kuskar  – nu är det dags att inta ”min säng” och krypa till kojs. Vi får se vad morgondagens sträcka ska innebära och ge, det vet man aldrig i förväg.

/Anette

 

Blåljus !!! ;-)

Denna dag började med en sovmorgon, frukost iordningsställdes av två ”trossare”, medan vi andra fick sova lite längre. Sovmorgonen innebar att jag inte behövde kliva upp förrän 05.15. Skönt att få ligga och dra sig lite när andra är uppe och stökar. Man kan lyssna på allt mummel och alla tokiga kommentarer som börjar så snart mer än 2 personer är uppe på benen – högt i tak kallas det visst och skämt finns i uppsjö. Inga morgonsorger här inte.

Foran startar i gryningen och det är fortfarande mörkt. I Långå bjuder byborna på den fina traditionen att tända marschaller utmed byvägen där vi sakta går vägen fram. Man undrar hur det ska gå med föret idag. Fortfarande barmark så det gnistrar av järnet under kälkarna ! Men som tur är finns hjälpen nära, en närboende traktorförare kontaktas som förstår läget. Alltså står han beredd när foran kommer till asfaltvägen. Med en traktor framför foran, därefter vår varningsbil med ”saftblandare” på taket som en signal om hästar på väg, hela foran och bakom en följebil också med ”saftblandare” på taket går hela rasket ut på riksvägen. Vi syns alltså ! Och ingen ska kunna undgå att det finns hästar på vägen. Då kommer ett utryckningsfordon – från Sveg ! Nämligen polisen som fått en anmälan om att en traktor plogar fram snö på vägen….. (hahaha…;-)

Jaha, tänker både poliserna och vi. Turister har bråttom och kanske inte antingen hinner se foran utan bara traktorn, eller så har de inte tid att vänta på sin tur i kön…. Polisen vet ju vad det handlar om sedan tidigare år, så mer än så blir det inte och de skrattar när de vänder åter till Sveg. – Detta har hänt förr, så vi tar det med ro. I detta tidevarv har vi ju ett annat tempo än skyndande bilister,,,,,,
Det vi vill fokusera på är att RIKTA ETT STORT TACK TILL TRAKTORFÖRAREN som la en perfekt snöbana på vägkanten åt oss.

När foran kommit till Rörån utmed den stora Lossendammen har vi i trossen dukat ute till ”Lossen Drive in Hamburger Bar” dvs ett gäng höbalar blir bardisk, murika-hällen grill och det blir linneduk på! Hungriga forbönder köar och mumsar om vartannat. Nu är slutmålet Ljusnedal och det blir en fin körväg genom skogen utan övrig trafik. Till Ljusnedals kyrka invid Ljusnan kommer foran fram i mörkret kl. 18.00 och kyrkklockorna ringer välkommen, alltid en mäktig känsla !

Kvällen går i festens tecken med 3-rätters middag, väldigt god mat ska ni veta. Eftersom vi har vilodag imorgon kan vi vara uppe längre än vanligt. Vi har också flera gäster från byarna runt omkring, och det berättas historier till höger och vänster, mer eller mindre små ”fräckisar” skapar goda skratt och hög stämning. Natten blir sen men vad gör väl det – det är ju sovmorgondags nästa dag.
/Anette

Klövsjö forbönder och SVT :-)

Som jag nämnt i tidigare blogginlägg har vi haft besök av SVT Jämtland, här kan ni se reportaget
/Anette

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/med-hast-till-roros

Trossdag

Idag har jag hoppat in i trossen istället för i släden, ni vet, omväxling förnöjer ! För er läsare som inte är så insatta i vår organisation – eller vad vi ska kalla den –  finns det faktiskt en struktur i det kaos som kan upplevas när omkring 50 personer ska samsas dygnet runt. Jag ska berätta lite mer snart, men som sagt ingår jag i trossgänget. Tidig morgon var det idag, frukosten ska stå klar 05.30.

