16.02.19 Dagen efter Forbondemässan kan summeras så som rubriken säger. NEA Radio var på plats, likaså press, en av alla de fantastiska framföranden som gjordes hade titeln ”Gravöl” och kollekt lämnades vid utgången. Men jag måste säga; Vilket otroligt ”skafferi” av kunniga musikanter och sångare som finns i körlagen. Det visade sig att programmets deltagare gjort stort intryck på de dryga 500 personer som satt i kyrkbänkarna, vi hoppas att den tid de köat (45 min) var väl värd sin väntan.
Det är helt otroligt vad populär denna mässa blivit. Men så är det ju ingen vanlig gudstjänst heller. Forbönderna från den olika körlagen bjuder verkligen på sina talanger och kompetenser!
Dagen idag har fortsatt med vissa rutiner som att räkna kollekt, utvärdera mässan och vandra till banken med forskrinet för att plussa på forbondeunionens konto. Pengar som används gemensamt för unionen. Ett arbetspass på vår fina Rasmusgård har jag gjort, och imorgon blir det mer jobb där.
För nu är marknaden verkligen i gång, alla färdasgårdar är öppna, likaså marknadsstånd och alla små butiker man kan finna i gatorna. Hästekipagen som har rundturer i stan låter klockklangen ljuda, det spelas här och var och genom fönstern i husen hörs ett sorl. Vi har haft en kväll runt brasan inne på gården, grillat korv och sjungit allsång. I Rasmusgårdens lilla ”allrum” , alltså -det är verkligen inte stort, har vi fått lyssna till Anders och Jesse som spelat på sina felor så det stått härliga till som polskor, gånglåtar och marscher – allt efter önskemål. Mycket bra!
Imorgon blir det en runda för att inhandla diverse ting, här finns allt men kan tänka sig. Helt säkert ska jag nog också titta in hos ”Brekkenkjerringan” som har café och lotteri på fina handarbeten de gjort. Förmodligen får vi besök av spelmän- och kvinnor på färdasgården, där bjuder vi alla som kommer på gratis kaffe och det finns kolbullar för den som önskar. Att besöka de övriga körlagens färdasgårdar är också på dagordningen, alltid lika trevligt!
Ja, ni ser, det är fullt upp att vara forbonde på Röros marknad. Dagarna går undan innan man hunnit med allt man tänkt. Men snart är marknaden till ända och vardagen ska på nå´t sätt återgå till det vanliga. Det är en stor omställning, efter att ha ”bott” i vadmalskjolen, fårskinnsvästen och läderkängorna samt alla ulltröjor är det en märklig känsla att dra på sig ett par jeans, jacka och ett par vanliga vinterskor. Man blir lätt – för de andra kläderna är rätt tunga ska ni veta. Men var sak har sin tid, nu är ännu en marknadsresa genomförd. Allt har gått bra och vi är mitt i kommersen. Om några dagar reser jag hemåt med många roliga och tänkvärda minnen.
Väl hemma ska jag träffa den lille – och kanske blivande kusken? – som kommit till världen under tiden jag varit på resa. Vem vet, en dag kanske han sitter bredvid sin mormor i släden och talar om för henne hur man kör en häst? J – Eller så får hon berätta sagan om den gången när hon var på resa med häst och släde till Röros marknad och en ny liten forbonde kom till världen…
Hur som helst – nu har reseberättelsen nått till sitt slut. Jag hoppas ni som följt med i den har fått lite insyn i vad detta livet kan handla om. Men det är ändå svårt att återge de ögonblick som vi får vara med om då och då, dessa måste man se med egna ögon, känna och uppleva. Därför föreslår jag att du som är intresserad av att följa med på en sådan resa börjar med att bli medlem i vår förening.
Då kommer du att få information om vad som händer och sker i föreningen och också möjligheten att medverka på våra träffar och anmäla intresse för en plats som vår gäst. Det innebär att du inte behöver ha någon kunskap om hästar, vi sköter den delen, men du får möjligheten att följa med!
Information om medlemskap med mera hittar du här på websidan under medlemskap.
Tack för att du läst min blogg, jag vet att du inte är ensam för ni är många. Ca 35 000 personer har hittills via olika digitala kanaler följt resan. Helt otroligt! Kanske det blir en reseberättelse även nästa år – men det får framtiden utvisa.
Allt gott till er alla – resekamrater och läsare.
/Anette Sandström
16.02.19 Som sagt – inställd är man på att vakna tidigt. Känns onödigt denna morgon då det finns tid att ligga kvar och slumra, de tidiga morgnarna är nu avställda. Nu börjar slutförberedelserna för Forbondemässan som hålls i kyrkan i kväll. Som initiativtagare och ansvarig tillsammans med Lill från ett annat körlag är det lite att stå i och ordna upp. Så klockan 10.00 är det dags för möte med samtliga medverkande från de olika körlagen. För det här är ingen vanlig gudstjänst, utan forbönderna står för innehållet med mycket sång och musik, dessutom ringer vi in mässan med våra skakelklockor..
