11/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Dagen före doppare dagen, dagen före avfärd! Ett ystert kaos av hjärtliga famntag och anländande forbönder hästar, slädar och seldon. Det är dagen för de sista justeringarna och på många sätt den dagen resan börjar. För de flesta har dock startat resan betydligt tidigare! Kuskar och hästar har förberett sig genom hela året precis som styrelsens medlemmar har arbetat med att få alla detaljer på plats och kläder och utrustning har setts över för att vara i ordning till avfärd. För mig personligen började årets resa med att sätta sig ner och reparera pälsen. De 100 år gamla pälssömmarna får utstå alla tänkbara krumsprång på en sådan här resa och behöver lite omsorg. Dessutom har jag för första gång har besegrat ovanan att spara packandet till de sista morgontimmarna innan avfärd. Så för en gångs skull är kappsäck och färdskrin packade och klara redan före middag! Våra välvilliga hjälpare har trampat spår där det behövts och Kjell Tjärnås har för säkerhets skull investerat i en tidsenlig och mycket prisvärd ”GPS”. Han har resolut snitslat upp leden från skalet ner mot Vemdalen. Det har ju tidigare förekommit att vägen tidigare blivit onödigt lång till trots för erfaren vägvisare! Under eftermiddagen körde samtliga forbönder sina modernare fortskaffningsmedel upp till Norska gränsen för att underlätta logistiken till hemresan även om den känns avlägsen just nu. Efter buss transport tillbaka till Klövsjö och forbondetorpet gör vi oss klara till föreningens halvårsmöte och påföljande festmiddag. När så mörkret sänker sig börjar uppstämda forbönder börjar leta sig nedöver till logen där vi äter middag som Anna och Solveig lagat. Tack!! Och tack till Klövsjös nya Stenugns bageri som gav oss fantastiskt gott surdegsbröd till middagen. Gunnar Ahlzén föreningens ordförande och färdledare på resan önskar samtliga deltagare på resan välkomna och efter lite praktisk information och djupsinniga ord! Den som ej älskar kvinnor vin och sång. Vår egen Seve Mattsson står för Dragspel och skönsång med . På en kväll som präglas av glada återseenden går tankarna också till de som inte längre är med oss, speciellt Olle Grubb en av föreningens grundpelare som har lämnat oss det gångna året. Jag känner mig dock trygg på att han som många andra kommer att följa oss på resor framöver inte minst i våra minnen och historier om fantastiska utspel och anekdoter som värmer och glädjer oss om och om igen. Vi ses längs vägen! Smul// Jennica

11/2 2010 00:00 Jennica Einebrant I 5-6 tiden börjar det röra sig på på forbondetorpet i Klövsjö. Då har Alvar sin vana trogen för länge sedan varit uppe och vattnat och fodrat hästar. Stämningen är yster både hästar och känner den förväntansfulla spänningen i kroppen Utrustningen kontrolleras styrskenor och kälkar stramas upp, seldon justeras för perfekt passform och släden packas med fällar och färdkost till både hästar, körkarlar och körkvinnor. Även om gårdsplatsen sjuder av aktivitet finns här också en slags obeskrivlig trygghet och lugn. Det sitter något speciellt i de erfarna händer som hanterar häst och utrustning, en fascinerande djup kunskap som ingen universitets examen kan mäta sig med. Det är handlingar som varje kroppsdel genom fysiskt arbete lärt sig mästra. Jag saknar egentligen ord för vilken respekt jag hyser och hur tacksam jag är för att få uppleva det här från insidan och få vara en del av den gemenskap som sprungit ur delad entusiasm och interesse. Det är bara ett par minusgrader då vi ger oss iväg när kyrklockorna ringer klockan klockan 8. Inga extraordinära händelser allt går smidigt och fint! Med den avfärd jag och Armann hade i fjol då vi satte av i ett fasligt tempo känns det nästan en liten besvikelse när allt går så lugnt för sig. Vi välkommnas av Hilding och Margaretha på fjällgården. Där får vi smörgåsar från Storhogna och extra starkt kaffe. Vatten, havre och hö serveras våra fyrbenta vänner. Efter en sväng in på vemdalsskalets högfjäll hotell med ytterligare servering ger vi oss iväg över fjället mot Vemdalen. Kjells snitsling fungerar utmärkt så vi tappar inte bort någon på vägen och ankommer Vemdalen enligt planen. Utanför Tonys blir vi överaskande bjudna på glögg innan vi kör in på Hembygdsgården där gamla vänner och nya nyfikna samlats. Så bär det av upp mot Lövåsgården där vi ska övernatta. Färdledare Gunnar Ahlzen dikterar med ord från Martin Luther kvällens förhållnings regler : -Den ej älskar kvinnor vin och sång förblir en narr sin levnad lång. Så vi satsar på middag, bastu vin och sång långt utöver kvällen!! Vi ses och hörs imorgon // Jennica