Alltså kokades 40 ägg, ett antal pannor kaffe och många liter fil kom fram ur kylen, pålägg mm plockades på löpande band. Forbönder äter som hästar ska ni veta ! Ni har väl hört talesättet sådan herre sådan hund ? Här kan man gott säga sådan häst sådan kusk 😉

När ”patrasket” – jo de ser så ut – åkt med foran börjar det verkliga jobbet för trossen. På schemat står då mockning efter alla hästar i stallar, madrasser bärs över gårdsplanen till nästa byggnad, upp på övervåningen och in i en garderob – 45 st !. Packning av Matmamma Anna´s ”resekök” (som består av allt från grytor, slevar, ett antal kaffebryggare, backar med mat, gasoltub – ja ett resekök som inte fattas något ska ni veta – vi lastar det i en hästtransport – då förstår ni digniteten.

Under tiden har foran nått fram till Hedeviken där dagens första stopp sker. Som tur är har de fått fin hjälp av en bybo som med sin traktor plogat FRAM (!) snö PÅ (!) vägkanten så de tar sig fram – det är ju bar asfalt annars. Jag har lovat att här och nu framföra ett stort tack till denne man för fin insats som var till stor hjälp – TACK ! Vi hinner precis dit för att se när foran kommer fram. Och även om jag flera gånger besökt den fina lilla handelsboden Trosavik fylld av hantverk så är det alltid trevligt att se vad de har. Dessutom serveras goda smörgåsar och förmiddagskaffe. En och annan släde får en översyn, vilket måste börja med att all last plockas ur ; Fällar renskinn, forskrin, hösäck, havrebinge, hästfilt, sittskinn osv osv. Kälkarnas kätting behöver sträckas – bilar får punktering, det slipper vi, men slädar behöver justeras och lagas de också ibland. Mannar kommer till hjälp och släden stjälps upp, skiftnycklar och yxskaft svingas i ett huj och vips är det fixat. Samarbete i gänget är a och o, och det finns alltid någon som kan !

Nu tar nästa pass vid, och vi får en ny resenär med oss : TV Jämtland ska följa med oss i slädarna för att sedan förmedla vidare vad vi håller på med – och inte minst varför. Det är ju ett av våra huvudsyften med denna resa. Att hålla traditionen vid liv och föra den vidare, ett sätt också att förära våra föregångare deras slit och arbete i ett hårt liv. Dock på helt andra villkor var de var mer eller mindre tvungna att köra dessa for-resor för sin överlevnad. Det kan vi ju inte påstå att vi är, men vi vill ändå visa på historiens viktiga budskap. Idag har vi det så enkelt, man ska inte glömma dåtidens arbetare.

Trossen förflyttar sig till Hede, veterinärbesiktning väntar. Hede veterinärstation står redo att undersöka varje häst så stoppet blir långt. En av hästarna har fått ett litet sår på benet, men inget som veterinären tycker är så farligt. Passkontrollen godkänner också alla hästar – ni vet väl att hästar har pass ? Det är faktiskt bara de som passkontrolleras – vi tvåbenta ser de inte ens åt ! Annat det än när man reser på nutida vis med jet över världen …. Men kanske man tänker att skulle det finnas någon misstänkt skurk här så lär de hinna ikapp oss !! 😉

Föret för foran har varit tungt idag, men på eftermiddagen hittar man en ny körväg, Kyrkvägen, som var till stor förnöjelse. Slutmålet för dagen är Långå och där ska stallas in i 2 olika stall. Det är tur att vi har så snälla bybor härute i byarna som upplåter sina stall. Vi kan inte nog tacka för det, så viktigt som det är att få stalla in hästen vid dagens slut. Foran kommer fram efter att mörkret infunnit sig. Till middagen får vi fint besök av riksspelman Alf Jönsson & Co som underhåller med fina låtar på fiol, dragspel och bas ! Bland annat får vi höra Forbondepolska – en låt de tillägnar oss ! Det känns stort och högtidligt. Natten infinner sig och dagen är slut.