Vivi som är Präst har bullat upp ordentligt på kaffebordet. Vi fikar och sätter detaljerna i programmet så att de sista bitarna faller på plats. Med temat ”Sorger och Glädjeämnen! får vi ihop ett otroligt fint program. Så sen eftermiddag blir det övning bak stängda dörrar och sedan slår vi upp kyrkporten klockan 19.00, vad som sedan händer får vi se. Men vi vet att åtminstone någon kommer, för medan vi är på mötet ringer det ideligen i kyrkokontorets telefon med förfrågningar om när Forbondemässan börjar. – Och vi vet att den varit välbesökt tidigare år……
Jag går en liten sväng på marknaden genom gatorna och hem till Gropstuggu -. Nu är dags att byta om från de ”värsta” hästkläderna och ta på finförklädet – för vi kommer till mässan som vi är i de kläder vi har! Ingen finkostym här inte, en forbonde är en forbonde. Mot kyrkan! 🙂
/Anette Sandström
16.02.18 Sista dagen för denna resa. Inte lika munter morgon bland deltagarna, det märks att många är lite mer molokna och det är något svagt sorgset i luften. Alla vet att det är bara timmar kvar av färden innan vi når Röros. Vemodigt kanske är rätta ordet.
När alla till slut är med på bussen startar den och vi skjutsas till stallet ett par mil bort. – Varför då undrar ni säkert? Jo, vi har bara logi åt hästarna i Billehaugen så vi själva får bo 2 nätter på samma ställe, och det viktigaste är ju faktiskt att vi har platser åt hästarna. Därav busstransporten.
Lite sena är vi i starten, men vi kommer iväg rätt bra ändå. Inte någon kall morgon utan en mild vintermorgon med ca -10* väntar. Det är som sagt märkbart vemodigt i slädarna och därav ganska tyst. Inte ens vinden susar. Det är helt vindstilla vilket är väldigt ovanligt på en sjöis.
Solen kliver upp bakom fjälltopparna och den t o m värmer! Vi kommer fram till rastplatsen där det ska kokas kaffe på öppen eld. K-G är förste kaffekokare i gänget och snart har han gjort upp eld. PÅ med pannan och sedan sprider sig doften. Smakar bra!
Då ser vi på hästarna att något ska hända. De spetsar öronen och ser alla åt samma håll. Vi väntar och anar vad som ska ske. Jodå, så hör vi långt långt borta. Skakelklockors klang – och det är inte våra egna. Nu anländer Tröndelag körlag i lång rad. 13 hästar till tror jag det var. 15+13 = 28.
De kommer närmare och vi ser att de har en släphäst också. Och plötsligt står dessa 28 hästar med öronen på spänn och tittar igen åt samma håll. Jodå, också denna gång har de hört rätt. Nu kommer Tydals körlag med ca 10 hästar. Nu är vi uppe i 38 hästar. – Det blir kära återseenden bland flera här ute på isen. Norska och svenska blandas och vi visar på K-G`s gigantiska kaffepanna där den som vill bjuds på nykokt kaffe.
Då händer det! En av de norska forkvinnorna tänker sig att smyga lite bakom udden på den holme vi har intill oss. Vi är ju enbart hänvisade till naturen när det tränger på, och det är inte lätt att gå undan på en sjöis som ni förstår. Jag hör hur någon bredvid mig skriker till! Kvinnan har gått genom isen och vår man Steve är snabbt på plats och drar upp henne. Dramatiskt men det slutade väldigt bra. Hon hade inte hört varningen om att ingen fick gå åt det hållet. Som tur var hade hon ombyte i släden. Slutet gott allting gott. Men det gäller att vara försiktig!
Vi sätter för hästarna en sista gång och startar den allra sista etappen. Dagen har varit helt fantastisk och snart är vi framme för att köra in i bergstaden. Vi ställer oss bakom det gamla kolplanket där vi ska invänta de övriga körlagen, 8 körlag är vi totalt som möts här. Många hästar blir det – 90 stycken!!! Tänk er 90 hästar i rad, det är en jättelång parad. Invigningsprogrammet går mot sitt slut och det är dags för den stora ”finalen”. Finalen, det är vi det. 5 000 personer är tillresta för att se när den 90 hästar långa foran kör in i bergstaden. När den första kommit till ”slutstation” har den sista inte startat ännu. Till slut är vi ändå samlade på samma uppställningsplats och alla i publiken kommer som ett folkhav emot oss. Man vill prata, se hästarna, höra hur det gått osv.
Vi svarar på allt vi kan samtidigt som vi håller ögonen på hästarna – barn kommer själva, hundar, barnvagnar, skidor – allt finns som kan komma i vägen om vi inte är observanta. När detta är avklarat ska vi köra genom stan till stallar och avlastningsplatser. – När hästen är på stall kan vi säga; Det gick ju bra! För det är först då vi är framme och kan koppla av.