12/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Vi ger oss i väg tidigt på morgonen för att ta fatt på färdens längsta dagsetapp. Det är runt -15 och luften är gnistrande klar och vi lämnar Vemdalen är det fortfarande kolmörkt. Några av ekipagen med lite större hästar startar en halvtimme tidigare för att inte de andra ska behöva vänta in dem innan Hedeviken. Vi stannar inte förrän solen går upp över flygfältet. Sonfjället är magnifikt i morgonsolen. Det är fortfarande kallt men inte värre än en språngmarsch ser till att vi får värmen i kroppen igen. Glögg-kurirens värmande försändning är också väldigt uppskattad! Så bär det iväg mot Hedeviken och Trosavik en av höjdpunkterna på resan! Där måste det köpas vantar, sulor och nystickade strumpor och vi blir bjudna på kaffe och smörgås. Där blev jag uppletad av trevliga människor som har läst vår dagbok!! jättekul att höra så tack till er. Vid lunchtid är det sedvanlig ärtsoppa och punsch på hembygdsgården i Hede. Alla Hästar blir godkända för vidare färd i Veterinärkontrollen. Några av kuskarna är nog mer tvivelaktiga! Solen skiner och himlen är klarblå när vi kör ut från Hede. Med fjolårets tunga före blir eftermiddagen resa ett överraskande glatt scenario. Snön är kall och kärv och det är tungt nu också men välpreparerade leder gör det betydligt bättre! Gudruns Lill-Pilaz vår yngsta deltagare och debutant på färden klarar det också bra. De första i ledet fick se tre älgar vid avfarten till Halvfari-loken vi andra får nöja oss med spåren och några älghårstussar. Bitter? nej då inte jag… Så är vi då framme i Långå där det fantastiska paret Fahlén har ordnat med stallplatser till samtliga hästar! Tusen tack! Det är säkert många fler som jag borde nämna som på olika sätt och vis har hjälpt oss och med sin blotta närvaro gjort dagen minnesvärd. vi sätter oerhörd pris på det ni gör och på att ni dyker upp längs vägen! Nu väntar middag som våra kära vänner i trossen har tillagat. Fisk tror jag att det blir! Tror att resten av aftonen blir minst lika trevlig som resan idag! Vi hörs imorgon // Smul Jennica – Lovar om tekniken står mig bi bilder senare ikväll!!

12/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/Dag1Web#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva.