Vi säger God Natt !

/Anette

Klara – färdiga – gå

Dagen är inne, starten har gått ! Det lilla ”virrvarr” som brukar kunna uppstå denna morgon var inte av samma ”kaliber” som tidigare – trots att vi var fler personer är vanligt. Allt gick lugnt och fint, alla var klara i tid och inga missöden som att någon glömt något i sista stund. Kyrkklockorna ringde och då gick häst efter häst lugnt ut på väg och till slut var hela foran igång.

MEN, ni som har läst det första inlägget som jag skrev i mitten av januari kanske minns detta;   Jo, jag skrev nämligen att om vi har otur så kanske snön tinar bort. – Man ska inte säga så, för det var precis så det var. Underlaget var tungt och strävt, asfalten var bar och gruset skar kompromisslöst mot kälkarnas medar, hästarna drog ändå duktigt på. För att underlätta för dem blev det en rask morgonpromenad för oss tvåbenta, vi klev av och gick bredvid.

Fjällgårdens värdfolk väntade oss som vanligt ute på gården. Vatten serverades i hinkar till törstiga hästar som fick hö och vila. I år har denna gård öppnat dörren för oss i 35 år !! En liten och enkel tack-ceremoni, så som forbönder gör, framfördes och en liten minnesgåva överlämnades.

Färden gick vidare och vi var glada att få fortsätta på skoterled och snötäckta småvägar fram till Karl XII väg. Den delade sig – och så blev det kanske inte riktigt som tänkt var. Vi upptäckte det en bit längre fram då den branta delen närmade sig. – Det blev en riktigt slingrig rodelbana att ta sig ner för, allt går om man tar det lugnt.  Häst efter häst. Väl nere på ”platt” mark blev det däremot lite besvärligare. Ni som följt oss tidigare år här i berättelserna vet att vi gärna räknar in en och annan tipp vilket betyder att aktuell kusk bjuder tårta. – Så just nu ligger vi på totalt 4 + vad gäller tipptårtorna 🙂

Framme i Vemdalen väntade ovanligt många på oss. Vi var sena då allt tagit lite längre tid och vi även fick leta en annan påfartsväg in i byn då snön var helt osynlig igen …

Utanför pizzerian bars flera glöggbrickor ut, tack för det ! Det var varmt & gott efter ”rodelbane-nedstigningen”. Hembygdsgårdens innergård fylldes sedan av hästar och slädar, en genuin och fin gård med många vackra byggnader i solbränt timmer och omgärdade av gärsgård.

Inkvartering i byns samlingslokal väntade, liksom middag och så kvällens överraskning : Den lokale ”Provinsialläkarens nyöppnade mottagning”. Den fösta patienten knackade på, vilket visade sig vara f d Fröken Sverige i unga år, ” Yvonne Ryding herself ” uppenbarade sig. Dock tyckte vi hon var sig lite olik, krokig, vithårig och med väldigt stor näsa,,,,, och inte minns vi att hon brukade ha huckle på huve´t heller… Nåja, behandling ville hon ha och behandling fick hon – huruvida det verkligen var en åkomma eller ej kan man bara ana, men uppenbarligen gillade hon den och doktorn fick vänligt men bestämt ge beskedet att till slut fick det vara nog. Behöver jag säga att vi tjöt av skratt ??   Tack Kjell och Alf  😉 !

Men nu, kära läsare ska vill jag att ni ska få ta del av vad en av våra gäståkare vill förmedla till er här nedan :

” En förstagångs” gäståkares tankar.

Mina tankar om en första etapp med hästälskande forbönder som vill hålla liv i denna historiska tradition vill jag berätta om. Till min egen förvåning tackade jag ja när en vän frågade om jag ville hänga med på en forbondetur . Jag har själv ingen erfarenhet av hästar, bortsett från att man fick åka med på hölasset som barn med morfars arbetshäst Regina,. Jag trivs med friluftsliv så jag såg chansen att få vistas utomhus och få ett avbrott i arbetsveckan från tangentbord och dataskärm.

