Efter gÃ¥rdagens Forbondemässa i kyrkan är det dags att se nästa dag an. – Idag ska hÃ¥llas husförhör här pÃ¥ RasmusgÃ¥rden. Bo Lundmark, vÃ¥r präst i Klövsjö körlag, är här för att pÃ¥ gÃ¥rden hÃ¥lla husförhör, nÃ¥got som han nu gör för 3;e Ã¥ret. Han är dessutom en fantastisk historieberättare med glimten i ögat, husförhöret blir en bÃ¥de lärande och roande stund. Med finess fÃ¥r han folket att delta, och inslaget pÃ¥ gÃ¥rden drar mÃ¥nga besökare som nyfiket konstaterar att humorn gott kan komplettera allvar.

Handeln och martnaslivet är igång, fokvimlet börjar att synas igen och för mig och Eli som representerar Nord-Österdal körlag är det dags att gå till kyrkokontoret och ha en liten utvärdering av gårdagens genomförande av mässan. Vi konstaterar att det kom 750 personer för att se och höra denna gudstjänst ! Helt otroligt ! Efter genomgången ser vi vad vi behöver tänka på inför nästa år, och vi kan nu konstatera att den kollekt som gavs tillfaller forbondeunionen- vår egen riksdag som samtliga körlag står bakom. Summan blir en grundplåt för forbondekulturens fortsatta arbete att utveckla det genuina arv vi har att förvalta. 

Jag gör en runda hos färdasgÃ¥rdarna och besöker övriga körlag, alla har vi olika aktiviteter och för den som är pÃ¥ martnan är det ett mÃ¥ste att besöka oss alla. NÃ¥gon skor hästar, nÃ¥gon sjunger, andra visar sina hantverk, nÃ¥gon drar en historia eller tvÃ¥, tre…. Martnaslivet är en speciell tilldragelse, och utbudet är enormt. Man fÃ¥r välja karamellerna som är godast – det tar nÃ¥got Ã¥r innan man tittat igenom allt. Detta är nu 9;e Ã¥ret pÃ¥ martnan för min del, och jag har fortfarande inte sett allt som erbjuds. När martnan är avslutad räknar man med att 80 000 personer besökt den – pÃ¥ 5 dagar. Inte undra pÃ¥ att man inte hinner se allt – men ett besök pÃ¥ ”Husfliden” , dvs hemslöjden, är obligatoriskt för mig. En kasse ullgarn brukar följa med hem i bagaget, alltid är det nÃ¥got som behöver tillverkas inför nästa Ã¥rs resa ! – För forbondelivet lever man med hela Ã¥ret – alltsÃ¥ ; dags att packa inför morgondagens hemresa och börja planera för nästa Ã¥r.

Nu avslutar jag resedagboken för denna gång. Jag vet att ni är många som följt den, både på svenska och engelska, så nu vill jag hälsa till er alla och hoppas att ni fått en bild av hur en forbonderesa kan gå till. Som ni säkert förstått uppstår många oväntade händelser, men det är också en del av tjusningen. Att fånga öonblicken, se hästen som den urkraft den är, känna gemenskapen med alla i körlaget och samsas om de små utrymmen vi ibland har.

 Den helheten gör detta till en resa man inte vill vara utan ! Tack alla som läst min blogg, bÃ¥de svenska, norska och engelska läsare – och välkommen som stödmedlem i föreningen om ni inte redan är det ! 

– Vi möts utefter vägarna !
/Anette

Det är tredje tisdagen i februari, som alltid för oss som deltar i denna resa är det en speciell dag. MÃ¥let kommer att nÃ¥s vid lunchtid. Sista etappen väntar och det ger en annorlunda känsla än de övriga morgnarna. – Det handlar om att tillsammans göra den del av turen som är kvar fram till Rörosmartnan. När klockan är 12.00 ska vi vara framme vid slagghögarna för att sÃ¥ slutligen tillsammans med de övriga körlagen göra inkörningen till martnan, dvs, vi defilerar i lÃ¥ng rad.

