Fredag, den sista dagen innan det är dags fär vilodag. Det var en  tidig morgon, frukost 04.30 för kuskar/hjälpkuskar. Inatt har vi övernattat i Långå, och som vanligt har hästarna fått stå i stallet hos den genereösa familjen Fahlén. När vi lämnar Långå gör vi det med bybornas värmande omtanke, trots den tidiga morgonen finns tända marschaller som lyser upp mörkret längsbyvägen, och här var vinkas det i fönstren, och många är också ute för att säga hejdå och välkommen åter. Underlaget och föret är helt fantastiskt fint, slädarna går lätt och vi är nästan andäktiga när solen börjar gå upp över skogsranden. Vi kör över ån och det är alldeles tyst och vindstilla med -15.5*. En och annan gäspning hörs emellanåt. Så småningom kommer vi till första uppehåll för hästvila och morgonens påtår i kaffekåsorna. Trossen är redan på plats ! Vid Saxvall där vi står är det alltid kallt och här kryper termometern neråt. Efter det bär det av igen, färdledare Gunnar kollar av att alla är klara, en viktig del i ett följe av hästar. De är flockdjur som gärna vill hålla ihop, och nu har de gått tillsammans i flera dagar så då är de än mer angelägna.  Om en går innan de övriga kan följa efter blir det lätt oro i ledet. När alla är klara går foran igen, nu på trafikerad väg, så återigen har vi följebil med blinkade takljus. Vädret är helt otroligt när vi svänger in mot ”baksidan” av den stora Lossendammen. Här behövs ingen tross så de sticker iväg på sitt håll en stund. Vägen vi nu kör är plogad, vi följer kanten av Lossen, som ser lite hopsjunken ut.  I sakta mak går vi och njuter av solen som värmer, en helt fantastisk vinterdag. Några orrar flyger upp, och endel av oss hinner också med att se både rådjur och älg. Lunchen serveras ute i form av grillkorv. Jättegott ! Vid den lilla tjärnen väntar bybor från Ljusnedal med en brasa och renbuljong, kaffe och smörgås. Ute på isen har de gjort en vak som vi kan fylla vattenhinkarna till hästarna åt, alla mumsar sitt hö och sover sedan en stund. Nu väntar dagens sista etapp fram till Ljusnedal. Det blir en helt otrolig tur, vindstilla och temperaturen har stigit. Foran håller ihop, men när ledarhästen tar trav då delar den sig i olika grupperingar för att sedan återgå till ett långt led igen. Den 12 hästar långa foran utgör ett mäktigt skådespel, man kan förstå att bilisterna hajar till när de möter oss. Vi ser nog ut som kommen från en annan tid, vilket på sätt och vis är ett syfte med resan. Vi har ju återupptagit en gammal tradition att köra med häst och släde till Röros marknad som forbönder och forkörare gjorde förr. Vår klädsel och slädarnas skinn och fällar ger ett genuint intryck, takten vi håller att färdas sakta i flera dagar är helt annorlunda dagens färdsätt och tidsaspekter. – Många vinkar, stannar och kliver ur för att fotografera oss, och undrar vad vi har för oss ? När vi så närmar oss Ljusnedal är solnedgången nära, en fantastisk vy möter oss med Ljusnedals kyrka mot solnedgångens ljusrosa färg. Vi ryser i släden, lyssnar på kyrkklockorna och kör in i byn. Vid övernattningsstället släpper vi av våra gäster för att sedan stalla in hästarna en bit därifrån. På kvällen väntar trossens eminenta 3-rätters middag ! Fin bordsdukning med vikta servetter – idag går det absolut att vara forbonde ! Vi umgås, äter och har allmänt trevligt, musikunderhållning i form av Eva Sätterlunds härliga sånger och som överraskning Sven Olofsson i kompanjonskap med Alf Östberg.  Alla är trötta efter en lång dag, nu väntar nattens sköna sömn, och vartefter blir bädd efter bädd fylld av en trött forbonde som somnar in. Huset är tyst, alldeles tyst. Sedan börjar det, snarket här och var, vändningarna i prasslande sovsäckar och en och annan som hostar till. I det här gänget delar vi ”allt”, men lugnet har lagt sig och en ny dag väntar oss i morgon. /Anette    

Så är vi nu inne på torsdagen, denna första vecka på vår färd. Idag kommer resedagboken att handla om en annan del av resan, en del som kanske inte alla har så stor insyn i, men som är oändligt viktig i sammanhanget. Jag gör en dag med trossen även i år, det är något som ger möjlighet att se hur de jobbar och vilken stor betydelse det har i helheten. För allmänheten är de inte särskilt synliga, men utan deras medverkan skulle förutsättningarna vara någon helt annat än i dag. För en hjälpkusk är det ovärderligt med förståelsen för trossens arbete. Vi börjar dagen med att frukost ska dukas fram till kl. 05.00, i första hand för kuskar och hjälpkuskar. Våra gäster får en senare frukost. Det är en minivariant av hotellfrukost, och alla förser sig efter önskemål.  Sedan packar var och en sina tillhörigheter : väskor, sovsäckar, en och annan resesäng, stövlar, galgar och ja….allt som kan tänkas behövas för en färd på nästan 2 veckor med golvboende. Alla lägger sitt bagage på den stora släpvagn med kåpa som trossen sedan transporterar till nästa logiplats. När foran sedan bär av då tar städning och packning vid, toaletter skuras, golv sopas och torkas, matvaror packas, det diskas och torkas – det är noga att lämna snyggt efter sig, vi är trots allt ett sällskap på mellan 40-45 personer som äter och bor, med de fina möjligheter till boende som finns vill vi ju gärna också få återkomma ! Nu går dagens planeringsmöte igång :  – Samling alle man ! I trossen ingår oftast 6-7 personer och dagens arbete behöver planeras. – Vem kör följebil med trafikvarnare när foran ska ut på trafikerad väg ? – en viktig säkerhetsuppgift som ibland  kräver 2 personer/bilar. Trafikanterna har inte alltid förståelse för häst på vägen, utan gasar på mer än vanligt för att komma fort fram och förbi. Trossgänget är de som transporterar höbilen, den ska förflyttas i stort sett varje dag. Städning av stallarsom snälla människor i byarna upplåter skall rengöras och mockas. Finns det någon häst som av någon anledning behöver vila får den åka hästtransport.  Mat under dagen körs ut dit forbönderna befinner sig, värms/grillas och serveras – och oftast utomhus, pannor och kastruller bärs in och ut till hungriga forbönder, vi har visserligen forskrin med lite mat i, men när dagen innebär körning från 06.30 – 17.30 är dagen lång.  Det är ett digert arbete att utfodra hela ” forskaran”’ ! På kvällen lagas middagen, riktig husmanskost i stora portioner, och mycket uppskattad. Disken, köksplock och förberedelser för nästa dags frukost väntar. Däremellan fixar trossgänget handling och andra ärenden. Imorgon väntar en trossdag i Röros – stallet med plats för 9 hästar ska monteras upp – ett stall i ”byggsats” som inför varje marknad upplåts av en privatperson i Röros vilken då förflyttar sina saker för att ge plats. Den monteras sedan ner efter avslutad marknad. Staller är beläget inne i staden, vilket underlättar enormt för hästarnas tillsyn under marknadsveckan. Vår fina färdasgård Rasmusgården med anor från 1700-talet ska också ställas i ordning för marknad. Renskinn och kaffepannor, kolbullegrill och marknadsvaror till försäljning ska bäras in och olika marknadsstånd monteras. Bilar som nu står parkerade i Vauldalen körs ner till logianläggningen för att vara på plats när marknaden är avslutad och endast hemresan återstår. – Efter nerplock och städning på både färdasgård och stall. Som ni ser här så är trossuppdraget inte någonting som sker med en spontan åtgärd. Allt är förberett och planerat, vissa återkommande åtgärder finns det rutin på, andra får lösas med stor flexibilitet. Att göra en dag med det härliga gänget i trossen – som har högt i tak och där skämten visar på många retsamma kommentarer sinsemellan men där hjärtat är varmt och öppet är en lika rolig upplevelse varje år. Så på lördag när vilodagen kommer och diverse erbjudanden finns på programmet väljer jag att jobba med trossen i Röros ! Ett härligt gäng som gör ett stort arbete för att förgylla forböndernas resa ! Och de tar på olika sätt ledigt från arbeten och sysslor i det privata för att jobba ideellt – Det kan man kalla känsla av gemenskap. /Anette  

Så har då starten gått för årets resa till Röros marknad. Nattens blåst har hållt många av oss vakna inatt, det har vinit ordentligt i knutarna.   Strax före 06.00 var kuskar och hjälpkuskar uppe för frukost i Pålletorpets kök, våra gäster fick lite mer sovmorgon denna första dag. Men innan dess var naturligtvis dagens viktigaste mål serverat ; Hästen går alltid först ! Därför mumsade de redan då på sitt morgonhö.    Vid start samlades som vanligt många bybor och andra tillresta för att vinka av oss. Kyrkklockorna ringde exakt kl. 08.00 som en hälsning om en god tur och sedan var det dags för avfärd. Denna morgon är alltid fylld av förväntan, på många sätt. Vi människor har våra förväntningar, på väder, på möten med andra längs vägen, vad vi kommer att få vara med om just denna resa. Vi vet att många spontana överraskningar sker i form av dukade kaffebord, eller några som möter och hälsar oss välkommen.  Också hästarna vet att detta är en speciell dag, de har samlats dagen innan, endel har varit med många gånger, andra inte alls. Några som bor nära kommer nu på morgonen. De tar intryck av varandra – de är flockdjur- nya människor som ska hantera dem, dofter och alla nya platser och miljöer de kommer till. -Så även hästarna är i form och villiga att ge sig av, de väntar spänt, någon mer ovan och ivrigare än de som varit med förr.  Första stopp för dagen där kaffe och smörgås väntar är på anrika ”Fjällgården”, en gammla färdasgård där årtalet över porten in till gården visar 1837. Som vanligt blir vi välmottagna. Hästar vattnas och matas, kaffe och smörgåsar står uppdukade och vi får kliva på i den fina gården. Naturligtvis skriver vi i gästboken, som ett bevis på att än idag kommer forbönderna till färdasgården på sin väg till Röros. Historiens vingslag ligger tätt över oss – 159 år efter den första Rörosmarknaden är dörren fortarande öppen för forbönderna ! Resan går vidare till betydligt modernare miljö – Vemdalskalets skidanläggning ! Där kör vi in bland liftar, skidåkare, turister som sett oss efter väg kommer efter, många för att prata och ställa frågor. Inte alla förstår vad vi är för underliga varelser i dessa munderingar, och som dessutom ska åka med häst och släde – i 6 dagar ! Man kör ju Stockholm – Vemdalen på bara några timmar… Vi konstaterar ännu en gång att alla uppskattar oss, men inte alla förstår vårt intresse och vad det kan innebära i praktiken i form av arbete, utan att för dessa  blir vi ett pittorsekt inslag en kort stund innan de drar iväg på sitt håll igen. När vi svänger in på Karl den XI väg blir vi helt åtskilda från trafik, förutom längdskidåkare som stakar sig fram. Utsikten är denna soliga vinterdag helt fantastisk. Spåret håller fint och hästarna går i makligt takt ned mot byn. Vi möts av kyrklockorna när vi kommer in i Vemdalen, och även där är många ute för att hälsa på oss. Efter kaffe och tilltugg på hembygdsgården bär det av till kvällens ändstation för urlastning av slädar och hästarna stallas in. – Dags at flytta in för natten, det är bara att ta en madrass och leta sig en vrå. Komfort – tja, vi är inomhus i värmen, får en god middag av trossen, dusch och bastu för den som vill och vi kan lugnt kostatera att i morgon är en ny dag med nya upplevelser. Godnatt säger jag nu till alla er som följer med oss via resedagboken efter en händelserik dag. /Anette  

Nu är så gott som alla samlade och på plats på Pålletorpet, föreningens egen hemvist. Hela dagen har det kommit nyanlända från när och fjärran, norrmän och svenskar i en härlig blandning. Många igenkännande ansikten från höstens möten, endel helt nya. Glada skratt och många kramar blir det när kära vänner dyker upp. Gårdstunet har myllrat fullt av liv och rörelse. Kuskar och hjälpkuskar som ställer i ordning med stallar och slädar, seldon som tas fram ur de gigantiska packningar som finns i bilarna. Slädarna fylls med fällar och hölådor, sittskinn och diverse filtar. Ryggsäckar och forskrin bärs fram och tillbaka, och alla inkvarterar sig. Många av oss har idag inte bara anlänt Klövsjö, vi har också kört bilar till Vauldalen i Norge, med gentilt ordnad gemensam bussresa tillbaka till Klövsjö. Det kommer att underlätta senare, att flera har sina fordon närmare Röros. Nu närmar sig kvällens förberedelser, där kuskar och hjälpkuskar håller möte med information om placering i slädar och vad som väntar i stort under resan, framförallt morgondagens upplägg. Därefter skall våra gäster få information om vem som är deras vägvisare imorgon. Planering är a och o för att allt ska fungera på bästa sätt. De som varit med länge placeras med de som är nya – ett bra sätt att bli introducerad på.  Kvällen avslutas med gemensam middag, och jag ser att även den förberedelsen är igång, borden står dukade i långa rader i vår fina matsal nere i storlogen, köket sprider härliga dofter. Nu fattas bara brasan i den jättelika öppenspisen, knastret det för med sig och den förväntan som finns lägger sig till en lugn och skön ro inför natten. Ute blåser och viner det i knutarna, snön yr och driver – men i våra hjärtan är det varmt och gott med vetskapen att imorgon bär det av för ännu en resa längs gamla forvägar – välkommen att följa med här på bloggen ! /Anette  

Snart är det dags för avfärd, resan till Röros Marknad närmar sig. Återigen ska vi ge oss av på ännu en resa med lastade slädar och förspända hästar. Med en vecka kvar tills vi samlas är det just nu bråda dagar, mycket ska förberedas och planeras in i det sista. Pälsar lagas efter tidigare resors slitage, kängor smörjs och seldon kontrolleras en sista gång. Packning för både hästar och folk ska vara i ordning och inget får glömmas bort. Även denna gång kommer ni att kunna följa oss via vår resedagbok här på hemsidan. Jag som kommer att berätta för er om resan och vad som sker utefter vår färdväg mot Röros heter Anette Sandström. Jag har rötterna i norra hälsingland där jag bor och lever med mina hästar. Det här är det 7;e året i följd som jag genomför hela resan. Som vanligt är vi 2 kuskar i varje släde ; kusk och hjälpkusk. Som hjälpkusk hoppas jag kunna förmedla både stort och smått till er. Ingen vet vad denna resa kommer att bjuda oss på i form av överraskningar, så det är med stor spänning som dagarna nu närmar sig för avfärd. Onsdag den 15 februari startar vi från vår hemvist, Pålletorpet i Klövsjö. Så ofta som tillfälle ges kommer jag att skriva och berätta för er vad som händer och sker, så att ni kan följa med oss på vår färd ”tillbaka i tiden” med spännande händelser genom snövit fjällvärld och över sjöisar. VÄLKOMMEN MED PÅ TUREN – VÄL MÖTT I VÅR RESEDAGBOK ! / Anette