Också vi själva ska flytta in in våra olika boenden. Vi har 3 boenden att inhysa oss i. Jag bor i ”Gropstuggu” – ett väldigt gammalt litet timmerhus som förvaltas av Riksantikvarien. Jag som är 1.67 lång kan inte gå igenom dörrarna utan att vika mig halvt dubbel, fönstern är ½ m ovanför golvet och snedtaken är olika höga, vissa kan man inte stå rakt i. Ytterdörren är ca 1.40 hög. Men allt går så bra, vi samsas om 1 dusch & toalett och en bänkspis, det finns plats för 9 personer. Men då får vi bestämma vem som ska gå ut först och sist… 🙂
Rasmusgården, vår egen färdasgård, är öppnad och kommersen i full gång. Kvällen inträder och det är dags för ”Färdastreff” på staden största hotell, 260 forbönder samlas och körlagen berättar för varandra hur det gått. Någon spelar eller sjunger. Mat erbjuds i långa banor så vi rullar ut genom dörren.
Men efter denna vecka är många trötta och nickar till, så nån sen natt blir det inte. Jag får skjuts hem och intar fårskinnsfällen jag sovit på hela resan. Så skönt! /Anette Sandström
16.02.15 Ja, så har vi då avverkat den näst sista dagen och hela gänget börjar på att få med sig tanken på att vi snart är framme. Kan ju tyckas som att vi når målet i det, men, för oss är kanske inte målet att komma fram till Röros. Jo, såklart är det på ett sätt så. På ett annat sätt är de dagar vi hittills fyllt med innehåll och upplevelser vårt mål med denna resa. Vi har visserligen morgondagens morgon och förmiddag kvar, men det går inte att komma ifrån att detta är sista kvällen vi är samlade allihop. Först ska ni ändå få med er de upplevelser och händelser vi haft idag!
Alltså startade vi – jag höll på att säga som vanligt – med frukost 06.00, det var ju egentligen rena sovmorgonen jämfört med tidigare frukostar i veckan. Vi bor ju nu hos Jorid och Ola-Peder i den gamla butiken ”Ola Skotts lanthandel” och i huset bredvid ligger deras restaurang så där fick vi en riktig ”storfrukost”. Dags sedan att ställa i ordning släden med alla fällar, skinn, hösäck, plåthink, ryggsäckar, våra forskrin och extra handskar, grimskaft, kniv mm mm mm….Det är inget litet lass som är packat!
Nåväl, klockan 08.00 hade vi fått ordning på detta allesamman och hästarna var förspända. Så då tog vi vägen förbi frukostrestaurangens stora fönster för att vinka till hotellgästerna som nu frukosterade. (Vi fick nämligen förmånen att äta före dem) Sedan bar det iväg på precis lika fina spår ut på fjället. Vi trodde nog det skulle vara kallare med tanke på gårdagen så -7 kändes ju ”varmt”. Väl framme i byn Brekken stod barnen från den lilla byskolan på trappan och väntade.
En tradition i årtionden är att barnen sjunger marknadssångerna som de tränat på för oss. Och de är så duktiga. Som tack får de åka med i slädarna till samlingslokalen där det serveras kaffe och våffla med grädde och jordgubbssylt! I vår släde kom 2 syskon och ville åka ; Ingelbrekt 2.5 år och hans syster Marit 4.5 år med mamma i sällskap. När vi var framme ville Ingelbrekt faktiskt inte kliva ur 🙂
Så jag fick en liten pratstund med hans mamma. Det visade sig att hon var uppväxt i byn och att även hon stått på trappan och sjungit för de svenska forbönderna och sedan fått åka släde!
– Då förstår ni dimensionerna i detta. I generationer har forbönderna från Sverige mottagits av Brekken-borna. Och tagits väl om hand. Det visar också den Forbondestaty som konstnären Emil Näsvall gjort och vilken skänkts av Tänndalens kommun till Brekken som tack ! Modell för statyn var en gammal forbonde som hette Johan Myhr. Här har forbönder passerat i många långa år – marknaden firar i år 163 ÅR…..Vi drar vårt strå till stacken att uppmärksamma detta ”broderskapsfolk” och den välgärnings som gjorts av dem genom att traditionsenligt lägga en krans vid statyn. Vår ”forbondepräst” Bo Lundmark läste en egenhändigt skriven dikt som var väldigt tänkvärd.
Kaffe, våffla och toabesök så var vi iväg igen. 15 hästar på rad genom fjällbjörkarnas djungel. Det är en märklig känsla. I slädarna är det tyst, jag tror att vi alla bara njuter. Körvägen slingrar genom den täta björkskogen, hovtrampet knarrar i snön och skakelklockorna klingar i otakt.Det är sövande ! En och annan nickar nog till lite i smyg 😉 Det börjar spricka upp bland molnen och solen strilar igenom mellan stammarna.