Men vi har en förmiddag kvar att njuta av, och det gör vi. Starten går tidigt, med buss tillbaka till stallet där vi nattade hästarna igår kväll åker vi i ottan. Blåsten har avtagit lite grann, men vindstilla är det sällan i dessa fjältrakter.
Några har bott invid stallet hos föreningens gode vän Jon-Berhard. Människor här är så måna om oss, vänliga och har alltid en hjälpande hand eller ett tips om det behövs.  Jon-Berhard är en sådan, han har också full kontroll på isen över sjön intill, den som vi brukar köra över.

SÃ¥ här är det ; Denna sista dag försöker vi att vara ”av väg ” sÃ¥ mycket som möjligt, trafken är otroligt tät, och hastigheten lÃ¥ngt över det tillÃ¥tna mÃ¥nga gÃ¥nger. Att möta hästforan verkar inte vara ett hinder för dessa chaufförer.  Därför är vi sÃ¥ tacksamma att vi har lokalbefolkningens kunskaper om isar och andra möjliga körvägar. – Men den här gÃ¥ngen blir vi avrÃ¥dda att ta sjöisen, och sÃ¥ fÃ¥r det bli. Vi blir tvugna att ge oss i kast med all den trafik i form av turistbussar som ska fort fram till martnan.

Efter allt iordningsställande som nu är en rutinsak för de flesta beger vi oss för den sista dagens upplevelser. Vi ska också möta Tydal och Sör-Tröndelag körlag för gemensam kaffestund. Under morgontimmarna går vi så sakta iväg, det är lugnt på vägen, bara enstaka bilar. Vartefter ökar både trafiken och dess hastighet. Så stannar vi för en kort rast.
– DÃ¥ händer det. En av hästarna fastnar med selen i framförvarande släde, och fÃ¥r i försöket att komma loss ett ben över skakeln. Det ger panikkänsla och hon kastar sig ut i vägen, men den kusk som sitter bakom tömmarna är snabb nog att styra upp i plogkanten och det blir full fart över den och ner i sluttningen till täkten nedanför.

Där blir ekipaget stående i djup mjuk snö. Så tar de sig fram en bit, men det går tungt. Vi är några stycken som snabbt hoppar ner i den djupa snön, det går till midjan, och skyndar till hjälp för att trampa väg åt hästen. Passagerna i släden kliver ur, de tunga pälsarna är inte någon enkel match när man ska vada fram i snön. Vi inser att hon ligger djupare än vi trodde, och är ganska trött efter att ha försökt komma fram. Det blir till att skotta fram hästen, ta loss släden och hjälpa henne upp på vägen. Det går fint. Väl uppe ruskar hon av sig och vilar lite. Släden dras upp för hand med spännband och ett gäng gubbar. Hej-å-hå-å-hej-å hå. Så är släden uppe igen, allt gick bra och ingen har skadat sig. Hästen kan sättas för. Under tiden har alla väntat uppe på vägen och hållt undan trafiken. Så är vi igång igen.

Vid Olofsgruvan tar vi av ner mot nästa sjöis, där är det betydligt bättre underlag. Det är dags att förbereda för Tydal och Sör-Tröndelag ankomst. Blåsten gör att vi får ta in bakom en kulle. Nu bilr det till att trampa upp en yta som kan användas att parkera och gå på, här ska snart samlas 40 hästar och över 100 personer. Och vi ska bjuda alla på kaffe !
– Traditionen är att vi turas om att göra eldar pÃ¥ isen och koka kaffe att bjuda de övriga. Gunnar kör först i en stor cirkel, och dÃ¥ menar jag stor, alla följer efter. Varv pÃ¥ varv blir mindre och mindre, likt en levande karusell vandrar vi in till mitten. K-G fixar tvÃ¥ eldar och det blir kaffepanna pÃ¥ – inget smakar som nykokt kaffe pÃ¥ en sjöis i solen med skratt och hästfrustande som musik. SÃ¥ hör vi klockorna frÃ¥n körlagen som närmar sig, en häftig syn att se när de kommer pÃ¥ rad emot oss. MÃ¥nga kramar och glada tillrop blir det.