Onsdag 15/2 Klövsjö. Start 08.00. Fjällgården 11.00 Vemdalsskalet 12.30 Vemdalen 16.30 Torsdag 16/2 Vemdalen. Start 06.30. Trosavik 09.00 Hede Hembygdsgård 12.00 Långå 18.00 Fredag 17/2 Långå. Start 06.30. Resan går på norra sidan sjön Lossen. Ljusnedal 18.00 Lördag 18/2 Ljusnedal. Vilodag . Söndag 19/2 Ljusnedal. Start 07.00. Funäsdalen 08.30 med morgonandakt på Risnäset Vauldalen 17.00 Måndag 20/2 Vauldalen. Start 08.00. Brekken 10.00. Billehaugen (Röros ved) 16.30. Tisdag 21/2 Billehaugen. Start 07.00. Röros, Malmplassen 12.00    

Kuskar Gudrun Ahlzén, Ljusdal Gunnar Ahlzén, Färila Göran Andersson, Långå Lisa Andersson, Acktjära Jostein Edberg Moan, Hoverberg Lasse Forslund, Edsbyn Karl-Gunnar Löjdahl, Marieby Steve Persson, Edsbyn Thomas Rihpa, Funäsdalen Einar Westlund, Hede Alf Östberg, Hede Lennart Östberg, Hassela   Hjälpkuskar Lennart Bergman, Västervik Elisabet Forslund, Edsbyn René Johansson, Frösön Annika Jonsson, Brunflo Trude Landrö Botten, Drøbakk Mats Lindquist, Färila Anna-Lena Norberg Anette Sandström, Bjuråker Kjell Sjöström, Tierp Evald Jon Strøm, Oslo Eva Sätterlund, Lidingö Gudrun Westlund, Hede Tross Anna Einebrant, Klövsjö Karin Eriksdotter Johansson, Skogås Solveig Nilsson Asp, Klövsjö Jens-Olov Sätterlund, Lidingö Jessica Sätterlund, Lidingö Stig Sätterlund, Lidingö Kjell Tjärnås, Vemdalen

21/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Efter några timmars kolbullestekande på Rasmusgården så har det blivit dags för mig att packa ihop mina prylar och pinaler och bege mig mot verkligheten igen. Det har varit en otrolig resa på alla plan. Det känns sorgligt att det är över för den här gången men gläds över att entusiasmen och idéerna inför nästa år redan strömmar på. Då firar vi 30 års jubileum!! Alla fantastiska människor och ögonblick sparar jag i minnet i avdelningen närmast hjärtat. Är så tacksam över upplevelserna och möjligheten att dela de med människor som förstår. De sista tappra forbönderna packar ihop på gården ikväll och ger sig av imorgon med lång resväg framför sig. Men lite fördröjning är kanske bra eftersom de flesta av oss behöver någon dag för att landa i vardagen igen… Tack för härlig resa! Vi ses… kramar //Jennica

21/2 2010 00:00 Jennica Einebrant Den som aldrig har sovit en natt mellan fårskinnsfällar med sin päls som huvudkudde har något att se fram emot och något de borde göra. Om man saknar perspektiv i tillvaron motsvarar en sådan här resa månader av terapi och livscoaching. Det är fredag morgon och martnas-helgen är i antågande. Många som inte har haft möjlighet att besöka marknaden under arbetsveckan kommer till Röros i helgen. Totalt under veckan räknar man med 70-80 tusen besökare men på något märkligt vis känns det som om de allra flesta är gamla bekanta. Efter en flera år med nytt besöksrekord ser det ut att ha varit något lugnare det här året. Dels infaller Martnan annorlunda i förhållande till de Norska sportloven i år och att både Norrmän och Svenskar är OS entusiaster får vi inte heller glömma. Så här i slutet av veckan har forbondelivet och marknads-yran infunnit sig som normal tillstånd. Vi pysslar lite på Rasmusgården och ger oss av ut i gatorna på jakt efter kuriositeter av alla slag. Så strålar vi samman för att visa upp våra fynd. Vår präst Bo Lundmark håller Husförhör på Rasmusgården i dag vilket utvecklar sig till ett livligt evenemang. Sällan har jag sett en mer gladlynt församling bli utmanad på sina bibliska kunskaper. Ur silltunnan som levererades av Tröndelags körlag igår, säljs saltsill för 15 kr stycket. Underpris enligt sillhandlare Audfrid som fick lägga ut mer skinn och pälsar än hon önskade för tunnan. På kvällen har Alvdal spelmanslag bjudit in till konsert och lite av varje i en Lavo i utkanten av Röros. Det har varit en lång och kall dag så det är skönt att tina upp framför elden där inne med diverse värmande drycker. Det blir sent, alldeles för sent innan vi smyger i väg mot vårt hem här i Röros… Fantastiskt trevligt! Tack Eli och ni andra som spelade och till pojkarna från Larvik som gjorde eftermiddagen och kvällen extra underhållande. Kram //Jennica

21/2 2010 00:00
Jennica Einebrant
http://picasaweb.google.se/jennica.einebrant/RorosveckanWeb#

Kan inte lägga ut länkar här under aktuellt så ni får kopiera adressen själva.

Vilken härlig dag vi fick tillsammans – strålande väder, mycket folk och en härlig stämning genom hela dagen.

Ett stort tack till alla besökare som kom och förgyllde marknaden, och ett extra varmt tack till alla som hjälpt till runt omkring för att göra dagen möjlig.

Vi ser redan fram emot nästa gång!

Vi har nu publicerat ”Semmelkungens fjärdingsväg Anno 1767” av Jon Långström – en fascinerande skildring av de gamla färdvägarna i Härjedalen och hur en bortglömd väg har återupptäckts genom kartor, spår i terrängen och lokalt engagemang.

”Varje gång jag gick för att leta hittade jag något nytt. En rösning, en bläckning, eller en schaktad skråväg genom en slänt…”

👉 Du hittar berättelsen i sin helhetunder ”Om föreningen” (längst ner på sidan): https://www.forbonden.se/om-foreningen/

Söndagen den 5 oktober var fyra av våra medlemmar ute och kompletterade med fler pinnar längs den gamla vägen mellan Grundsjövägen och Medskogen.

Ett viktigt arbete som gör det lättare att se leden vid trampning inför forbonderesan och tydligare att följa, speciellt i dåliga väderförhållanden.

Fantastiskt arbete av Jostein Edberg Moan, Pecka Persson, Esbjörn Westlund och Helén Forsgren, för att hålla historien levande och synlig i terrängen

Stort tack till alla som hjälper till att vårda våra gamla färdvägar!

Här ser ni vart lederna fixades denna gång!

Vilken helg vi hade i Tydal!

Årets Forbonderiksdag förra helgen bjöd på både inspiration, kunskap och härlig gemenskap över gränsen. Ann Eriksson delar med sig av några rader från dagarna i Norge

”Så drog vi iväg till vårt kära grannland Norge och Tydal som i år var värd för riksdagen.

Temat för året var trygor, många varianter finns det och vi fick ta del av den kunskap och erfarenhet som de generöst delade med sig. Sammantaget för alla trygor är att man spänner dem rätt på hoven så att man undviker tryck och att de sitter kvar.

Signe Morstöl och Signe Elise Johansen Thyholt, två unga kvinnor som har gjort resan genom hela Norge med häst.

En resa som många har provat att genomföra men inte lyckat hela vägen fram. De hade 12 hästar sammanlagt, kallblod, islandshäst och fjording. De studerade under resan hur hästarna klarade av matförsörjningen, utmaningar över sten, bäckar och fjäll.

Resan startade i Lindsnes i söder och avslutades i Nordkap 138 dagar senare.

Sedvanliga årsmöteshandlingar där Lasse Styf åter blev vald som föreningens representant i Unionen .

Vi fick njuta av fantastisk musik av Unionens egna spelmän från:

Klövsjöforbondeförening, Håkan Persson

Tydal, Frode Bredeli Aarsbog

Dalarna Femund, Sigurd Svendsen och Evald Langsjövold

Nord Österdal, Eli Riset

Fron, Geir Marius Thorud

Ett stort tack till Tydal som ordnade en fantastiskt bra Forbonderiksdag, lärorik, trevligt, god mat och fantastisk musik . ”

Och här kommer lite bilder från helgen!

Är du intresserad av att hjälpa till en, två eller alla 3 dagarna?

Kontakta Anna senast 15 nov på sms 079-336 22 62 eller mail: annaibuan@gmail.com.

Vilken härlig dag vi fick tillsammans – strålande väder, mycket folk och en härlig stämning genom hela dagen.

Ett stort tack till alla besökare som kom och förgyllde marknaden, och ett extra varmt tack till alla som hjälpt till runt omkring för att göra dagen möjlig.

Vi ser redan fram emot nästa gång!

Vi har nu publicerat ”Semmelkungens fjärdingsväg Anno 1767” av Jon Långström – en fascinerande skildring av de gamla färdvägarna i Härjedalen och hur en bortglömd väg har återupptäckts genom kartor, spår i terrängen och lokalt engagemang.

”Varje gång jag gick för att leta hittade jag något nytt. En rösning, en bläckning, eller en schaktad skråväg genom en slänt…”

👉 Du hittar berättelsen i sin helhetunder ”Om föreningen” (längst ner på sidan): https://www.forbonden.se/om-foreningen/

Söndagen den 5 oktober var fyra av våra medlemmar ute och kompletterade med fler pinnar längs den gamla vägen mellan Grundsjövägen och Medskogen.

Ett viktigt arbete som gör det lättare att se leden vid trampning inför forbonderesan och tydligare att följa, speciellt i dåliga väderförhållanden.

Fantastiskt arbete av Jostein Edberg Moan, Pecka Persson, Esbjörn Westlund och Helén Forsgren, för att hålla historien levande och synlig i terrängen

Stort tack till alla som hjälper till att vårda våra gamla färdvägar!

Här ser ni vart lederna fixades denna gång!

Vilken helg vi hade i Tydal!

Årets Forbonderiksdag förra helgen bjöd på både inspiration, kunskap och härlig gemenskap över gränsen. Ann Eriksson delar med sig av några rader från dagarna i Norge

”Så drog vi iväg till vårt kära grannland Norge och Tydal som i år var värd för riksdagen.

Temat för året var trygor, många varianter finns det och vi fick ta del av den kunskap och erfarenhet som de generöst delade med sig. Sammantaget för alla trygor är att man spänner dem rätt på hoven så att man undviker tryck och att de sitter kvar.

Signe Morstöl och Signe Elise Johansen Thyholt, två unga kvinnor som har gjort resan genom hela Norge med häst.

En resa som många har provat att genomföra men inte lyckat hela vägen fram. De hade 12 hästar sammanlagt, kallblod, islandshäst och fjording. De studerade under resan hur hästarna klarade av matförsörjningen, utmaningar över sten, bäckar och fjäll.

Resan startade i Lindsnes i söder och avslutades i Nordkap 138 dagar senare.

Sedvanliga årsmöteshandlingar där Lasse Styf åter blev vald som föreningens representant i Unionen .

Vi fick njuta av fantastisk musik av Unionens egna spelmän från:

Klövsjöforbondeförening, Håkan Persson

Tydal, Frode Bredeli Aarsbog

Dalarna Femund, Sigurd Svendsen och Evald Langsjövold

Nord Österdal, Eli Riset

Fron, Geir Marius Thorud

Ett stort tack till Tydal som ordnade en fantastiskt bra Forbonderiksdag, lärorik, trevligt, god mat och fantastisk musik . ”

Och här kommer lite bilder från helgen!

Är du intresserad av att hjälpa till en, två eller alla 3 dagarna?

Kontakta Anna senast 15 nov på sms 079-336 22 62 eller mail: annaibuan@gmail.com.

Resedagbok tisdag 11/2

Äntligen är vi på väg! Marta heter jag som skriver och det är min tionde forbonderesa till Röros, och i år tar jag hand om våra veckogäster;

Linda från Sandviken, Barbara och Janice från Minneapolis.

Vi startar med 6 ekipage och en skidåkare på skidor från slutet av 1800-talet och tidsenlig mundering, från Pålletorpet i Klövsjö, som vanligt till kyrkklockornas klang kl 8.00. Ytterligare fyra ekipage kommer att ansluta efter vägen. Nämnas bör att av dagens sex ekipage körs fyra av damer och BARA två kuskar är män! Nyordning på torpet! : )

Dagen startade med frukost kl 6 och -10 grader, men redan klockan 8 hade temperaturen gått upp till -5.

Första stoppet gjorde vi vid den gamla färdasgården Fjällgår’n där Margareta och Hilding bjöd in oss i sitt hus, där vi fick kaffe och macka som Storhogna sponsrade oss med. Stort tack till både Fjällgår’n och Storhogna!

Den nationellt utlysta tysta minuten kl 12 för att hedra offren i Örebro tillbringade vi ute bland hästarna, som stod och vilade efter att ha fått vatten och hö. Därefter fortsatte turen mot Vemdalsskalet i strålande sol och vindstilla. Nästa stopp högst upp på toppen på Karl XI’s väg, där hästarna fick vila och äta. Vi tvåbenta utspisades med soppa och bålkokt kaffe. Strålande sol och vindstilla hela dagen.Efter vilan fortsatte vi till Vemdalen där vi stannade på Hembygdsgården och visade upp oss. Där blev vi bjudna på glögg och fika av hembygdsföreningen. Tack! Kväller med middag och samkväm på Lövås.

