21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
Jag håller till på Rasmusgården i dag. Staffan och Bo-anders steker Kolbullar åt hungriga gäster. De kastar snitsigt kolbullarna i luften till gästernas förtjusning så att en Pizzabagare från Florens skulle blekna av avund. Själv bjuder jag på kaffe medan jag ostrukturerat dansar runt till spelmännens toner. När de går in för att värma fingrarna står Eva för underhållningen med alla fantastiska sångtexter hon har på lager.
Fabrikör Erikssons mobila butik gör succé både som produkt och elegant underhållning. Vältalighet och fingerfärdighet kommer till nytta då smorning för skor och lädervaror ska demonstreras och annonseras. Röken från eldarna stiger upp mellan trähusen och det ropas sjungs och ackorderas i alla bakgårdens hörn. Vi har med oss pälsar och skakelklockor till försäljning, kyrktömmar och godsaker. Boken som Jöns och Britt skrivit, Forbönder förr och nu finns så klart också att köpa. (Rekomenderas om ni inte läst den) Annars finns läderarbeten fårskinn och vackra ljuslyktor.
Dagens timmar flyter raskt förbi och i femtiden packar vi ihop handelsvaror och släcker elden innan vi ger oss i väg på Skancke bua för kvällens middag. Tröndernas körlag har bokat in sig i källarvalvet och vi har turen att bli medbjudna dit ner. När vi ätit börjar det dyka upp spelmän något som lovar gott för resten av kvällen. Efter ett telefonsamtal tvingas färdledare Ahlzén ut på uppdrag med kniven när dörrhandtaget på den närbelägna toaletten gjort ett avhopp och fängslat en oskyldig besökare som lyckligtvis var utrustad med mobil.
Vi stupar i fällarna förhållandevis tidigt, utmattade efter en vecka med forbondeliv. Folk har börjat ge sig av under dagen och det är alltid lika trist att se goda vänner resa och vårt lilla micro cosmos börja upplösas… några tårar blir det men inga farväl… på återseende och vi ses snart känns betydligt bättre även om vi vet att det kan dröja till nästa gång
God Natt kramar //Jennica