Så är det dags att sätta för hästarna igen för den sista biten in till Röros, 40 hästar på rad slipper bilvägen och det är extra bonus !  Upplevelsen att åka sjöisen här är något extra, förutom den oerhört vackra naturen möts vi också av flaggor, norska, svenska och unionsflaggor, många vinkar från stugor och möter oss.
När vi kommer in i byn, och över vägen är vi framme, bara att ställa upp isg bakom kolplanket och invänta resterande 3 körlag som ska fylla på foran. Klövsjö kör av tradion först i foran in på Malmplassen, defileringen har 85 hästar visar det sig. Vi har rest många mil från olika håll för att mötas här. När invigningsprogrammet närmar sig vår del gör vi oss redo.
Exakt på minuten är vi beredda efter många dagars resa att än en gång köra in i stan och möta de tusentals människor som också åkt långväga för att se denna extra ordinära begivenhet, helt utan liknelse någon annanstans. Detta är unikt, och det visar sig i antalet som reser till martnan för att se skådespelet. Jag möter en familj från Schweiz som rest hit för detta.

Foran gÃ¥r sakta in och folk jublar, vinkar, hurrar och klappar händer. Häst efter häst kommer in, alla med genuint ekipage, skinn, fällar, ull, pälsar, vadmal, korgar, forskrin, hösäckar, martnasvaror – allt man behöver ! 
Vid malmplassen är vi sedan till förfogande för turisterna som vill träffa oss och höra om resorna.
Efter 1 timme är det dags för avfärd mot stallar och boställen, körlag delar sig igen och tar sina egna vägar genom stan. Vi ska först ner till bostället nr 1, genom rondellen och under tågviadukten, sedan till stallet samma väg. Boställe nr 2 är Rasmusgårdens lilla stuga. Där är vi några som bor som ansvarar för olika uppgifter. Kommersen är i full gång, knökfullt inne på gården. Martnan har börjat, och det med stor rusch !

Stängningsdags och det drar ihop sig till den årliga kuskmiddagen på Röros hotell. = Folkdräkt på !  Här i Norge är bunaden en större vanan än hemma, och för den som är intresserad av dräkter är det ett högtidligt tillfälle för ögat att njuta.Buffe´n är av digniteten att en karta att orientera sig mellan borden inte vore så tokigt ! Man får välja det man lyckas hitta. Många tal hålls, och de två jubilerande körlagen uppmärksammas med gåvor från de övriga. Det här är en kväll när alla är trötta, så talen hålls kort och vid 22.00 drar vi oss hem igen. En ny dag väntar, det är martna !

/Anette

Søndag, vi har haft en fantastisk fin resa på den førsta hælften av resan. Nu væntar de 3 återstående dagarna, och som det ær på forbondetur så vet man aldrig vad som ska ske nær foran startar på morgonen. Det ær en del av tjusningen ! Men man ska också veta att det kan vara både trevliga och mindre trevliga upplevelser.

– Vi børjade dagen med en trevlig !  Nær foran startade pÃ¥ nytt gick færden pÃ¥ skoterspÃ¥ret ganska snart ner till Funæsdalssjøn, det ær en væg som alltid ær frisk! Vinden tog i, men føret var bra och slædarna gick lætt i snøn. Nær føljet nærmade sig ”Risnæset” børjade kyrkklockorna ringa – som ni mærkt ni som føljt resedagboken ær det en Ã¥terkommande hændelse nær vi kør in i en by ! Det ær en vælkomnande kænsla som sprider sig i sjælen, nÃ¥gon væntar pÃ¥ oss !

Och hær væntade mÃ¥nga mænniskor, sÃ¥ ocksÃ¥ vÃ¥r præst i føreningen, Bo Lundmark. Det var alltsÃ¥ dags før den morgonandakt vi tradionsenligt har pÃ¥ søndag førmiddag. Den hÃ¥lls oftast utomhus bland slædar och mumsande hæstar, medan vi sjunger den fina psalmen ”Morgon mellan fjællen” før att sedan dricka kyrk-kaffe med alla som kommit till gudstjænsten. Men just idag, valde man att hÃ¥lla den inomhus, Risnæset ligger precis vid sjøkanten och det blÃ¥ste fel vind.

SÃ¥ var det dags att gÃ¥ vidare, næsta anhalt – dagens utmaning ; HÃ¥llandsbacken – en omtalad och inte alltid sÃ¥ omtyckt stræcka. 3.5 km uppførsbacke med 100 m stigning. Dessutom ær det ganska mycket trafik dÃ¥ den ligger mellan Funæsdalen och Fjællnæs/Tænndalen. Egentligen skulle vi tagit ett skoterspÃ¥r, men fick rÃ¥det att ændÃ¥ Ã¥ka bilvæg eftersom spÃ¥ret inte skulla bæra hæstarna.

