Fyr i elden och kaffe i pannan

Sista dagen för denna resa. Inte lika munter morgon bland deltagarna, det märks att många är lite mer molokna och det är något svagt sorgset i luften. Alla vet att det är bara timmar kvar av färden innan vi når Röros. Vemodigt kanske är rätta ordet.

När alla till slut är med på bussen startar den och vi skjutsas till stallet ett par mil bort. – Varför då undrar ni säkert? Jo, vi har bara logi åt hästarna i Billehaugen så vi själva får bo 2 nätter på samma ställe, och det viktigaste är ju faktiskt att vi har platser åt hästarna. Därav busstransporten.

Lite sena är vi i starten, men vi kommer iväg rätt bra ändå. Inte någon kall morgon utan en mild vintermorgon med ca -10* väntar. Det är som sagt märkbart vemodigt i slädarna och därav ganska tyst. Inte ens vinden susar. Det är helt vindstilla vilket är väldigt ovanligt på en sjöis.
Solen kliver upp bakom fjälltopparna och den t o m värmer! Vi kommer fram till rastplatsen där det ska kokas kaffe på öppen eld. K-G är förste kaffekokare i gänget och snart har han gjort upp eld. PÅ med pannan och sedan sprider sig doften. Smakar bra!

Då ser vi på hästarna att något ska hända. De spetsar öronen och ser alla åt samma håll. Vi väntar och anar vad som ska ske. Jodå, så hör vi långt långt borta. Skakelklockors klang – och det är inte våra egna. Nu anländer Tröndelag körlag i lång rad. 13 hästar till tror jag det var. 15+13 = 28.

De kommer närmare och vi ser att de har en släphäst också. Och plötsligt står dessa 28 hästar med öronen på spänn och tittar igen åt samma håll. Jodå, också denna gång har de hört rätt. Nu kommer Tydals körlag med ca 10 hästar. Nu är vi uppe i 38 hästar. – Det blir kära återseenden bland flera här ute på isen. Norska och svenska blandas och vi visar på K-G`s gigantiska kaffepanna där den som vill bjuds på nykokt kaffe.

Då händer det! En av de norska forkvinnorna tänker sig att smyga lite bakom udden på den holme vi har intill oss. Vi är ju enbart hänvisade till naturen när det tränger på, och det är inte lätt att gå undan på en sjöis som ni förstår. Jag hör hur någon bredvid mig skriker till! Kvinnan har gått genom isen och vår man Steve är snabbt på plats och drar upp henne. Dramatiskt men det slutade väldigt bra. Hon hade inte hört varningen om att ingen fick gå åt det hållet. Som tur var hade hon ombyte i släden. Slutet gott allting gott. Men det gäller att vara försiktig!

Vi sätter för hästarna en sista gång och startar den allra sista etappen. Dagen har varit helt fantastisk och snart är vi framme för att köra in i bergstaden. Vi ställer oss bakom det gamla kolplanket där vi ska invänta de övriga körlagen,  8 körlag är vi totalt som möts här. Många hästar blir det – 90 stycken!!! Tänk er 90 hästar i rad, det är en jättelång parad. Invigningsprogrammet går mot sitt slut och det är dags för den stora ”finalen”. Finalen, det är vi det. 5 000 personer är tillresta för att se när den 90 hästar långa foran kör in i bergstaden. När den första kommit till ”slutstation” har den sista inte startat ännu. Till slut är vi ändå samlade på samma uppställningsplats och alla i publiken kommer som ett folkhav emot oss. Man vill prata, se hästarna, höra hur det gått osv.

Vi svarar på allt vi kan samtidigt som vi håller ögonen på hästarna – barn kommer själva, hundar, barnvagnar, skidor – allt finns som kan komma i vägen om vi inte är observanta. När detta är avklarat ska vi köra genom stan till stallar och avlastningsplatser. – När hästen är på stall kan vi säga; Det gick ju bra! För det är först då vi är framme och kan koppla av.

Också vi själva ska flytta in in våra olika boenden. Vi har 3 boenden att inhysa oss i. Jag bor i ”Gropstuggu” – ett väldigt gammalt litet timmerhus som förvaltas av Riksantikvarien. Jag som är 1.67 lång kan inte gå igenom dörrarna utan att vika mig halvt dubbel, fönstern är ½ m ovanför golvet och snedtaken är olika höga, vissa kan man inte stå rakt i. Ytterdörren är ca 1.40 hög. Men allt går så bra, vi samsas om 1 dusch & toalett och en bänkspis, det finns plats för 9 personer. Men då får vi bestämma vem som ska gå ut först och sist…  🙂

Rasmusgården, vår egen färdasgård, är öppnad och kommersen i full gång. Kvällen inträder och det är dags för ”Färdastreff” på staden största hotell, 260 forbönder samlas och körlagen berättar för varandra hur det gått. Någon spelar eller sjunger. Mat erbjuds i långa banor så vi rullar ut genom dörren.

Men efter denna vecka är många trötta och nickar till, så nån sen natt blir det inte. Jag får skjuts hem och intar fårskinnsfällen jag sovit på hela resan. Så skönt! /Anette Sandström

 

Fler nyheter >>

  • Inkörningsdagen! Datum: 18,02,23

    I morse när väckarklockan ringde kl 05:00 så hade vi besök i stugan av vårt filmteam som följt oss under hela resan. – Också de har haft…

  • Näst sista dagen på resan Datum: 18,02,23

    Idag fick vi alla en liten välbehövlig sovmorgon, starten gick från Vauldalen kl 08:00. Vi körde efter otroligt fina körvägar som Ola-Peder på…

  • Gränstrakter Datum: 18,02,23

    En lite kall start på dagen, -15 grader och dimman låg tjock över Funäsdalssjön Väl framme på Risnäset i Fuäsdalen hölla Forbondeprästen…

Läs fler reseberättelser >>