Onsdag, den första dagen på resan. – Men först en liten resume´ från igår kväll och den fantastiska berättelsen vi fick av Jon och Jon. Dessa båda herrar är klockringare i Klövsjö kyrka, inget speciellt med det kan man tänka, men faktum är att de är helt unika !
Med en kompetens idag som ingen annan utövar i hela Sverige, ringer de manuellt i kyrkklockorna i Klövsjö genom att stå på brädor på varsin klocka, en mindre för kvinnan och en större för mannen.
Med de olika anledningar som kan uppstå att ringa i dessa klockor, har de dessutom olika ringningar att förhålla sig till. SÅ ; imorse klockan 08.00 såg jag framför mig hur Jon och Jon balanserade på varsin klocka för att ringa för foran som då startade. En magisk känsla for genom kroppen.
Jag hoppas någon gång få se dem när de utför denna kulturgärning och unika kunskap.
Foran startade och många klövsjöbor och turister kom till Pålletorpet för att vinka av oss. Det är lite av ett skådespel att se hur alla kuskar, hjälpkuskar och gäståkare den sista stunden före start gör de sista förberedelserna. Man ropar till varandra, håller koll att allt är på plats, ser att hästarna är pigga och vakna – de vill iväg. Även de lystrar till klockringningen och vet att det är dags.
Den första rastplatsen är av lång tradition ”Fjällgården”, som alltid lika generöst öppnar dörren för både folk och fä – om än utomhus för hästarna. Färden fortsätter därefter i ett snötyngt landskap där granarna bugade djupt. Snön isolerar alla ljud och hovtrampet blir endast ett lätt fras. Foran glider lätt och tyst, underlaget är perfekt – liksom vädret med sina -10* och helt vindstilla. Snart kommer vi ut på väg igen för att åka till skidanläggningen i Vemdalen. Där väntar sportlovslediga skidåkare i mängder. Många undrar vad som pågår när vi kör in mellan skidliftar, skidåkare och en och annan skoter. Andra har varit här förut och mött oss. Många barn vill klappa hästarna, för de flesta är det första gången de möter en häst. När vi presenterat oss i anläggningens högtalare och hälsats välkommen av sportchefen förstår fler vilka vi är och varför vi gör våra resor.
Nu väntar dagens äventyr, att köra Karl XI väg över Vemdalsskalet. Höga höjder väntar på att få föra oss sakta ner till Vemdalens by. Ett skådespel blir det, när solen glider fram mellan molnen, och bildar en ”snöbåge” i alla färger. I makligt takt tar vi oss ner, vissa partier är rätt branta. På ett stälel skär en släde ner, och vi som ligger bakom väntar på en ”tipp”. – Det kan innebära den numer inarbetade traditionen att kusken till arbetshelgen i maj får bjuda alla på ”tipp-tårta” ! – Det blir dock ingen tipptårta denna gång, då kusken lyckas räta upp släden i tid.
I Vemdalen välkomnas vi av kyrkklockorna, och vi bjuds på glögg och pepparkakor, därefter är det rast på hembygdsgården. Där stannar vi en stund, och flera personer kommer fram och ställer frågor.
Kvällen är nu nära, men först installning av hästarna som fördelas i två olika stallar. Foran delar sig alltså och kör på varsitt håll för natten. Men alla forbönder samlas på Lövåsgården, där bjuds möjligheten att ta en dusch, en bastu och slutligen ställs en fantastiskt god middag fram av matmor och alla hennes medhjälpare i trossen. Potatis, köttgryta och gele´. Kaffe och kaka. Kvällens höjdpunkt blir dock den överraskning som underhåller oss ; PRO-kören i Vemdalen kommer på besök, ställer sig på scenen och rockar loss i en ”Forbonde-rock” ! MYCKET uppskattat inslag som drog ner applådåskor av dignitet likt en Bruce Springsteen-konsert.
– Men nu närmar sig natten, en ny dag väntar där frukost serveras 04.30 för att alla ska vara klara när foran startar. Nu är det i det närmaste tyst, forbönderna hittar jag nerbäddade i sovsäckar och madrasser över hela golvet i den stora samlingslokalen. Bäst att säga god natt. Imorgon hörs vi igen !
/ Anette
