Reseberättelse Forbonderesan Klövsjö – Röros 11/2-18/2 2025
Resedagbok tisdag 11/2
Äntligen är vi på väg! Marta heter jag som skriver och det är min tionde forbonderesa till Röros, och i år tar jag hand om våra veckogäster;
Linda från Sandviken, Barbara och Janice från Minneapolis.
Vi startar med 6 ekipage och en skidåkare på skidor från slutet av 1800-talet och tidsenlig mundering, från Pålletorpet i Klövsjö, som vanligt till kyrkklockornas klang kl 8.00. Ytterligare fyra ekipage kommer att ansluta efter vägen. Nämnas bör att av dagens sex ekipage körs fyra av damer och BARA två kuskar är män! Nyordning på torpet! : )
Dagen startade med frukost kl 6 och -10 grader, men redan klockan 8 hade temperaturen gått upp till -5.
Första stoppet gjorde vi vid den gamla färdasgården Fjällgår’n där Margareta och Hilding bjöd in oss i sitt hus, där vi fick kaffe och macka som Storhogna sponsrade oss med. Stort tack till både Fjällgår’n och Storhogna!
Den nationellt utlysta tysta minuten kl 12 för att hedra offren i Örebro tillbringade vi ute bland hästarna, som stod och vilade efter att ha fått vatten och hö. Därefter fortsatte turen mot Vemdalsskalet i strålande sol och vindstilla. Nästa stopp högst upp på toppen på Karl XI’s väg, där hästarna fick vila och äta. Vi tvåbenta utspisades med soppa och bålkokt kaffe. Strålande sol och vindstilla hela dagen.Efter vilan fortsatte vi till Vemdalen där vi stannade på Hembygdsgården och visade upp oss. Där blev vi bjudna på glögg och fika av hembygdsföreningen. Tack! Kväller med middag och samkväm på Lövås.
Resedagbok onsdag 12/2
Sitter på övervåningen på bygdegården Nytta & Nöje i Långå. Lyssnar till forböndernas och gästernas sorl över dagens resa från Vemdalen. Ett sorl som blandas med skratt, sång och musik och en trivsam stämning. Dagen började med avfärd från Vemdalen i mörkret. En vacker morgon där vi drog iväg med folk och hästar i lång rad i skenet av en fantastisk fullmåne. Kallt, ja kylan som ger morgonljusets vackra färger. Det skimrar av månljus som ger skuggor av fjällbjörk, fura och gran. Vi ser solen färga om himlen till rosa skimmer genom ångan av hästarna på rad över myrarna som ger de vackraste färgerna som bara kan komma av en soluppgång i tjugo minusgrader på en myr på vägen mellan Vemdalen och Hedeviken.
Färden fortsätter längs gamla banvallen som sträcker sig fram genom vacker skog där solstrålarna tränger sig fram genom träden. Banvallen når sitt mål vid Hedlanda flygplats, En skön paus där hästarna ångar av svett, kuskar, hjälpkuskar och gäster får sig en smakbit ur färdskrinet i soluppgången, Färder fortsätter över Hedlanda flygplats, där Sonfjället tornar upp sig med en dimslöja längst uppe på toppen,
Vi välkomnas till Hedevikens pärla Trosavik, av byborna och bjuds på goda mackor och kaffe. Hästar äter sitt hö och dricker sig otörstiga. Vi sätter oss i slädarna, hästarna börjar gå och ljudet av skakelklockorna ljuder över Hedeviken. Vi passerar Ljusnan över till Kyrkstigen som ska ta oss fram till Hede. Sträckan förstärker känslan av att vara mitt i naturen, där spår av hare, älg och ren visar att skogen är full av liv. Skakelklockornas klang i skogen ger en melodi i mina öron som alltid kommer att finnas nära min känsla för det viktiga kulturarv som vi får förmånen att förvalta genom denna resa från Klövsjö till Röros.
Väl framme i Hede blir vi varmt välkomnade av barn som vinkar glatt. Vi möts av forbönder som körde denna resa långt före oss. De delar med sig av så mycket kunskap och minnen från tidigare resor. Ärtsoppa, punch och gott kaffe är gott för kropp och själ. Hästarna besiktas av veterinär för vidare färd mot Norge. Mätta och belåtna av gästfriheten i Hede drar vi vidare längs Ljusnan mot Långå. Dessa fantastiska hästar tar oss framåt över kraftverksbron, skogsvägar fram till Långå. När solen går ner tänder vi lyktorna på slädarna. Vi möts åter igen av ett varmt välkomnande i Långå. Det serveras kolbullar, hästar stallas in och vi njuter av god mat som trossen ordnar åt oss. Vi lyssnar till vår egen trubadur Håkan.