Resedagbok onsdag 12/2

Sitter på övervåningen på bygdegården Nytta & Nöje i Långå. Lyssnar till forböndernas och gästernas sorl över dagens resa från Vemdalen. Ett sorl som blandas med skratt, sång och musik och en trivsam stämning. Dagen började med avfärd från Vemdalen i mörkret. En vacker morgon där vi drog iväg med folk och hästar i lång rad i skenet av en fantastisk fullmåne. Kallt, ja kylan som ger morgonljusets vackra färger. Det skimrar av månljus som ger skuggor av fjällbjörk, fura och gran. Vi ser solen färga om himlen till rosa skimmer genom ångan av hästarna på rad över myrarna som ger de vackraste färgerna som bara kan komma av en soluppgång i tjugo minusgrader på en myr på vägen mellan Vemdalen och Hedeviken.

Färden fortsätter längs gamla banvallen som sträcker sig fram genom vacker skog där solstrålarna tränger sig fram genom träden. Banvallen når sitt mål vid Hedlanda flygplats, En skön paus där hästarna ångar av svett, kuskar, hjälpkuskar och gäster får sig en smakbit ur färdskrinet i soluppgången, Färder fortsätter över Hedlanda flygplats, där Sonfjället tornar upp sig med en dimslöja längst uppe på toppen,

Vi välkomnas till Hedevikens pärla Trosavik, av byborna och bjuds på goda mackor och kaffe. Hästar äter sitt hö och dricker sig otörstiga. Vi sätter oss i slädarna, hästarna börjar gå och ljudet av skakelklockorna ljuder över Hedeviken. Vi passerar Ljusnan över till Kyrkstigen som ska ta oss fram till Hede. Sträckan förstärker känslan av att vara mitt i naturen, där spår av hare, älg och ren visar att skogen är full av liv. Skakelklockornas klang i skogen ger en melodi i mina öron som alltid kommer att finnas nära min känsla för det viktiga kulturarv som vi får förmånen att förvalta genom denna resa från Klövsjö till Röros.

Väl framme i Hede blir vi varmt välkomnade av barn som vinkar glatt. Vi möts av forbönder som körde denna resa långt före oss. De delar med sig av så mycket kunskap och minnen från tidigare resor. Ärtsoppa, punch och gott kaffe är gott för kropp och själ. Hästarna besiktas av veterinär för vidare färd mot Norge. Mätta och belåtna av gästfriheten i Hede drar vi vidare längs Ljusnan mot Långå. Dessa fantastiska hästar tar oss framåt över kraftverksbron, skogsvägar fram till Långå. När solen går ner tänder vi lyktorna på slädarna. Vi möts åter igen av ett varmt välkomnande i Långå. Det serveras kolbullar, hästar stallas in och vi njuter av god mat som trossen ordnar åt oss. Vi lyssnar till vår egen trubadur Håkan.

Tack Fjåsen, min häst, som drar mig över sjöar, myrar och skog för att om några dagar nå Röros. Målet är resan och dess innehåll med goda vänner, trevliga gäster och fantastiska hästar som gör detta möjligt. Tack även till trossen som ger god service och bra mat.

Jag önskar god natt från övervåningen från Långå

Resedagbok torsdag 13/2

Dagens etapp går från Långå till Medskogen. Å detta år blir det premiär för en nygammal sträckning, nämligen gamla landsvägen mellan Långå och Valmåsen/Tännäs. Å då snackar vi riktigt gamla Landsvägen. På 1600talet finns den med på handritade kartor klassad som landsväg. På 1700talet börjar nya sträckningar ta vid, och vid 1855 finns en mer detaljerad karta, Den har vi använt vid återupptäckten av leden. 1920 finns den inte med ens som stig. Så när vi körde över Sör-smolet idag så var det nog säkert 200 år sen de gick en fora den vägen.

Fantastiskt att få skriva historia med så fint gäng å strävsamma hästar.

Dagen börjad med lite landsväg för att senare svänga av ut i naturen. Här blir det hästkörning på riktigt då vi snirklar oss runt gammeltallar och korsar myrar. Hästarna får jobba ordenligt då vi tar höjdmeter uppför smolet, men alla lägger sej i selarna och drar med full kraft. Att vädret är på vår sida gör ju inte saken sämre, och snart är vi uppe vid trädgränsen där vi tar en kaffepaus.

Fantastisk fin körning och utsikt hela vägen till Medskogen sen. Vi passerar bleckad gammal terrak, å en å annan gammal milsten mitt i urskogen som bevittnar om att vi går på rätt väg i historiens fotspår.

Väl nere i Medskogen blir vi bra mottagna och får snart stalla in hästarna i Per-Martins fjös. Jättekul att gamla skjutsstationen ”mittskogen” åter igen huserar lasskörare med häst.

I skrivande stund sitter vi inne i Ulvågården å skrålar, dragspel, fiol och nyckelharpa accompanjeras av blandad skönsång:)

Jag som skriver heter Jon, å tackar för mej!

Resedagbok fredag 14/2

Today Janita and Barbara are writing for you in English. We have come here from Minnesota to join the Forbonden journey.

This is Janitas second year, and Barbaras first. Following the FaceBook page and seeing all the photographs, you may wonder why someone would do this for 9 days. Pretty, Yes, charming and completely different from modern daily life,but we are here to round out the story. What you see in the photo is only one tiny part of the sensory world in which we are living. Days often begin quite early, the light of our dawn begins at 7 but does not bring the sun until 9, and the slow descent into dusk begins by 3 pm, dark by 5. YOu dont see the delicate lichen hanging from the trees, food for moose and can even be used for soup! You do not hear the horses trot or the squeak of the sled, runners scraping on the ice or gravel, or hear Eva laughing or the music of Swedish surrounding you; crunch of the horse having hay for fika, Peckas fire for heating the coffee, and the ubiquitous bells ringing from every sled. You dont smell Anettes pipe, or the smooth heat of the horses, the nose tells you when the temperature has dropped below zero, and when you are in the pine forest, or in the wind. Your body feels the rhythm of the sled as you rock in harmony with the horses, the cozy warm of being tucked under a sheepskin for the ride, the weight of the fur coats you must wear to be warm in these temperatures for 12 hours a day, and the comfort in your belly from the hot lunch delivered to you in the middle of the forest. The taste buds are also alive with chocolate, reindeer sausage, smoked moose heart, coffee, and coffee. But the sixth sense pulls it all together and anchors the reasons we are here, we are deeply connected to the whole of the cold and the horses and the forest, the long shadows, the nurturing of 20 new human friends and our wonderful horse friends, sweet Tjarlie, strong Boy, lovely Lomen, sharing these same moments, when the forest wraps herself around you and says you belong here.

Resedagbok lördag 15/2

Vilodag, för några av oss, vissa har varit i Röros för att ställa i ordning på Rasmusgården och andra har varit i Funäsdalen och åkt gondol upp på Funäsdalsberget, varit på Nya Jonssons Konditori & Bageri för att äta forbondebakelse, semlor, kolbullar och annat gott samt fått kaffe kokat över öppen eld.

Hästarna har oxå haft en välbehövd vilodag med lite hagvistelse och promenader.

Resedagbok söndag 16/2

Dagens etapp Ljusnedal till Vauldalen

Vi började med att kliva upp i svinottan för att komma igång tidigt inför färdens kanske mest påfrestande dag. Alla var på plats i slädarna före 06.30 och vi började färden i mörkret med endast några strålar från våra lyktor och månens sken. Ljudet av bjällror och knarrande snö, vet inte om det kan bli mera magiskt? Vi åkte en liten bit genom skogen innan vi kom ut på Funäsdalsjön. Lite kallt och bitigt i kinderna, men de hör till.

När kyrkklockorna ringde stannade vi till på sjön och bara tog in nuet.

Lamporna i Funäsdalsbacken gav infrån sig ett fint sken även om det börjar ljusna ute.

Första stoppet var Risnäset där den traditionsenliga Gudstjänsten väntade.

Prästen Bo Lundmark predikade bla. om hur man kan välja att se livet och de uppgifter som kommer antingen på ett pessimistiskt sätt eller om väljer att se det med optimistiska ögon. Han påminde även om husförhöret som äger rum för alla forbönder i Röros på torsdag nästa vecka under makrknaden. Han uppmanade alla att läsa på i katekesen och vara förberedda på att svara på bla.hur många hästar Kung Salomon hade. Han välsignade också våra forbönder och alla de andra forbondelagen som är på väg mot marknaden i Röros.

Efter Gudstjänsten styrde vi vidare mot Hamra där Trossen förberett renskavspytt i klämma till oss. Och oj så gott de var!

Vi välkomnades av alla som tagit sig dit och turisterna som va i skidbacken uppskattade att vi kom och gjorde ett stopp.

De önskade oss en god tur fortsättningsvis.

Ingen dag utan solsken på denna tur, vi fick några strålar även idag.

Vi skrider vidare fram mot Vauldalen och kommer dit innan det blir mörkt. Vi kom tom. innan de Norska turisterna hunnit fram så vi fick vänta en liten stund.

Vi välkomnades av applåder och man känner sig som en Kung eller Drottning när man anländer till platserna vi besöker längs vägen.

Jag hade nöjet att åka med Kusken Anette och hennes man Håkan som hjälpkusk denna dag och deras fina Nordsvenska kallblodstravare Tjarli, som är ett sto. Hjälpkuskens uppgift är att se till att allt flyter på för kusken och de kan vara allt från att sätta på pälsen, stoppa pipan eller burka till höger och vänster.

Vi får inte heller glömma bort tappra Anna som åker med oss på längdskidor i trä hela vägen från Klövsjö till Röros.

Inför kvällens middag på hotellet tillsammans med turisterna skulle finkläderna på, jag hade fått låna svärmors hembygdsdräkt från Hede.

När vi gick in till middagen sjöng vi våran Forbondesång till allas uppskattning.

Middagen som vi bjöds på av Jorid på hotellet bestod av Römmegröt (ungefär som flötgröt) med fisk och till efterrätt blev de en slags saftsås.

Vi fick även lite underhållning med dragspel, sång och dans.

Patrik hos oss i forbondelaget lämnade över en gåva till Jorid som va två hästskor som satt ihop som en hängare åt sopkvasten ute.

Eftersom temat för årets marknad i Röros är återbruk.

Vi forbönder var alla väldigt trötta efter dagens färd så efter middagen stupade vi alla i säng tidigt.

Stor tack till alla som gör den här resan möjlig både två och fyrbenta, trossen och alla som hjälper till att trampa m.m.

Ett extra stor tack vill jag ge till min man Patrik och svärmor Barbro som gav mig detta äventyr i 50 års present.

Hälsningar från gäståkaren Linda Adamsson från Sandviken.

Resedagbok Måndag 17/2

Efter en smaklig frukost på Vauldalens Fjellhotell startade turen i lätt snöfall. Denna dagsetapp utgör den sjunde dagen på resan till Röros, men för mig var det den första dagen då vi anslöt till foran idag med vår nordsvenska brukshäst, Khol. Vi körde sist i raden av sju hästar där Khol känner sig hemma efter alla tidigare år.

Första delsträckan gick mellan fjällbjörkar i kuperad terräng som inspirerade oss till att sjunga psalmen ”Morgon mellan fjällen”. Denna vinter är det ovanligt litet snö, på flera ställen stack ljungriset upp genom spåret. Hästarna fick sin första rast i Brekken där skolbarnen hälsade oss välkomna med att sjunga marknadsvisor för oss, som de så fint övat in. Därefter ägde den traditionsenliga kransnedläggningen rum vid byns forbondestaty. Efter ceremonin erbjöds skolbarnen att åka med i slädarna bort till ungdomslokalen där vi förplägades med gott fika och mera musik av de begåvade barnen. Det var inte utan att en och annan tår blänkte i våra ögon.

Dagens andra delsträcka bjöd på sol och vackra vyer då vi fortsatte den slingrande vägen ner genom björkskogen, längs mindre bilvägar och över sjöar. Det man slås av är allmänhetens intresse av historia och dess engagemang i vår resa. Överallt där det finns minsta lilla bebyggelse står folk efter vägen och hejar, eller hänger ut genom fönster och vinkar åt oss. Brekkebygdens folk verkar vara djupt rotade i traditionen kring forbönder och färdasgårdar. Det märks att företeelsen har haft stort inflytande över befolkningen och det är extra roligt att även ungdomen får växa upp med traditionen. Vår kära tross som ser till att allt fungerar runt omkring bjöd sedan på lunch i kojan i Valseth, medan hästarna fick en välbehövlig vila med yllefiltar på ryggen, vatten och hö.

Den tredje och sista delsträckan för dagen bjöd på allt ymnigare snöfall och över sjön Langen bet det ordentligt i kinderna. Langen är, som namnet antyder, en lång sjö och det var skönt att komma upp på land igen och slippa den bitande vinden. Men snöfallet höll i sig ända tills vi anlände till Billehaugen som var dagens mål. Då sprack det plötsligt upp så vi fick se blå himmel igen. Nu började ett intensivt arbete med att stalla in hästarna i stallet. Vatten skulle bäras in, spån och hö bäras in i spiltorna. Hästarna fick täcken på inför den väntat kalla natten. Sedan var det dags att skaka snön av fälltäcken och pälsar och till slut täcka över slädarna för natten. När allt var klart bjöds vi på busstransport tillbaka till Vauldalen där vi ska tillbringa ännu en natt, men först ska vi iväg och äta middag i restaurangen.

God kväll från hjälpkusken Annalena Norberg, Matfors

Resedagbok tisdag 18/2

Så är då dagen inne för den slutliga dagsetappen mot Röros. Det känns vemodigt att denna års fora går mot sitt slut. Foran startar klockan sju i mörkret från Billehaugen. Hästarna trampar på i stilla mak över sjöar i soluppgången. När vi börjar närma oss Röros stannar vi på sjön och kaffenpannan kommer fram och Pecka gör upp eld, det tar inte lång stund innan vi får rykande färskt kaffe. Tröndelag och Tydal Lasskörare sluter upp med Klövsjö på sjön och vi hinner fika och språka en stund med våra kära norska vänner innan det är dags att spänna för slädarna igen för sista biten mot Röros.

Ett långt följe med hästar går in bakom kolplanket där också övriga fem forkörarlag, Dalarna-Femund, Hedemarken, Fron, Nord-Österdal och Selbu, ställer upp för att invänta Martnans öppningssermoni. Tusentals åskådare står och väntar på oss och får njuta av tal, sång och dans, innan vi äntligen får klartecken för att köra in. Så mäktigt att köra hästarna inför alla dessa åskådare som vinkar och naturligtvis fotar och filmar oss. Inkörningen tar bara några minuter för varje ekipage, men eftersom det är åttiotalet hästar som kommer så tar det ändå en stund innan alla hästarna står uppställda på Malmplassen, där de får hö och vatten. Vi tvåbenta får Lappskojs och alla Martnasbesökare får komma och titta och prata med oss och hästarna.