Vi går över den första sjöisen, det ska komma att bli 2 till. Alla lika fina isar, inget vatten och inga dubbelisar. Föret är helt perfekt ! Så vi slingrar på i sakta mak. Vi kör genom små fjällgårdar som har en vidunderlig vy utanför sina fönster. Det är svårt att se sig mätt. Lyckliga människor som kan vakna till detta var dag!
Vi fortsätter så dagen igenom, och vid dagens slut är vi fram i Billehaugen där vår vän Jon-Bernhard väntar. Han hyser alla 15 hästarna i stall och uthus, och några av kuskarna bor i en liten stuga intill. Fantastiskt! Jag pratar med vår medåkande gäst denna dag från Röros kommun, Hans Vintervold som är kommunens ordförande. Han lovprisar dagen och alla ekipagen och menar att det är en kulturgärning att dessa resor genomförs. Vi i vår tur uppskattar såklart hans intresse för detta som vi vet är äkta och genuint, vilket vi ser inte bara denna dag utan även under marknadsdagarna då han ses i vimlet och besöker olika färdasgårdar.
Vi stallar in, packar ihop slädarna för dagen och hoppar på den bokade bussen tillbaka till Vauldalen. Där väntar varm bastu – så skönt och många passar på. Kvällen som pågår just nu, ni skulle bara höra dem. Efter en god middag, en hel del tal och en liten munter auktion från hittegodsavdelningen pågår just nu ”Sista kvällen med gänget”. Livemusik av Roland och Mats med dans så det står härliga till. Det är vad som döljer sig bakom tygskynket jag har till vägg……
Så nu återstår att krypa till kojs och se hur länge gängetnatten varar 😉 en rätt bra underhållning att ligga och somna in till. God Natt säger jag till er nu, imorgon kör vi sista sträckan in till Röros marknad för att mötas av tusentals människor som också de rest lång väg för att se körlagen anlända. /Anette Sandström
16.02.15 Ja, som ni ser är vi nu internationella. Vi har gått över gränsen, inte på det viset alltså – utan vi har kört in i Norge idag. Efter en fantastisk dag som började med avfärd i Ljusnedal med -20* där vi sedan i sakta mak körde över sjöisen på Funäsdalsjön. Högtidligt stannade vi till ute på isen då kyrkklockorna från Funäsdalens lilla fina fjällkyrka ringde i sina klockor för att hälsa foran välkommen. Mycket stämningsfullt ska ni veta. Att det då var -34* gjorde ingenting! När klockringningen avtog gick foran åter. Framme vid Risnäset var det dags för dagens första rast.
Morgonandakt med vår ”Forbondepräst” Bo Lundmark är en återkommande tradition denna dag. Många människor hade också samlats för att delta i andakten men såklart även för att träffa forbönderna och höra hur vi haft det så här långt. ”Kyrkkaffet serverades utomhus mellan slädarna.
Nu bar det iväg på den nya sträckningen som planerats. Istället för ”Hållanbacken” (Namnet kommer av att man förr då fororna gick var tvungen att stanna till – dvs hålla hästen för vila efter den långa branta stigningen som den innebär) 3 km brant stigning är en utmaning – jag vet för jag har själv gått den många gånger. Nåväl, en ny sträckning som följde skoterled var planerad redan förra året men då gick det inte att följa den då underlaget var skralt. Nu var det däremot dags!
Så efter att vi lämnat Risnäset tog vi vägen förbi ”Fjällsol” som är åldringsboendet i byn. Med tanke på temperaturen var det förvånande att så många kom ut för att se foran. Vi vet att det uppskattas av de som bor där. Säkert har de många minnen av tidigare foror som gått genom byn. Kanske hästarna och skakelklockorna väckte många minnen?
Den nya sträckningen visade sig vara en riktig ”vinstlott” – väldigt fin väg med kuperad terräng och fjällmiljö. Jag tror att samtliga som satt i slädarna bara njöt! Solen lämnade strimmor genom tall och fjällbjörk, underlaget var perfekt och stigningen var alldeles lagom. Så härligt! Vad gör några minusgrader då ?? INGET.
Och så fortsatte det dagen igenom. Perfekt hästkörning, perfekt underlag och vi har inte varit ute på trafikerad väg på hela dagen vilket är otroligt skönt då vi kan slappna av mycket mer och ta del av vad naturen bjuder. Och den bjuder ; harspår, rävspår, renspår och orrar har vi sett. Fina fantastiska knotiga tallar. Små näpna fjällbjörkar. Och fina vyer i alla väderstreck med fjälltoppar som Svansjöfjället, Sylarna, Helags och Vigelen.
Att se solens rosa sken i nedgång belysa dessa vita snötäckta fjälltoppar är magiskt! Allt detta har vi haft med oss denna eftermiddag som fick bli kväll innan vi kom till dagens slutmål Vauldalen. Vid Vauldalens hotell väntade otroligt många människor på foran. De bor på hotellet, lika som oss. Skillnaden är att de har hotellrum medan vi fortsätter att sova på flatbädd.