13/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Efter frukost ger sig kuskarna iväg till stallet och medan de selar på så packar vi andra allt som ska med i slädarna. Det är -17 och fortfarande mörkt när vi ger oss iväg. Det är fantastiskt att se att så många Långåbor redan varit uppe och tänt marschaller för att vinka oss farväl. Det är små ljuspunkter längs vägen som verkligen värmer. Så kör vi ett gott stycke längs landsvägen innan vi når Medskogsbygget. Vi blir flitigt fotograferade av förbipasserande trafikanter. De allra flesta saktar ner och är väldigt hänsynsfulla så finns det tyvärr några som dundrar förbi utan att förstå vilken fara de utsätter både sig själva och oss för. Efter en kort stopp vid kraftstationen bär det iväg längs Lossen-vägen. Det är gott om spår längs vägen och allt i allt så har vi sett 6 älgar idag. När vi kör upp backen mot Tjarnan så ser vi att de väntar med buljong och smörgåsar. Det smakar ljuvligt gott och de har huggit hål i isen så att vi kan hämta vatten till hästarna. När vi kör vidare är hela ledet ett enda stort leende och resten av vägen längs Lossen är som gjord för besök mellan slädarna med torkat kött och OP Andersson på Menyn. Det har blivit mörkt igen innan vi kör in i Ljusnedal där vi ska sova i natt och där har våra vänner i Trossen lagat middag och härlig dessert. Just nu känns det som om det blir tidigt till sängs gående… men formen är ju skiftande och humöret ombytligt 🙂 Tack för idag! //Jennica

13/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/Dag2ForbondeWeb2010#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva.

15/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/Dag3ForbondeWeb2010#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva.

>15/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Söndag morgon ger vi oss iväg från Ljusnedal för att nå morgonbönen i Funäsdalen. Det är bara -8 grader och soluppgången över isen är sagolikt vacker. Vi får oväntad eskort över isen av en Renkalv som hälsar artigt på Putte och tar över herr Ahlzéns färdledar-uppgifter. Vi blir tryggt guidade hela vägen in till Fornminnesparken där vår lilla vägvisare gör ett avhopp upp på tribunen. Bo Lundmark vår egen forbondepräst och färdkamrat förmedlar gudsord och en välsignelse till oss och andra forbönder på väg till Röros. Psalmsång klingar mellan timmerhusen på tunet och efter lite kaffe är vi klara för att fortsätta över till Tänndalen. Föret är lätt längs vägen och trafiken är inte illa. På Tänndalens fjällhotell blir hästarna bjudna på smaskiga morötter och vi tvåbenta får pytt i panna som smakar otroligt gott. Solen värmer härligt och det går fort bort till Fjällnäs. Där får vi fantastisk fruktsoppa med mandel och russin av vänliga själar från Fjällnäs spa hotell. Så bryter vi upp för att köra den sista milen upp till Vauldalen. Där väntar Jorid och Ole Peder med mat och värme som gör underverk för forbönder på resande fot. En kram och ett vänligt leende, så är vi hemma. Vid hotellet väntar också busslast efter busslast med entusiastiska tillresande som kommit för att möta oss och nu är klara för kvällens festmiddag. Römmegröt och fisk med tillhörande flatbröd står på menyn! Vi blir överraskade av Kjell, trossen och Lage som bjuder på Tårta på Alla hjärtans dag. I Hotellets undervåning spelas det upp till dans till långt ut på natt… Vi tassar så i väg för att titta till hästarna och går till sängs för några timmars sömn innan väckarklockan ringer. God natt //Jennica

15/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/Dag4ForbondeWeb#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva

