Sträckan vi totalt ska köra mellan Pålletorpet i Klövsjö och Marknadsplatsen i Röros är en sträcka på ca 20 mil, 200 km 200000 m… Vi kör aktivt 6 dagar vilket innebär att vissa dagar har vi upp till fem mil att frakta oss och våra varor och resenärer. Idag är den längsta sträckan vi kör, mellan Vemdalen och Långå är det ca fem mil. Det tar mellan 10-12 timmar, beroende på väder, vind och föret för hästar och slädar, samt hur många och långa pauser vi tar/måste ta för allas välbefinnande.
Därav ställde vi vår väckarklocka på 04.45 för att hinna äta frukost och plocka ihop alla tillhörigheter, sköta hästarna, sela och spänna för dem för att vara klara för avfärd kl 06.30. Vi har en bestämd tid per dag, det är avfärdstiden på morgonen och det är viktigt för att annars blir det lätt att det hasar iväg och blir sent att hinna dagens planerade etapp. Vädret under dagen var något växlande, först sol och sen kom det en liten regnskur lagom över eftermiddagskaffet.
Helt underbart var i alla fall att hästen som antytt en svag hälta dagen innan inte visade några tecken på detta nu. Vi kollade honom noga men kunde inte se ens det minsta tecken på hälta längre. Trots det fick han avlastning med en släde utan extra last eller passagerare. Vi kom iväg med tända lyktor från stallarna där vi tacknämligt fått stallplatser och vila för alla hästar. Kanske trollmor var runt och sjöng för dem och band fast dem i svansarna, oajajajajbuff?
Första paus var på Hedlanda flygpats och där serverades vi värmande glögg och pepparkakor. Färden styrdes vidare och vi stannade där en tidigare forbonde bott för att hålla en tyst minut. Många stilla tårar syntes bland hans vänner och sorgesamma fortsatte vi mot Trosavik. Där bjöds tillträde till toaletter, smörgåsar med valfritt pålägg – gubbröra eller rödbetssallad med köttbullar och kaffe/the. Fantastiskt plats med fantastiska smörgåsar! Just det där med toa är en sån där extra uppskattad plats, i synnerhet för oss damer med extra-allt under kjolen mot köld.
Vissa, däribland jag,tog tillfället i akt att shoppa lite hemslöjd och presenter i butiksdelen av cafeét. Jag hittade ursnygga handledsvärmare och nya ullsulor, en liten fjällko i keramik till fästmannen på alla hjärtans dag, lite smått och gott i form av en smörkniv och ett sött kaffemått till mor och far samt en potatissticka med en röd häst på och en scarfhållare, ”halsduks-grej” i horn till mig – bara för att jag hade julklappspengar kvar med mig.
Åter i släden styrde vi mot Hede och efter någon timme anlände vi Hembygdsgården där mängder av folk väntade. I det nya naturum som byggts bredvid hembygdsgården går det att se forböndernas kultur via den utställning som invigdes dagen till ära! Personligen tyckte jag det var en enormt fin och välgjord utställning, men en aning läskigt att se oss forbönder som ett museiföremål… Jag smet ut och hoppades att arrangörerna inte skulle komma efter mig och fånga in mig som ett förrymt utställningsexemplar!
Inne på hembygdsgården bjöds vi på ärtsoppa och varm punsch med tunnbröd och kaka till, såå gott och värmande. Även om det inte var särskilt kallt så blev man lite avsvalkad i släden ändå.
Hästarna veterinärbesiktades, både för att kolla allmän kondition men också för att de inom några dagar ska ut ur EU och in i Norge, alla måste ha sina hästpass och vaccinationsintyg med sig, annars blir det till att stanna vid gränsen på söndag och det vore ju för snopet.
Eftermiddagens tur gick på en skoterled längsefter Ljusnan och vi skrämde till hästarnas förskräckelse upp en intet ont anande svan som låg i vattnet och guppade. Vid Halvfari kraftstation korsade vi Ljusnan för att på skogsvägar fortsätta vår färd mot Långå och bylokalen där vi skulle inkvartera oss över natten. Vägen var bra och vacker, solen gick ner bakom Långåberget. Vi tände våra lyktor på slädarna igen och Långå-borna välkomnade oss med maschaller och kolbullar, helt magiskt att åter nå en by för nattvila. Hästar och folk fick sitt, vi underhölls av Jämmerdalens spelmän som bjöd på medryckande och upplivande dans och sångvänlig musik framåt nattkröken, något vi uppskattade mycket och dansade till så mycket vi fick plats med bland alla bord och madrasser. Jag var visst trött för jag somnade nästan bums jag satt i öronpropparna, något jag lärde mig att uppskatta under förra året som var min första upplevelse av ”flatsänga kring vägga”. Robert har hittills kört utan öronproppar men har enligt egen utsago haft lite svårt att sova..
