19.02.26 Tisdag är resans sista morgon, efter ”sista natten med gänget”. Lite vemodigt, men inte som förra året då jag var med första gången, nu vet jag ju att vid framkomst avslutar vi reselivet och börjar marknadslivet. Hästarna tycktes ha sovit gott, vi åkte på morgonen till stallet med bussen. Några hade bott kvar där och de hade fodrat morgonhö och havre, selningen började och vi gjorde ”klart i kön” och gav oss av den sista etappen mot Röros marknad.
Eftersom vi ska köra in vid en bestämd tidpunkt under invigningen så behövde vi inte stressa utan hade god marginal. Vi stannade därför för en helt ljuvlig kafferast i strålande solsken på sjön och där inväntade vi en av de norska fororna som skulle slå följe med oss fram till inkörningen. Alla bjöd runt av godsakerna i säckar och färdskrin, det var rökt lammfiol, torkat älgkött, choklad, olika sorters ostar som tillsammans blev ett mysigt knytkalas.
Vid tio-tiden hade jag pratat med färdledaren om att åka en bit på skidorna igen, och kom fram till att om jag startade FÖRE foran så kunde de köra ikapp mig och jag kunde hoppa på och komma fram samtidigt, för att eliminera risken att bli på efterkälken igen. Sagt och gjort, jag fick en härlig skidtur i finvädret. Stannade och pratade lite med folk som väntade på foran ute på isen, tog några kort och kom så långt före foran att jag beslutade mig för att vända och ansluta mig istället för att åka ända fram till Malmplassen ensam. Vi var i så god tid att det hade blivit ytterligare en kaffepaus ute på den sista av de tre sjöarna. Det förklarade varför de aldrig kom ikapp mig – någon VM-åkare är jag ju knappast
Framme i Röros körde vi i samlad tropp upp bakom planket och väntade där in vår tur att köra in på marknaden och upp till ”hästparkeringen” på Malmplassen. I år deltog 94 ekipage från 8 körlag, så det var bra fullt däruppe. Vissa hade kört sedan 6 februari, andra sedan i söndags. – Men det spelar ingen roll, alla är lika viktiga för att bidra till marknaden med varor och deltagande. Hästarna selades av, vissa skulle direkt hem, några stannade i Röros till senare i veckan. Ingen av oss hade tiden att köra häst hela vägen tillbaka igen, men vem vet, kanske det blir något annat år?
För folkets del installerade vi oss på vår nya sovplats, som inte skulle flyttas förrän vi for hem igen. Några åkte hem för att sköta jobbet hemma och andra stannade och höll Rasmusgården öppen för marknadsbesökare. Rasmusgården är ju som du säkert vet en gammal gård i Röros som föreningen förfogar över under marknaden och där serverar vi kaffe gratis till alla som kommer och vill ha det. Vi har försäljning av kolbullar och fina hantverk. I år fanns hantverk av skinn, lin och ull, skakelklockor m m. Vi hade även besök av ”Jämmerdalens Spelmän” som spelade mycket underhållande och medryckande musik. Robert och jag gräddade egentligen kolbullar ett pass, men eftersom de spelade en extra medryckande Rörospols så kunde jag inte motstå en spontan svängom.
Tisdagkvällens kuskmiddag var flott, det bjöds på trerätters middag och underhållning, flera tal och god stämning samt inte minst, i alla fall för oss dansintresserade, härlig dansmusik ända fram till midnatt! Eftersom alla var rätt trötta efter resan och anspänningen det innebär att vara på resa så droppade folk av under kvällen. Några somnade redan vid talen, av ren utmattning och kontrasten mot långa dagar ute – att nu sitta stilla i ett varmt rum med ett trivsamt sorl runt sig. Lite knepigt är det ju också att hänga med i norska…!
Allt gott från oss i Röros, vi har redan börjat se fram mot nästa års resa. Hur ska vi göra med det, och med det.. hmmm..?
– Ja, vi hinner nog fundera ut något, väl mött nästa år igen!
19.02.26 Vi startade som planerat kl 08.00 och styrde kosan mot Brekken där vi fick höra skolbarnen sjunga. Vi lade traditionsenligt ner en krans vid forbondestatyn.