– Det visade sig bli en dramatisk del av denna resa. Vi spænde som vanligt av de hæstar frÃ¥n slædarna som skulle transporteras med bil, de som skulle køra med tom slæde børjade gÃ¥. Folket fick i olika bilar plats att Ã¥ka om man ville, man kan ocksÃ¥ gÃ¥ men det ær inte att rekommendera om man inte ær van raska  promenader, med tanke pÃ¥ trafiken. NÃ¥væl, vi børjade skjutsa hæstar och drog slædarna med de specialkonstruerade dragen efter bilarna.

Innan vi var uppe i backen før av- och urlastning var det en vældigt stark vind och snøn yrde. Vi væntade pÃ¥ de som kørde med tomma slædar – nær de sÃ¥ kom var det full snøstorm ! Vi sÃ¥g inte att de kom i rad, vinden bara økade och folk næstan ramlade  om kull i den starka vinden. Det børjade bli obehagligt med tanke pÃ¥ hur tætt trafikerad denna væg ær. – Bilar syntes eller hørdes inte nær de kom- och vi syntes inte och sÃ¥g inte nÃ¥gonting framfør oss.  ALLT var fullstændigt nerisat och snøfyllt.  Nu gællde snabba beslut – under tiden som man ringde in hjælpande hænder att lasta alla slædar, førsøkte fÃ¥ ombord alla hæstar och alla 45 mænniskorna klædde sig trossen i gula reflexvæstar før att hindra trafiken.
-Som vanligt var det mÃ¥nga bilister som inte saktar in eller stannar. Men med ett idogt arbete gick allt væl. Hotell Tænndalen som inte hade køkspersonal pÃ¥ plats ringde in en kock sÃ¥ att alla ”Snømæn” (och kvinnor) fick komma in i værme och æta, det var ju helt omøjligt att førsøka grilla korv !!
– VI TACKAR SÆRSKILT HOTELL TÆNNDALEN FØR DEN FLEXIBILITET OCH SERVICE SOM FANNS.
SÃ¥ dagens resa blev vi tvugna att avbryta, och med en lættnad att allt gÃ¥tt bra kunde vi flytta in i fd butikslokalen vid Vauldalen Fjellhotell hos Jorid och Ola-Peder, som varje Ã¥r væntar och hjærtligt tar emot oss alla – bÃ¥de folk och fæ !

Hotellers gæster ær intresserad av vår færd, så før att de ska få høra lite om den brukar vi ha en gemensam middag med dem. Många vill høra hur det gått och undrar øver klædsel och annan utstyrsel. Middagen ær något utøver det vanliga ;
Rømmegrøt och fisk. Inte nÃ¥got man æter var dag kan jag sæga, men gott ! PÃ¥ grøten ska det vara kanel och socker, den ær mest likt den svenska ”fløtgrøten” som ofta æts med smørøga dvs en smørklick som fÃ¥r smælta ner. Efterrætten ær ”Søtsoppa”, det vi kallar fruktsoppa. Jag hamnar med tvÃ¥ pratglada norska damer som ær intresserade och stæller mÃ¥nga frÃ¥gor. – de berættar att i morgon har de tvÃ¥ resmÃ¥l ; att møta oss vid Brekken, och att Ã¥ka till funæsdalen før shopping – inte vilken som helst dÃ¥. Systembolaget i Sverige ær ett attraktivt resmÃ¥l men utførseln har sina begrænsningar berættar de nogsamt, ingen risk før smuggel dær inte.

Vi det hær laget ær timmen sen, och vi ær trøtta efter dagens snøstorm och allt vad det inneburit innan alla ær på plats inomhus, allt i slædarna urplockat och upphængt, fællar, skinn, pælsar, presenningar på varje slæde osv. Hæstarna ær nu varma igen efter att ha stått ute i stormvinden.

– Som sagt, man vet aldrig vad som sker nær man startar pÃ¥ morgonen.

