17.02.21 Resedagboken 2017-02-21
Nu är resan i mål. Tidig start från Vauldalen och vi började köra häst i gryningen. Tre mil kvar till Röros. Vi körde ett par timmar och stannade på en sjö för att invänta övriga körlag och koka kaffe över öppen eld. Gissa vår förvåning när det redan stod folk på isen med öppen eld och ett filmteam! Där stod nämligen Mat-Tina och lagade mat i en tv-inspelning. Spännande. Hon lagade en god soppa som hon sen under filminspelning bjöd oss forbönder från Klövsjö. Det slutade med att hon fick på sig en päls och åkte med Gunnar ända in till Röros, förstås fick filmaren klämma in sig i släden också.
Väl inne bakom planket vid slagghögarna fick vi stå och vänta en stund, hästarna fick lite hö och passade på att sova lite, lugnt och stilla med tusentals människor stående på slagghögarna runt i kring. Vid 12.30 var det så äntligen dags för resans kulmen: inkörningen. Våra hästar skötte sig bra, som vanligt, och paraderade i rad förbi dessa tusentals besökare som applåderade och fotograferade. Efter Klövsjö kom övriga körlag, totalt närmare ett hundra hästar. Efter inkörningen, som bara tog någon minut, samlades alla hästekipage på Malmplassen och marknadsbesökarna fick komma och hälsa på oss.
Vi tar farväl av våra gäster och övriga som reser hem idag, det är med vemod – veckan har ju gått så fort. Vi har umgåtts 24 timmar om dygnet och nu känns det lite tomt, vi har ju haft så trevligt. Hoppas vi ses nästa år igen……
Nu har de flesta lastat sina hästar på transporter hem, och nu börjar nästa etapp på denna resa: Marknadsförsäljning. När vi kom till Rasmusgården var det så fullt med folk så vi fick tränga oss in. Kolbulleförsäljning och kaffe med allsång ledd av Eva. Kvällen ska avslutas med forbondemiddag på Röros hotell för alla körlagen. Vi stupar nog sen i säng efter en lång innehållsrik dag.
//Marta
17.02.20 Resedagboken 2017-02-20
Så har man kommet til kvelden för den store dagen – innkjöringen i Röros. For en dame fra de järske sletter i sörvest Norge er dette jul, födselsdag, 17.mai, valentines day… whatever… det kjennes som man er del av noe stort, bunnsolid og vakkert. Mitt navn er Irene Gjellestad, og jeg har fått en gave av min mann i anledning 50 årsdagen min; en gave jeg aldri kommer til å glemme. Han og jeg dro til staselige Gyllene Bocken i Ljusnedal på torsdag, kjörte 10 mil på snöscooter på fredag, gikk 2,2 mil på ski på lördag, og traff deretter denne gullegode og utrolig inkluderende gjengen fra ”Foreningen Forbonden Klövsjö” på lördagskvelden. Og jeg er mållös… dog full av lovord:
La oss starte med at vi har spist rått, törket elghjerte, samt römmegröt med örret – begge deler nydelige overraskelser. Og videre:
Klövsjöfolket mötte oss med hjertelige klemmer/krammar (lite svenska har man jo alltid lärt seg… eller i det minste lite svorska), vi fikk tildelt madrasser på orkesterplassen midt i salen, fantastisk mat (takk Anna), latter, glede, fornöyelige historier og sanger. Og den samme gode, inkluderende omsorgen har fulgt oss på hele turen. Jostein og Karin har sörget for mitt velbefinnende – enten det har värt en lille Dr. Jensens helsebringende dråper, vitaminer på flaske, omtanke, informasjon, bedding av sleden – you name it. Tusen takk!
