Tisdag är resans sista morgon, efter ”sista natten med gänget”. Lite vemodigt, men inte som förra året då jag var med första gången, nu vet jag ju att vid framkomst avslutar vi reselivet och börjar marknadslivet. Hästarna tycktes ha sovit gott, vi åkte på morgonen till stallet med bussen. Några hade bott kvar där och de hade fodrat morgonhö och havre, selningen började och vi gjorde ”klart i kön” och gav oss av den sista etappen mot Röros marknad.
Eftersom vi ska köra in vid en bestämd tidpunkt under invigningen så behövde vi inte stressa utan hade god marginal. Vi stannade därför för en helt ljuvlig kafferast i strålande solsken på sjön och där inväntade vi en av de norska fororna som skulle slå följe med oss fram till inkörningen. Alla bjöd runt av godsakerna i säckar och färdskrin, det var rökt lammfiol, torkat älgkött, choklad, olika sorters ostar som tillsammans blev ett mysigt knytkalas.
Vid tio-tiden hade jag pratat med färdledaren om att åka en bit på skidorna igen, och kom fram till att om jag startade FÖRE foran så kunde de köra ikapp mig och jag kunde hoppa på och komma fram samtidigt, för att eliminera risken att bli på efterkälken igen. Sagt och gjort, jag fick en härlig skidtur i finvädret. Stannade och pratade lite med folk som väntade på foran ute på isen, tog några kort och kom så långt före foran att jag beslutade mig för att vända och ansluta mig istället för att åka ända fram till Malmplassen ensam. Vi var i så god tid att det hade blivit ytterligare en kaffepaus ute på den sista av de tre sjöarna. Det förklarade varför de aldrig kom ikapp mig – någon VM-åkare är jag ju knappast
Framme i Röros körde vi i samlad tropp upp bakom planket och väntade där in vår tur att köra in på marknaden och upp till ”hästparkeringen” på Malmplassen. I år deltog 94 ekipage från 8 körlag, så det var bra fullt däruppe. Vissa hade kört sedan 6 februari, andra sedan i söndags. – Men det spelar ingen roll, alla är lika viktiga för att bidra till marknaden med varor och deltagande. Hästarna selades av, vissa skulle direkt hem, några stannade i Röros till senare i veckan. Ingen av oss hade tiden att köra häst hela vägen tillbaka igen, men vem vet, kanske det blir något annat år?
För folkets del installerade vi oss på vår nya sovplats, som inte skulle flyttas förrän vi for hem igen. Några åkte hem för att sköta jobbet hemma och andra stannade och höll Rasmusgården öppen för marknadsbesökare. Rasmusgården är ju som du säkert vet en gammal gård i Röros som föreningen förfogar över under marknaden och där serverar vi kaffe gratis till alla som kommer och vill ha det. Vi har försäljning av kolbullar och fina hantverk. I år fanns hantverk av skinn, lin och ull, skakelklockor m m. Vi hade även besök av ”Jämmerdalens Spelmän” som spelade mycket underhållande och medryckande musik. Robert och jag gräddade egentligen kolbullar ett pass, men eftersom de spelade en extra medryckande Rörospols så kunde jag inte motstå en spontan svängom.
Tisdagkvällens kuskmiddag var flott, det bjöds på trerätters middag och underhållning, flera tal och god stämning samt inte minst, i alla fall för oss dansintresserade, härlig dansmusik ända fram till midnatt! Eftersom alla var rätt trötta efter resan och anspänningen det innebär att vara på resa så droppade folk av under kvällen. Några somnade redan vid talen, av ren utmattning och kontrasten mot långa dagar ute – att nu sitta stilla i ett varmt rum med ett trivsamt sorl runt sig. Lite knepigt är det ju också att hänga med i norska…!
Allt gott från oss i Röros, vi har redan börjat se fram mot nästa års resa. Hur ska vi göra med det, och med det.. hmmm..?
– Ja, vi hinner nog fundera ut något, väl mött nästa år igen!