Stort tack till alla deltagare och till alla efter vägen, ingen nämnd och ingen glömd, som gjort denna resa till en fantastisk upplevelse, den bästa foran jag har varit med i. Min upplevelse av detta är som ett annat liv och man kopplar bort alla andra vardagsbekymmer och får alla tillsammans kämpa för att komma fram i tid till Rørosmartnan. Tack vare bra väder och fina trampade leder var det ovanligt lätt detta år.

Nu tar nästa del i resan vid, med Färdasträff i Storstuggo med alla forbönderna/lasskörarna, marknadshandel och kolbulleförsäljning på Rasmusgården.

Nytt för i år är att det på onsdagen anordnas kappkörning med forbondehästar på Doktertjönna, spännande! Klövsjö har tre hästar med på startlinjen; Ardennern Boy och kallblodstravarna Vardofjäll Svarten och Tjarli (Lill Kim). Norsk Rikstoto är också med på eventet.

Nu tackar jag för mig, och går in i nya livet som maknadsknalle!

: ) Marta

Efter en kall morgon, -27 C samlades de tolv norska och svenska ekipagen vid lunchtid på Malmplassen. I samlat följe körde vi genom byn till Doktortjønna, där travtävlingarna gick av stapeln. Banan var ca 130 m lång, ungefär som ett upplopp på en travbana, och vi körde två och två. Det var två klasser – de tyngre hästarna och de lättare hästarna. Första start gick ca kl 14 och då hade temperaturen stigit till ca -15 C. Tre kappkörningsslädar användes av alla ekipagen, så det var lite väntetid mellan hiten medan slädarna spändes från, drogs till nästa häst och spändes för. Vinnaren från varje hit gick vidare och till slut gjorde de två snabbaste ekipagen, från varje klass, upp i en final. Vinsten i den tunga klassen gick till Norge och i den lätta klassen till vår egen Helén Forsgren med kallblodstravaren Vardofjäll Svarten. Vinsten blev äran och ett täcke från Rikstoto. Jag, Eva Åkerman, blev bästa svensk på en tredje plats, i den tunga klassen med ardennern Boy. Glädjen bland deltagarna, både människor och hästar, gick inte att ta miste på. Mycket publik kom för att heja fram de olika deltagarna. Det blev en fantastisk dag som gav mersmak till kommande år.

Text: Eva Åkerman

Kuskar

Lars-Olov Styf

Jostein Edberg Moan

Lennart Östberg

Patrik Hellström

Ann Eriksson

Esbjörn Westlund

Per-Erik Persson

Julia Eriksson

Anette Persson

Jon Långström

Marika P. Kaspergård

Hjälpkuskar Laila Zetterström Östberg Håkan Persson Marta Järveryd – Styf Robert Eklund Carin Edberg Moan Eleonor Madsen Helén Forsgren Kerstin Persson Elin Johansson Eva Åkerman Eva Alpmark-Silverlåås Steve Persson

Dagsetapp 1

Tisdagen 13/2 påbörjades den 41:a forbonde resan sedan återupptagandet av forbondekörningen 1981. Foran 2024 består av tolv ekipage; vi har sex kallblods travare, en ardenner och fyra bruksnord svenskar samt en skidåkare. Den första etappen går från Pålletorpet i Klövsjö mot Vemdalen. Det snöade rikligt under hela turen men föret var gott och hästarna gjorde ett väldigt fint arbete och uppförde sig exemplariskt. Vi hade runt tio minusgrader. Vår skidåkare Anna Nordenberg från Skålan upplevde att det var tunt lager puder med bra glid, hon åker på tjärade träskidor och varvade stavar med lurk för att ta sig fram på bästa vis! 

Dagsetapp 2

Vi startar i Vemdalen i klart och krispigt väder. Föret var fast över myren mot Hedeviken. Det ångade om hästarna. I Hedeviken möttes vi upp av många lokalortsbor. Forbönderna bjuds sedanligt på gott fika inne på Trosaviks Slöjd och Café där kan man även kan inskaffa lämpliga attiraljer såsom kåsa eller mössa. Sedan trampar vi vidare mot Hede där hästarna veterinärbesiktas utan anmärkning👍 och forbönderna får ärtsoppa och varm punsch av hembygdsföreningen som smakade himmelrikt gott. Därefter färdas foran stilla längsmed Ljusnan i härligt vinterland. Vi färdas med häst och på skidor, bybor möter upp och bjuder på glögg, kaffe och värmande eld och stämningen är på topp. Vi kommer fram till Långå när det är mörkt och äter en sen middag efter att hästarna stallats in och skötts om. Ett fin dag har nått sitt slut och vi är alla nöjda!

Dagsetapp 3

Dagens rutt går från Långå till Medskogen. En kall dag men solen värmde gott när den steg upp. Jon och Elin sluter upp med skidåkaren Anna på skidor för att hålla värmen. Lungt och stilla färdas foran fram i naturen och vi har sett örn, ren och älg. I Medskoggsbygget har vi en härlig lunch och både hästar och kuskar kunde vila i solskenet. Sen tog foran en för året ny rutt upp mot Medskogen. Där stallades hästarna in i fjåset och forbönderna byggde en stockeld och sovplatser bredvid på granris och renskinn. Under natten började det snöa en hel del och alla sov nedbäddade under översnöade fällar.

Dagsetapp 4

I rask fart packar vi ihop nattlägret och nu är det premiär för den nya stigen från Medskogen till Lossenvägen. Naturen var sagolik på den gamla stigen i skogen längsmed Ulvberget. Över kalhygget hade det drivit snö och slädarna blev tippiga och här fick vi köra häst och burka ordentligt men alla kom över. Många goda raster med kaffekok på öppen eld. Lossenvägen kändes evinnerligt lång och det var skönt när vi i skymningen kom fram till Ljusnedal där bybor mötte upp längsmed vägen och vid kyrkan. I vår övernattningslokal bjuds vi på en fantastisk trerättersmiddag som Anna Einebrant tillagat. Till förrätt var det citron och honungsmarinerad regnbåge på salladsbädd med friterade glasnudlar, vaktelägg och friterat tunnbröd. Huvudrätten var inbakad fläskfilé med potatis och gorgonzolasås. Till efterrätt avnjöts kalvdans med hallon och grädde till kaffet. Janne i trossen uppvaktades på sin födelsedag och fick en graverad skakelklocka. Nu blir det en vilodag.

Dagsetapp 1

Tisdagen 13/2 påbörjades den 41:a forbonde resan sedan återupptagandet av forbondekörningen 1981. Foran 2024 består av tolv ekipage; vi har sex kallblods travare, en ardenner och fyra bruksnord svenskar samt en skidåkare. Den första etappen går från Pålletorpet i Klövsjö mot Vemdalen. Det snöade rikligt under hela turen men föret var gott och hästarna gjorde ett väldigt fint arbete och uppförde sig exemplariskt. Vi hade runt tio minusgrader. Vår skidåkare Anna Nordenberg från Skålan upplevde att det var tunt lager puder med bra glid, hon åker på tjärade träskidor och varvade stavar med lurk för att ta sig fram på bästa vis! 

Dagsetapp 2

Vi startar i Vemdalen i klart och krispigt väder. Föret var fast över myren mot Hedeviken. Det ångade om hästarna. I Hedeviken möttes vi upp av många lokalortsbor. Forbönderna bjuds sedanligt på gott fika inne på Trosaviks Slöjd och Café där kan man även kan inskaffa lämpliga attiraljer såsom kåsa eller mössa. Sedan trampar vi vidare mot Hede där hästarna veterinärbesiktas utan anmärkning👍 och forbönderna får ärtsoppa och varm punsch av hembygdsföreningen som smakade himmelrikt gott. Därefter färdas foran stilla längsmed Ljusnan i härligt vinterland. Vi färdas med häst och på skidor, bybor möter upp och bjuder på glögg, kaffe och värmande eld och stämningen är på topp. Vi kommer fram till Långå när det är mörkt och äter en sen middag efter att hästarna stallats in och skötts om. Ett fin dag har nått sitt slut och vi är alla nöjda!

Dag 5

Vilodag i Funäsdalen. Hästarna vilar ut i stallar och rastas i hagar samt på ridtur eller promenad. Vi besöker Jonssons café  som har forbondebakelser och kolbullar. Sen åkte vi gondol upp på Funäsbergstoppen och beundrar utsikten. Seltyg, kläder och pälsar lagas inför resten av resan.

Dag 6

En lång dag som börjar 04.30. Det är 30 grader kallt och vi börjar köra över Funässjön mot Risnäset. Där deltar vi i gudstjänst med vår forbondepräst Bo Lundmark. Gäståkare Karin Haulin spelar en stämningsfull visa på munspel.  Vidare går foran upp till fjälls och solen stiger upp med två vackra halo bredvid sig och upplevelsen av hästarna och vidderna är magisk. Vi ser många fjälltoppar bland annat Lillskarven, Storskarven och Hamrafjällen. Efter sjön Malmagen och över fjället mot gränsen blir föret väldigt tungt och besvärligt, det tar flera timmar med många vilostopp innan vi är framme i Vauldalen vid kl 22.00. Där får vi stalla in och sköta om våra otroligt duktiga hästar som kämpat på denna långa dag. Vi bjuds på krämig och syrlig rommegröt och öring av Jorid på Vauldalen fjällhotell.

Dag 7

Vi besiktar hästarna noga innan avfärd mot Billehaugen. Spåren var perfekta, temperaturen låg runt tio minus, vi glimtade en värmande sol en kort stund. Första stopp är i Brekken med den traditionella ceremonin med kranspåläggning vid forbondestatyn. Brekkens skolungdomar hade sång och musikunderhållning och vi skjutsar barn i slädarna runt byn. Sen fortsatte foran över snöiga fjällbjörklandskap och sjöarna Aursunden, Langen och Storhittersjoen. Efter en lyckad dag stallar vi upp på Billehaugen. 

Dag 8 inkörning på Rörosmarknad

Sista dagen på årets resa, delade känslor dels spänningen inför inkörningen men oxå lite sorgset då resan tar slut idag. Dagen startar vi på Billehaugen kl 07,00 för vår färd mot Röros längs Djupsjoen, Stikkillen där vi kokar kaffe och inväntar några fler körlag och Hittersjoen innan vi är framme och som första körlag kör in på Malmplassen. Nu väntar Rasmusgården för många av oss under resten av veckan med bla försäljning av kolbullar.

Kuskar Edberg Moan, Jostein Eriksson, Ann Eriksson, Julia Hedström, Lena Hellström, Patrik Persson, Anette Persson, Pecka Styf, Lasse Westlund, Esbjörn Östberg, Lennart Hjälpkuskar Edberg Moan, Carin Eklund, Robert Forsgren, Helen Kaspergård, Marika Långström, Jon Madsen, Elinor Moge, Lena Persson, Håkan Persson, Steve Styf, Elin Zetterström-Östberg, Laila Tross Dalkarls, Ulrika Einebrant, Anna Kallin, Lisa Persson, Kerstin Wallén, Janne

Äntligen! Idag påbörjades den 40:onde forbonderesan.  I två år  har vi väntat på grund av pandemin. 

Tio ekipage startade från ett mycket isigt Klövsjö flitigt med grus hade körts ut vilket inte var till slädförets fördel. Hästarna var ivriga i starten och tur var väl det för det var väl tungt för dem. Som tur var blev det andra bullar på föret när vi nådde skogen hårda fina spår! Som att köra häst på manchester.

Stort tack till Jonas Zakrisson och Jo Kilberg som lyckligtvis hade en traktor hemma och plogade ut snö så foran kunde ta sig fram längs med riksvägen. Vädret var det bästa tänkbara, 4-5 minusgrader och strålande sol. God mat, kaffe, hö & vatten serverades på alla rastplatserna. På eftermiddagen avslutades den första etappen i Vemdalen där foran besökte hembygdsgården innan hästarna stallades in för natten.

Vid pennan Eleonor, Anette & Julia

Följ med oss på årets Forbonderesa genom att klicka på länken

 https://www.forbonden.se/reseberattelser/

Är nu avklarad och dagen summeras till toner från Jämmerdalens spelmän🎻och dans i långkalsonger

Dagen har varit underbar med fantastiskt väder – sol, minusgrader och perfekt före! Årets fora består av tio ekipage, 8 kallblodstravare och 2 bruksnordsvenskar, två ston bland övriga valacker. För fem av hästarna är det premiär medan de andra fem gått flera gånger med Kohl som veteran, 2023 gör han sin tionde fora. Hästarna har alla olika temperament.

Det kördes från Vemdalen kl 06.30 och rastades i Hedeviken på Trosavik och därefter vidare till Hembygdsgården i Hede där det bjöds på efterlängtad ärtsoppa med het punch. Alla hästar veterinärbesiktades i Hede där alla gick igenom granskningen utan anmärkning. 

Därefter gick foran vidare till Långå, där väntade Långå nytta & nöje med kolbullar och glögg. 

Imorgon blir det dessvärre mindre slädkörning då föret inte riktigt tillåter det. Istället blir det ridning från Lossen på några av hästarna slädarna får åka släpvagn till Ljusnedal. 

Tråkigt för Långåborna att de blir utan sin fora imorgonbitti men det är inte mycket att göra åt när föret är som det är.

Vid pennan Eleonor, Anette & Julia

Förra veckans värmebölja med 7 plusgrader hade stor negativ påverkan på de vägar som skulle köras idag, alltför mycket grus gjorde att forbönderna valde att inte köra den första etappen med släde. En massiv logistik utmaning klarades med bravur, 8 hästar kördes först med släp till Lossen och reds sedan därifrån 2 mil. Sadlar, tyglar och hjälmar ordnades fram från olika håll. 

Hästarna var pigga och framåt på ridturen och ryttarna som var både kuskar och hjälpkuskar hade en fin ritt. Några ryttare hade inte ridit på länge så det kommer nog kännas i kroppen nästa dag.

Tio tunga slädar lastades sedan på släpvagn samt två av hästarna på transport till den sista delen av vägen fram till Funäsdalen. 

Efter en lunch med jättegod chili con carne från Anna selades hästarna på och skakelklockorna klingade åter på sista sträckan in till Ljusnedal. Där ringde kyrkklockorna och foran stannade till kyrkan och möttes av byborna.