För att vi helt enkelt inte kan bo på annat sätt – ni skulle se vår packning när vi, den nätta skarn om 50 personer, ”väller” in med pälsar och fällar, forskrin och sovväska, ryggsäckar och matmamma Anna´s ”skafferi”. Men vi får också äta den goda Römmegröten med inkokt lax på hotellet tillsammans med deras gäster, en alltid lika uppskattad måltid som är en norsk specialite´!
MEN – jag har ju glömt att berätta om lördagen som är vår vilodag. Den tillbringades i Ljusnedal. Inget särskilt egentligen, förrän kvällen kom! (Dagen var fri att använda som man önskade – så några ”gjorde byn”, andra slappade och ytterligare andra ordnade med seldon eller red ut på sin häst en sväng) Men på kvällen fick vi fint besök ; Jon Olofsson, Anders Olofsson och Erika Svedberg. Samtliga oerhört duktiga musikanter som svängde sig mellan allt från irländskt fiolspel i ”racerfart” till Trio med Bumba! Vilken underhållning !! Vi kan nog bara säga TACK för en trevlig kväll.
Sammanfattningen av den här dagen och gårdagen hittar ni i rubriken – What a wonderful world….dvs – Hä´ ä gött å va´ forbonne en dag som denna
/Anette Sandström
16.02.13 I Långå är folket morgonpigga – och då menar jag inte forbönderna. (!) Jag talar om byfolket! De som bor i denna vackra by utmed Ljusnans strömmande vatten. (Psst: – Fint fiske här för övrigt) Långå by – ni förstår av namnet att husen ligger inte samlade, nej, de är utspridda på en vääldigt lååång sträckning. Och utmed hela denna sträcka ser vi tända marschaller i infarterna till husen vartefter vi kör. Man väntar på att foran ska passera och många, barn och vuxna står och väntar denna morgon för att vinka av oss. Sånt värmer nå´t otroligt ! Varje år är de redo med detta.
Det tar nästan en halvtimme innan vi passerat det sista huset. Väder och vind är fint, lite mer blåst än tidigare men knappast mer än 7-8 msk. Det får man se som bra! Första stopp sker innan vi går ut på trafikerad väg. Kaffe finns för den som är intresserad. Stoppet är lite kortare och vi fortsätter sedan i maklig takt. Allt går lugnt och fint. Vi har idag ett extra ekipage så foran är lite längre nu. Ett ekipage ger ungefär 5-6 m till….plus avståndet mellan slädarna, så foran är mer än 100 m lång.
Vid trafikerad väg har vi följebil framför och bakom foran, allt för säkrast framfart för både oss och de bilar som ska passera. De flesta respekterar och saktar in farten – men en och annan tutar (!!) jämsides med foran. Det är inte det bästa kan jag säga, kom ihåg det när du passerar en eller flera hästar på väg. Tuta inte! Nu gick det bra, ingen av just de här hästarna reagerade men man vet aldrig. Det kan vara en häst som ska lära sig att vara i trafik också. Och en häst är ofta minst lika stor som en vuxen älg – vem vill krocka med en älg ??
Men som sagt, vi makar oss framåt som en ringlande orm med huvuden och manar som guppar upp och ned om vartannat. Någon sjunger en sång, en annan tappar en päls – nej, två !! Nåja, de blir såklart upplockade längre bak i ledet. Kanske det blir en auktion på dessa till kvällen – vem vill ha tillbaks dem i händelse att kylan kommer över oss ? 😉 ”Hittegodsavdelningen” kan innehålla det mesta – allt från stora tunga pälsar till en tappad vante eller en kniv.
Vi går in på en skogsbilväg och biltrafiken är slut. Så skönt. Det blir något helt annat när lugnet lägger sig omkring oss. Både hästarna och vi kan slappna av lite mer. Den stora Lossendammen ligger vid vår sida och vi ser att det är inte mycket vatten som kan bilda en täckande is, det är stora brott här och där. Vi kommer fram till rastplatsen och där väntar den fantastiska trossen med utelunch. Grillad hamburgare är mums.
Här får hästarna en längre vila och översyn sker. Det visar sig att en av dem fått ett litet skavsår, inte bra. Att få skav för en häst med långa dagar i selen är början på något större som kan bli besvärligt, så den mycket kloke kusken väljer att avbryta körningen för dagen. En transport kallas in och trossen (igen!– ni förstår nu hur värdefulla de är) kommer med denför att köra hästen till vila i stall. -Vi sätter som sagt hästarnas välmående högst på dagordningen! Utan häst kommer vi inte fram, och ingen vill ju att hästen ska lida av att det blir ett större sår som blir svårläkt. Nu kommer det att ordna sig på bästa sätt för alla.
