Dag 7
Invigning Röros
Idag var forans sista dag, i ottan spändes hästarna för slädarna i Billehaugen för att köra sista etappen på norsk mark in till Röros. Spåren var nästintill perfekta, lite stigsökande och snöplumsande fick vi erfara men till
största del var spåren sagolika och hästarna trampade obrydda på och stämningen var på topp.
Likt resan 2020 blev vi bjudna på glögg som värmde gott hos en familj vid gården före sista sjön, där steg solen upp och det blev ett minnesvärt ögonblick. Hästarna har funnit sin plats i ledet nu och är förnöjda med både arbetet i selen eller när de vilar vid rasterna.
Idag invigdes 168:onde marknaden i Röros historia. Vår finaste och mest erfarne häst Kohl fick gå i täten för de 83 ekipage som kördes in i Röros. Kohl är veteran i årets fora, det är tionde gången han tar sig fram på denna strapats. Kohl är uppfödd, ägd och körd av kusken Lennart Östberg som i sin tur också ör en veteran nu när han kör sin 20:onde fora. Vi gratulerar detta genuina ekipage till sin formidabla insats i foran!
Som historik kan vi berätta att året 1895 var det 1500 ekipage som kom till Röros för utbyte av förnödenheter, då förstår man hur viktig marknadshandeln var förr.
Det här var den 40:onde resan för Föreningen Forbonden i Klövsjö sedan de startade med att återuppta denna tradition 1981.
De övriga 8 körlag är förutom Dalarna Femund norska och körs på vägar genom Norge.
Nu avslutas vår fina hästresa till fjälls med en gemensam kuskmiddag med alla körlag, därefter ses vi på marknaden där Klövsjö håller till i Rasmusgården!
Det är med ett stort tack till vår eminenta tross, utan er ingen fora
TACK Janne, Kerstin, Ullis & Lisa
Och naturligtvis stort tack till forans mästerkock Anna Einebrant -du förgyller forbondens tillvaro
/✏️Eleonor
Dag 6
Vauldalen-Billehaugen avklarad, fantastiskt före och väder. Härligt att få köra häst i denna fjällmiljö! Vi låter bilderna tala för sig själva! Imorgon har vi vår sista dag in till Röros, just nu känns det mest sorgligt att resan snart är över. Men självklart väldigt roligt att nå fram till marknaden och att få ge hästarna en välbehövlig vila!
vid pennan Julia
Dag 5 söndag 19/2
Över fjället med mycket ”horse-power” (reseberättelse av gäståkare 19/2-23)
Jag och min 13-årige son Sigge deltog i rutten Ljusnedal – Vauldalen, under Forbonderesan 2023. Ingen av oss har någonsin upplevt något liknande och det var tveklöst ett spännande och ovanligt dygn. Ändå var höjdpunkten just det lugn, ro och meditativa känsla som det är att vagga fram i orörd fjällmiljö under 12 timmar i en varm och skön släde, i sol, blåst, soluppgång, skymning och snö. Hela tiden ackompanjerat av hovarnas ljud och klockornas närmast sakrala sång, var toners varierar i en palett av stråkljud och bjällerklang.
När vi väntade kl 6.45 i mörkret på morgonen på våra hästar och slädar, var ljudet av just bjällror i fjärran det första vi hörde. Tio ekipage av stora ståtliga nordsvenska hästar med slängande manar kom skrittande emot oss, med sina forbönder och slädar. Vi hoppade, påpälsade i våra 100 år gamla pälsar, snabbt in under varma broderade fälläcken av tjocka långhåriga fårskinn. Lyktor fästa vid släden lyste upp vår väg. Solen gick upp när vi närmade oss Funäsdalen via den tjockt frusna Funäsdalssjön. Väl i Funäs fick vi kaffe och en kort men kärnfull morgongudstjänst, predikan hölls av en präst i 80-årsåldern. Hästarna var med oss hela tiden och fick hö och vatten och lyssnade nöjt under psalmen ”Härlig är jorden”.