/Anette

Fredag, den sista dagen innan det är dags fär vilodag. Det var en  tidig morgon, frukost 04.30 för kuskar/hjälpkuskar. Inatt har vi övernattat i Långå, och som vanligt har hästarna fått stå i stallet hos den genereösa familjen Fahlén.
När vi lämnar Långå gör vi det med bybornas värmande omtanke, trots den tidiga morgonen finns tända marschaller som lyser upp mörkret längsbyvägen, och här var vinkas det i fönstren, och många är också ute för att säga hejdå och välkommen åter.

Underlaget och föret är helt fantastiskt fint, slädarna går lätt och vi är nästan andäktiga när solen börjar gå upp över skogsranden. Vi kör över ån och det är alldeles tyst och vindstilla med -15.5*. En och annan gäspning hörs emellanåt.
Så småningom kommer vi till första uppehåll för hästvila och morgonens påtår i kaffekåsorna. Trossen är redan på plats ! Vid Saxvall där vi står är det alltid kallt och här kryper termometern neråt.

Efter det bär det av igen, färdledare Gunnar kollar av att alla är klara, en viktig del i ett följe av hästar. De är flockdjur som gärna vill hÃ¥lla ihop, och nu har de gÃ¥tt tillsammans i flera dagar sÃ¥ dÃ¥ är de än mer angelägna.  Om en gÃ¥r innan de övriga kan följa efter blir det lätt oro i ledet. När alla är klara gÃ¥r foran igen, nu pÃ¥ trafikerad väg, sÃ¥ Ã¥terigen har vi följebil med blinkade takljus. Vädret är helt otroligt när vi svänger in mot ”baksidan” av den stora Lossendammen.
Här behövs ingen tross så de sticker iväg på sitt håll en stund. Vägen vi nu kör är plogad, vi följer kanten av Lossen, som ser lite hopsjunken ut.  I sakta mak går vi och njuter av solen som värmer, en helt fantastisk vinterdag. Några orrar flyger upp, och endel av oss hinner också med att se både rådjur och älg. Lunchen serveras ute i form av grillkorv. Jättegott !

Vid den lilla tjärnen väntar bybor från Ljusnedal med en brasa och renbuljong, kaffe och smörgås. Ute på isen har de gjort en vak som vi kan fylla vattenhinkarna till hästarna åt, alla mumsar sitt hö och sover sedan en stund.
Nu väntar dagens sista etapp fram till Ljusnedal. Det blir en helt otrolig tur, vindstilla och temperaturen har stigit.
Foran håller ihop, men när ledarhästen tar trav då delar den sig i olika grupperingar för att sedan återgå till ett långt led igen. Den 12 hästar långa foran utgör ett mäktigt skådespel, man kan förstå att bilisterna hajar till när de möter oss. Vi ser nog ut som kommen från en annan tid, vilket på sätt och vis är ett syfte med resan.
Vi har ju Ã¥terupptagit en gammal tradition att köra med häst och släde till Röros marknad som forbönder och forkörare gjorde förr. VÃ¥r klädsel och slädarnas skinn och fällar ger ett genuint intryck, takten vi hÃ¥ller att färdas sakta i flera dagar är helt annorlunda dagens färdsätt och tidsaspekter. – MÃ¥nga vinkar, stannar och kliver ur för att fotografera oss, och undrar vad vi har för oss ?

När vi så närmar oss Ljusnedal är solnedgången nära, en fantastisk vy möter oss med Ljusnedals kyrka mot solnedgångens ljusrosa färg. Vi ryser i släden, lyssnar på kyrkklockorna och kör in i byn. Vid övernattningsstället släpper vi av våra gäster för att sedan stalla in hästarna en bit därifrån.

PÃ¥ kvällen väntar trossens eminenta 3-rätters middag ! Fin bordsdukning med vikta servetter – idag gÃ¥r det absolut att vara forbonde ! Vi umgÃ¥s, äter och har allmänt trevligt, musikunderhÃ¥llning i form av Eva Sätterlunds härliga sÃ¥nger och som överraskning Sven Olofsson i kompanjonskap med Alf Östberg.  Alla är trötta efter en lÃ¥ng dag, nu väntar nattens sköna sömn, och vartefter blir bädd efter bädd fylld av en trött forbonde som somnar in. Huset är tyst, alldeles tyst. Sedan börjar det, snarket här och var, vändningarna i prasslande sovsäckar och en och annan som hostar till. I det här gänget delar vi ”allt”, men lugnet har lagt sig och en ny dag väntar oss i morgon.