Vi fortsätter med dagens slutpunkt Ljusnedal för ögonen. Hela vägen fram är vi nu ensamma trafikanter på skogsbilvägen, som faktiskt plogats upp för oss. Nu finns möjligheten att hälsa på lite hos varandra i slädarna för den som vill. Och den som vill får gå/springa mellan den långa foran. Det är långt mellan första och sista häst. Så vi får lite besök som kan referera vad som händer framåt och bakåt då vi ligger i mitten. Forskrinen öppnas och det bjuds på både korv, ost, älgkött och kanske en liten ”dramm” för att hålla värmen. Allt med ordning och reda.
När vi närmar oss Ljusnedal kommer en föryttare med handhäst och möter oss. De följer oss sedan fram till byn. Här ska vi sova i bylokalen och där väntar nu vår ”finmiddag” som vi brukar unna oss en kväll under turen. Vi har god mat jämt, men denna 3-rätters är lite extra och vi har inbjudna gäster , sådana som hjälper oss utefter vägen. Det är vårt sätt att säga TACK, för deras hjälp är ovärderlig. Nu gäller att stalla in och sedan ställa sig i duschkö. Nu har inte dusch varit tillgängligt mer än med iskallt vatten så är det dags! 2 duschar på 50 personer ger en kö….
Nåja, det ordnar sig det med, nyduschade sitter vi till bords och avnjuter en fin dag, god mat och goa vänners sällskap. För en del blir natten sen med uppträdanden, sån g och musik, historier och skämt. För andra passar det bättre att knyta sig och lyssna på detta från sin flatbädd intill.
Som det ska vara – det gäller att det finns en nerpackad flexibilitet och acceptans i bagaget hos alla med på resan!
Själv råkade jag få veta fram emot midnatt att en ny liten forbonde var på väg att komma till denna världen som är föränderlig, och tur är väl det! Nya generationer ska ju så småningom ta vid så vi håller tummarna att ungdomar idag vill ta till sig detta intresse och den tradition som vi inte annat kan än förvalta och föra vidare.
/Anette Sandström
16.02.12 Jag hade fel, det blev ingen ”sovmorgon”. Dagens frukost serverades även den 04.30. Och folket åt! Överhuvudtaget så äter man väldigt ofta – och mycket. Trossens arbete tar vid i skymundan men i denna fantastiska gruppering händer mycket. Och det mesta sker som sagt i kulisserna när vi andra gett oss av i tidig morgon. Madrasser ska bäras, golven städas, disken plockas, stallar mockas och ja, mycket mer.
När vi vinkats av från Vemdalen går färden mot Hedeviken. Några hästar är extra ivriga och tar täten före de övriga lite överraskande men vi samlar sedan ihop oss, faktiskt fick vi en strapatsrik dag med många timmar i friska luften! Det är verkligen härligt att få vistas ute hela dagarna på det här sättet. Vädret har hittills varit väldigt bra, ingen nederbörd, 7- 9 msk och bara några få minusgrader. Vi har ju ibland haft helt andra temperaturer med neråt -30* och mer därtill. Så dagarna är väldigt behagliga.
Från Hedeviken tog vi den gamla kyrkvägen vidare mot Hede. En riktigt fin slingrig och kuperad körväg genom skogen. Så skönt att komma ifrån trafiken! I Hede möts vi av kyrkklockorna och många människor har samlats vid hembygdsgården trots att vi är senare än vanligt. Inne i en av stugorna serveras världens godaste ärtsoppa med smörgås och en kopp varm punsch ! MUMS!
Veterinären besiktar alla hästar under tiden och de får godkänt för fortsatt färd. Också hästpassen kontrolleras så att det är rätt hästar som ska vandra in i grannlandet – och det stämmer också 😉 allt är i sin ordning. (Och det vpre ju förskräckligt om någon kuskhade fått med sig fel häst….. 😉 )
Vi fortsätter sen eftermiddag utmed kanten av Ljusnan på fina skoterleder, månskäran börjar skymta och snart är det också stjärnklart. Allt är tyst och stilla, vattnet flyter sakta och vi har tänt några lyktor på slädarna. Vi hör bara ett svagt sorl och hästarnas tramp varvat med skakelklockorna som klingar av och an. Fantastiskt vackert och stämningsfullt.
På det väntar en sträcka genom skogen och det är lika fint hela vägen fram till Långå där vi stallar in och övernattar. Trossen och matmamma har ordnat middag och långborden är dukade. Byns spelmän väntar på att få underhålla oss med sång och musik. Så avslutar vi en trevlig kväll !