Sen började stigningen upp på fjället och hästarna uppbådade superkrafter och travade upp för backarna. När vi väl var uppe ångade det om dem och remmen dröp av svett. Alla hästar har en bestämd ordning i karavanen. Det är ganska otroligt att de är så väldresserade och kan gå så fint på led. Brunessa, stoet som gick bakom oss var busig och nafsade oss i mössorna. Ändå parerade både hästarna och deras förare, skickligt och ingen krockade någonsin med släden framför, eller gjorde någon illa. Den enda incident, som hände några gånger, var att några hästar hamnade vid sidan av spåret och sjönk ner i snön. Vid ett tillfälle sjönk en häst ner i snön ända till magen – men efter några minuters vila kunde han komma upp igen på spåret, men lite hjälp av sin kusk.
Väl uppe på fjället tittar solen fram samtidigt som det kom ett lätt snöfall. Temperaturen är perfekt; några minusgrader. Väderprognosen är stark vind, men än så länge blåser det inte alls. Vi gjorde en kort paus vid 12-tiden, för att vattna hästarna och ge dem hö och vila under en yllefilt. Även forbönderna och vi gäståkare fick i oss lite godsaker. Man blir helt klart hungrig av att åka häst och släde. Det var skönt att röra lite på benen, men man är ganska otymplig i den stora pälsen.
Vi fortsatte vår färd – med lunch på Hamrafjället som nästa stopp. Denna gång satt jag och Sigge i varsin släde för att det skulle bli lite lättare för hästarna att dra oss. Hela dagens etapp tar totalt runt 12 timmar och även om hästarna är enormt starka tar det förstås på krafterna för dem. Man märker ändå hur roligt de har. De är tränade för detta. Mot slutet av varje paus står de och krafsar med hovarna och trippar på stället. De är taggade och vill verkligen iväg! Och så coola de är; ingen blir rädd en enda gång när det swishar förbi skotrar eller skidåkare.
Nere på sjön innan Hamra börjar det blåsa rejält och jag måste dra ner mössan över ögonen för att snön inte ska göra ont i ansiktet. Snön yr runt hovarna på hästarna, som skrittar på ganska oberörda. Nere vid ”Ski Logde” i Hamra står en stor folkmassa och fotograferar och välkomnar oss. Alla som vi passerar drar utan undantag upp mobilkameran och dokumenterar den ganska ovanliga synen med ett tiotal hästar med gammaldags träslädar och människor i otidsenliga pälsar och pälsmössor. Man skulle kunna tro att man hamnat i en tidsresa och råkat hamna i sent 1800-tal. Vi tar oss ur slädarna och blåser nästan bort på väg till kåtan, där lunch serveras och en levande eld brinner. Kuskar och hjälpkuskar turas om att hålla hästarna och att äta lunch och dricka kaffe.
Nu är det dags för sista etappen. Efter information om att vindstyrkan ökar bestämmer man att vi ska ta landsvägen sista biten till Norge. Men väl uppe på vägen inser vi att 1 mil på asfalt/grus varken blir bra för hästar eller slädar. Vi vänder tillbaka och tar skoterleden över sjön och på fjället. Som ren magi blåser det nu knappt alls. Detta är kanske en av de vackraste bitarna, över en isblå sjö med fjällen och solnedgången som fond, och över fjället kantat av små taniga fjällbjörkar som i skymningen avtecknar sig kolsvarta mot det vita. Lyktorna tänds igen. Bjällrorna och den vaggande släden är sövande och det är svårt att hålla sig vaken. När vi passerar gränsen till Norge står det ett gäng glada norrmän som viftar med en stor norsk flagga och hälsar oss välkomna. Snart är i Vauldalen, där det snart ska bli festmiddag och musik på värdshuset med det härliga och glada forbondegänget. Vi tar oss ur slädarna, trötta men lyckliga. Den här dagen glömmer vi aldrig.
Anna & Sigge
Dag 4 lördag 18/2
Vilodag för hästar och forbönder i Ljusnedal. Några av våra eminenta forkarlar körde till Rasmusgården på Rörås för att börja ställa i ordning inför nästa veckas marknad. Hästarna fick vila ut och ha det gott i stallar & rasthagar medan övriga forbönder minglade på Nya Jonssons konditori och bageri i Funäsdalen. De åkte även gondol upp till toppstugan på Funästoppsberget och beskådade den vida utsikten över nejden. Imorgon ska foran köra över Funäsdalssjön och sluta upp på Risnäset för gudstjänst med forbondeprästen Bo Lundmark kl 08.00, välkomna då.