/Anette
 

Så har då starten gått för årets resa till Röros marknad. Nattens blåst har hållt många av oss vakna inatt, det har vinit ordentligt i knutarna.   Strax före 06.00 var kuskar och hjälpkuskar uppe för frukost i Pålletorpets kök, våra gäster fick lite mer sovmorgon denna första dag. Men innan dess var naturligtvis dagens viktigaste mål serverat ; Hästen går alltid först ! Därför mumsade de redan då på sitt morgonhö.   

Vid start samlades som vanligt mÃ¥nga bybor och andra tillresta för att vinka av oss. Kyrkklockorna ringde exakt kl. 08.00 som en hälsning om en god tur och sedan var det dags för avfärd. Denna morgon är alltid fylld av förväntan, pÃ¥ mÃ¥nga sätt. Vi människor har vÃ¥ra förväntningar, pÃ¥ väder, pÃ¥ möten med andra längs vägen, vad vi kommer att fÃ¥ vara med om just denna resa. Vi vet att mÃ¥nga spontana överraskningar sker i form av dukade kaffebord, eller nÃ¥gra som möter och hälsar oss välkommen.  OcksÃ¥ hästarna vet att detta är en speciell dag, de har samlats dagen innan, endel har varit med mÃ¥nga gÃ¥nger, andra inte alls. NÃ¥gra som bor nära kommer nu pÃ¥ morgonen. De tar intryck av varandra – de är flockdjur- nya människor som ska hantera dem, dofter och alla nya platser och miljöer de kommer till.
-Så även hästarna är i form och villiga att ge sig av, de väntar spänt, någon mer ovan och ivrigare än de som varit med förr. 

Första stopp för dagen där kaffe och smörgÃ¥s väntar är pÃ¥ anrika ”FjällgÃ¥rden”, en gammla färdasgÃ¥rd där Ã¥rtalet över porten in till gÃ¥rden visar 1837. Som vanligt blir vi välmottagna. Hästar vattnas och matas, kaffe och smörgÃ¥sar stÃ¥r uppdukade och vi fÃ¥r kliva pÃ¥ i den fina gÃ¥rden. Naturligtvis skriver vi i gästboken, som ett bevis pÃ¥ att än idag kommer forbönderna till färdasgÃ¥rden pÃ¥ sin väg till Röros. Historiens vingslag ligger tätt över oss – 159 Ã¥r efter den första Rörosmarknaden är dörren fortarande öppen för forbönderna !

Resan gÃ¥r vidare till betydligt modernare miljö – Vemdalskalets skidanläggning ! Där kör vi in bland liftar, skidÃ¥kare, turister som sett oss efter väg kommer efter, mÃ¥nga för att prata och ställa frÃ¥gor. Inte alla förstÃ¥r vad vi är för underliga varelser i dessa munderingar, och som dessutom ska Ã¥ka med häst och släde – i 6 dagar ! Man kör ju Stockholm – Vemdalen pÃ¥ bara nÃ¥gra timmar… Vi konstaterar ännu en gÃ¥ng att alla uppskattar oss, men inte alla förstÃ¥r vÃ¥rt intresse och vad det kan innebära i praktiken i form av arbete, utan att för dessa  blir vi ett pittorsekt inslag en kort stund innan de drar iväg pÃ¥ sitt hÃ¥ll igen.

När vi svänger in på Karl den XI väg blir vi helt åtskilda från trafik, förutom längdskidåkare som stakar sig fram. Utsikten är denna soliga vinterdag helt fantastisk. Spåret håller fint och hästarna går i makligt takt ned mot byn. Vi möts av kyrklockorna när vi kommer in i Vemdalen, och även där är många ute för att hälsa på oss. Efter kaffe och tilltugg på hembygdsgården bär det av till kvällens ändstation för urlastning av slädar och hästarna stallas in.

– Dags at flytta in för natten, det är bara att ta en madrass och leta sig en vrÃ¥. Komfort – tja, vi är inomhus i värmen, fÃ¥r en god middag av trossen, dusch och bastu för den som vill och vi kan lugnt kostatera att i morgon är en ny dag med nya upplevelser. Godnatt säger jag nu till alla er som följer med oss via resedagboken efter en händelserik dag.

/Anette