Resedagboken ; Nu är turen snart till ända

Det är tredje tisdagen i februari, som alltid för oss som deltar i denna resa är det en speciell dag. Målet kommer att nås vid lunchtid. Sista etappen väntar och det ger en annorlunda känsla än de övriga morgnarna. – Det handlar om att tillsammans göra den del av turen som är kvar fram till Rörosmartnan. När klockan är 12.00 ska vi vara framme vid slagghögarna för att så slutligen tillsammans med de övriga körlagen göra inkörningen till martnan, dvs, vi defilerar i lång rad.

Men vi har en förmiddag kvar att njuta av, och det gör vi. Starten går tidigt, med buss tillbaka till stallet där vi nattade hästarna igår kväll åker vi i ottan. Blåsten har avtagit lite grann, men vindstilla är det sällan i dessa fjältrakter.
Några har bott invid stallet hos föreningens gode vän Jon-Berhard. Människor här är så måna om oss, vänliga och har alltid en hjälpande hand eller ett tips om det behövs.  Jon-Berhard är en sådan, han har också full kontroll på isen över sjön intill, den som vi brukar köra över.

Så här är det ; Denna sista dag försöker vi att vara ”av väg ” så mycket som möjligt, trafken är otroligt tät, och hastigheten långt över det tillåtna många gånger. Att möta hästforan verkar inte vara ett hinder för dessa chaufförer.  Därför är vi så tacksamma att vi har lokalbefolkningens kunskaper om isar och andra möjliga körvägar. – Men den här gången blir vi avrådda att ta sjöisen, och så får det bli. Vi blir tvugna att ge oss i kast med all den trafik i form av turistbussar som ska fort fram till martnan.

Efter allt iordningsställande som nu är en rutinsak för de flesta beger vi oss för den sista dagens upplevelser. Vi ska också möta Tydal och Sör-Tröndelag körlag för gemensam kaffestund. Under morgontimmarna går vi så sakta iväg, det är lugnt på vägen, bara enstaka bilar. Vartefter ökar både trafiken och dess hastighet. Så stannar vi för en kort rast.
– Då händer det. En av hästarna fastnar med selen i framförvarande släde, och får i försöket att komma loss ett ben över skakeln. Det ger panikkänsla och hon kastar sig ut i vägen, men den kusk som sitter bakom tömmarna är snabb nog att styra upp i plogkanten och det blir full fart över den och ner i sluttningen till täkten nedanför.

Där blir ekipaget stående i djup mjuk snö. Så tar de sig fram en bit, men det går tungt. Vi är några stycken som snabbt hoppar ner i den djupa snön, det går till midjan, och skyndar till hjälp för att trampa väg åt hästen. Passagerna i släden kliver ur, de tunga pälsarna är inte någon enkel match när man ska vada fram i snön. Vi inser att hon ligger djupare än vi trodde, och är ganska trött efter att ha försökt komma fram. Det blir till att skotta fram hästen, ta loss släden och hjälpa henne upp på vägen. Det går fint. Väl uppe ruskar hon av sig och vilar lite. Släden dras upp för hand med spännband och ett gäng gubbar. Hej-å-hå-å-hej-å hå. Så är släden uppe igen, allt gick bra och ingen har skadat sig. Hästen kan sättas för. Under tiden har alla väntat uppe på vägen och hållt undan trafiken. Så är vi igång igen.

Vid Olofsgruvan tar vi av ner mot nästa sjöis, där är det betydligt bättre underlag. Det är dags att förbereda för Tydal och Sör-Tröndelag ankomst. Blåsten gör att vi får ta in bakom en kulle. Nu bilr det till att trampa upp en yta som kan användas att parkera och gå på, här ska snart samlas 40 hästar och över 100 personer. Och vi ska bjuda alla på kaffe !
– Traditionen är att vi turas om att göra eldar på isen och koka kaffe att bjuda de övriga. Gunnar kör först i en stor cirkel, och då menar jag stor, alla följer efter. Varv på varv blir mindre och mindre, likt en levande karusell vandrar vi in till mitten. K-G fixar två eldar och det blir kaffepanna på – inget smakar som nykokt kaffe på en sjöis i solen med skratt och hästfrustande som musik. Så hör vi klockorna från körlagen som närmar sig, en häftig syn att se när de kommer på rad emot oss. Många kramar och glada tillrop blir det.