15/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Det är -12 och småskumt när vi kör från Vauldalen på måndag morgon. Vi är på väg till Brekken där skolbarnen hälsar oss med sång som ger en försmak av martnas-stämningen som väntar i Röros. Med Kransen som vi lägger vid forbondestatyn sänder vi några tankar till de förfäder som färdats samma väg som oss. Kransen får bli en symbol för vår tacksamhet över deras slit och mödor men också ett bevis för att minnet om deras livsöden lever kvar. I hästens tempo finns heller inga anonyma vägsträckor. Varje formation i landskapet har erövrats av personliga anekdoter. Stubben i vägkanten var den som välte släden förra året. Sjöisen är den man kappkörde över för 10 år sedan och tallmon på andra sidan backkrönet är där någon tog sig en för mycket en gång. Vi reser inte bara i våra förfäders spår men i spåren av våra egna minnen och erfarenheter. En del av det som driver oss vidare är en önskan om att skapa nya minnen och en ny generation forbönder. Av diskussionen att döma finns nog en och annan blivande forbonde bland skolbarnen som åker med oss i släden bort till ungdomshuset. (Maja, Jens Tomas, Andreas och Mattias). Jag är också speciellt glad över att Alvar Ahlzén (84) kör med oss igen i år och att Anneli (24) är vår yngsta hjälpkusk visar bestämt att det finns hopp att överbrygga generationerna. Eftersom det är en god del vatten på isarna blir vi tvungna att hålla oss mest på landsvägen där föret bitvis är väldigt tungt. Vägsträckan som preparerats åt oss längs gammal väg genom skogen är betydligt trevligare men drivorna med bogdjup snö gör det lite i överkant spännande. När vi kom fram till Kojan vid lunchtid väntade celebert besök av Jämtlands läns landshövding, Britt Bohlin som åker med ner till målet för dagen, Rörosved. Där får vi lov att stalla in våra hästar på Billehaugen. Tack till er alla på gården! Det finns inte plats för alla att övernatta på Rörosved så de flesta av oss åker tillbaka för att tillbringa natten på Vauldalen. Bastun är varm och ölen välkyld när vi kommer tillbaka. Allt ligger till rätta för en sista afton med goda färdkamrater… Kom och möt oss imorgon !! // Jennica

20/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/Dag5ForbondeWeb#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva.

20/2 2010 00:00 Jennica Einebrant I gryningsljuset på Billehaugen packar jag släden för de sista milen till Röros. Det är som alltid en märklig blandning av vemod och förväntansfull glädje som präglar dagen. I Röros börjar marknaden och festen i samma ögonblick som vår resa är över. Vi snirklar oss fram genom ett landskap av sjöar, holmar och frusna våtmarker kantade av knotiga vindpinade fjällbjörkar. Vi stannar på en av sjöarna ett stycke utanför Röros. Där gör vi upp eld och sätter på kaffepannan. Det ilar lite i kroppen när jag hör skakelklockorna långt borta. De andra körlagen är också på väg och vi väntar in Tydalingarna här ute på isen. Det är absolut ett av resans bästa ögonblick då det dyker upp bekanta ansikten och skinnluvor bakom ångande hästar. Här har vi en stund för oss själva utan publik och högtidliga ceremonier. Kaffet är rykande hett och fläskbitar och korvar dyker upp ur färdskrinen. Vi har också nu på morgonen lyckats mixtra med oss en gräddtårta i släden för att bjuda våra Norska vänner på. Så börjar vi röra på oss igen. Eftersom det var Klövsjö forbönder som först återupptog forbondefärderna till Röros 1981, får vi som en hedersgest köra in först vid invigningsceremonin. Väntan bakom planket känns evigvarande innan musiken tystnar och Lillian ropar in oss. Synen som möter oss är överväldigande mäktig. Tusentals människor har samlats för att se forbönderna köra in till Malm-platsen. Drygt 80 hästar kör in med närmare 300 personer som gjort resan till Martnan i år. På Rasmusgården stökar Staffan och Audfrid, Jens, Stig, stefan, Karin, Lars,Kjell, Bo-Anders, Marianne och många fler för att allt ska vara i ordning då marknaden öppnar. Alla som jag inte fått med namnet på i farten är så klart lika viktiga. Aktiviteter och arbetsuppgifter har planlagts under året och jag vet att det är många som bidragit men jag vill ändå nämna Gudrun som jag vet har ägnat saken mycket tankeverksamhet och Lisa som brukar hålla koll. I dag ska också det nya Kolbulle-stekeriet invigas som Lennart ordnat genom kontakter i Hälsinglands skogar. Efter lite Lappskojs på Malm-plassen och en mängd trevliga återseenden kanske till och med nya bekantskaper så ger vi oss i väg till vår ackommodering för den kommande veckan. I kväll bjuder Reiselivslaget till festmiddag på Röros quality hotel för samtliga körkarlar och körkvinnor, men innan dess ska det hinnas med en och annan marknadshandel. Beklagar försenad dagbok 🙂 fick en del tekniska utmaningar vid ankomst Röros och inte minst begränsad tid i det hektiska marknadsvimlet. Tack så mycket till alla er som följt oss på resan, både till er som funnits på plats i vägkanten och till er som följt oss här genom dagboken. Mer bilder kommer strax och också dagboksrapport från våra aktiviteter i Röros under veckan! Kramar till er alla //Jennica