Färden fortsatte och när vi kom ut på sjöisen tog jag mina skidor som jag släpat med på lasset och provade att skida jämte hästarna som jag hört att det var vanligt att de gjorde förr. – Det enda jag kan säga om den saken, respekt! För det var verkligen ingen Vasaloppsåkning, utan spår och med vickiga skidor blev jag snabbt på efterkälken och snart hörde jag inte ens foran.
Jag hade dock ett säkert spår av foran att följa, och jag visste att vi hade gulash-soppa på gång vid nästa stopp, så jag tog det ganska lugnt och kom underfund med skidornas egenheter så sakterliga. Efter lunchen körde vi sista vackra sträckan över Langensjön innan vi i skymningen nådde dagens etappmål vid Billehaugen. Vi stallade in hästarna och fick skjuts av bussen till Vauldalens fjellhotell för middag och nattvila.
19.02.26 Idag var jag med i trossen på förmiddagen, som ”trainee”. Det innebär att man är uppe först av alla och kokar kaffe och ser till att alla får frukost. Eftersom vi hade tid på lördagskvällen för förberedelser så var det mesta klart att ställa fram. Trossen fungerar också som taxi för alla kuskar och hjälpkuskar så jag skjutsade de som skulle sela och stöka i stallet.
Foran kom och hämtade upp gästerna i planerad tid och gav sig iväg ut över Funässjön till Risnäset och morgonandakten där. Bo höll en vacker predikan samt minnesord för de medlemmar som lämnat jordelivet under året och önskade oss vidare lycka på färden innan det serverades kaffe och macka.
Trossen for tillbaka till boendet och plockade undan det sista. Dagens lunch i form av köttsoppa med klimp puttrade på spisen för att vara varm och färdig att servera framåt tvåtiden. Planeringen av dagen fortsatte, bl a med att tanka bilar, köra ut vattendunkar till hästarna och köra upp bilar till Vauldalen.
Det var uppskattat med lunch, soppan hade en strykande åtgång. Efter lunch så hoppade jag över i en släde. Vi körde till Vauldalens fjellhotell där vi blev mycket varmt mottagna med tal och traditionsenlig mat, römmegröt och fisk till förrätt och fruktsoppa till efterrätt. Goda norska spelmän förgyllde middagen med dansanta toner, några spontandansade en stund innan det var dags att gå till sängs. Alla var trötta efter en lång dag.
19.02.18 Med pirr i magen och stor förväntan anlände jag till Klövsjö för att den 12 februari få påbörja resan till Röros marknad tillsammans med forbönderna. Mina upplevelser har långt överskridit mina förväntningar. Efter sådana fantastiska dagar uppför backar, nerför backar, genom skogar, över sjöar och fjällandskap är vi nu snart framme vid resans mål, kronan på verket, Röros marknad. Så ännu en stor upplevelse väntar imorgon då vi når målet.
Att göra denna resa som gäst tillsammans med detta kunniga, trygga hästfolk och så fina, ivriga och duktiga hästar är något jag varmt vill rekommendera! Jag har gjort många nya bekantskaper med de andra gäståkarna och alla kuskar, hjälpkuskar och tross. Jag har blivit så väl omhändertagen, varmt tack för denna oförglömliga resa!
Madeleine Lindqvist, Storå
19.02.18 Vilodag i Ljusnedal, ingen frukost är framdukad ens klockan 06.30 då jag och Robert smyger oss iväg för att fara hem och fira vår son som fyller 10 år. En överraskningsresa eftersom han klagat över orättvisan i att vi är bortresta just när han fyller år men hemma när hans bröder fyller år- han blev rätt förvånad kan vi säga, och det var väldigt roligt.
Övriga hade en dag i Ljusnedal och/eller i Funäsdalen, bl a på Nya Jonsson´s Cafe´ som uppmärksammade att foran ska gå genom byn imorgon söndag. De hade bjudit in oss för att berätta för deras gäster om foran, dricka en kopp kaffe – och förstås smaka den nya ”forbondebakelsen” !
Lördagskvällen innebar trevlig samvaro i goda vänners lag för alla i körlaget. Själva återvände vi från besöket hemmavid framåt läggdags,och imorgon ska vi upp och väcka tuppen igen. Då gäller avfärd kl.06.30 mot riksgränsen och Vauldalen.