Trötta forbönder kryper en efter en till kojs,,,,,,
/Anette Sandström
16.02.10 Vaknar tidigt, 06.00 ska frukost serveras åt folket – dock hästarna får först ! Men eftersom den häst jag är hjälpkusk åt anländer inför start har jag denna morgon det lite extra beviljat för jag behöver bara ta hand om mig själv och släden. Kusken kommer med Bjelle (fint namn) strax innan och då förmodar jag (eller ; jag vet) . Att de båda är frukostätna, klädda och selade. Men vad hjälper det en morgon som denna när kroppsklockan har ett annat tidevarv? Alarmet ställde jag på 05.30, vaknade såklart betydligt tidigare. Men för att inte väcka de övriga i sovsalen så fick jag vackert vänta en stund till. ”Hängde på låset” när klockan var 05.20 – mumsade frukost och drack nykokt kaffe. Gott ! Men, men den som inte kan vänta kan också missa…..Så när matmamma kom med det nybakta brödet var jag redan klar, hm – snopet! för det luktade fantastiskt frestande. Nåja, gjort var gjort.
Starten närmade sig och allt fler besökare kom för att se den. Det brukar alltid vara lite smått rörigt på gårdstunet denna morgon som är full av förväntan att komma iväg. Både hos hästar och hos oss tvåbenta. Så blev klocka 8.00 och Klövsjö kyrkas klocktorn öppnade luckorna och genom dem ljöd klangen ut över nejden. Då sitter vi alla i slädarna och lyssnar medan foran sakta går igång. Starten gick väldigt bra, men den körväg som var planerad fick efter gårdagens kontroll ändras då under laget var för dåligt. – Ibland är det rätt enkelt att vara en forbonde i nutiden när man kan beställa snö !! Alltså, inte snö på det viset som ni tänker nu, utan att få snön utplogad på vägkanten. Det räcker för att vi ska ta oss fram, även om asfalten kan ge gnistor under järnet. När det är så knappt med underlaget skonar vi hästarna i den långa sega uppförsbacken som väntar. Därför lastas folket ut slädarna och i bilar och transporter (!) Också en upplevelse att stå i hästtransporten och skjutsas förbi hästarna …..
Först stopp sker hos Fjällgården. Det är så trevligt att mötas av värdfolket och jag får stora kramen av Margareta. I deras kök väntar kaffe och smörgås – tänk att de öppnar sitt hem för oss varje år ! Fjällgården som i långa tider tagit emot forbönderna gör det fortfarande!
Färden fortsätter sedan på skoterspår och skogsbilväg med ”egen snö”, vi ser en flock renar och någon orre som lyfter från talltopparna. Behaglig temperatur och vindstilla gör att flera lutar sig tillbaka i släden och slumrar en stund. Vi viker av in på Karl XI väg som leder upp över skalet till Vemdalen. Här går det undan i fullt trav, Tjoho och Yiiha !!! 😉 – Väl uppe på toppen blir det vila.
Nu har vi hela Vemdalens by framför oss, en vacker bild av Härjedalen. Nerför bär det och en liten incident med en rem som lossnar stannar foran för snabb åtgärd. Samverkan och teamwork så är vi igång igen – så ska det fungera och så gör det. När vi närmar oss byn möter många människor upp, man ringer från caféet och undrar när vi kommer förbi. De som vill hälsa på oss ansluter till Hembygdsgården och med tanke på att vi är en rätt lång fora så blir det tätt mellan slädar och hästar.
Nu är vi väldigt nära vårt övernattningsställe och det blir raka vägen dit för inkvartering. Hästar körs vidare till olika stallar i byn, lokala nätverk och vänliga ortsbor öppnar för oss och våra hästar. Det tackar vi för! Matmamma Anna är lite bekymrad, och när jag hör vad det handlar om tänker jag – Nej, nu inte nu igen!! För om ni läste förra årets reseberättelse så skrev jag där om älggrytan som kom bort…. (och den har inte kommit fram än ….) Nu visar det sig inte vara så illa denna gång även om hon berättar att matkartongerna med kvällens middag inte har kommit! Puh, vi är alltså bara ”utsatta” för en något försenad middag – en baggis ! Det betyder ju till och med att det finns tid till en bastu i träningslokalen här intill. Så nu tar jag den möjligheten och avslutar dagens blogginlägg.
Vi hörs vidare, vi får se vad morgondagen bjuder. Men nu har vi avverkat de 3 första milen på vår färd !
– Och imorgon är nog risken liten för att jag ska hänga på låset till frukost – dagen börjar tidigt då, misstänker att frukost är 04.30
/Anette
16.02.09 Tänk att det är svårt att inse att natten faller på – och lika svårt att förstå hur det blev morgon.Inte så att det är svårt att kliva upp, det är inte det jag menar för det är det inte denna morgon – men hur i hela fridens dagar kan några timmar gå så fort?
Igårkväll, eller om det nu var natt när bilen blev färdigpackad, ställde jag klockan på 02.45. Blir lagom, då hinner jag sova tillräckligt tänkte jag. Pytt ! Vaknade naturligtvis före larmet. Upp över sängkanten och ner i byxorna och tröjan, och med glasögonen på näsan trampade jag ner till köket. Det luktade kaffe – härliga doft ! Sambon var redan i färd med att tända i vedspisen. En-två koppar, en macka och en snabb tandborste på det så bar det sedan iväg.Alltid skönt med bilen packad och klar. Den tiden på dygnet är man tämligen ensam på vägen, någon enstaka långtradare som valde att inte sova nattpass såg vi till.
