21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
Den som aldrig har sovit en natt mellan fårskinnsfällar med sin päls som huvudkudde har något att se fram emot och något de borde göra. Om man saknar perspektiv i tillvaron motsvarar en sådan här resa månader av terapi och livscoaching.

Det är fredag morgon och martnas-helgen är i antågande. Många som inte har haft möjlighet att besöka marknaden under arbetsveckan kommer till Röros i helgen. Totalt under veckan räknar man med 70-80 tusen besökare men på något märkligt vis känns det som om de allra flesta är gamla bekanta. Efter en flera år med nytt besöksrekord ser det ut att ha varit något lugnare det här året. Dels infaller Martnan annorlunda i förhållande till de Norska sportloven i år och att både Norrmän och Svenskar är OS entusiaster får vi inte heller glömma.

Så här i slutet av veckan har forbondelivet och marknads-yran infunnit sig som normal tillstånd. Vi pysslar lite på Rasmusgården och ger oss av ut i gatorna på jakt efter kuriositeter av alla slag. Så strålar vi samman för att visa upp våra fynd. Vår präst Bo Lundmark håller Husförhör på Rasmusgården i dag vilket utvecklar sig till ett livligt evenemang. Sällan har jag sett en mer gladlynt församling bli utmanad på sina bibliska kunskaper. Ur silltunnan som levererades av Tröndelags körlag igår, säljs saltsill för 15 kr stycket. Underpris enligt sillhandlare Audfrid som fick lägga ut mer skinn och pälsar än hon önskade för tunnan.

På kvällen har Alvdal spelmanslag bjudit in till konsert och lite av varje i en Lavo i utkanten av Röros. Det har varit en lång och kall dag så det är skönt att tina upp framför elden där inne med diverse värmande drycker. Det blir sent, alldeles för sent innan vi smyger i väg mot vårt hem här i Röros… Fantastiskt trevligt! Tack Eli och ni andra som spelade och till pojkarna från Larvik som gjorde eftermiddagen och kvällen extra underhållande.

Kram //Jennica

21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
Jag håller till på Rasmusgården i dag. Staffan och Bo-anders steker Kolbullar åt hungriga gäster. De kastar snitsigt kolbullarna i luften till gästernas förtjusning så att en Pizzabagare från Florens skulle blekna av avund. Själv bjuder jag på kaffe medan jag ostrukturerat dansar runt till spelmännens toner. När de går in för att värma fingrarna står Eva för underhållningen med alla fantastiska sångtexter hon har på lager.
Fabrikör Erikssons mobila butik gör succé både som produkt och elegant underhållning. Vältalighet och fingerfärdighet kommer till nytta då smorning för skor och lädervaror ska demonstreras och annonseras. Röken från eldarna stiger upp mellan trähusen och det ropas sjungs och ackorderas i alla bakgårdens hörn. Vi har med oss pälsar och skakelklockor till försäljning, kyrktömmar och godsaker. Boken som Jöns och Britt skrivit, Forbönder förr och nu finns så klart också att köpa. (Rekomenderas om ni inte läst den) Annars finns läderarbeten fårskinn och vackra ljuslyktor.

Dagens timmar flyter raskt förbi och i femtiden packar vi ihop handelsvaror och släcker elden innan vi ger oss i väg på Skancke bua för kvällens middag. Tröndernas körlag har bokat in sig i källarvalvet och vi har turen att bli medbjudna dit ner. När vi ätit börjar det dyka upp spelmän något som lovar gott för resten av kvällen. Efter ett telefonsamtal tvingas färdledare Ahlzén ut på uppdrag med kniven när dörrhandtaget på den närbelägna toaletten gjort ett avhopp och fängslat en oskyldig besökare som lyckligtvis var utrustad med mobil.

Vi stupar i fällarna förhållandevis tidigt, utmattade efter en vecka med forbondeliv. Folk har börjat ge sig av under dagen och det är alltid lika trist att se goda vänner resa och vårt lilla micro cosmos börja upplösas… några tårar blir det men inga farväl… på återseende och vi ses snart känns betydligt bättre även om vi vet att det kan dröja till nästa gång

God Natt kramar //Jennica

21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
Onsdag morgon, puh… det tar på krafterna att vara forbonde till långt på natt. Middagen var härlig med många trevliga musik inslag och rapporter från alla körlagens resor. Den mest fantastiska nyheten kommer från norska Riksantikvarien Jørn Holme. Bergstaden Röros har sedan 1980 varit en del av UNESCO’s världsarvlista. Nu skal begreppet utvidgas till att också omfatta forböndernas färdväg till Röros!!! Otroligt!! Den första tanken som slår oss vid borden är: Tänk om Jöns hade fått uppleva det här. Från hans vision som uppstod på en marknad i Marocko, idén om att ge sig av till Röros med häst och släde 1981, har forbönderna som begrepp så när blivit en del av världsarvet. Men jag vet att han vet och tack till alla er som har jobbat med saken jag vet också att det här inte är något som gör sig själv.

Ja så är det bara att njuta myllret av pälsklädda forbönder och andra marknadsbesökare i Röros’ gator. Nystickade strumpor står på inköpslistan. I kväll är det Forbondemässa i kapellet en tradition som kommit för att stanna. Stämningen är uppsluppen det dansas upp mittgången och våra spelmän spelar vemodiga sånger om en kolares drömmar. Harald som blivit forbondeprästen i Röros förmedlar kyrkans budskap och Diana och Monica spelar på flöjt och Orgel en rörande vacker polska. Nästa år ser vi fram mot att vara tillbaka i en nyrenoverad Röros Kyrka.

”After Mässan” på restaurang Milano blir en hysteriskt underhållande tillställning. Tobias, Anders och Ann Sofie spelar låtar av mindre kyrklig karaktär och vi skrattar och ler så tårarna trillar. Betjäningen på Restauranten håller serveringen öppen flera timmar utöver det vanliga och får som plåster på såren både en oväntad modevisning och nya ingredienser på köket. Det torkade älgköttet av Herr Erikssons produktion förtärdes till frukost dagen efter så det nådde tyvärr aldrig Pizza menyn.

20/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/Dag5ForbondeWeb#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva.