Ännu en dag avklarad i resan mot Röros marknad och ännu en forbondeberättelse. 🌲
Hallelujah nu är vi på väg!
Det är svårt att beskriva ljudet ifrån alla klockor som rör sig med hästarnas rörelser.
Änns;
Som ett mediations spel ifrån Nepal. Som spelas på repetition på lyxspa för att avstressa redan förtjusande kvinnor för att de ska bli ännu vackrare.
Änns;
Som kyrko klockorna i London på tidig söndags morgon. När alla kyrktorn, ifrån när och fjärran tävlar om att höras mest, med komplicerade konstnärligt musikaliska utsmyckningar. Dock alla lite ur synk med varandra
Änns
Som ett hjärtas slag. Som sakta, trygg och säkert, för oss fram i livet mot en okänd framtid.
Allt detta ljud helt omsluter en och skapas helt av hästarnas sett att välja ta sig igenom den snöiga terrängen.
Det är svårt att beskriva Snön
hur den klänger sig fast i granens grenar, vanställer träden, bjuder in väsen som spionerar på vår färd. Håller floran i sitt iskalla grepp. Ända tills släden knuffar till och så tungt, men ljudlöst hittar snön ett nytt offer att omfamna, under ett hett hojtande.
Det är svårt att beskriva
Hur solen till sist vågar sig ut, för att lysa upp vår väg, precis då när hästarna kämpat sig upp till toppen av berget och kaffepanna kokas över levande eld. Hur den leker tafatt mellan grenar och snö, och värmer frusna kinder.
Det är svårt att beskriva
Hur kyla hålls ifrån ens kropp med av lager och lager av ull och mer ull. För att sedan omslutas av enorma pälsar.
Det är svårt att beskriva den gemenskap, omtanke och kärlek som förbönerna ger.
Med vakna ögon och varma själar låter de en utböling färdas i deras steg.
En färd till Røros är svår att beskriva
Halleluja nu är vi på väg!
Galleriet är påfyllt med bilder från dagen:
https://www.forbonden.se/galleri/nggallery/album/forbonderesan-2026