Selve turen har värt et eventyr. Et svenskt/norskt vintereventyr i all sin prakt. Og sett med en norsk – järsk dames lettskremte blikk: Vi har ikke gått gjennom isen, sledene har ikke veltet, vi har ikke sultet, törstet eller på noe vis lidd overlast. Og hesten som gikk gjennom snöen og sto til halsen i tröbbel – ble nennsomt hjulpet opp og travet fornöyd videre, som om ingenting hadde hendt. Sunne, friske og ivrige hester – sånt kan vi like! Og jeg har lärt by doing at ”sledesyke”, som jeg ikke ante fantes för på denne turen, kureres enklest med whisky eller Jägermeister (dagens stalltips)
Vi har kjört gjennom strålende landskaper badet i sol, vi har slitt oss gjennom piskende snö i dramatisk vakkert fjellandskap, kjört i snötunge, stille skoger, der kun de 12 ulike dombjellene har spilt i takt med tanketiden og de nesten sårt vakre inntrykkene. Og vi har kjört over langstrakte vann – hvor selv sjefspingla overlevde uten varige mèn. Tenke seg til…
Dagens tur har fört med seg en verdig kransnedleggelse ved forbondestatuen i Brekken, og vi fikk oppleve skolebarnas sang, gitar- og felespill, i tillegg til vår egen, medbrakte og dyktige svenske trubadur, som dro i gang både en vise om Anderson og ”Mykje lys og mykje varme”… som ble fremfört på valgfritt språk. Svorsk fungerer!
Man kunne skrevet langt og lenger enn langt om alle opplevelsene og de små hendelsene som har gjort turen i lag med Klövsjö-gjengen til den sagaen det har värt, men siden Annas fantastiske kulinariske gleder settes på bordet om få strakser, vil jeg bare få skrive fölgende;
Tusen takk for en uforglemmelig tur, og takk for at dere legger ned den formidable innsatsen i arbeidet med å före de gamle forbonde-tradisjonene videre. Takk også for at dere gjör det med denne utsökte blandingen av aktelse, humor, glede og alvor som skal til for at interessen garantert vil bli fanget opp av neste generasjon – og neste. Hvem vet – det kan komme til nytte for noen en dag.
Med aktelse: Irene Gjellestad
17.02.20 Resedagboken 2017-02-19
Vi mötte dagern i ottan med framkörning av slädarna 07.30. Inga sovmorgnar här inte! Det hade talats om regn o tradigt väder parat med blåst. Månen lyste då och då genom molnen och vädret såg lovande ut trots den dystra prognosen. Temp runt nollan. Alltså inget ruskväder. Visserligen kan det vara lite trögt att gå upp så tidigt, men dagen används väl intill sista minut. Vi startade från Ljusnedal och körde över isen på Funäsdalssjön. Fjällmassivet Skarvarna visade upp sina stundom vassa konturer som lite påminner om vulkantoppar. Solen lyste på vår slädkaravan med tolv ekipage. Bra före var det och klockklangen från slädarna nådde skidåkare och flanörer. Folk stannar upp, fotograferar och vinkar. Vi möts av idel glada miner och vi får alltid svar på våra vinkningar. Vi änden av sjön, Risnäset körde vi upp på landbacken och hade vi rast med morgonandakt i det fria ledd av forbondeprästen Bo Lundmark, fd. samepräst över den svenska delen av Sapmi. Efter den andliga stunden var det läge för den lekamliga i den närbelägna stugan där kaffe och ”klening” dvs. smörgås serverades. Här berättade vår färdpräst humoristiskt om sitt liv i hans vidsträckta arbetsområde. Under den tid som vi var på Risudden träffade jag fyra skåningar i förskingringen, vilket var en välbehövlig vila för mina skånska öron som en tid nu måst vänja sig vid alla de dialekter som talas inom körlaget. I den urgamla Klövsjödialekten kan man urskilja ord, diftonger och ordvändningar som man kan finna i skånska, gotländska och isländska, åtminstone så som jag uppfattar den. Språk och dialekter, dess likheter och olikheter upphör aldrig att fascinera!
I snålblåsten i Hållanbacken fick hästarna bestiga det långsträckta motlutet utan passagerare som åkte bil upp till platån. Min reflexion är att backen fått sitt namn efter att det måste hållas och pustas då och då med lassen de skulle uppför. Motlutet är 5 km långt och påfrestande för hästarna. Med detta inte menat att nerfarter med tunglastade slädar skulle vara enklare. Snarare tvärtom. Att bromsa ett lass tar minst lika hårt på hästarna. Slädar och passagerare möttes igen vid skoterspåret som leder över Tänndalssjön och vi hade Rödfjället och Storskarven i blickfånget. För en skåning som jag är synen mäktig och tanken förs till bilder med renrajder. Landskapets terräng och björkskog får sin karaktär i kolteckningsfärger. Slädfärden ger avkoppling från vardagen samtidigt som man inte kan låta bli att tänka på äldre tiders slit, faror och vedermödor under färderna till de olika marknader som forbönderna körde till och från.