Vid pennan Eleonor
Dag 3 fredag 17/2
Förra veckans värmebölja med 7 plusgrader hade stor negativ påverkan på de vägar som skulle köras idag, alltför mycket grus gjorde att forbönderna valde att inte köra den första etappen med släde. En massiv logistik utmaning klarades med bravur, 8 hästar kördes först med släp till Lossen och reds sedan därifrån 2 mil. Sadlar, tyglar och hjälmar ordnades fram från olika håll.
Hästarna var pigga och framåt på ridturen och ryttarna som var både kuskar och hjälpkuskar hade en fin ritt. Några ryttare hade inte ridit på länge så det kommer nog kännas i kroppen nästa dag.
Tio tunga slädar lastades sedan på släpvagn samt två av hästarna på transport till den sista delen av vägen fram till Funäsdalen.
Efter en lunch med jättegod chili con carne från Anna selades hästarna på och skakelklockorna klingade åter på sista sträckan in till Ljusnedal. Där ringde kyrkklockorna och foran stannade till kyrkan och möttes av byborna.
På kvällen avnjöts en makalös trerättersmiddag från Anna. Till förrätt serverades het laxröra med sallad och friterat tunnbröd till förrätt. Varmrätten var lättgravad fläskytterfilé – smördegsinbakad, klyftpotatis, gorgonzola-sås, pressgurka, tomatsallad och grönsallad. Efterrätten var cheesecake med kardemumma, karamelliserad vit chokladtryffelsås med noblesse. Musikunderhållning bjöds på av Jon & Håkan så stämningen var på topp.
Vädret under dagen bjöd på rikliga mängder snö och minusgrader så slädföret är nu tryggat!
/Vid pennan Ele-Nauår ,som det heter på härjedalska
Dag 2 torsdag 16/2
Är nu avklarad och dagen summeras till toner från Jämmerdalens spelmän🎻och dans i långkalsonger
Dagen har varit underbar med fantastiskt väder – sol, minusgrader och perfekt före! Årets fora består av tio ekipage, 8 kallblodstravare och 2 bruksnordsvenskar, två ston bland övriga valacker. För fem av hästarna är det premiär medan de andra fem gått flera gånger med Kohl som veteran, 2023 gör han sin tionde fora. Hästarna har alla olika temperament.
Det kördes från Vemdalen kl 06.30 och rastades i Hedeviken på Trosavik och därefter vidare till Hembygdsgården i Hede där det bjöds på efterlängtad ärtsoppa med het punch. Alla hästar veterinärbesiktades i Hede där alla gick igenom granskningen utan anmärkning.
Därefter gick foran vidare till Långå, där väntade Långå nytta & nöje med kolbullar och glögg.
Imorgon blir det dessvärre mindre slädkörning då föret inte riktigt tillåter det. Istället blir det ridning från Lossen på några av hästarna slädarna får åka släpvagn till Ljusnedal.
Tråkigt för Långåborna att de blir utan sin fora imorgonbitti men det är inte mycket att göra åt när föret är som det är.
Vid pennan Eleonor, Anette & Julia
Dag 1 onsdag 15/2
Äntligen! Idag påbörjades den 40:onde forbonderesan. I två år har vi väntat på grund av pandemin.
Tio ekipage startade från ett mycket isigt Klövsjö flitigt med grus hade körts ut vilket inte var till slädförets fördel. Hästarna var ivriga i starten och tur var väl det för det var väl tungt för dem. Som tur var blev det andra bullar på föret när vi nådde skogen hårda fina spår! Som att köra häst på manchester. Stort tack till Jonas Zakrisson och Jo Kilberg som lyckligtvis hade en traktor hemma och plogade ut snö så foran kunde ta sig fram längs med riksvägen. Vädret var det bästa tänkbara, 4-5 minusgrader och strålande sol. God mat, kaffe, hö & vatten serverades på alla rastplatserna. På eftermiddagen avslutades den första etappen i Vemdalen där foran besökte hembygdsgården innan hästarna stallades in för natten.
Vid pennan Eleonor, Anette & Julia