Tack Fjåsen, min häst, som drar mig över sjöar, myrar och skog för att om några dagar nå Röros. Målet är resan och dess innehåll med goda vänner, trevliga gäster och fantastiska hästar som gör detta möjligt. Tack även till trossen som ger god service och bra mat.
Jag önskar god natt från övervåningen från Långå.
Resedagbok torsdag 13/2
Dagens etapp går från Långå till Medskogen. Å detta år blir det premiär för en nygammal sträckning, nämligen gamla landsvägen mellan Långå och Valmåsen/Tännäs. Å då snackar vi riktigt gamla Landsvägen. På 1600talet finns den med på handritade kartor klassad som landsväg. På 1700talet börjar nya sträckningar ta vid, och vid 1855 finns en mer detaljerad karta, Den har vi använt vid återupptäckten av leden. 1920 finns den inte med ens som stig. Så när vi körde över Sör-smolet idag så var det nog säkert 200 år sen de gick en fora den vägen.
Fantastiskt att få skriva historia med så fint gäng å strävsamma hästar.
Dagen börjad med lite landsväg för att senare svänga av ut i naturen. Här blir det hästkörning på riktigt då vi snirklar oss runt gammeltallar och korsar myrar. Hästarna får jobba ordenligt då vi tar höjdmeter uppför smolet, men alla lägger sej i selarna och drar med full kraft. Att vädret är på vår sida gör ju inte saken sämre, och snart är vi uppe vid trädgränsen där vi tar en kaffepaus.
Fantastisk fin körning och utsikt hela vägen till Medskogen sen. Vi passerar bleckad gammal terrak, å en å annan gammal milsten mitt i urskogen som bevittnar om att vi går på rätt väg i historiens fotspår.
Väl nere i Medskogen blir vi bra mottagna och får snart stalla in hästarna i Per-Martins fjös. Jättekul att gamla skjutsstationen ”mittskogen” åter igen huserar lasskörare med häst.
I skrivande stund sitter vi inne i Ulvågården å skrålar, dragspel, fiol och nyckelharpa accompanjeras av blandad skönsång:)
Jag som skriver heter Jon, å tackar för mej!
Resedagbok fredag 14/2
Today Janita and Barbara are writing for you in English. We have come here from Minnesota to join the Forbonden journey.
This is Janitas second year, and Barbaras first. Following the FaceBook page and seeing all the photographs, you may wonder why someone would do this for 9 days. Pretty, Yes, charming and completely different from modern daily life,but we are here to round out the story. What you see in the photo is only one tiny part of the sensory world in which we are living. Days often begin quite early, the light of our dawn begins at 7 but does not bring the sun until 9, and the slow descent into dusk begins by 3 pm, dark by 5. YOu dont see the delicate lichen hanging from the trees, food for moose and can even be used for soup! You do not hear the horses trot or the squeak of the sled, runners scraping on the ice or gravel, or hear Eva laughing or the music of Swedish surrounding you; crunch of the horse having hay for fika, Peckas fire for heating the coffee, and the ubiquitous bells ringing from every sled. You dont smell Anettes pipe, or the smooth heat of the horses, the nose tells you when the temperature has dropped below zero, and when you are in the pine forest, or in the wind. Your body feels the rhythm of the sled as you rock in harmony with the horses, the cozy warm of being tucked under a sheepskin for the ride, the weight of the fur coats you must wear to be warm in these temperatures for 12 hours a day, and the comfort in your belly from the hot lunch delivered to you in the middle of the forest. The taste buds are also alive with chocolate, reindeer sausage, smoked moose heart, coffee, and coffee. But the sixth sense pulls it all together and anchors the reasons we are here, we are deeply connected to the whole of the cold and the horses and the forest, the long shadows, the nurturing of 20 new human friends and our wonderful horse friends, sweet Tjarlie, strong Boy, lovely Lomen, sharing these same moments, when the forest wraps herself around you and says you belong here.
Resedagbok lördag 15/2
Vilodag, för några av oss, vissa har varit i Röros för att ställa i ordning på Rasmusgården och andra har varit i Funäsdalen och åkt gondol upp på Funäsdalsberget, varit på Nya Jonssons Konditori & Bageri för att äta forbondebakelse, semlor, kolbullar och annat gott samt fått kaffe kokat över öppen eld.
Hästarna har oxå haft en välbehövd vilodag med lite hagvistelse och promenader.