Efter den soliga morgonen blev det mulet och det regnade faktiskt en del under dagen. De vassa regndropparna nötte våra ansikten. De stora pälsarna, fårskinnsfällarna och renskinnen fyller sin funktion i alla väder oavsett vilka. Regn gör dock pälsarna tunga och måste torkas varsamt. Liksom att de används med försiktighet eftersom somliga av dem har nått en ålder av hundra år! Det är inte alldeles enkelt att klä pälsen på sig. Den är tämligen tung och hålls samman med ett rött pälsband som först lägges bakom den stora kragen, dras framåt och viras några varv om varandra vertikalt över bröstet till ungefär midjehöjd där de ska delas och dras bakom ryggen, dras åt och slutligen knytas mitt fram. Då ligger pälsens framkant omlott och vinden har mycket svårt att leta sig in mot kroppen. Som f.ö. ska påklädas med omsorg. Undertröja, ullunderställ, jägarskjorta i fodrad flanell, tjock hemstickad ulltröja och så slutligen pälsen. Fötterna får dubbla yllestrumpor och högskaftade lundhags kängor. Underkroppen får kallingar av ull och läderbyxor. Man ser ut som en lurvig michelingubbe och får smidighet därefter, typ kassaskåp. Men det ska mycket till innan man fryser. Väl i släden sitter man på renskinn, och fårskinnsfäll och drar ytterligare en fårskinnsfäll över sig. Fällarna är fodrade med vackra hemvävda ylleplädar. Om man bäddar in sig efter en viss metod blir det dragfritt.
Vi nådde så småningom fjället Hamra med skidanläggningar på Storkläppen, passerade Fjällnäs, Härjedalens första turisthotell anlades 1882 och är fortfarande i drift. När det hotellet startade åkte damerna längdskidor i långkjol, pälsmössa och lång yllekappa eller päls, stakade med bambu stavar och gjorde lappkast. Herrarna likaledes i vadmalskläder och helst svart persianmössa. Skidorna var av sammodell i trä och bindningarna av läder. Betänkt skillnaderna mot dagens skid-dressar i neonfärger och lättviktsmaterial.
Vi stannade vid Ski Lodge Tänndalen där skidturisterna storögt betraktade slädkaravanen och bekantade sig med hästarna. Vi serverades stekt korv på det garanterat mest utsatta blåshålet på hela anläggningen. Goda hembakade kakor flög från borden tillsammans med servetter och tepåsar ner i en närbelägen vattenpöl. Hade jag inte trampat på tekartongen för att stoppa dess framfart hade vi förstört fjällturisternas skidföre resten av dagen! Hästarna betraktade lugnt liftarna medan de fick sitt välförtjänta vatten och hö.
Solen sken och vinden blåste under vår fortsatta färd över sjön Malmagen. Vinden tog i ute på isarna och vår mundering fick bevisa sin förträfflighet. Hästarna trampade troget på som vanligt trots att det på sina ställen där vi kom in i björkskogen var tämligen djup snö. Utmed vägen ligger en gammal färdmansgård Västansjögården. Vi körde vidare mot Linjetjärnarna och riksgränsen och följde sedan den gamla forvägen i c:a 2 km mot Vauldalens Högfjällshotell där hotellgästerna och värdparet Ole- Peder och Jorid tog oss väl emot.
På kvällen klädde vi oss i våra medhavda folkdräkter och tågade in i matsalen under sång av Forbondens sång, signifikant för Klövsjöns forbondeförening. Vi delade bord med de tillresta hotellgästerna och vi serverades denna kvälls maträtter; rommegröt beströdd med kanel och socker. I denna gröt placerades kokt lax av bästa kvalitet. En något förvånande kombination men icke desto mindre välsmakande och mättande. Desserten var sötsuppe, en fruktsoppa. Mätta och glada besökte några av oss nedre planet där det tråddes dans á la högfjällshotell.