21/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Onsdag morgon, puh… det tar på krafterna att vara forbonde till långt på natt. Middagen var härlig med många trevliga musik inslag och rapporter från alla körlagens resor. Den mest fantastiska nyheten kommer från norska Riksantikvarien Jørn Holme. Bergstaden Röros har sedan 1980 varit en del av UNESCO’s världsarvlista. Nu skal begreppet utvidgas till att också omfatta forböndernas färdväg till Röros!!! Otroligt!! Den första tanken som slår oss vid borden är: Tänk om Jöns hade fått uppleva det här. Från hans vision som uppstod på en marknad i Marocko, idén om att ge sig av till Röros med häst och släde 1981, har forbönderna som begrepp så när blivit en del av världsarvet. Men jag vet att han vet och tack till alla er som har jobbat med saken jag vet också att det här inte är något som gör sig själv. Ja så är det bara att njuta myllret av pälsklädda forbönder och andra marknadsbesökare i Röros’ gator. Nystickade strumpor står på inköpslistan. I kväll är det Forbondemässa i kapellet en tradition som kommit för att stanna. Stämningen är uppsluppen det dansas upp mittgången och våra spelmän spelar vemodiga sånger om en kolares drömmar. Harald som blivit forbondeprästen i Röros förmedlar kyrkans budskap och Diana och Monica spelar på flöjt och Orgel en rörande vacker polska. Nästa år ser vi fram mot att vara tillbaka i en nyrenoverad Röros Kyrka. ”After Mässan” på restaurang Milano blir en hysteriskt underhållande tillställning. Tobias, Anders och Ann Sofie spelar låtar av mindre kyrklig karaktär och vi skrattar och ler så tårarna trillar. Betjäningen på Restauranten håller serveringen öppen flera timmar utöver det vanliga och får som plåster på såren både en oväntad modevisning och nya ingredienser på köket. Det torkade älgköttet av Herr Erikssons produktion förtärdes till frukost dagen efter så det nådde tyvärr aldrig Pizza menyn.

21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/ForbondeDag6Web#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva

21/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Jag håller till på Rasmusgården i dag. Staffan och Bo-anders steker Kolbullar åt hungriga gäster. De kastar snitsigt kolbullarna i luften till gästernas förtjusning så att en Pizzabagare från Florens skulle blekna av avund. Själv bjuder jag på kaffe medan jag ostrukturerat dansar runt till spelmännens toner. När de går in för att värma fingrarna står Eva för underhållningen med alla fantastiska sångtexter hon har på lager. Fabrikör Erikssons mobila butik gör succé både som produkt och elegant underhållning. Vältalighet och fingerfärdighet kommer till nytta då smorning för skor och lädervaror ska demonstreras och annonseras. Röken från eldarna stiger upp mellan trähusen och det ropas sjungs och ackorderas i alla bakgårdens hörn. Vi har med oss pälsar och skakelklockor till försäljning, kyrktömmar och godsaker. Boken som Jöns och Britt skrivit, Forbönder förr och nu finns så klart också att köpa. (Rekomenderas om ni inte läst den) Annars finns läderarbeten fårskinn och vackra ljuslyktor. Dagens timmar flyter raskt förbi och i femtiden packar vi ihop handelsvaror och släcker elden innan vi ger oss i väg på Skancke bua för kvällens middag. Tröndernas körlag har bokat in sig i källarvalvet och vi har turen att bli medbjudna dit ner. När vi ätit börjar det dyka upp spelmän något som lovar gott för resten av kvällen. Efter ett telefonsamtal tvingas färdledare Ahlzén ut på uppdrag med kniven när dörrhandtaget på den närbelägna toaletten gjort ett avhopp och fängslat en oskyldig besökare som lyckligtvis var utrustad med mobil. Vi stupar i fällarna förhållandevis tidigt, utmattade efter en vecka med forbondeliv. Folk har börjat ge sig av under dagen och det är alltid lika trist att se goda vänner resa och vårt lilla micro cosmos börja upplösas… några tårar blir det men inga farväl… på återseende och vi ses snart känns betydligt bättre även om vi vet att det kan dröja till nästa gång God Natt kramar //Jennica