Resedagbok söndag 16/2
Dagens etapp Ljusnedal till Vauldalen
Vi började med att kliva upp i svinottan för att komma igång tidigt inför färdens kanske mest påfrestande dag. Alla var på plats i slädarna före 06.30 och vi började färden i mörkret med endast några strålar från våra lyktor och månens sken. Ljudet av bjällror och knarrande snö, vet inte om det kan bli mera magiskt? Vi åkte en liten bit genom skogen innan vi kom ut på Funäsdalsjön. Lite kallt och bitigt i kinderna, men de hör till.
När kyrkklockorna ringde stannade vi till på sjön och bara tog in nuet.
Lamporna i Funäsdalsbacken gav infrån sig ett fint sken även om det börjar ljusna ute.
Första stoppet var Risnäset där den traditionsenliga Gudstjänsten väntade.
Prästen Bo Lundmark predikade bla. om hur man kan välja att se livet och de uppgifter som kommer antingen på ett pessimistiskt sätt eller om väljer att se det med optimistiska ögon. Han påminde även om husförhöret som äger rum för alla forbönder i Röros på torsdag nästa vecka under makrknaden. Han uppmanade alla att läsa på i katekesen och vara förberedda på att svara på bla.hur många hästar Kung Salomon hade. Han välsignade också våra forbönder och alla de andra forbondelagen som är på väg mot marknaden i Röros.
Efter Gudstjänsten styrde vi vidare mot Hamra där Trossen förberett renskavspytt i klämma till oss. Och oj så gott de var!
Vi välkomnades av alla som tagit sig dit och turisterna som va i skidbacken uppskattade att vi kom och gjorde ett stopp.
De önskade oss en god tur fortsättningsvis.
Ingen dag utan solsken på denna tur, vi fick några strålar även idag.
Vi skrider vidare fram mot Vauldalen och kommer dit innan det blir mörkt. Vi kom tom. innan de Norska turisterna hunnit fram så vi fick vänta en liten stund.
Vi välkomnades av applåder och man känner sig som en Kung eller Drottning när man anländer till platserna vi besöker längs vägen.
Jag hade nöjet att åka med Kusken Anette och hennes man Håkan som hjälpkusk denna dag och deras fina Nordsvenska kallblodstravare Tjarli, som är ett sto. Hjälpkuskens uppgift är att se till att allt flyter på för kusken och de kan vara allt från att sätta på pälsen, stoppa pipan eller burka till höger och vänster.
Vi får inte heller glömma bort tappra Anna som åker med oss på längdskidor i trä hela vägen från Klövsjö till Röros.
Inför kvällens middag på hotellet tillsammans med turisterna skulle finkläderna på, jag hade fått låna svärmors hembygdsdräkt från Hede.
När vi gick in till middagen sjöng vi våran Forbondesång till allas uppskattning.
Middagen som vi bjöds på av Jorid på hotellet bestod av Römmegröt (ungefär som flötgröt) med fisk och till efterrätt blev de en slags saftsås.
Vi fick även lite underhållning med dragspel, sång och dans.
Patrik hos oss i forbondelaget lämnade över en gåva till Jorid som va två hästskor som satt ihop som en hängare åt sopkvasten ute.
Eftersom temat för årets marknad i Röros är återbruk.
Vi forbönder var alla väldigt trötta efter dagens färd så efter middagen stupade vi alla i säng tidigt.
Stor tack till alla som gör den här resan möjlig både två och fyrbenta, trossen och alla som hjälper till att trampa m.m.
Ett extra stor tack vill jag ge till min man Patrik och svärmor Barbro som gav mig detta äventyr i 50 års present.
Hälsningar från gäståkaren Linda Adamsson från Sandviken.
Resedagbok Måndag 17/2
Efter en smaklig frukost på Vauldalens Fjellhotell startade turen i lätt snöfall. Denna dagsetapp utgör den sjunde dagen på resan till Röros, men för mig var det den första dagen då vi anslöt till foran idag med vår nordsvenska brukshäst, Khol. Vi körde sist i raden av sju hästar där Khol känner sig hemma efter alla tidigare år.
Första delsträckan gick mellan fjällbjörkar i kuperad terräng som inspirerade oss till att sjunga psalmen ”Morgon mellan fjällen”. Denna vinter är det ovanligt litet snö, på flera ställen stack ljungriset upp genom spåret. Hästarna fick sin första rast i Brekken där skolbarnen hälsade oss välkomna med att sjunga marknadsvisor för oss, som de så fint övat in. Därefter ägde den traditionsenliga kransnedläggningen rum vid byns forbondestaty. Efter ceremonin erbjöds skolbarnen att åka med i slädarna bort till ungdomslokalen där vi förplägades med gott fika och mera musik av de begåvade barnen. Det var inte utan att en och annan tår blänkte i våra ögon.