Så är det dags att sätta för hästarna igen för den sista biten in till Röros, 40 hästar på rad slipper bilvägen och det är extra bonus !  Upplevelsen att åka sjöisen här är något extra, förutom den oerhört vackra naturen möts vi också av flaggor, norska, svenska och unionsflaggor, många vinkar från stugor och möter oss.
När vi kommer in i byn, och över vägen är vi framme, bara att ställa upp isg bakom kolplanket och invänta resterande 3 körlag som ska fylla på foran. Klövsjö kör av tradion först i foran in på Malmplassen, defileringen har 85 hästar visar det sig. Vi har rest många mil från olika håll för att mötas här. När invigningsprogrammet närmar sig vår del gör vi oss redo.
Exakt på minuten är vi beredda efter många dagars resa att än en gång köra in i stan och möta de tusentals människor som också åkt långväga för att se denna extra ordinära begivenhet, helt utan liknelse någon annanstans. Detta är unikt, och det visar sig i antalet som reser till martnan för att se skådespelet. Jag möter en familj från Schweiz som rest hit för detta.

Foran går sakta in och folk jublar, vinkar, hurrar och klappar händer. Häst efter häst kommer in, alla med genuint ekipage, skinn, fällar, ull, pälsar, vadmal, korgar, forskrin, hösäckar, martnasvaror – allt man behöver ! 
Vid malmplassen är vi sedan till förfogande för turisterna som vill träffa oss och höra om resorna.
Efter 1 timme är det dags för avfärd mot stallar och boställen, körlag delar sig igen och tar sina egna vägar genom stan. Vi ska först ner till bostället nr 1, genom rondellen och under tågviadukten, sedan till stallet samma väg. Boställe nr 2 är Rasmusgårdens lilla stuga. Där är vi några som bor som ansvarar för olika uppgifter. Kommersen är i full gång, knökfullt inne på gården. Martnan har börjat, och det med stor rusch !

Stängningsdags och det drar ihop sig till den årliga kuskmiddagen på Röros hotell. = Folkdräkt på !  Här i Norge är bunaden en större vanan än hemma, och för den som är intresserad av dräkter är det ett högtidligt tillfälle för ögat att njuta.Buffe´n är av digniteten att en karta att orientera sig mellan borden inte vore så tokigt ! Man får välja det man lyckas hitta. Många tal hålls, och de två jubilerande körlagen uppmärksammas med gåvor från de övriga. Det här är en kväll när alla är trötta, så talen hålls kort och vid 22.00 drar vi oss hem igen. En ny dag väntar, det är martna !

/Anette

 

  • Datum: 22,01,24

    Uthyrning Pålletorpet     Välkommen till…

  • Rørosmartnan 2022 är inställd! Datum: 22,01,17

      Kommunstyrelsen i Röros har idag beslutat att Martnan 2022 är…

  • Forbonderesan 2022 Datum: 22,01,13

    PressemeldingAvlyser lasskjørerturer til RørosmartnanMed bakgrunn i…

Fler nyheter >>

  • Inkörningsdagen! Datum: 18,02,23

    I morse när väckarklockan ringde kl 05:00 så hade vi besök i stugan av vårt filmteam som följt oss under hela resan. – Också de har haft…

  • Näst sista dagen på resan Datum: 18,02,23

    Idag fick vi alla en liten välbehövlig sovmorgon, starten gick från Vauldalen kl 08:00. Vi körde efter otroligt fina körvägar som Ola-Peder på…

  • Gränstrakter Datum: 18,02,23

    En lite kall start på dagen, -15 grader och dimman låg tjock över Funäsdalssjön Väl framme på Risnäset i Fuäsdalen hölla Forbondeprästen…

Läs fler reseberättelser >>