19.02.18 Åter upp och väcka tuppen kvart i fem, frukost och avfärd lika som igår kl 06.30. Idag kör vi ca 4 mil till Ljusnedal, återigen en av de längre sträckorna och vi kommer ikväll att vara ungefär halvvägs framme till Röros. Dagen började med återfruset före och jag rotade fram mina broddar för att undvika arm- och benbrott eller något ännu värre. Hästarna var i gott mod och hade brått att komma iväg när de spänts för mellan skaklarna. Iväg från stallarna för att hämta upp passagerarna från nattvilan och styrde kosan mot Saxvall där vi drack vårt morgonkaffe/the med önskat tillbehör.
Du som läsare har nog lagt märke till att våra dagar delas upp i etapper efter de på förhand planerade rastplatserna. Detta eftersom vi utöver dessa stopp rör oss konstant framåt (i princip, om inget krånglar). Vi varvar det mellan att sitta stilla och tysta och bara njuta av ljudet från hästar, klockor och slädar, allvarliga samtal om livet till att skratta och skoja och gå jämte släden för att spara hästen och få röra lite på påkarna själv. – Mycket effektivt sätt att bli varm på kan jag lova! Om du någonsin tycker att det är snigelfart med 7-8-9 km/tim, prova då att gå i den hastigheten i snöföre med storkjol och du kommer garanterat att tycka 5 km/tim räcker mycket gott och väl.
Lunchen åt vi vid Lossendammen, där fanns också rinnande vatten att bjuda hästarna som fick sitt middagshö under ullfiltarna .Färden fortsatte uppför backen förbi ett renslakteri och vidare mot eftermiddagskaffet som vi kokade över öppen eld vid en vacker rastplats med utsikt över sjön. Även där fanns rinnande vatten, dock i en liten bäck utan slang. Jag plurrade såklart lite lagom så jag blev blöt om foten när jag skulle fylla hinkar åt hästarna Lomen och Kohl.
Vi körde vidare och i skymmningen kom vi till Ljusnedal där vi välkomnades av ringande kyrkklockor och folk som kom och hälsade oss vidare lycka på resten av färden. Hästar och folk stallades in och utfodrades, för folkets del bjöds på trerätters middag bestående av saffranssemlor med rensteksröra och västerbottenostkräm till förrätt, smördegsinbakad fläskfile med pepparsås och klyftpotatis och en chokladbakelse med grädde och blåbär på toppen till efterrätt. Det ni! Jon och Erika underhöll med blandad musikkompott, ooootroligt duktiga musiker ! Allsång i skratt och allvar, flera önskelåtar framfördes, däribland mycket uppskrattade (ja, det var visst någon som inte hört den förut där) visan om Bröderna Byströms Begravningsbyrå. Jon gruvade sig visst för han sparade den till nästan sist, han var visst lite orolig för att vricka tungan där..!
Under kvällen sjöng vi ”Ja må du leva” minst tre gånger, vi hade så många jubilarer att fira. Vår egen forbondepräst, Bo, bjöd på en liten historia om när han för första och enda gången fått en gädda på kroken – en bamsing på 9,6 kg ! Gubbarna på verkstan i byn hade lovat äta en fisk rå om han fick någon! Men en dam i byn, tillika Bo´s svärmor, har blivit helt lyrisk och tillagat gäddan till pepparrotsgädda och den räckte till hela byn 😉
– Jag tänkte på Bo´s yrkesroll och likheten med att liksom Jesus utfodra ett helt folk med två fiskar och ett bröd. Det kunde väl inte ha varit någon konst om också Jesus var en sån storfiskare som Bo!? Bo avslutade med att utlova att vi ska ses på söndag i Funäsdalen och uppmanade oss att läsa på de senaste tio årens husförhör, för på torsdag kommer han till Rasmusgården och håller ett repetitionsförhör..
19.02.18 Sträckan vi totalt ska köra mellan Pålletorpet i Klövsjö och Marknadsplatsen i Röros är en sträcka på ca 20 mil, 200 km 200000 m… Vi kör aktivt 6 dagar vilket innebär att vissa dagar har vi upp till fem mil att frakta oss och våra varor och resenärer. Idag är den längsta sträckan vi kör, mellan Vemdalen och Långå är det ca fem mil. Det tar mellan 10-12 timmar, beroende på väder, vind och föret för hästar och slädar, samt hur många och långa pauser vi tar/måste ta för allas välbefinnande.