21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/RorosveckanWeb#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva.

21/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Den som aldrig har sovit en natt mellan fårskinnsfällar med sin päls som huvudkudde har något att se fram emot och något de borde göra. Om man saknar perspektiv i tillvaron motsvarar en sådan här resa månader av terapi och livscoaching. Det är fredag morgon och martnas-helgen är i antågande. Många som inte har haft möjlighet att besöka marknaden under arbetsveckan kommer till Röros i helgen. Totalt under veckan räknar man med 70-80 tusen besökare men på något märkligt vis känns det som om de allra flesta är gamla bekanta. Efter en flera år med nytt besöksrekord ser det ut att ha varit något lugnare det här året. Dels infaller Martnan annorlunda i förhållande till de Norska sportloven i år och att både Norrmän och Svenskar är OS entusiaster får vi inte heller glömma. Så här i slutet av veckan har forbondelivet och marknads-yran infunnit sig som normal tillstånd. Vi pysslar lite på Rasmusgården och ger oss av ut i gatorna på jakt efter kuriositeter av alla slag. Så strålar vi samman för att visa upp våra fynd. Vår präst Bo Lundmark håller Husförhör på Rasmusgården i dag vilket utvecklar sig till ett livligt evenemang. Sällan har jag sett en mer gladlynt församling bli utmanad på sina bibliska kunskaper. Ur silltunnan som levererades av Tröndelags körlag igår, säljs saltsill för 15 kr stycket. Underpris enligt sillhandlare Audfrid som fick lägga ut mer skinn och pälsar än hon önskade för tunnan. På kvällen har Alvdal spelmanslag bjudit in till konsert och lite av varje i en Lavo i utkanten av Röros. Det har varit en lång och kall dag så det är skönt att tina upp framför elden där inne med diverse värmande drycker. Det blir sent, alldeles för sent innan vi smyger i väg mot vårt hem här i Röros… Fantastiskt trevligt! Tack Eli och ni andra som spelade och till pojkarna från Larvik som gjorde eftermiddagen och kvällen extra underhållande. Kram //Jennica

21/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Efter några timmars kolbullestekande på Rasmusgården så har det blivit dags för mig att packa ihop mina prylar och pinaler och bege mig mot verkligheten igen. Det har varit en otrolig resa på alla plan. Det känns sorgligt att det är över för den här gången men gläds över att entusiasmen och idéerna inför nästa år redan strömmar på. Då firar vi 30 års jubileum!! Alla fantastiska människor och ögonblick sparar jag i minnet i avdelningen närmast hjärtat. Är så tacksam över upplevelserna och möjligheten att dela de med människor som förstår. De sista tappra forbönderna packar ihop på gården ikväll och ger sig av imorgon med lång resväg framför sig. Men lite fördröjning är kanske bra eftersom de flesta av oss behöver någon dag för att landa i vardagen igen… Tack för härlig resa! Vi ses… kramar //Jennica