På kvällen avnjöts en makalös trerättersmiddag från Anna. Till förrätt serverades het laxröra med sallad och friterat tunnbröd till förrätt. Varmrätten var lättgravad fläskytterfilé – smördegsinbakad, klyftpotatis, gorgonzola-sås, pressgurka, tomatsallad och grönsallad. Efterrätten var cheesecake med kardemumma, karamelliserad vit chokladtryffelsås med noblesse. Musikunderhållning bjöds på av Jon & Håkan så stämningen var på topp.

Vädret under dagen bjöd på rikliga mängder snö och minusgrader så slädföret är nu tryggat!

/Vid pennan Ele-Nauår ,som det heter på härjedalska 

Vilodag för hästar och forbönder i Ljusnedal. Några av våra eminenta forkarlar körde till Rasmusgården på Rörås för att börja ställa i ordning inför nästa veckas marknad. Hästarna fick vila ut och ha det gott i stallar & rasthagar medan övriga forbönder minglade på Nya Jonssons konditori och bageri i Funäsdalen. De åkte även gondol upp till toppstugan på Funästoppsberget och beskådade den vida utsikten över nejden. Imorgon ska foran köra över Funäsdalssjön och sluta upp på Risnäset för gudstjänst med forbondeprästen Bo Lundmark kl 08.00, välkomna då. 

Vid pennan Eleonor

Nu har foran nått Norge!

Vi startade kl 0630 imorse från Ljusnedal, därefter gick turen vidare över sjön till Funäsdalen där det kokades kaffe till morgonandakten med vår Forbondepräst, Bo Lundmark.

Därefter klippte vi Höllabacken, hästarna klev på som om de inte gjort annat än tränat backintervaller hela vintern!

När vi nådde toppen nådde även vinden ikapp oss men tack vare väl utmärkta leder var det inga problem att följa körvägen trots snödrevet.

Otroligt fina och välpreparerade spår har vi haft idag både folk och fä är väldigt tacksamma för det! 🙏

Nu är vi inkvarterade på Vauldalens fjällhotell vi har käkat middag med våra norska vänner, hästarna står lugnt i stallet och äter nöjt sitt hö.

Imorgon bär det av till Billehaugen men först ett stopp i Brekken!

/Vid pennan Julia

Över fjället med mycket ”horse-power” (reseberättelse av gäståkare 19/2-23)

Jag och min 13-årige son Sigge deltog i rutten Ljusnedal – Vauldalen, under Forbonderesan 2023. Ingen av oss har någonsin upplevt något liknande och det var tveklöst ett spännande och ovanligt dygn. Ändå var höjdpunkten just det lugn, ro och meditativa känsla som det är att vagga fram i orörd fjällmiljö under 12 timmar i en varm och skön släde, i sol, blåst, soluppgång, skymning och snö. Hela tiden ackompanjerat av hovarnas ljud och klockornas närmast sakrala sång, var toners varierar i en palett av stråkljud och bjällerklang.

När vi väntade kl 6.45 i mörkret på morgonen på våra hästar och slädar, var ljudet av just bjällror i fjärran det första vi hörde. Tio ekipage av stora ståtliga nordsvenska hästar med slängande manar kom skrittande emot oss, med sina forbönder och slädar. Vi hoppade, påpälsade i våra 100 år gamla pälsar, snabbt in under varma broderade fälläcken av tjocka långhåriga fårskinn. Lyktor fästa vid släden lyste upp vår väg. Solen gick upp när vi närmade oss Funäsdalen via den tjockt frusna Funäsdalssjön. Väl i Funäs fick vi kaffe och en kort men kärnfull morgongudstjänst, predikan hölls av en präst i 80-årsåldern. Hästarna var med oss hela tiden och fick hö och vatten och lyssnade nöjt under psalmen ”Härlig är jorden”. 

Sen började stigningen upp på fjället och hästarna uppbådade superkrafter och travade upp för backarna. När vi väl var uppe ångade det om dem och remmen dröp av svett. Alla hästar har en bestämd ordning i karavanen. Det är ganska otroligt att de är så väldresserade och kan gå så fint på led. Brunessa, stoet som gick bakom oss var busig och nafsade oss i mössorna. Ändå parerade både hästarna och deras förare, skickligt och ingen krockade någonsin med släden framför, eller gjorde någon illa. Den enda incident, som hände några gånger, var att några hästar hamnade vid sidan av spåret och sjönk ner i snön. Vid ett tillfälle sjönk en häst ner i snön ända till magen – men efter några minuters vila kunde han komma upp igen på spåret, men lite hjälp av sin kusk.

Väl uppe på fjället tittar solen fram samtidigt som det kom ett lätt snöfall. Temperaturen är perfekt; några minusgrader. Väderprognosen är stark vind, men än så länge blåser det inte alls. Vi gjorde en kort paus vid 12-tiden, för att vattna hästarna och ge dem hö och vila under en yllefilt. Även forbönderna och vi gäståkare fick i oss lite godsaker. Man blir helt klart hungrig av att åka häst och släde. Det var skönt att röra lite på benen, men man är ganska otymplig i den stora pälsen.

Vi fortsatte vår färd – med lunch på Hamrafjället som nästa stopp. Denna gång satt jag och Sigge i varsin släde för att det skulle bli lite lättare för hästarna att dra oss. Hela dagens etapp tar totalt runt 12 timmar och även om hästarna är enormt starka tar det förstås på krafterna för dem. Man märker ändå hur roligt de har. De är tränade för detta. Mot slutet av varje paus står de och krafsar med hovarna och trippar på stället. De är taggade och vill verkligen iväg! Och så coola de är; ingen blir rädd en enda gång när det swishar förbi skotrar eller skidåkare.

Nere på sjön innan Hamra börjar det blåsa rejält och jag måste dra ner mössan över ögonen för att snön inte ska göra ont i ansiktet. Snön yr runt hovarna på hästarna, som skrittar på ganska oberörda. Nere vid ”Ski Logde” i Hamra står en stor folkmassa och fotograferar och välkomnar oss. Alla som vi passerar drar utan undantag upp mobilkameran och dokumenterar den ganska ovanliga synen med ett tiotal hästar med gammaldags träslädar och människor i otidsenliga pälsar och pälsmössor. Man skulle kunna tro att man hamnat i en tidsresa och råkat hamna i sent 1800-tal. Vi tar oss ur slädarna och blåser nästan bort på väg till kåtan, där lunch serveras och en levande eld brinner. Kuskar och hjälpkuskar turas om att hålla hästarna och att äta lunch och dricka kaffe.

Nu är det dags för sista etappen. Efter information om att vindstyrkan ökar bestämmer man att vi ska ta landsvägen sista biten till Norge. Men väl uppe på vägen inser vi att 1 mil på asfalt/grus varken blir bra för hästar eller slädar. Vi vänder tillbaka och tar skoterleden över sjön och på fjället. Som ren magi blåser det nu knappt alls. Detta är kanske en av de vackraste bitarna, över en isblå sjö med fjällen och solnedgången som fond, och över fjället kantat av små taniga fjällbjörkar som i skymningen avtecknar sig kolsvarta mot det vita. Lyktorna tänds igen. Bjällrorna och den vaggande släden är sövande och det är svårt att hålla sig vaken. När vi passerar gränsen till Norge står det ett gäng glada norrmän som viftar med en stor norsk flagga och hälsar oss välkomna. Snart är i Vauldalen, där det snart ska bli festmiddag och musik på värdshuset med det härliga och glada forbondegänget. Vi tar oss ur slädarna, trötta men lyckliga. Den här dagen glömmer vi aldrig.

Anna & Sigge

Vauldalen-Billehaugen avklarad, fantastiskt före och väder. Härligt att få köra häst i denna fjällmiljö! Vi låter bilderna tala för sig själva! Imorgon har vi vår sista dag in till Röros, just nu känns det mest sorgligt att resan snart är över. Men självklart väldigt roligt att nå fram till marknaden och att få ge hästarna en välbehövlig vila!

vid pennan Julia

Invigning Röros

Idag var forans sista dag, i ottan spändes hästarna för slädarna i Billehaugen för att köra sista etappen på norsk mark in till Röros. Spåren var nästintill perfekta, lite stigsökande och snöplumsande fick vi erfara men till 

största del var spåren sagolika och hästarna trampade obrydda på och stämningen var på topp. 

Likt resan 2020 blev vi bjudna på glögg som värmde gott hos en familj vid gården före sista sjön, där steg solen upp och det blev ett minnesvärt ögonblick. Hästarna har funnit sin plats i ledet nu och är förnöjda med både arbetet i selen eller när de vilar vid rasterna.

Idag invigdes 168:onde marknaden i Röros historia. Vår finaste och mest erfarne häst Kohl fick gå i täten för de 83 ekipage som kördes in i Röros. Kohl är veteran i årets fora, det är tionde gången han tar sig fram på denna strapats. Kohl är uppfödd, ägd och körd av kusken Lennart Östberg som i sin tur också ör en veteran nu när han kör sin 20:onde fora. Vi gratulerar detta genuina ekipage till sin formidabla insats i foran!

Som historik kan vi berätta att året 1895 var det 1500 ekipage som kom till Röros för utbyte av förnödenheter, då förstår man hur viktig marknadshandeln var förr. 

Det här var den 40:onde resan för Föreningen Forbonden i Klövsjö sedan de startade med att återuppta denna tradition 1981. 

De övriga 8 körlag är förutom Dalarna Femund norska och körs på vägar genom Norge. 

Nu avslutas vår fina hästresa till fjälls med en gemensam kuskmiddag med alla körlag, därefter ses vi på marknaden där Klövsjö håller till i Rasmusgården!

Det är med ett stort tack till vår eminenta tross, utan er ingen fora

TACK Janne, Kerstin, Ullis & Lisa 

Och naturligtvis stort tack till forans mästerkock Anna Einebrant -du förgyller forbondens tillvaro

/✏️Eleonor

 

Kommunstyrelsen i Röros har idag beslutat att Martnan 2022 är inställd.
Vi hoppas på marknad och forbonderesa igen nästa år, i februari 2023.

Styrelsen

klicka på länken nedan till Rörosmarknads hemsida för mer information

https://rorosmartnan.no/rorosmartnan-2022-pressemelding/

Information från Rørosmartnans hemsida

 

Foto 2167 finns inte

(To-som-spiller-torader.-Foto-Bjørg-Moen)

Rørosmartnan 16. – 20. februar 2021 må dessverre utgå, og den 168. Rørosmartnan blir utsatt til 2022.

Det närmar sig den årliga forbonderesan mellan Klövsjö och Röros ! Här nedan kan du se var vi kommer att befinna oss under färden. Kom gärna och hälsa på oss där vi rastar ! Färdplan Rørosresan 2020 Onsdag 12/2 08.00 Start från Klövsjö 11.00 Fjällgården 16.00 Vemdalens Hembygdsgård Om några bybor vill komma och äta och umgås med oss så finns möjlighet att köpa middag som Yhlvas kök har lagat, om man bara vill komma och dricka kaffe så är det också ok, välkomna ca kl 19 på Lövåsgården i Vemdalen. Torsdag 13/2 06.30 Start från Vemdalen 09.00 Trosavik Cafe´ 12.00 Hede Hembygdsgård 18.00 Långå Om några bybor vill komma och fika och umgås med oss så är ni välkomna ca kl 20 till ”Bana” i Långå. Fredag 14/2 06.30 Start Långå Resan går på norra sidan sjön Lossen 17.00 Ljusnedal vid Kyrkan Lördag 15/2 Ljusnedal Vilodag Söndag 16/2 06.30 Start Ljusnedal 08.00 Funäsdalen med morgonandakt på Risnäset 13.45 Skilodge Tänndalen 17.00 Vauldalen Fjellhotell Måndag 17/2 08.00 Start Vauldalen Fjellhotell 10.00 Brekken vid Kyrkan och Forbondestatyn 16.30 Billehaugen (Røros ved) Tisdag 18/2 07.00 Start Billehaugen 12.00 Røros, Malmplassen Alla tider utom tider för start på morgonen och inkörning i Røros är cirkatider. Med reservation för eventuella ändringar. Vi ber alla trafikanter som möter foran att ta det lugnt i trafiken !

I dag påbörjades den 39:e forbonderesan från Klövsjö till Röros Marknad. 11 ekipage med slädar hade en härlig första dag med fantastiskt väder och gott före. Den sista tidens milda väder hade skapat en del oro att föret skulle vara besvärligt men natten bjöd på efterlängtade minusgrader och spåren var perfekta. Hästarna som var 7 kallblodstravare, tre bruksnordsvenskar och en ardenner skrittade på med god framåtanda och klockorna klingade magiskt genom skog och fjäll. Foran hade många pauser med gott fika och hästarna fick mumsa på hötapp. Tre mil avverkades av denna totalt 22 mil långa resa. Vi ser fram emot dagsetapp 2 som startar i ottan. Skrivet av en premiär-hjälpkusk Eleonor Madsen

---

Det är en otrolig upplevelse att få följa med på denna resa där man känner historien ända in i märgen. Hur frös inte forbonderna förr har jag tänkt på hela dagen. Våra pälsar och ullkläder värmer gott och de vackra fälltäckena som ligger i slädarna skyddar mot vind och köld men det var ändå skönt att kunna ha små värmepåsar i handsken på morgonen då det var runt 17 minusgrader. Resten av dagen hade vi ett fantastiskt väder med sol som värmde och det gjorde även välkomnandet i byarna som vi passerade. Många fina människor har förberett mat och dryck till forbönderna. Och alla blir så glada när hästarna kommer. Många filmar oss för att kunna visa sina äldre släktingar som i sin tur haft en släkting som kört fora på den gamla goda tiden runt sekelskiftet, den tiden som vi strävar efter att återberätta. Dagens etapp var resans längsta på fem mil. En särskilt fin sträcka gick längs med Ljusnan.  Hästarna imponerar, inte bara med styrka och framåtanda, utan deras fantastiska lynne gör det möjligt att köra in i byar, genom gator och torg och till och med över ett kraftverk. Trots de många milen var hästarna pigga ända fram till Långå som blir nattens sovplats. Det är mörkt när vi kommer fram och även mörkt imorgon när vi åker, så hur byn ser ut förblir ett mysterium!

Idag har vi kört från Långå till Ljusnedal, en tur på nästan fem mil. Hästarna  måste vara ordentligt vältränade inför en sådan här forbonderesa. Som förberedelse har de under de senaste månaderna tränats många mil, med varierande belastning och på olika underlag. Slädarna kan  ju väga runt 600 kg med packning, kusk, hjälpkusk och gäståkare så det gäller att vara väl förberedd. Man behöver också kunna fickparkera med släde. Alla är mycket välorganiserade på de många raster som görs

Det är fascinerande att se hur elva långa ekipage på liten plats kurar ihop sig! Man tar loss hästen från släden, vänder den om så skaklarna bildar en liten spilta. Där får de hö och vatten. Hjälpkusken eller kusken håller hela tiden i hästen. Hästarna lär sig snabbt rutinen och är trygga med den.

