Historia och Historier
Från Klövsjö till Röros – en tradition återuppstår
År 1981 gjordes en unik resa med häst och släde från Klövsjö i södra Jämtland, genom Härjedalen och ända till Röros marknad i Norge. Det var en hyllning till en gammal tradition som pågått sedan mitten av 1800-talet, då Röros fick järnvägsförbindelse med Trondheim och därmed tillgång till havet – porten till omvärlden. Under dessa tider begav sig människor från södra Jämtland, Härjedalen och Hälsingland till Röros för att byta varor, resa, handla och uppleva marknadslivet.
Initiativet till den moderna forbonderesan kom från Jöns Fahlén i Klövsjö och Einar Montén i Vemdalen – båda engagerade i Föreningen Norden. Tillsammans med Jöns vän Olle Grubb såg de till att resan blev verklighet. Det blev dock inte en engångshändelse. Två år senare, 1983, återupprepades färden med hela tio hästforor och omkring 25–30 personer. En förening bildades – Föreningen Forbonden Klövsjö – med bas i Klövsjö och med Arne Brandén i Vemdalen som en viktig drivkraft tillsammans med Jöns Fahlén.
Sedan dess har traditionen vuxit. Idag är det omkring 90 hästekipage som kör in till invigningen av Rørosmartnan – en vintermarknad som under 1980-talet var på väg att förlora sin glans, men som nu lockar över 10 000 besökare redan första dagen. Marknaden hålls varje år, näst sista tisdagen i februari, och pågår i fem dagar. Den växande rörelsen har inspirerat liknande forbondefärder på flera håll i både Sverige och Norge.
Föreningen idag – gemenskap och arv
Föreningen Forbonden Klövsjö har idag cirka 150 medlemmar från både Sverige och Norge. I Klövsjö förvaltar föreningen ”Pålletorpet”, ett charmigt torp som fungerar som samlingsplats, övernattningsställe och förråd. Här finns även ett litet museum över gamla kördon. Varje år samlas föreningen till årsmöte i augusti och till en arbetshelg i maj då torpet rustas inför sommaren. Då diskuteras även årets Rörosresa och planering inför kommande aktiviteter.
Forbondelagen träffas dessutom årligen under en så kallad Forbonderiksdag – en helg fylld med erfarenhetsutbyte, gemenskap, mat, musik och ibland till och med hästaffärer. Initiativet till detta kom – förstås – från eldsjälen Jöns Fahlén.
Här finns historier insamlat från våra medlemmar!
Har du någon historia som du vill dela med dig av? Mejla info@forbonden.se
Semmelkungens fjärdingsväg Anno 1767 av Jon Långström
Färdvägarna i Härjedalen har troligen varit helt avgörande för befolkningen sen urminnes tider. Soldater, Jägare, Bosättare, Forbönder, Kolkörare, Fäbodbrukare, Renskötare, Handelsmän och pilgrimer, alla satte dom sitt avtryck i mossan.
På Olaus Magnus Carta Marina från 1527 syns en klövhäst med trugor på hovarna, avbildad gåendes över fjällen från öst till väst, från härjedalen vidare in i norge. (Härjedalen tillhörde ju Norge då)
Det är denna öst-västliga sträcka som jag har haft nöjet att nörda ner mej i dom sista åren. Det hela började när jag skulle följa med min kompis Julia på forbondetur till bergstaden Röros. Julia berättade att resorna hade blivit säkrare genom åren då man inte körde så mycket på bilvägen längre, utan höll sej på småvägar/skoterspår mm. Enda stället där det inte fanns nått alternativ var sträckan Saxvall via Medskogsbygget och fram till Lossendammen, där man skarrade sej fram på blandat underlag och bilarna svischandes bredvid skaklarna.
Jag hade hört av mina kompisar från Medskogen by (som ligger 7km norr om Medskogsbygget) att landsvägen gick högre upp i gamla dagar. Att dom även kände till en milsten som dom ville visa.
Efter att ha sett spåren av den gamla körvägen väcktes en besatthet. Varje gång jag gick för att leta hittade jag något nytt. En rösning, en bläckning, eller en schaktad skråväg genom en slänt. Ibland leddes jag in på villospår, ibland han det bli mörkt och jag fick lita till lokalsinnet å pannlampan för att ta mej hem över Stensmolet.
Ibland på egengjorda träskir och finnspets som enda kamrat, å ibland på en gammal Skidoo och med stora delar av Medskogens invånare tjoandes, glatt letandes kors och tvärs i den höglänta terrängen.
När vi började hitta en farbar väg mot Grundsjövägen så ryckte även forbondeföreningen in och hjälpte till att röja å staka ut.
Anledningen till att jag kunde hitta den bortglömda vägen var att man nuförtiden kan komma över historiska kartor på nätet. Terrängskuggningsfunktionen på kartappar har även varit till stor hjälp.
Vägen som uppenbarade sej var en sk. fjärdingsväg. Alltså rösad varje 2,5km med en kallmurad sockel av sten och en trästolpe i. I vissa fall var trästolpen borta, och i vissa fall konstigt nog kvar. Stolparna är märkta AF för kung Adolf Fredrik, årtalet 1767, samt CS för Carl Sparre.
Adolf Fredrik blev kung i Sverige 1751, men var föga intresserad av politiskt arbete. Riksdagen behövde kungens underskrift för att genomföra sina beslut, Men kungen stod helst vid sin träsvarv, svarvandes snusdosor. Lösningen blev en kunglig namnstämpel som användes flitigt för att kunna driva igenom politiken. Vägnätet krävde konstant rustning, och särskilt i denna avkrok av riket.
(Adolf Fredrik var ju han som dog ätandes semla med hetvägg om ni minns btw)
Vägsträckningen beskrivs av metallurgen Urban Hjärne 1685: ”Över Mittå älf och Ulffjället som är en låg och flat fjäll, En temmeligen hal och ganska slem väg”
Här uppförs nya rösningar 1767. Nu till Carl Sparre, Carl Sparre var överste, generalmajor, Serafimerriddare, landshövding i Gävleborgs län och tillhörde nog den elit som i praktiken styrde landet. Så även när det gällde att rusta vägar.
Vintern 2025 kördes den gamla landsvägen med häst och släde vid forbonderesan, och på det viset slapp man Riksväg 84. Men jag kunde inte sluta leta, Jag hittade milstenar ända till Långå, Och efter mycket möda även den överväxta sträckningen ända ner till Valmåsen, slingrandes ner genom ”Brattbackarna”.
Vägen följer bästa terrängen rakaste spåret mellan byarna. Men mellan Långå och Valmåsen fanns 28km skog och vildmark. Man anlade därför en skjutsstation/stall mitt på skogen. Mittskogen uttalas dialektalt ”mettskojen” därav byn Medskogens uppkomst.
på 1800talet byggs en ny väg som följer Ljusnans sträckning längre söderut, och då uppkommer efter hand Medskogsbyggets skjutsstation.
EPILOG
Den här vägen som har varit så viktig var i det närmaste helt bortglömd. Vissa partier var omöjliga att hitta, då skogsindustrin farit hårt fram. Fortfarande är det mesta av vägen inte skyddad vare sej som väg eller som fornlämning i fallet milstenarna. Räddningen är att stora delar går såpass höglänt att det inte varit lönt att avverka där. Där finns spåren tydligast.
Jag kan verkligen rekommendera att färdas vägen, till fots, häst, cykel eller skidor vintertid. På så sätt hålls den öppen å kommer till nytta, Det är trots allt närmaste vägen. Jag letar vidare så länge benen bär. Vi ses /Greve Långböj
2025-10-01