Ja, som ni ser är vi nu internationella. Vi har gått över gränsen, inte på det viset alltså – utan vi har kört in i Norge idag. Efter en fantastisk dag som började med avfärd i Ljusnedal med -20* där vi sedan i sakta mak körde över sjöisen på Funäsdalsjön. Högtidligt stannade vi till ute på isen då kyrkklockorna från Funäsdalens lilla fina fjällkyrka ringde i sina klockor för att hälsa foran välkommen. Mycket stämningsfullt ska ni veta. Att det då var -34* gjorde ingenting! När klockringningen avtog gick foran åter. Framme vid Risnäset var det dags för dagens första rast.
Morgonandakt med vår ”Forbondepräst” Bo Lundmark är en återkommande tradition denna dag. Många människor hade också samlats för att delta i andakten men såklart även för att träffa forbönderna och höra hur vi haft det så här långt. ”Kyrkkaffet serverades utomhus mellan slädarna.
Nu bar det iväg på den nya sträckningen som planerats. Istället för ”Hållanbacken” (Namnet kommer av att man förr då fororna gick var tvungen att stanna till – dvs hålla hästen för vila efter den långa branta stigningen som den innebär) 3 km brant stigning är en utmaning – jag vet för jag har själv gått den många gånger. Nåväl, en ny sträckning som följde skoterled var planerad redan förra året men då gick det inte att följa den då underlaget var skralt. Nu var det däremot dags!
Så efter att vi lämnat Risnäset tog vi vägen förbi ”Fjällsol” som är åldringsboendet i byn. Med tanke på temperaturen var det förvånande att så många kom ut för att se foran. Vi vet att det uppskattas av de som bor där. Säkert har de många minnen av tidigare foror som gått genom byn. Kanske hästarna och skakelklockorna väckte många minnen?
Den nya sträckningen visade sig vara en riktig ”vinstlott” – väldigt fin väg med kuperad terräng och fjällmiljö. Jag tror att samtliga som satt i slädarna bara njöt! Solen lämnade strimmor genom tall och fjällbjörk, underlaget var perfekt och stigningen var alldeles lagom. Så härligt! Vad gör några minusgrader då ?? INGET.
Och så fortsatte det dagen igenom. Perfekt hästkörning, perfekt underlag och vi har inte varit ute på trafikerad väg på hela dagen vilket är otroligt skönt då vi kan slappna av mycket mer och ta del av vad naturen bjuder. Och den bjuder ; harspår, rävspår, renspår och orrar har vi sett. Fina fantastiska knotiga tallar. Små näpna fjällbjörkar. Och fina vyer i alla väderstreck med fjälltoppar som Svansjöfjället, Sylarna, Helags och Vigelen.
Att se solens rosa sken i nedgång belysa dessa vita snötäckta fjälltoppar är magiskt! Allt detta har vi haft med oss denna eftermiddag som fick bli kväll innan vi kom till dagens slutmål Vauldalen. Vid Vauldalens hotell väntade otroligt många människor på foran. De bor på hotellet, lika som oss. Skillnaden är att de har hotellrum medan vi fortsätter att sova på flatbädd.
För att vi helt enkelt inte kan bo på annat sätt – ni skulle se vår packning när vi, den nätta skarn om 50 personer, ”väller” in med pälsar och fällar, forskrin och sovväska, ryggsäckar och matmamma Anna´s ”skafferi”. Men vi får också äta den goda Römmegröten med inkokt lax på hotellet tillsammans med deras gäster, en alltid lika uppskattad måltid som är en norsk specialite´!
MEN – jag har ju glömt att berätta om lördagen som är vår vilodag. Den tillbringades i Ljusnedal. Inget särskilt egentligen, förrän kvällen kom! (Dagen var fri att använda som man önskade – så några ”gjorde byn”, andra slappade och ytterligare andra ordnade med seldon eller red ut på sin häst en sväng) Men på kvällen fick vi fint besök ; Jon Olofsson, Anders Olofsson och Erika Svedberg. Samtliga oerhört duktiga musikanter som svängde sig mellan allt från irländskt fiolspel i ”racerfart” till Trio med Bumba! Vilken underhållning !! Vi kan nog bara säga TACK för en trevlig kväll.
Sammanfattningen av den här dagen och gårdagen hittar ni i rubriken – What a wonderful world….dvs – Hä´ ä gött å va´ forbonne en dag som denna
/Anette Sandström