Rasterna är viktiga för att hästar och folk ska få vila.

Många timmar i släden blir det och förutom den härliga naturupplevelsen får man tid att begrunda en hel del eller så kan man träna på sångtexter inför festligheterna som blir ikväll på ungdomslokalen i Ljusnedal. Det blir levande musik och trerätters middag. 

Inkörningen till Ljusnedal var riktigt fin med Funäsberget i horisonten. Det har varit en mycket fin dag, lite kallt men mycket sol! Nu får hästarna pusta ut i olika stallar runt om i byn och imorgon är det en välförtjänt vilodag! 

/Eleonor

Idag startade vi från Ljusnedal kl 6.30 med sikte på Vauldalen, en tur på ungefär tre mil. Ett tolfte ekipage anslöt här till foran samt några nya gäster. Vädergudarna var inte riktigt med oss, dagen startade med snöblandat regn som höll i sig en bit fram på förmiddagen. Efter en mindres sträcka kom vi fram till den sedvanliga andakten på Risnäset där vi fick höra guds ord av fjällprästen Bo Lundmark. Därefter bar det av uppåt en rejäl stigning och då lättade vädret och blev halvklart. Vi körde över Tänndalssjön till Hamra ski lodge där nutid mötte dåtid. Barn på sportlov i skidkläder och slalompjäxor kom för att klappa hästarna och ställa frågor. Särskilt undrade de vad vår stora & fina ardenner Arvid var för ras. I bakgrunden hade vi slalombackarna där det åktes skidor för fullt. Så körde vi vidare mot sjön Malmagen och vi hade en fin tur över sjön men sen upp på land stötte vi på patrull. Spåren försvann i enorma snömängder och hästarna i täten gick igenom och kunde inte längre komma fram. Beslut togs att vända och köra tillbaka till Fjällnäs och köra på vägen fram till Vauldalen. Alla hästar spändes loss och vi vände slädarna för hand. Så vi gjorde Malmagen tur & retur och det hann bli mörkt innan vi kom upp på vägen i Fjällnäs. Under resten av turen var det rejält blåsigt och mörkt. Vi hade följebilar, reflexer, lyktor och pannlampor. Vi passerade gränsen till Norge och

kom fram Vauldalen något senare än beräknat, idag var vi ute i 14 timmar och turen blev hela fem mil. Hästarna verkade trots den extra sträckan vara pigga och travade på längs vägen. 

Alla människor var mycket rödblommiga och trötta när det var dags för traditionsenlig middag med römmegröt och lax. Lite dans i folkdräkt men så blev det dags för efterlängtad sömn. Många blöta pälsar, vantar och skor hänger runt oss i vår sovsal. Imorgon blir det sovmorgon, frukost kl 7!

Hästarna hade haft lite fuffens för sig i stallet under natten så morgonen började med snickring av spiltor! Alla hästarna var helt obrydda om oredan de orsakat och färden kunde avgå som planerat från Vauldalen kl 8. Denna morgon hade det hunnit bli ljust, det var blåsigt och snö yrde!  En härlig dag i släden att se fram emot!

Första stoppet idag var i Brekken där skolbarn och bybor väntade på oss. En årlig minnesceremoni genomfördes vid forbondestatyn och barnen sjöng traditionella sånger. Barnen fick åka häst och släde en liten runda innan vi fikade. Resten av dagen tillbringades i fjällvärld bland leopardprickiga småbjörkar. Vi hade en hel del härlig sol som värmde och ingen frös på hela dan. Spåren var mestadels riktigt bra och ingen häst fastnade idag. Däremot hade vi tre släd-tipp idag, vilket kan hända när underlaget är ojämnt. Om man tippar med sin släde så måste man bjuda på tårta vid föreningens årsmöte i maj så det ser vi fram emot! 

Vi har under två dagar haft följe av fotograf AnnaReet Gillblad som har följt forans spelman Anders Hall, som är professionell musiker från Järvsö. Anders är under årets resa hjälpkusk till färdledare Lasse Styf. 

Nu börjar resan närma sig sin slutdestination och många forbönder pratar om att det är tråkigt att det är slut, man vill fortsätta köra. Kanske det blir så i framtiden att man väljer att köra släde även tillbaks till Klövsjö när Röros marknad är slut! Hästarna tycks iallafall inte vara nämnvärt trötta efter denna fjällresa så det är kanske bara den moderna tidsbristen som är ett hinder för en returresa. 

Inatt övernattar hästarna på Billehaugen och imorgon gäller det – invigning på Röros marknad kl 12!

/Eleonor

Dag 7

Invigning Röros marknad – sista dagen

Vi startade från Billehaugen för att köra till  en sjö i närheten av Röros. Himlen var alldeles rosa och snön gnistrade sådär sagolikt. Vid en gård blev vi överraskade av en familj i vackra folkdräkter som bjöd på glögg och dram. Så fint och uppskattat, det är så många människor som bidrar till att göra den här resan så unik och fantastisk. 

Framme vid sjön stannar vi för att invänta alla andra körlag. Kaffe kokas över öppen eld, Anders spelar fiol, hästarna tuggar hö och byteshandeln av godsaker och upphittade föremål är flitig mellan slädarna. När Tydals körlag anländer körandes på trugor, snöskor för häst, kändes det som att vi på riktigt rest bakåt i tiden till 1800-talet. En av de bästa stunderna på hela resan som är svårt att beskriva med ord, det måste upplevas. 

Så kör vi i samlad trupp in och inviger den 167:e marknaden i Röros. Åtta körlag med totalt 90 ekipage kör i procession genom en gata på Malmplatsen och vinkar till den välkomnande publiken. En mäktig syn! 

Samlingen av alla 90 hästar och slädar bakom slagghögarna är också storslaget! Publiken kommer för att titta närmare på hästarna och slädarna och ställa frågor om alla resestrapatser. 

Nu ska hästarna tas om hand och marknadsbestyr i Rasmusgården tar vid! Årets tema på Rasmusgården kommer att vara lin.

På kvällen går vi så uppklädda i folkdräkter på kuskmiddag med alla åtta körlag och gäster. Traditionell middag serveras och bildspel visas på storbildsskärmar från alla körlags resdagar. Dalarna Femund spelmanslag spelar fin musik och stämningen är god men man känner sig också trött efter alla upplevelser och intryck. Resan är nu över. 

Hästen är mitt liv – sjöng en speleman på kuskmiddagen, det får sammanfatta denna obeskrivligt mäktiga resa. 

Tack alla hästarna & kuskar i Klövsjö körlag

Kallblodstravare:

Bältra Lomen/Pecka Persson

Storm Junior/Helen Forsgren

Troll WE/Esbjörn Westlund

Yckelsbograbben/Jostein Edberg Moan

Styfs Henrik/ Lasse Styf

Vallmo/ Tomas Rhipa

Fjåsen/ Ann Eriksson

Tobias/ Magnús Magnússon

Ardenner:

Arvid/Kjell Sjöström

Nordsvensk brukshäst:

Siljar/Christina Hansson

Primula/Patrik Hellström

Kohl/Lennart Östberg

Och allra störst tack till vår Tross – utan er insats och omhändertagande hade denna resa inte varit möjlig. 

Janne Wallén, Kerstin Persson, Ulrika Dalkarls och Åsa Sköld.

På återseende/Eleonor

Nu presenterar vi ekipagen som är uttagna att delta vid 2019 års resa till Rörosmartnan ! Nytt för i år är att hästen får en egen plats i deltagarlistan. HÄST                           ÅLDER                            RAS                                                   KUSK Arn,                            5 år                             Nordsvensk brukshäst, 2;a resan       Jan Fack Bjelleguten              11 år                             Kallblodstravare, 4;e resan                  Patrik Hellström Brynässa a.c            6 år                              Kallblodstravare, 1;a resan                   Åsa Sköld Bältra Lomen         12 år                             Kallblodstravare 1;a resan                   Cecilia Westlund Fjåsen                       8 år                             Kallblodstravare  2;a resan                  Ann Eriksson Khol                         13 år                             Nordsvensk brukshäst 8;e resan        Lennart Östberg Storm Junior (NO)12 år                            Kallblodstravare, 4;e resan                  Helen Forsgren Styfs Henrik            9 år                             Kallblodstravare, 4;e resan                   Lasse Styf Topias                     10 år                             Kallblodstravare, 1;a resan                   Magnus Magnusson Troll W.E                18 år                            Kallblodstravare, 16;e resan                 Esbjörn Westlund Yckelsbograbben  18 år                             Kallblodstravare, 7;e resan                  Jostein Edberg Moan Yllving                     16 år                             Nordsvensk brukshäst, 1;a resan        Pecka Persson   HJÄLPKUSKAR Dalkarls Ulrika Domeij Degen Holger Edberg Moan Carin Eklund Robert Eriksson Mikael Gauffin Göran Hansson Christina Hedström Lena Järveryd-Styf Marta Kaspergård Marika Persson Anette Rihpa Thomas Sandström Anette Ström Evald Jon Zetterström Östberg Laila            

Ännu en resa är nu nära – vi presenterar här årets reseberättare, Tina Hansson. Tina bor i Järbo, Gästrikland med sambon Robert, 5 hästar och 3 barn. Hästarna både rider o ch kör hon. Till vardags arbetar de båda hemma på gården med alla de djur som finns där, till exempel de 30 mjölkkorna. 2018 deltog Tina för första gången på föreningens forbondefärd till Röros tillsammans med sin sambo – och hon blev snabbt fast i forbondelivet! Därför är vi väldigt glada att hon i år vill skriva vår reseberättelse för alla er som läser den.  – Vi vet sedan tidigare att ni är många som följer resan via den årliga reseberättelsen! Tina säger inför resan i år och inför sitt skrivande; – ”Förra året visste jag inte alls vad som väntade, jag hade inte läst på heller utan jag åkte till Klövsjö i princip ovetande om vad som väntade. Nu vet jag lite mer och det är med förväntan jag ser fram emot att få göra resan igen, det var en otrolig upplevelse! Jag ska försöka att återge så långt det är möjligt vad som händer och sker” – Vi hälsar Tina välkommen till årets resa och ser fram emot att få läsa om hennes upplevelser och eskapader! (Reseberättelse publiceras då tillfälle ges under resan)

Dagen går mot kväll och förberedelserna inför avfärden imorgonbitti är i det närmaste klara – hästar är tränade, seldon inkörda och kontrollerade, mat inköpt, tilllagad och packad – och färdvägen är planerad och preparerad. Var och en har gjort sina förberedelser och packat för att kunna lämna hemmet upp till fjorton dagar. Jag, och min sambo Robert som också är med på resan, har rest ifrån våra trettio mjölkkor, fem hästar, tre katter, femton höns samt tre små grabbar. – Det är mycket som behöver ordnas hemma inför resan för att den ska gå att genomföra! Jag tror att jag vågar säga att vi alla är tacksamma för alla som ställer upp hemma och tar hand om allt så att vi får vara med om denna väldigt speciella resa. Tack ! Vi hade tänkt att resa till Pålle torpet redan igår, men det blev sen natt ! Tisdagen är samlingsdagen på torpet och under hela dagen idag har deltagare anlänt, endel helt nya ansikten – andra mer bekanta. Det är helt otroligt att de som förra året var helt okända människor i år känns som en familj !

Avresedag! Årets resa började idag. Klockan 08.00 ringer kyrkklockan, den förmodligen enda trampade klockan i Sverige. Vi ger oss iväg i den långa rad som kännetecknar forbönderna. För att klara den utmaningen har vissa av oss varit vakna sedan kl 03.30. Hästar och folk har utfodrats, klätts på med för var art lämplig utrustning, all mat och packning lagts i slädarna och trossen – och slutligen spändes hästarna för slädarna. Ivriga! Spända och pigga inför dagens etapp på ca 30 kilometer. Dagen började med blåst, som ökade och minskade i styrka, allt mellan en stunds helt vindstilla till 20 m/s i vindbyarna efter vädrets humör. Några snöflingor fylldes på och stundtals fick vi se solen. Dagens stopp-plats för mat var Fjällgården där vi bjöds på färdiga smörgåsar och dryck, någon timmes färd senare åt vi lunch i form av soppa uppe på Vemdalsskalet. Den första etappen var tuff för hästarna, det var ca en-två dm snö att trampa och flera uppförsbackar, en där alla utom kuskarna fick annan transport upp för att spara hästarna så mycket som möjligt. Trots det blev en av hästarna väl trött och tog en paus, han fick hjälp med släden och Lennart tog sig en liten ridtur till närmaste stall där hästen fick mumsa havre i en vrå och sova lite sött (som lilla hästen Plopp i barnvisan) så han är pigg igen imorgon. Vad vi ska göra för att få bort Lennarts träningsvärk i sådana muskler han inte visste att han hade, det mottager vi tacksamt tips på! Han går ikväll som Zeb Mc. Nu ska jag äta middag! Sen har vi utlovat en stunds dansträning för vi har hört talas om att det är flera som vill lära sig dansa Rörospols tills vi kommer till marknaden, och det råkar jag och Robert redan kunna J