Golvets madrass i storlogiet kändes skön och välkomnande och efter denna dags begivenheter lät inte John Blund vänta på sig. Vi utlovades sovmorgon med frukost 07.00 och avfärd kl.08.00
Ingela Knutsson Klitte
17.02.18 Resedagboken 2017-02-17
Tredje resdagen gick från Långå till Ljusnedal. Vi startade 6.30 i mörkret men vår väg lystes upp av marschaller och eldkorgar som byborna i Långå satt ut längs byvägen. Härligt att komma i väg i gryningen och dagen bjöd på bättre väder än i går. Solen tittade fram då och då. Första vilopaus var vid Saxvallen strax innan vi körde ut på riksvägen. Hö till hästarna och kaffe och macka till folket. Vi lotsades sedan ut på asfaltvägen av traktor med snöslunga som la ut en snösträng av snöplogkanten så det blev lättare för våra dragare. Färden efter riksvägen gick bra, vi har både förbil och följebil så övriga trafikanter uppmärksammades att forbönderna var på väg. När vi svängt av riksvägen vid Lossendammen väntade trossen vid Rörhån med nystekta hamburgare, godaste hamburgarna i världen. Där fick vi gå in och låna toalett (den enda under dagen!) och vattna hästarna.
Efter välbehövlig vila fortsatte vi efter fin skogsväg – lätt att dra för hästarna. Ett fikastopp där vi bjöds på nykokt kaffe över öppen eld, och vår medhavda matsäck. Ur färdskrinen plockades fram salt kött och rökt fläsk och annat godis och bjöds runt bland resenärerna.
Vi kom fram till Ljusnedal vi 16.30, fortfarande i dagsljus, stannade till vid Bruksparken där det samlats folk som ville bekanta sig med forbönder och hästar. Därefter kördes gästerna till ungdomsgården i Ljusnedal för inkvartering. Kuskar och hästar körde vidare till olika stall i byn, där hästarna ska stå och vila sig i form till nästa kördag som är på söndag.
Kvällen avslutades med trerätters middag med underhållning och uppvaktning av forbonden Patrik som valt att fira sin födelsedag med oss.
Lördagen är vilodag för oss, en del åker in till Funäsdalen för shopping och sightseeing. Alla får dock inte vila, fem arbetsamma karlar åker till Röros för att ställa i ordning på Rasmusgården där Klövsjö Forbönder håller till under marknaden.
// Marta
17.02.16 Resedagbok 2017-02-16
Jag, Ingela Knutsson-Klitte, hästföretagare från Ödåkra i Skåne anlände till Frösöns flygplats måndag 13 februari 2017 för att åka med forbönderna hela vägen till Röros. Blev välvilligt hämtad efter landningen av Anita Löjdahl för vidare skjuts till Pålletorpet i Klövsjö. Blev inkvarterad i en nyrenoverad loge. Madrass på golvet. Ingen risk att ramla av sängen! Nästa dag tillbringade jag med att bekanta mej med de hästar som redan var stallade, forbondefolket och byn, bla. den lilla kyrkan med sina fina snidade träpyramider som pryder främre delen av kyrkorummet. Kvällen med god mat och gemyt. Man kände sig välkommen direkt.
Onsdag morgon tidig revelj och sitta i släden kl. 08.00. Kyrkklockorna ringde när det bar iväg. Hästarna var ivriga att komma iväg och de var bekanta med att när kyrkklockorna ringer då är starten. Hästarnas klockor ringde lika starkt som kyrkans! Vädret var bra, några grader kallt. Det tog inte lång stund innan det var dags att pausa, sen iväg igen för paus igen vid Fjällgården, ett ställe som förr fungerade som rastplats för djur och folk som skulle över Klövsjöfjällen. Här trakterades vi med god fika och att det fanns en toalett var välkommet. Dock inte lätt att hantera de nödvändiga långkalsongerna, läderbyxor, tjocktröja, vadmalskjol och sist men inte minst den stora och välbehövliga pälsen med tillhörande pälsband på forbondevis.