Därav ställde vi vår väckarklocka på 04.45 för att hinna äta frukost och plocka ihop alla tillhörigheter, sköta hästarna, sela och spänna för dem för att vara klara för avfärd kl 06.30. Vi har en bestämd tid per dag, det är avfärdstiden på morgonen och det är viktigt för att annars blir det lätt att det hasar iväg och blir sent att hinna dagens planerade etapp. Vädret under dagen var något växlande, först sol och sen kom det en liten regnskur lagom över eftermiddagskaffet.
Helt underbart var i alla fall att hästen som antytt en svag hälta dagen innan inte visade några tecken på detta nu. Vi kollade honom noga men kunde inte se ens det minsta tecken på hälta längre. Trots det fick han avlastning med en släde utan extra last eller passagerare. Vi kom iväg med tända lyktor från stallarna där vi tacknämligt fått stallplatser och vila för alla hästar. Kanske trollmor var runt och sjöng för dem och band fast dem i svansarna, oajajajajbuff?
Första paus var på Hedlanda flygpats och där serverades vi värmande glögg och pepparkakor. Färden styrdes vidare och vi stannade där en tidigare forbonde bott för att hålla en tyst minut. Många stilla tårar syntes bland hans vänner och sorgesamma fortsatte vi mot Trosavik. Där bjöds tillträde till toaletter, smörgåsar med valfritt pålägg – gubbröra eller rödbetssallad med köttbullar och kaffe/the. Fantastiskt plats med fantastiska smörgåsar! Just det där med toa är en sån där extra uppskattad plats, i synnerhet för oss damer med extra-allt under kjolen mot köld.
Vissa, däribland jag,tog tillfället i akt att shoppa lite hemslöjd och presenter i butiksdelen av cafeét. Jag hittade ursnygga handledsvärmare och nya ullsulor, en liten fjällko i keramik till fästmannen på alla hjärtans dag, lite smått och gott i form av en smörkniv och ett sött kaffemått till mor och far samt en potatissticka med en röd häst på och en scarfhållare, ”halsduks-grej” i horn till mig – bara för att jag hade julklappspengar kvar med mig.
Åter i släden styrde vi mot Hede och efter någon timme anlände vi Hembygdsgården där mängder av folk väntade. I det nya naturum som byggts bredvid hembygdsgården går det att se forböndernas kultur via den utställning som invigdes dagen till ära! Personligen tyckte jag det var en enormt fin och välgjord utställning, men en aning läskigt att se oss forbönder som ett museiföremål… Jag smet ut och hoppades att arrangörerna inte skulle komma efter mig och fånga in mig som ett förrymt utställningsexemplar!
Inne på hembygdsgården bjöds vi på ärtsoppa och varm punsch med tunnbröd och kaka till, såå gott och värmande. Även om det inte var särskilt kallt så blev man lite avsvalkad i släden ändå.
Hästarna veterinärbesiktades, både för att kolla allmän kondition men också för att de inom några dagar ska ut ur EU och in i Norge, alla måste ha sina hästpass och vaccinationsintyg med sig, annars blir det till att stanna vid gränsen på söndag och det vore ju för snopet.
Eftermiddagens tur gick på en skoterled längsefter Ljusnan och vi skrämde till hästarnas förskräckelse upp en intet ont anande svan som låg i vattnet och guppade. Vid Halvfari kraftstation korsade vi Ljusnan för att på skogsvägar fortsätta vår färd mot Långå och bylokalen där vi skulle inkvartera oss över natten. Vägen var bra och vacker, solen gick ner bakom Långåberget. Vi tände våra lyktor på slädarna igen och Långå-borna välkomnade oss med maschaller och kolbullar, helt magiskt att åter nå en by för nattvila. Hästar och folk fick sitt, vi underhölls av Jämmerdalens spelmän som bjöd på medryckande och upplivande dans och sångvänlig musik framåt nattkröken, något vi uppskattade mycket och dansade till så mycket vi fick plats med bland alla bord och madrasser. Jag var visst trött för jag somnade nästan bums jag satt i öronpropparna, något jag lärde mig att uppskatta under förra året som var min första upplevelse av ”flatsänga kring vägga”. Robert har hittills kört utan öronproppar men har enligt egen utsago haft lite svårt att sova..