Dagens andra delsträcka bjöd på sol och vackra vyer då vi fortsatte den slingrande vägen ner genom björkskogen, längs mindre bilvägar och över sjöar. Det man slås av är allmänhetens intresse av historia och dess engagemang i vår resa. Överallt där det finns minsta lilla bebyggelse står folk efter vägen och hejar, eller hänger ut genom fönster och vinkar åt oss. Brekkebygdens folk verkar vara djupt rotade i traditionen kring forbönder och färdasgårdar. Det märks att företeelsen har haft stort inflytande över befolkningen och det är extra roligt att även ungdomen får växa upp med traditionen. Vår kära tross som ser till att allt fungerar runt omkring bjöd sedan på lunch i kojan i Valseth, medan hästarna fick en välbehövlig vila med yllefiltar på ryggen, vatten och hö.
Den tredje och sista delsträckan för dagen bjöd på allt ymnigare snöfall och över sjön Langen bet det ordentligt i kinderna. Langen är, som namnet antyder, en lång sjö och det var skönt att komma upp på land igen och slippa den bitande vinden. Men snöfallet höll i sig ända tills vi anlände till Billehaugen som var dagens mål. Då sprack det plötsligt upp så vi fick se blå himmel igen. Nu började ett intensivt arbete med att stalla in hästarna i stallet. Vatten skulle bäras in, spån och hö bäras in i spiltorna. Hästarna fick täcken på inför den väntat kalla natten. Sedan var det dags att skaka snön av fälltäcken och pälsar och till slut täcka över slädarna för natten. När allt var klart bjöds vi på busstransport tillbaka till Vauldalen där vi ska tillbringa ännu en natt, men först ska vi iväg och äta middag i restaurangen.
God kväll från hjälpkusken Annalena Norberg, Matfors
Resedagbok tisdag 18/2
Så är då dagen inne för den slutliga dagsetappen mot Röros. Det känns vemodigt att denna års fora går mot sitt slut. Foran startar klockan sju i mörkret från Billehaugen. Hästarna trampar på i stilla mak över sjöar i soluppgången. När vi börjar närma oss Röros stannar vi på sjön och kaffenpannan kommer fram och Pecka gör upp eld, det tar inte lång stund innan vi får rykande färskt kaffe. Tröndelag och Tydal Lasskörare sluter upp med Klövsjö på sjön och vi hinner fika och språka en stund med våra kära norska vänner innan det är dags att spänna för slädarna igen för sista biten mot Röros.
Ett långt följe med hästar går in bakom kolplanket där också övriga fem forkörarlag, Dalarna-Femund, Hedemarken, Fron, Nord-Österdal och Selbu, ställer upp för att invänta Martnans öppningssermoni. Tusentals åskådare står och väntar på oss och får njuta av tal, sång och dans, innan vi äntligen får klartecken för att köra in. Så mäktigt att köra hästarna inför alla dessa åskådare som vinkar och naturligtvis fotar och filmar oss. Inkörningen tar bara några minuter för varje ekipage, men eftersom det är åttiotalet hästar som kommer så tar det ändå en stund innan alla hästarna står uppställda på Malmplassen, där de får hö och vatten. Vi tvåbenta får Lappskojs och alla Martnasbesökare får komma och titta och prata med oss och hästarna.
Stort tack till alla deltagare och till alla efter vägen, ingen nämnd och ingen glömd, som gjort denna resa till en fantastisk upplevelse, den bästa foran jag har varit med i. Min upplevelse av detta är som ett annat liv och man kopplar bort alla andra vardagsbekymmer och får alla tillsammans kämpa för att komma fram i tid till Rørosmartnan. Tack vare bra väder och fina trampade leder var det ovanligt lätt detta år.
Nu tar nästa del i resan vid, med Färdasträff i Storstuggo med alla forbönderna/lasskörarna, marknadshandel och kolbulleförsäljning på Rasmusgården.
Nytt för i år är att det på onsdagen anordnas kappkörning med forbondehästar på Doktertjönna, spännande! Klövsjö har tre hästar med på startlinjen; Ardennern Boy och kallblodstravarna Vardofjäll Svarten och Tjarli (Lill Kim). Norsk Rikstoto är också med på eventet.
Nu tackar jag för mig, och går in i nya livet som maknadsknalle!
: ) Marta