I Färila blev det bilbyte, ompackning och samåkning vidare mot Klövsjö. Med 2 slädar staplade ovanpå varandra drog vi släpet efter oss, en syn bara det ! I höjd med Vitvattnet möttes vi av en liten flock renar mitt i vägen, sakta makade de sig åt sidan. Ingen brådska här inte. Vi närmade oss Klövsjö och konstaterade att väglaget – om det nu håller – såg ganska hyfsat ut. Men vi får se, dessa milda temperaturer kan ändra den saken fort misstänker jag.
På Pålletorpets område var redan många bilar och transporter på plats. Flera långväga anlände redan igår, skönt för både folk och fä. I år är vi igen några fler än vanligt, kvällens middag är dukad för 65 personer, och så brukar det kunna tillkomma någon i sista stund. Så alldeles nyss har vi ätit lunch, och Anna, vår matmma, är redan i färd med middagens tillredelse så att det klaffar i sista stund.
För första gången under de år jag deltagit ska jag inte köra bilen över gränsen till Norge idag. Alltså finns tid till annat – ex att sitta här på min ”säng” , dvs flatbädd, på golvet och berätta mina upplevelser för er. Och snart ska en skolklass komma på studiebesök så då blir det guidning för min del. Roligt att barn och ungdomar är intresserade och vill veta vad vi gör! Det bådar gott för kommande generationer, kanske kan vi locka någon lite extra och får se en framtida forbonde?
Forbönder kommer i parti och minut nu, bil efter bil rullar in. Nya och ”gamla” ansikten. Alla lika välkomna – såklart väldigt roligt att återse de jag känner sedan förut men också väldigt trevligt med nya att lära känna. Ikväll presenterar vi alla vid vårt kombinerade informationsmöte med middag. Kuskar, hjälpkuskar, trossfolk och gäståkare. Som vanligt en salig blandning människor från olika håll och med olika ”ryggsäckar” av erfarenheter och upplevelser att dela.
Grejorna ligger nu uppackade (kan nog lugnt påstå att om det varit flyget jag skulle ta och inte foran så hade övervikten på lasten blivit nog så kostsam…..:-/ Efter möte och middag blir det en stilla kväll, ska nog försöka ta igen nån timme som jag tappade bort i natten som försvann……
/Anette Sandström
16.02.03 Idag är det precis en vecka tills vi startar vår resa. Än en gång ska foran från klövsjö gå till Röros. Vet ni att marknaden har gjort den fantastiska tidsresan av 163 år ? Nackhåren nästan reser sig – det är en ofattbart lång tid i sammanhanget. En tid full av utveckling i vår historia. Då hade vi inte några tunnelbanor, mobiltelefoner eller paraboler. Inga personbilar, bussar eller datorer. – Men det gick ändå ! Man reste till Röros då som nu, om än att det tog längre tid jämfört med de fordon vi vanligtvis nyttjar idag. Därför är det en fantastisk förmån att ändå få göra denna resa så autentiskt som vi ändå gör – trots att vi har en betydligt mer komfortabel resa än forna tiders forkörare.
Så med dessa tankar är jag nu i full färd med att laga, ändra, lappa och leta. Fickor där sömmen gått upp är inte bra….en päls som ska justeras, ullvantar jag stickade förra året behöver en översyn- eller ska jag hinna göra nya ? Ull är klart bäst att hålla fingrarna varma. Kängorna behöver få en rejäl omgång smorning för smidighet och att tåla eventuell väta, tur jag har nära till selmakarens verkstad vägg i vägg ! Där pågår en febril verksamhet nu – 2 hundskinnspälsar ska bli en – tålamod, envishet och gedigen kunskap krävs – och finns ! En del annat som kuskar behöver inför resan är redan klart och leverat.
Den här veckan har också programmet för den populära Forbondemessen som sker i Röros kyrka under marknaden blivit färdigt. Det är en annan del av mitt forbondeliv som kräver en del tid och många kontaktytor. Planeringen börjar på hösten, nu är vi i slutfasen med flera körlag representerade från Forbondeunionen. Den information som ska till media är sänd. Nu återstår att hålla informationsmöte på plats för alla medverkande innan genomförande. Årets tema är ”Sorger och Glädjeämnen” och det blir ett intressant innehåll kan jag lova. Vi har haft kö de senaste åren när porten öppnas – det är en trevlig upplevelse ! Du kommer att få veta mer om detta längre fram i bloggen.
Ja, som ni förstår så är nedräkningen uppe i högvarv…. Det går fort med tiden nu, mycket ska ordnas de sista dagarna innan avfärd till Klövsjö. Sena kvällar som nästan övergår till natt är snart övergångna till en söndag, måndag, tisdag…. Då beger jag mig till Klövsjö för att vara på plats inför onsdag morgon.
/Anette Sandström
|
|