Sträckan vi totalt ska köra mellan Pålletorpet i Klövsjö och Marknadsplatsen i Röros är en sträcka på ca 20 mil, 200 km 200000 m… Vi kör aktivt 6 dagar vilket innebär att vissa dagar har vi upp till fem mil att frakta oss och våra varor och resenärer. Idag är den längsta sträckan vi kör, mellan Vemdalen och Långå är det ca fem mil. Det tar mellan 10-12 timmar, beroende på väder, vind och föret för hästar och slädar, samt hur många och långa pauser vi tar/måste ta för allas välbefinnande. Därav ställde vi vår väckarklocka på 04.45 för att hinna äta frukost och plocka ihop alla tillhörigheter, sköta hästarna, sela och spänna för dem för att vara klara för avfärd kl 06.30. Vi har en bestämd tid per dag, det är avfärdstiden på morgonen och det är viktigt för att annars blir det lätt att det hasar iväg och blir sent att hinna dagens planerade etapp. Vädret under dagen var något växlande, först sol och sen kom det en liten regnskur lagom över eftermiddagskaffet. Helt underbart var i alla fall att hästen som antytt en svag hälta dagen innan inte visade några tecken på detta nu. Vi kollade honom noga men kunde inte se ens det minsta tecken på hälta längre. Trots det fick han avlastning med en släde utan extra last eller passagerare. Vi kom iväg med tända lyktor från stallarna där vi tacknämligt fått stallplatser och vila för alla hästar. Kanske trollmor var runt och sjöng för dem och band fast dem i svansarna, oajajajajbuff? Första paus var på Hedlanda flygpats och där serverades vi värmande glögg och pepparkakor. Färden styrdes vidare och vi stannade där en tidigare forbonde bott för att hålla en tyst minut. Många stilla tårar syntes bland hans vänner och sorgesamma fortsatte vi mot Trosavik. Där bjöds tillträde till toaletter, smörgåsar med valfritt pålägg – gubbröra eller rödbetssallad med köttbullar och kaffe/the. Fantastiskt plats med fantastiska smörgåsar! Just det där med toa är en sån där extra uppskattad plats, i synnerhet för oss damer med extra-allt under kjolen mot köld. Vissa, däribland jag,tog tillfället i akt att shoppa lite hemslöjd och presenter i butiksdelen av cafeét. Jag hittade ursnygga handledsvärmare och nya ullsulor, en liten fjällko i keramik till fästmannen på alla hjärtans dag, lite smått och gott i form av en smörkniv och ett sött kaffemått till mor och far samt en potatissticka med en röd häst på och en scarfhållare, ”halsduks-grej” i horn till mig – bara för att jag hade julklappspengar kvar med mig. Åter i släden styrde vi mot Hede och efter någon timme anlände vi Hembygdsgården där mängder av folk väntade. I det nya naturum som byggts bredvid hembygdsgården går det att se forböndernas kultur via den utställning som invigdes dagen till ära! Personligen tyckte jag det var en enormt fin och välgjord utställning, men en aning läskigt att se oss forbönder som ett museiföremål… Jag smet ut och hoppades att arrangörerna inte skulle komma efter mig och fånga in mig som ett förrymt utställningsexemplar! Inne på hembygdsgården bjöds vi på ärtsoppa och varm punsch med tunnbröd och kaka till, såå gott och värmande. Även om det inte var särskilt kallt så blev man lite avsvalkad i släden ändå. Hästarna veterinärbesiktades, både för att kolla allmän kondition men också för att de inom några dagar ska ut ur EU och in i Norge, alla måste ha sina hästpass och vaccinationsintyg med sig, annars blir det till att stanna vid gränsen på söndag och det vore ju för snopet. Eftermiddagens tur gick på en skoterled längsefter Ljusnan och vi skrämde till hästarnas förskräckelse upp en intet ont anande svan som låg i vattnet och guppade. Vid Halvfari kraftstation korsade vi Ljusnan för att på skogsvägar fortsätta vår färd mot Långå och bylokalen där vi skulle inkvartera oss över natten. Vägen var bra och vacker, solen gick ner bakom Långåberget.  Vi tände våra lyktor på slädarna igen och Långå-borna välkomnade oss med maschaller och kolbullar, helt magiskt att åter nå en by för nattvila. Hästar och folk fick sitt, vi underhölls av Jämmerdalens spelmän som bjöd på medryckande och upplivande dans och sångvänlig musik framåt nattkröken, något vi uppskattade mycket och dansade till så mycket vi fick plats med bland alla bord och madrasser. Jag var visst trött för jag somnade nästan bums jag satt i öronpropparna, något jag lärde mig att uppskatta under förra året som var min första upplevelse av ”flatsänga kring vägga”. Robert har hittills kört utan öronproppar men har enligt egen utsago haft lite svårt att sova..

Åter upp och väcka tuppen kvart i fem, frukost och avfärd lika som igår kl 06.30. Idag kör vi ca 4 mil till Ljusnedal, återigen en av de längre sträckorna och vi kommer ikväll att vara ungefär halvvägs framme till Röros. Dagen började med återfruset före och jag rotade fram mina broddar för att undvika arm- och benbrott eller något ännu värre. Hästarna var i gott mod och hade brått att komma iväg när de spänts för mellan skaklarna. Iväg från stallarna för att hämta upp passagerarna från nattvilan och styrde kosan mot Saxvall där vi drack vårt morgonkaffe/the med önskat tillbehör. Du som läsare har nog lagt märke till att våra dagar delas upp i etapper efter de på förhand planerade rastplatserna. Detta eftersom vi utöver dessa stopp rör oss konstant framåt (i princip, om inget krånglar).  Vi varvar det mellan att sitta stilla och tysta och bara njuta av ljudet från hästar, klockor och slädar, allvarliga samtal om livet till att skratta och skoja och gå jämte släden för att spara hästen och få röra lite på påkarna själv. – Mycket effektivt sätt att bli varm på kan jag lova! Om du någonsin tycker att det är snigelfart med 7-8-9 km/tim, prova då att gå i den hastigheten i snöföre med storkjol och du kommer garanterat att tycka 5 km/tim räcker mycket gott och väl. Lunchen åt vi vid Lossendammen, där fanns också rinnande vatten att bjuda hästarna som fick sitt middagshö under ullfiltarna .Färden fortsatte uppför backen förbi ett renslakteri och vidare mot eftermiddagskaffet som vi kokade över öppen eld vid en vacker rastplats med utsikt över sjön. Även där fanns rinnande vatten, dock i en liten bäck utan slang. Jag plurrade såklart lite lagom så jag blev blöt om foten när jag skulle fylla hinkar åt hästarna Lomen och Kohl. Vi körde vidare och i skymmningen kom vi till Ljusnedal där vi välkomnades av ringande kyrkklockor och folk som kom och hälsade oss vidare lycka på resten av färden. Hästar och folk stallades in och utfodrades, för folkets del bjöds på trerätters middag bestående av  saffranssemlor med rensteksröra och västerbottenostkräm till förrätt, smördegsinbakad fläskfile med pepparsås och klyftpotatis och en chokladbakelse med grädde och blåbär på toppen till efterrätt. Det ni! Jon och Erika underhöll med blandad musikkompott, ooootroligt duktiga musiker ! Allsång i skratt och allvar, flera önskelåtar framfördes, däribland mycket uppskrattade (ja, det var visst någon som inte hört den förut där) visan om Bröderna Byströms Begravningsbyrå. Jon gruvade sig visst för han sparade den till nästan sist, han var visst lite orolig för att vricka tungan där..! Under kvällen sjöng vi ”Ja må du leva” minst tre gånger, vi hade så många jubilarer att fira. Vår egen forbondepräst, Bo, bjöd på en liten historia om när han för första och enda gången fått en gädda på kroken – en bamsing på 9,6 kg ! Gubbarna på verkstan i byn hade lovat äta en fisk rå om han fick någon! Men en dam i byn, tillika Bo´s svärmor, har blivit helt lyrisk och tillagat gäddan till pepparrotsgädda och den räckte till hela byn 😉 –  Jag tänkte på Bo´s yrkesroll och likheten med att liksom Jesus utfodra ett helt folk med två fiskar och ett bröd. Det kunde väl inte ha varit någon konst om också Jesus var en sån storfiskare som Bo!? Bo avslutade med att utlova att vi ska ses på söndag i Funäsdalen och uppmanade oss att läsa på de senaste tio årens husförhör, för på torsdag kommer han till Rasmusgården och håller ett repetitionsförhör..

Vilodag i Ljusnedal, ingen frukost är framdukad ens klockan 06.30 då jag och Robert smyger oss iväg för att fara hem och fira vår son som fyller 10 år. En överraskningsresa eftersom han klagat över orättvisan i att vi är bortresta just när han fyller år men hemma när hans bröder fyller år- han blev rätt förvånad kan vi säga, och det var väldigt roligt. Övriga hade en dag i Ljusnedal och/eller i Funäsdalen, bl a på Nya Jonsson´s Cafe´ som uppmärksammade att foran ska gå genom byn imorgon söndag. De hade bjudit in oss för att  berätta för deras gäster om foran, dricka en kopp kaffe – och förstås smaka den nya ”forbondebakelsen” ! Lördagskvällen innebar trevlig samvaro i goda vänners lag för alla i körlaget. Själva återvände vi från besöket hemmavid framåt läggdags,och  imorgon ska vi upp och väcka tuppen igen. Då gäller avfärd kl.06.30 mot riksgränsen och Vauldalen.

Med pirr i magen och stor förväntan anlände jag till Klövsjö för att den 12 februari få påbörja resan till Röros marknad tillsammans med forbönderna. Mina upplevelser har långt överskridit mina förväntningar. Efter sådana fantastiska dagar uppför backar, nerför backar, genom skogar, över sjöar och fjällandskap är vi nu snart framme vid resans mål, kronan på verket, Röros marknad. Så ännu en stor upplevelse väntar imorgon då vi når målet. Att göra denna resa som gäst tillsammans med detta kunniga, trygga hästfolk och så fina, ivriga och duktiga hästar är något jag varmt vill rekommendera! Jag har gjort många nya bekantskaper med de andra gäståkarna och alla kuskar, hjälpkuskar och tross. Jag har blivit så väl omhändertagen, varmt tack för denna oförglömliga resa! Madeleine Lindqvist, Storå

Idag var jag med i trossen på förmiddagen, som ”trainee”. Det innebär att man är uppe först av alla och kokar kaffe och ser till att alla får frukost. Eftersom vi hade tid på lördagskvällen för förberedelser så var det mesta klart att ställa fram. Trossen fungerar också som taxi för alla kuskar och hjälpkuskar så jag skjutsade de som skulle sela och stöka i stallet. Foran kom och hämtade upp gästerna i planerad tid och gav sig iväg ut över Funässjön till Risnäset och morgonandakten där. Bo höll en vacker predikan samt minnesord för de medlemmar som lämnat jordelivet under året och önskade oss vidare lycka på färden innan det serverades kaffe och macka. Trossen for tillbaka till boendet och plockade undan det sista. Dagens lunch i form av köttsoppa med klimp puttrade på spisen för att vara varm och färdig att servera framåt tvåtiden.  Planeringen av dagen fortsatte,  bl a med att tanka bilar, köra ut vattendunkar till hästarna och köra upp bilar till Vauldalen. Det var uppskattat med lunch, soppan hade en strykande åtgång. Efter lunch så hoppade jag över i en släde. Vi körde till Vauldalens fjellhotell där vi blev mycket varmt mottagna med tal och traditionsenlig mat, römmegröt och fisk till förrätt och fruktsoppa till efterrätt. Goda norska spelmän förgyllde middagen med dansanta toner, några spontandansade en stund innan det var dags att gå till sängs. Alla var trötta efter en lång dag.

Vi startade som planerat kl 08.00 och styrde kosan mot Brekken där vi fick höra skolbarnen sjunga. Vi lade traditionsenligt ner en krans vid forbondestatyn. Färden fortsatte och när vi kom ut på sjöisen tog jag mina skidor som jag släpat med på lasset och provade att skida jämte hästarna som jag hört att det var vanligt att de gjorde förr. – Det enda jag kan säga om den saken, respekt! För det var verkligen ingen Vasaloppsåkning, utan spår och med vickiga skidor blev jag snabbt på efterkälken och snart hörde jag inte ens foran. Jag hade dock ett säkert spår av foran att följa, och jag visste att vi hade gulash-soppa på gång vid nästa stopp, så jag tog det ganska lugnt och kom underfund med skidornas egenheter så sakterliga. Efter lunchen körde vi sista vackra sträckan över Langensjön innan vi i skymningen nådde dagens etappmål vid Billehaugen. Vi stallade in hästarna och fick skjuts av bussen till Vauldalens fjellhotell för middag och nattvila.

Tisdag är resans sista morgon, efter ”sista natten med gänget”. Lite vemodigt, men inte som förra året då jag var med första gången, nu vet jag ju att vid framkomst avslutar vi reselivet och börjar marknadslivet.  Hästarna tycktes ha sovit gott, vi åkte på morgonen till stallet med bussen. Några hade bott kvar där och de hade fodrat morgonhö och havre, selningen började och vi gjorde ”klart i kön” och gav oss av den sista etappen mot Röros marknad. Eftersom vi ska köra in vid en bestämd tidpunkt under invigningen så behövde vi inte stressa utan hade god marginal. Vi stannade därför för en helt ljuvlig kafferast i strålande solsken på sjön och där inväntade vi en av de norska fororna som skulle slå följe med oss fram till inkörningen. Alla bjöd runt av godsakerna i säckar och färdskrin, det var rökt lammfiol, torkat älgkött, choklad, olika sorters ostar som tillsammans blev ett mysigt knytkalas. Vid tio-tiden hade jag pratat med färdledaren om att åka en bit på skidorna igen, och kom fram till att om jag startade FÖRE foran så kunde de köra ikapp mig och jag kunde hoppa på och komma fram samtidigt, för att eliminera risken att bli på efterkälken igen. Sagt och gjort, jag fick en härlig skidtur i finvädret. Stannade och pratade lite med folk som väntade på foran ute på isen, tog några kort och kom så långt före foran att jag beslutade mig för att vända och ansluta mig istället för att åka ända fram till Malmplassen ensam. Vi var i så god tid att det hade blivit ytterligare en kaffepaus ute på den sista av de tre sjöarna. Det förklarade varför de aldrig kom ikapp mig – någon VM-åkare är jag ju knappast Framme i Röros körde vi i samlad tropp upp bakom planket och väntade där in vår tur att köra in på marknaden och upp till ”hästparkeringen” på Malmplassen. I år deltog 94 ekipage från 8 körlag, så det var bra fullt däruppe. Vissa hade kört sedan 6 februari, andra sedan i söndags.  – Men det spelar ingen roll, alla är lika viktiga för att bidra till marknaden med varor och deltagande. Hästarna selades av, vissa skulle direkt hem, några stannade i Röros till senare i veckan. Ingen av oss hade tiden att köra häst hela vägen tillbaka igen, men vem vet, kanske det blir något annat år? För folkets del installerade vi oss på vår nya sovplats, som inte skulle flyttas förrän vi for hem igen. Några åkte hem för att sköta jobbet hemma och andra stannade och höll Rasmusgården öppen för marknadsbesökare. Rasmusgården är ju som du säkert vet en gammal gård i Röros som föreningen förfogar över under marknaden och där serverar vi kaffe gratis till alla som kommer och vill ha det. Vi har försäljning av kolbullar och fina hantverk. I år fanns hantverk av skinn, lin och ull, skakelklockor m m. Vi hade även besök av ”Jämmerdalens Spelmän” som spelade mycket underhållande och medryckande musik. Robert och jag gräddade egentligen kolbullar ett pass, men eftersom de spelade en extra medryckande Rörospols så kunde jag inte motstå en spontan svängom. Tisdagkvällens kuskmiddag var flott, det bjöds på trerätters middag och underhållning, flera tal och god stämning samt inte minst, i alla fall för oss dansintresserade, härlig dansmusik ända fram till midnatt! Eftersom alla var rätt trötta efter resan och anspänningen det innebär att vara på resa så droppade folk av under kvällen. Några somnade redan vid talen, av ren utmattning och kontrasten mot långa dagar ute – att nu sitta stilla i ett varmt rum med ett trivsamt sorl runt sig. Lite knepigt är det ju också att hänga med i norska…! Allt gott från oss i Röros, vi har redan börjat se fram mot nästa års resa. Hur ska vi göra med det, och med det.. hmmm..? – Ja, vi hinner nog fundera ut något, väl mött nästa år igen!