19.02.13 Avresedag! Årets resa började idag. Klockan 08.00 ringer kyrkklockan, den förmodligen enda trampade klockan i Sverige. Vi ger oss iväg i den långa rad som kännetecknar forbönderna. För att klara den utmaningen har vissa av oss varit vakna sedan kl 03.30. Hästar och folk har utfodrats, klätts på med för var art lämplig utrustning, all mat och packning lagts i slädarna och trossen – och slutligen spändes hästarna för slädarna. Ivriga! Spända och pigga inför dagens etapp på ca 30 kilometer.
Dagen började med blåst, som ökade och minskade i styrka, allt mellan en stunds helt vindstilla till 20 m/s i vindbyarna efter vädrets humör. Några snöflingor fylldes på och stundtals fick vi se solen. Dagens stopp-plats för mat var Fjällgården där vi bjöds på färdiga smörgåsar och dryck, någon timmes färd senare åt vi lunch i form av soppa uppe på Vemdalsskalet.
Den första etappen var tuff för hästarna, det var ca en-två dm snö att trampa och flera uppförsbackar, en där alla utom kuskarna fick annan transport upp för att spara hästarna så mycket som möjligt. Trots det blev en av hästarna väl trött och tog en paus, han fick hjälp med släden och Lennart tog sig en liten ridtur till närmaste stall där hästen fick mumsa havre i en vrå och sova lite sött (som lilla hästen Plopp i barnvisan) så han är pigg igen imorgon. Vad vi ska göra för att få bort Lennarts träningsvärk i sådana muskler han inte visste att han hade, det mottager vi tacksamt tips på! Han går ikväll som Zeb Mc.
Nu ska jag äta middag! Sen har vi utlovat en stunds dansträning för vi har hört talas om att det är flera som vill lära sig dansa Rörospols tills vi kommer till marknaden, och det råkar jag och Robert redan kunna J
19.02.12 Dagen går mot kväll och förberedelserna inför avfärden imorgonbitti är i det närmaste klara – hästar är tränade, seldon inkörda och kontrollerade, mat inköpt, tilllagad och packad – och färdvägen är planerad och preparerad.
Var och en har gjort sina förberedelser och packat för att kunna lämna hemmet upp till fjorton dagar. Jag, och min sambo Robert som också är med på resan, har rest ifrån våra trettio mjölkkor, fem hästar, tre katter, femton höns samt tre små grabbar.
– Det är mycket som behöver ordnas hemma inför resan för att den ska gå att genomföra! Jag tror att jag vågar säga att vi alla är tacksamma för alla som ställer upp hemma och tar hand om allt så att vi får vara med om denna väldigt speciella resa. Tack !
Vi hade tänkt att resa till Pålle torpet redan igår, men det blev sen natt ! Tisdagen är samlingsdagen på torpet och under hela dagen idag har deltagare anlänt, endel helt nya ansikten – andra mer bekanta. Det är helt otroligt att de som förra året var helt okända människor i år känns som en familj !
19.02.11 Ännu en resa är nu nära – vi presenterar här årets reseberättare, Tina Hansson.
Tina bor i Järbo, Gästrikland med sambon Robert, 5 hästar och 3 barn. Hästarna både rider o ch kör hon.
Till vardags arbetar de båda hemma på gården med alla de djur som finns där, till exempel de 30 mjölkkorna.
2018 deltog Tina för första gången på föreningens forbondefärd till Röros tillsammans med sin sambo – och hon blev snabbt fast i forbondelivet! Därför är vi väldigt glada att hon i år vill skriva vår reseberättelse för alla er som läser den. – Vi vet sedan tidigare att ni är många som följer resan via den årliga reseberättelsen!
Tina säger inför resan i år och inför sitt skrivande;
– ”Förra året visste jag inte alls vad som väntade, jag hade inte läst på heller utan jag åkte till Klövsjö i princip ovetande om vad som väntade. Nu vet jag lite mer och det är med förväntan jag ser fram emot att få göra resan igen, det var en otrolig upplevelse! Jag ska försöka att återge så långt det är möjligt vad som händer och sker”
– Vi hälsar Tina välkommen till årets resa och ser fram emot att få läsa om hennes upplevelser och eskapader!
(Reseberättelse publiceras då tillfälle ges under resan)
|
|