Mycket pirr i magen var det när vi anlände till Klövsjö och anslöt till det glada gänget som spred positiva energier omkring sig. Det var en skojsam ton svenskar och norrmän emellan då flera av gästerna var från Norge. Vilka förväntningar jag hade är svårt att säga. Men den denna upplevelse har överträffat allt jag hade kunnat tänka mig. Man har blivit varmt välkomnad med tydlig information om dagens upplägg. Det finns en otrolig logistik som verkar genomtänkt i minsta detalj, liksom raster med varma drycker och mat som lagats med omsorg och kärlek och med inslag av lokalproducerat.

Känslan att klappa en mjuk varm hästhals och ta på den mjuka mulen när den snusar tillbaka och blicken man möter i vackra hästansikten – den känslan är väldigt uppfyllande. Man blir varm och tillfreds. Tempot under färd blir meditativt och man varvar ner och slappnar av.

Slutsaten av denna upplevelse är att den helt klart hamnar på listan med de bästa äventyr jag hittills upplevt och jag skulle gärna åka med igen. – Rekommenderas starkt !

/Monica Hemå

–          Ja, så säger Monica om denna dag. Vi bugar och tackar ödmjukt för fina omdömen !

Imorgon väntar en ny dag och vi får se vad den har att bjuda på !

/Anette

 

 

Pålletorpet nästa!

Så är det då dags – dagen att samlas inför avfärd är här. I ottan kliver vi upp och styr kosan mot Klövsjö och vårt eget Pålletorp. När vi kommer dit är det redan många på plats.

Bara att lasta ur bilen tar en stund, att hälsa på alla en stund till, och att sedan installera sig, packa upp och äta lunch är precis vad som hinns med innan det är dags att fortsätta till Norge för att ha bilen lite närmare till längre fram. Alla vi som gör detta åker gemensamt buss tillbaka till Klövsjö – stämningen på bussen är hög, även om ett och annat huvud nickar till en stund….det har varit en tidig morgon och bilen står nu på 470 km räknat från starten imorse.

Sen eftermiddag har alla kommit, och det är dags för informationsmöte om vad som komma skall. Många har varit med förut, men som alltid är det nya ansikten att lära känna, svenska och norska.

Fördelning i slädar, tider och vad som gäller framförs. Vi får underhållning av allas vår Seve, 86, som kommer troget med dragspelet i sin hand. Han spelar och sjunger, pratar och skämtar. En forbonde som varit med förr – om mycket – inte bara föreningens alla resor. Som erfaren hovslagare och skogens man har han många berättelser. Han var också en av de första som körde denna resa till Röros 1981.  Eva sjunger fina visor och vi äter en god middag som inte går av för hackor – hemgjord värmlandskorv, kokta rotsaker och senapssås.

Nu har alla hittat ett krypin, det är trångt på torpet inatt – och trivsamt !

/Anette

Fler nyheter >>

  • Röros välkomnar oss forbönder Datum: 17,02,21

    Resedagboken 2017-02-21 Nu är resan i mål. Tidig start från Vauldalen och vi började köra häst i gryningen. Tre mil kvar till Röros. Vi…

  • Vår norska gäst Irenes berättelse Datum: 17,02,20

    Resedagboken 2017-02-20 Så har man kommet til kvelden för den store dagen – innkjöringen i Röros. For en dame fra de järske sletter i…

  • En dag med upplevelser i fjällväder! Datum: 17,02,20

    Resedagboken 2017-02-19 Vi mötte dagern i ottan med framkörning av slädarna 07.30. Inga sovmorgnar här inte! Det hade talats om regn o tradigt…

Läs fler reseberättelser >>

Besökare

066656