Vidare mot Vemdalsskalet där vi rastade sedan följde vi den väg Karl XI flöjde på sin Eriksgata. Fjäll i öster och väster, en mäktig syn i strålande sol. Vi följde den plogade vägen o när den tog slut började stigningen och här fick hästarna visa vilka dugliga draghästar de är. Ingen tvekan i vilken riktning de skulle! Framåt, uppåt. Klockorna ringde, hästarna frustade. Vilken härlig upplevelse. Man känner sig privilegierad att få uppleva detta. Samtidigt som man får tänka på alla de hästar och kuskar som i oländig terräng och alla väder transporterade de nödvändiga handelsvarorna till Röros. Vi gör detta för vårt nöjes skull och de gjorde det för sitt uppehälle.
I Vemdalen möttes vi av kyrkklang och välvilliga ortsbor som trakterade oss väl i hembygdsgården. På Lövåsgården fick vi vårt natthärbärge. Efter den goda middagen bestående av älgköttfärslimpa med alla tillbehör fick vi besked att ha vett på att lägga oss i tid eftersom morgondagens revelj var 04.30 dvs svinottan! Bara att lyda order.
Vi startade i mörkret och slädarna var försedda med fotogenlyktor enligt gammal körsed. Det var sju grader kallt o dagen såg ut att bli vacker. Men, idag torsdag har vi inte haft lika god tur med vädret som igår. Det har varit grått och disigt och vi har hukat i tätt duggregn. Det våtaste regn som finns att uppleva i raggpäls och fårskinnsfällar! Man får behålla dem på eftersom det blir för kallt annars. Även i dag har vi trakterats väl utmed vägen, stannat på ett kombinerat kafé med butik i Trosavik (där jag f.ö. föll för frestelsen att köpa en skinnmössa) och blivit mötta med klockklang i Hede. Vi har följt Ljusnan på ”sörsia” och skogsvägarna Kyrkvägen och Promillevägen. I Hede var det veterinärbesiktning av hästarna och folket fick ärtsoppa med punsch och fika i hembygdsgården. Alla hästarna klarade besiktningen galant och vi fortsatte genom skogarna fram till Ljusnedal dit vi kom i skymningen. Inkvartering i lokalen Nytta och Nöje, sedvanligt med madrasser på golvet och kvällsmiddag. Jag ser morgondagen an med tillförsikt.
//Ingela
17.02.15 Resedagboken 2017-02-15: Så är vi då äntligen på väg. Hästarna utfordrades tidigt och vi startade med frukost i Pålletorpet kl 6.00 med nybakat bröd från Klövsjö Stenugnsbageri, sen packade vi ihop alla våra grejor, mycket packning har vi, och i med den i släpvagnen som trossen transporterar till nästa övernattning. -12 och klart väder. Hästarna selas och spänns för släden – mycket spänning i luften, och sen startar vår resa kl 8.00 från Klövsjö, med klockringning i Klövsjö kyrka i bakgrunden, men sanningen att säga så hör jag inte den för skakelklockorna överröstar kyrkklockorna. Många bybor och skolbarn vinkade av oss, det är trevligt att vi får sådan uppmärksamhet. Pga brist på snö och is på stora vägen fick vi lov att köra på skoterleden från Klövsjö, vilket var mycket trevligare än att åka efter vägen (kanske skoteråkarna knorrar?). Första stopp var vid Fjällgår’n där vi bjöds på kaffe och smörgås och hästarna fick vatten och hö. Tack till Fjällgår’n som upplåter sitt hus till oss!
Därefter bar det iväg mot Vemdalsskalet där vi tog Karl XI’s väg. Fika och soppa på toppen innan vi körde ner mot Vemdalen. Fantastisk dag; strålande sol och fina körvägar.
Vi välkomnades till Vemdalen med klockringning vid kyrkan. Vi stannade sen vid Hembygdsgården och fikade med folk som ville besöka oss. Mycket folk har varit ute efter vägen och hälsat på oss när vi kommer körande.
Vi övernattar i Lövåsgården med hästarna utplacerade i privata stallar i Vemdalen. Kvällen avslutas med sedvanlig middag med efterrätt, lyxigt att bara få sätta sig vid bordet och äta den goda mat som Anna lagar. Trevlig samvaro med forbönder och gästerna, sen kryper vi till sängs för att få en god natts sömn. Torsdag morgon är det avfärd kl 6.30 så vi kommer nog att inta madrasserna tidigt.
