Nu är den över för denna gång, denna årets stora händelse för många av oss!
Nu är vi alla hemma igen. Hästarna får vila ut i sina egna stallar och hagar efter att tålmodigt ha sett till att vi fått denna fantastiska slädfärd till Rørosmartnan. Folket har fått sova ut i sina egna sängar och byta ut vargskinnspäls och vadmal mot lite smidigare och modernare kläder.
Jag tror att alla med mig känner på samma sätt; saknaden efter gemenskapen och värmen med varandra och hästarna, alla glada skämt och skratt, sången och musiken, naturen och vyerna över skogar och fjäll, alla fina samtal med båda gamla och nya vänner.
Saknar gör man också folklivet och handeln på Rasmusgården, för att inte tala om doften av kolbullar och nykokt kaffe och Evas sång.
Minnena av allt detta och mer därtill, är jag övertygad om, kommer att finnas kvar under hela året hos oss alla. Små guldkorn att plocka fram och drömma sig tillbaka till då och då under hela året… längta till nästa års resa… börja planera för sig själv och hästens träning.
Med dessa små reflektioner vill jag och övriga styrelsen rikta vårt VARMASTE OCH STÖRSTA TACK TILL ALLA som på ett eller annat sätt deltagit på 2015-års resa!
Som vi brukar säga ingen nämnd – ingen glömd! Men för att nämna några: hästar, kuskar, hjälpkuskar, tross, gäståkare, knallar på Rasmusgården, spelmän, ni som trampat och dragit ut snö på våra färdvägar och ni som upplåtit stall och husrum åt oss alla.
Utan Er och många fler hade det ej varit möjligt. Tack!
Styrelsen, genom Gudrun A
