Idag började dagen med Jorids fina frukost på Vauldalen. Vi smakade på allt ! Först hade ju förstås hästarna i de båda stallen fått sitt. Det är viktigt att de får tillräckligt med energi. När vi kom ut snöade det inte så farligt, men i takt med att tiden gick ökade det. Det har snöat hela dagen ! En riktigt finkornig men våt snö, en sådan som fastnar på kläder och fällar. Det mesta var blött till kvällen.
Vi startade i gryningsljuset med 12 hästar och vinkades iväg av hotellgästerna. ”Nya” gamla historiska vägar har tagit oss fram även idag. Det är fantastiskt fint att åka genom fjällvärldens björksnår där forvägen ringlar sig i serpentiner genom landskapet. Tanken är hisnande att här har forbönder åkt i gamla tider. Vi har åkt över 3 sjöisar idag, den första var den rätt stora sjön Aursunden, sedan följde 2 till. Isen var hur fin som helst, och ett snötäcke låg mjuk på den. Slädarna gled lätt, men vi har räknat in en ”tipptårta” till idag trots det. Nu var det inte värre än att med hjälp av några extrahänder så stod släden på rätt köl igen, men tårta vill vi ha !
Efter att ha passerat de gamla färdagårdarna ”Skottgården” och ” Henninggården” blev det första stoppet i Brekken. Där väntade byns alla dagis- och skolbarn med sina sånger som de tränat på att framföra för oss. Sedan hölls traditionell kransnedläggning vid forbondestatyn, en gång skänkt av Tänndalens kommun som tack för att Brekken-borna i alla tider så väl mottagit svenska forbönder.
Alla barn som ville fick sedan åka i slädarna genom byn till samlingslokalen där det bjöds fika av de större skolbarnen. Sång och musik framfördes av eleverna, som verkligen var jätteduktiga. 2 sånger sjöng de på samiska. Vi fick kaffe och lefser med getost – en norsk variant av kaffebröd – hästarna vattnades och fick en rejäl rast. Fyllda med både sång, musik och förplägnad fortsatte vi färden genom landskapet. Det är lätt att nicka till och slumra en stund när en forbonde är mätt i magen och toan nyligen besökt! – Det märktes. I flera av slädarna såg jag hur huvud efter huvud lutade åt olika håll, en och annan fot hamnade lite utanför kanten på släden. – Och olika saker, ex vantar, fick fiskas upp från framförvarande slädar med jämna mellanrum.
Vid nästa rast överraskades vi av 2 danska journalister. De hade hört talas om att vi fanns efter forvägen, så trots sin stress att hinna med flyget från Röros dirigerade de taxin att köra tills de hittade oss för att få ta några bilder. Troligen hann de nog inte med planet- eller så gick allt i en hiskelig fart ! Med hur som helst, glada i hågen lämnade de oss med en förmodligen ganska så stressad taxichaufför.
När det blev lunchdags träffade vi som vanligt på ortsbon Jon, en man som hjälpt oss i alla år. Han känner sjöarna utan och innan, och kan råda oss om isläget. Vi litar på lokalbefolkningen, det är de som vet bäst. Och utan deras hjälp med olika saker skulle denna resa se helt annorlunda ut.Det är ett som är säkert. Utefter alla ca 20 mil dyker de upp och kan lämna information som är av värde för oss. Det är guld värt.
Efter att ha kört den gamla forvägen, passerat över 3 sjöar och sedan blivit välkomnad av Jon-Bernhard vid vår ”slutstation” för dagen stallade vi in. Alla fälltäcken, pälsar, filtar och forbönder var blöta av snön som finkornigt klistrat sig fast på ALLT under dagen. Blöt ull luktar inte så gott …tunga och smått drypande ruskades de av och vi forslade dem att torka över natten. Vi fick ta bussen (!) tillbaka till vårt boställe då det är ont om sängplatser där hästarna nu vilar för natten. – Inte oplanerat ska tilläggas. Efter en dags riktig körning där vi verkligen fått vara i naturens under väntade den sista gemensamma kvällen innan vi imorgon är framme, det är lite vemodigt. När marknaden drar igång har vi fullt upp med att ta emot alla besökare på Rasmusgården – vår färdasgård.
Så ikväll har vi pratat, dansat, ätit och skrattat tillsammans ! Ett härligt gäng som nu är på sista etappen. Just nu sover alla runt omkring mig på sina madrasser (flatbäddar). Det är olika ljud från olika håll, en och annan kommentar i sömn kan också höras. Kanske någon kusk drömmer om den fina väg vi haft, alla konturer av fjälltopparna mot himlen, spåren av ripor som vi sett eller den norska familj som mötte oss ute på isen idag vinkande välkommen med den norska flaggan i högsta hugg ! – Alla dessa möten och intryck värmer när mössan är vit av snö, vinden pinar ansiktet och tröttheten infinner sig.
Det ska jag tänka på nu, när det nästan är ”tyst i klassen” inför den sista dagen ! God natt alla ni som också är uppe. Om några timmar väntar mig en ny dag. Klockan är ställd på 04.30. Jodå, det blir nog 4 timmar sova inatt – det räcker just nu ! /Anette