// Marta
17.02.14 Resedagboken 2017-02-14: Nu har vi installerat oss på Pålletorpet, alltid så trevligt och gemytligt att träffa alla andra som kommer hit allt eftersom under dagen. Ett kärt återseende med de ”gamla” forböndera och en del nya ansikten i trossen och våra gäståkare. Mycket logistik idag: Bilar och transporter till Röros och gäster som ska hämtas, men allt rullar på.
Några av hästarna har varit ute på en provtur runt Klövsjö, för att få röra lite på sig.
I stugan sitter några och lagar pälsar i sista minuten, några andra passar på att vila när det lugnt.
Ikväll ska vi alla samlas i festlogen, presentera oss för varandra, få reseinformation inför morgondagen och äta middag med matmamma Annas goda mat. Sen i säng och försöka sova, det brukar vara svårt första natten – mycket att fundera på och till en symfoni av snarkningar mm ;).
Fint väder har vi också : ) sol och runt nollan.
// Marta
17.02.05 Resedagboken 2017-02-05: Nu är det inte så långt kvar tills vi träffas igen och drar iväg på 2017 års forbonderesa från Klövsjö till Röros!
Under 2017 års forbonderesa med häst och släde från Klövsjö till Röros Martnan ska jag försöka förmedla vårt äventyr via denna resedagbok. Jag heter Marta Järveryd-Styf och deltar i denna resa för femte året, tillsammans med min man Lasse och vår kallblodstravare. De första tre åren körde vi stoet Styfs Maja som efter avslutad travkarriär fick bli vår första forbondehäst. Det var inte lätt första året för henne att förstå att vi skulle gå i ledet i sakta mak, för hon ville ju göra som på travet – komma först. Första resan var en omvälvande upplevelse för oss alla tre, vi växte som individer, och kände att denna resa måste göras flera gånger. Andra året visste Maja vad det var frågan om och var då betydligt beskedligare att hålla sin plats i ledet.
Efter Styfs Maja, som nu används i avel, kör vi valacken Styfs Henrik, som inte är så intresserad av att komma först och vinna, och han passar utmärkt att lugnt köra oss de dryga tjugo milen mellan Klövsjö och Röros. Att vi kuskar, hjälpkuskar, tross mfl längtar till denna onsdag i februari när vi får starta vår resa mot Röros är inte så svårt att förstå – men tänk att även hästarna tycker att det är spännande att komma till Pålletorpet för att stallas in och träffa de andra kusarna och att sen få jobba, dra slädar med husbonden och gäster fram i djupsnö eller på isiga vägar.
Vi har länge förberett oss för resan, sedan i november kör vi långtur en gång i veckan för att hästen inte ska få skav av selen, vi har dock bara kunnat köra med släde i en vecka, i början av november när det kom en ”snödämp” här i Hudiksvall, sedan dess har vi fått träna med vagn. Tiden går fort och när vi nu strax ska iväg har vi mycket att pyssla med; släde och seldon gås igenom och fälltäcken och pälsar ses över och lagas om det behövs. På måndag 13 februari lastar vi bilen och in med hästen i transporten och kör upp till Klövsjö, och vi startar med hästar och slädar från Pålletorpet onsdag 15 februari vid åttatiden på morgonen, till klockringning i Klövsjö kyrka. Det är både spännande och mäktigt, man blir verkligen berörd. I resedagboken vill vi gärna ha in andra deltagares berättelser också, så jag tar gärna emot små som stora inlägg som vi kan lägga till i dagboken, maila till info@forbonden.se, eller ge dem direkt till mig när vi ses.
Vill slutligen dela med oss en dikt som vännen Baltzar skrev till Lasse när vi drog iväg på resan för två år sedan:
KLÖVSJÖ-RÖROS 2015
Med stuvad fora, på med hundpäls.
Allting går väl som på räls?
Snöplogkanten hög av snö,
äts nu upp av kraftig tö.
Brunte rycker hårt i nysmord rem.
Frestar på, på nyskodd söm.
Fria dagar, lätt att dyrka.
Långt det är till Röros kyrka.
Skönt att vaka, under pläden.
Lyss till ljudet under meden.
Nu, ska Brunte lägga manken!
Annars mer havre, ner i tanken!
|
|
