Efter en sen kväll som snabbt blev till morgon vaknade vi av att trossgänget stökade med frukost i köket. 04.30 serverades den. Från att ha varit mörkt, tyst och natt i lokalen övergick det plötsligt till att vimla av yrvakna mäniskor som vimsade runt i underställ och tofflor. – Redan morgon ?? Frukost intogs naturligtvis först av hästarna som alltid har första prioritet. 06.30 stod vi startklara och det bar iväg genom Vemdalens by. Vi körde via småvägarna fram till ”Hedlanda International Airport” som någon skämtsamt skyltade det före detta militärfältet med. Gammalt men nyrustat är det tydligen, så privatflyg kan använda den.
En tjäder flög upp framför oss med en hiskelig flykt. (Den använde inte flygplatsen 😉 I släden satt vi och resonerade om smått och stort, väsentligheter för en forbonde och struntsaker i allmänhet. Hedevikens fina lilla hantverksbod ”Trosavik”, som ligger strax före Hede, inbjuder till köplust – det vet vi efter dagens besök där. Vi hittade många fina hantverksalster för den intresserade. Rekommenderas !
Färden fortsatte med målet Hede. Vi tog ”Promillevägen” – lokal benämning på en lite mer avsides väg. Hede har en särskild plats i min mage. Det handlar om den hemkokta goda ärtsoppan som Hededamerna kokar åt hungriga forbönder. Varje år står den där, rykande het med senap på tallrikskanten och en liten kopp punsch som tillbehör. Om ni någon gång suttit i en släde när snön vräker ner och allt är blött så flingorna döljer hela sikten vet ni hur denna sopptallrik smakar – ljuvligt gott. Som sagt Hede har en särskild plats i min mage 😉
Snön tilltog alltmer, och vinden likaså. Inte hård men ändå tillräcklig för att piska de blöta flingorna mot ansiktet. Tänk att det kan vara skönt. Nej, jag skojar inte. Det är en viss tjusning även det. Friskt på något vis, hur tokigt det än kan låta. Temperaturen har varit mild, så då gör det inget.
Från Hede fortsätter vi in på en mindre skogsbilväg, skönt att slippa undan trafiken tänker vi. Då hör vi det stora brummandet en bit bakom oss. Det kommer närmare. Närmare, närmare. – En skotare ! Vi i foran som från och med i dag har fjorton hästar tar upp hela vägen. Inte en chans att den tar sig förbi. Och faktiskt så fick han inte ens försöka. Föraren blev istället bjuden på kaffe och efter det ordnade han hämtning med bil. Så tacksamma vi blev för det !
Nu är vi sedan flera timmar i Långå by, och som namnet säger är byn oerhört lång. Den sträcker sig längs Ljusnan och ligger väldigt vackert med husen utplacerade i en lång rad. Här finns två stallar som snälla människor upplåter åt våra hästar. Utan alla dessa privatpersoner utefter hela färdvägen mellan Klövsjö och Röros skulle vi knappast kunna genomföra resan så som vi gör. I varje by finns personer som i bakgrunden ställer upp på olika vis. Vi kanske inte ens träffar dem alla ! Men jag brukar tänka på att det lokala engagemanget för föreningens ideella arbete att upprätthålla en gammal tradition är långt utöver det vanliga. Heder åt dessa personer, vilka ni än är och gör.
Just nu är timmen sen, en trevlig kväll med underhållning av musikanter från trakten som, utan att vi ens frågat, kommer och spelar för oss. Och det låter bra. Mycket bra. Här och var hörs nu också en annan sorts ”musik”, det är mörkt, tyst och stillsamt. Jag tror ni vet vilken musik jag har som accompangemang just nu – och jag vill inte påstå att den underlättar min sömn….
Olika tonarter träder in, det är nog dags att släcka den lilla pannlampan som lyser upp mina tangenter. I alla fall om det ska bli några timmar att sova. Imorgon är jag i trossen. Det betyder att en sovmorgon inte är att tänka på. 03.45 ska frukosten ställas i ordning.
Under tiden vi sover kommer genomblöta fällar, skinn och pälsar, rättare sagt drypande och genomsura, att torka och vara redo för nya äventyr imorgon. Vad den dagen kommer att innehålla vet vi inte. Det enda jag vet nu är att på varje kvadratdecimeter golvyta som finns att tillgå snarkar en trött forbonde. Tror jag ska ta och instämma….i….orkestern….nu….god….natt …..zzzzzz
/Anette