Deltagarlistan för resan till Rörosmartnan 2018 är nu klar. Här presenterar vi i bokstavsordning kuskar, hjälpkuskar och tross. Placering och samordning sker innan avfärd. Kuskar Edberg-Moan Jostein                              Eriksson Ann Fack Jan Forsgren Helene Hellström Patrik Persson Pecka Sjöström Kjell Styf Lasse Westlund Cecilia Östberg Lennart Hjälpkuskar Edberg-Moan Carin Eklund Robert Eriksson Mikael Gauffin Göran Hansson Christina Järveryd-Styf Marta Norberg Anne-Lena (1/2 res Sandström Anette Sjöström Bernt Ström Evald-Jon Westlund Esbjörn Zetterström-Östberg Laila (1/2 resa) Tross Nordenberg Anna Kaspergård Marika Lindqwist Anna Persson Kerstin Sätterlund Jens-Olov Zetterström-Östberg Laila (1/2 resa) Ett antal inbokade gäster samt ungdomsåkare tillkommer, intresse strömmar in vartefter och vi kommer att utöka detta succesivt, därmed kan listan för dessa platser komma att förändras.

Nu är det precis en månad kvar till startdatum för årets forbondefärd till Röros marknad! Vi får rapporter om fina vägar med mycket snö. Det har också varit, och är, kallt i härjedalen och jämtland, något som bådar gott för fortsatt bra isar. Förberedelserna och planering är nu i detaljnivå och det flyter på fint. Goda kontakter utefter resvägen ger fin och tydlig respons, vilket vi är väldigt glada för. Många hör också av sig till oss med intresserade frågor för vår verksamhet, vilket vi uppskattar mycket. Vi kan även se att medlemsantalet ökat – du som är intresserad av föreningens verksamhet är välkommen även som stödmedlem. Om det kan du läsa mer här på sidan under ”Medlemskap”. Vi fortsätter att informera om förberdelser mm. Du kan också hitta oss på www.facebook.com/föreningenforbondenklövsjö

Här kan du ta del av vår färdplan, välkommen att hälsa på oss vid något av våra rastställen ! Färdplan Rørosresan 2018 Onsdag 14/2 Start 08.00 Klövsjö Fjällgården 11.00 Vemdalen 16.00 Torsdag 15/2 Start 06.30 Vemdalen Trosavik 09.00 Hede Hembygdsgård 12.00 Långå 18.00 Fredag 16/2 Start 06.30 Långå Resan går på norra sidan sjön Lossen Ljusnedal 17.00 Lördag 17/2 Ljusnedal Vilodag Söndag 18/2 Start 06.30 Ljusnedal Funäsdalen 08.00 med morgonandakt på Risnäset Skilodge Tänndalen 13.45 Vauldalen 17.00 Måndag 19/2 Start 08.00 Vauldalen Brekken 10.00. Billehaugen (Røros ved) 16.30 Tisdag 20/2 Start 07.00 Billehaugen Røros, Malmplassen 12.00 Alla tider utom starttider och inkörningstiden i Røros är cirkatider. Med reservation för eventuella ändringar.

Nu närmar sig starten av 2018 års forbonderesa till Röros marknad, ”Martnan”, med stormsteg. -Det är nu 1 vecka kvar innan avfärd från vårt Pålletorp i Klövsjö mot målet i Röros. Det är jag, Helén Forsgren, som ska skriva resedagbok under årets forbonderesa med häst & släde, en resa på ca 20 mil från starten i Klövsjö till Rörosmartnan. Jag deltar i resan för 3:e året tillsammans med min sambo Esbjörn & min kallblodstravare Storm Junior som är 12 år, en pigg och vaken häst, som verkar tycka det här är riktigt roligt. Jag åkte med på Forbonderesan 2006, de 2 sista dagarna, jag hade fått det i födelsedagspresent av mina svärföräldrar. Sedan tog det ytterligare 10 år innan det för min del blev deltagande fullt ut med egen häst & allt, en mycket speciell känsla. Många långa förberedelser är det inför resan om man ska köra med egen häst. Vi har kört hästarna 3-4 dagar per vecka sedan i början av november. Utöver det har det blivit 1-2 längre turer per vecka sedan i mitten av december för att hästarna ska få den kondition, styrka och kraft de behöver för att klara detta äventyr. Här i Hedeviken, Härjedalen, har vi haft turen att få köra på snö sedan i slutet av november. I år startar turen från Pålletorpet i Klövsjö onsdagen den 14/2 kl 08:00 till kyrklockornas och skakelklockornas klang. I resedagboken ska jag försöka få med andra deltagares berättelser om sina upplevelser också, små som stora inlägg – så att ni kan få ta del av en ännu större upplevelse av vår resa ! Följ oss på färden! Helén

Nu är det en dag kvar före avresa, igår efter jobbet var jag till Pålletorpet med slädarna och träffade då de som redan anlänt, både nya & gamla ansikten, så trevligt! Nu börjar det pirra i magen på riktigt, snart är vi på väg…… igen. De som är på plats har börjat förbereda olika saker, bl a har de gjort godisstrutar, packat saker som ska med till vår färdasgård på Rörosmartnan och slutrekognocerat körvägarna i närområdet. Det ser bra ut! I dag kommer resterande kuskar, hästar, hjälpkuskar, gäståkare & tross till vårt fina torp i Klövsjö, i morgon så ska det även transporteras bilar till Vauldalen inför framtida hemresor. Nu ska jag försöka färdigställa min & min hästs packning så vi är redo för färden. /Helén

Nu är starten av årets resa äntligen gjord, som vi har väntat på detta! Tidig utfodring av hästar & människor, 4 st hästar kom i transport i morse till Pålletorpet, övriga 6 fanns redan på plats sedan 1-2 dagar. En sista check gjordes i slädarna för att se att allt är på plats, hästarna selades medans spänningen steg inför avfärden kl 08:00 till kyrk- & skakelklockornas klang. Temperaturen var bara några enstaka minusgrader & lite blåst, vädret kändes helt ok. Många människor var på plats på Pålletorpet, både stora & små hade slutit upp längs starten på vår färdväg. Det blev dock en lite tung start för en del av våra hästar idag längs skoterleden. – På grund av den stora snömängden vi fått hittills så bar det inte så bra för de hästar som gick längre bak i ledet. Men när gruppen åter var samlad så körde vi längs landsvägen fram till Fjällgården där det blev välbehövlig rast och utfodring av både hästar & folk. Tack Hilding & Margaretha Zackrisson för att vi får stanna till hos er på vår färd! Sedan bar det i väg till Vemdalsskalet & till Karl XI´s väg. Uppe på ”Skalet” åt vi en jättegod soppa & smörgås innan vi körde ner mot Vemdalen. Mottagandet med ringande kyrkklockor var mäktigt och vi gick vidare mot hembygdsgården där vi bjöds på fika & pratade med många glada människor. Dagens etapp avslutades med att köra vidare till Lövåsgården för att lämna av våra gäståkare. Vi stallade in våra hästar i 2 privata stall i byn, därefter åt vi en jättegod middag som vår underbara tross har ordnat. Mad tanke på vår tidiga start i morgon torsdag, 06:30 så kryper vi nog till kojs tidigt. /Helén

Här får vi följa och ta del av Ebba´s upplevelser under dagen. Ebba är en av våra gäståkare som bestämt sig att äntligen följa med hela resan ! Dagen började tidigt med att ljuset tändes i sovsalen 04.30. Frukosten var redan framdukad, gott med en macka och kaffe ! Sedan plockade jag ihop mina pinaler, lade två av väskorna i släpet för det kolossala bagage-berget. Klockan närmade sig 06.30 då våra underbara hästar skulle komma och hämta upp oss. Rätt vad det var så hörde jag pinglorna på hästen jag skulle åka med idag. Patrik och ”Lill-Anna” (det finns flera ”Annor” här) – och hästen Bjelle är ivriga att komma iväg. Efter lite bestyr är vi alla på väg. Pinglorna klingar, allt är mörkt och stilla. Det är fortfarande som en dröm att jag är med på denna underbara tur med foran till Röros. Vi kommer efter starten så småningom till Trosavik och blir bjudna på väldigt goda mackor. Sedan bär det av till Hede hembygdsgård med mottagande i byn av kyrkklockorna, många många personer väntar. – Väldigt mäktigt ! Inne i en av stugorna serveras ärtsoppa med punsch. När veterinärbesiktningen var klar bar det snart av mot Långå. I det stora hela gick denna etapp väldigt bra. Det var på några ställen som det var mycket besvärligt men med duktiga och välttränade hästar och kunniga kuskar så löstes allt. I Långå by blir vi också hjärtligt välkomna med god mat och sång! Nu är kvällen sen efter en lång dag, det är dags att krypa till kojs. Det är fortfarande som en dröm att jag är med på denna underbara tur med foran till Röros.Jag vill med dessa ord tacka för att jag får uppleva denna tur. Kramar från en gäst. Ebba Karlsson

Vi var uppe i ottan igen! kl 04:30 var det dags för utfodring av hästar och kuskar. Avfärden gick från Långå kl 06:30, en fin morgon. Idag har turen gått mellan Långå och Ljusnedal, en sträcka på ca 5 mil bestående av en del vägkörning. Första stoppet gjordes vid Saxvall där det var fika & lite vila för hästarna innan färden fortsatte längs riksväg 84. När vi körde där fanns trossens följebilar med oss som varnade andra trafikanter, de låg både före och efter foran för att uppmärksamma att foran var på trafikerad väg. Det var bra före för hästar & slädar, och vi gjorde ytterligare ett kortare stopp vid Medskogsbygget så hästarna fick pusta en stund. Vid lunchtid var vi framme vid Rörån utefter Lossenvägen där vi blev bjudna på jättegoda hamburgare – vi har ju en helt suverän tross som bl a ordnar med mat/fika och en massa service till oss alla. Hästarna fick hö/vatten och en lång behövlig vila. Under eftermiddagen så fortsatte färden längs norra sidan av Lossen med – äntligen – en del sol, blå himmel och några grader minus, kan man ha det bättre ? Ungefär halvvägs kokade Pecka kaffe över öppen eld som alla bjöds på.En värmande brasa och en kopp kaffe smakade bra! Framme i Ljusnedal hade det samlats en hel del människor vid kyrkan. Vi stannade till en stund innan gästerna skjutsades till lokalen där vi nu ska stanna i 2 nätter. Hästarna stallades in för natten och när vi alla hade duschat och fixat till oss så blev vi bjudna på en 3 rätters middag och underhållning av Jon & Erica från Klövsjö, allt eftersom droppade en efter av & gjorde kväll.

Vilket väder vi haft denna dag – blå himmel & en strålande sol! Idag fanns det tid för lite sovmorgon för den som ville – och det var vi en del som ville 🙂 Från kl 10:00 fanns en brunch som smakade himmelskt. Trossens förtjänst såklart – de är otroliga. Dagen fördrevs på olika sätt, promenad med hästarna, genomgång av seldon, besök i Funäsdalen med shopping, fika mm. Ett gäng for till Røros och förberedde ordningen på Rasmusgården inför kommande martnashandel. Nya gäståkare anlände innan middagen, det blev en tidig kväll för alla då det är tidig start i morgon söndag . Då ska vi köra från Ljusnedal till Vauldalen, också det en ganska så lång dag. /Helén

En lite kall start på dagen, -15 grader och dimman låg tjock över Funäsdalssjön Väl framme på Risnäset i Fuäsdalen hölla Forbondeprästen Bo Lundmark morgonandakt och fick vi lite Guds ord med oss på den fortsätta vägen, sedan blev vi bjudna på kaffe/te och smörgåsar, jättegott! Färden fortsatte på skoterleden upp mot Hållan med kusk & hjälpkusk i slädarna, gäståkarna fick åka bil för att underlätta för hästarna i den branta stigningen. Därefter körde vi vidare till Hamra Ski Lodge där trossen hade ordnat med lunch. Det var mycket folk på plats, både skidande och andra som var intresserade av vår resa & föreningens verksamhet . I Fjällnäs så kom en kvinna ut med en stor påse morötter till alla hästarna. Det gillades skarpt. Sedan styrde vi ut på RV 84 mot Norska gränsen och Vauldalens Fjellhotell. Där hade Jorid med familj ordnat sovplats till oss alla och hästarna. Middagen intog vi tillsammans med hotellets gäster, en kulinarisk höjdpunkt bestående av kokt fisk & römmegröt med sötsuppe till efterrätt – en klassisk finmiddag i dessa trakter. /Helén

Idag fick vi alla en liten välbehövlig sovmorgon, starten gick från Vauldalen kl 08:00. Vi körde efter otroligt fina körvägar som Ola-Peder på Vauldalen fjellhotell ställt i ordning bland fjällbjörkarna. Vårt första stopp för dagen var skolan i Brekken där barnen sjöng fina gamla martnassånger för oss. Den traditionsenliga kransnedläggning vid forbondestatyn fick en otroligt stor publikskara. Därefter lastades skolbarnen i slädarna och de fick åka till samlingslokalen i byn där det bjöds på kaffe, våffla med jordgubbssylt & römme, hästarna fick vatten & hö. Färden fortsatte mellan fjällbjörkar & över sjöisar, med en härlig temperatur och bra före under kälkarna fram till nästa stopp vid ”Kojan” i Valset. Dags fr lunch ! Soppa & smörgås värmer bra. Vi påbörjar sista etappen för dagen mot Billehaugen där hästar och några hästskötare ska övernatta. Väl framme så sköts hästarna om ordentligt innan vi får åka med buss tillbaka mot Vauldalen där vi äter middag, innan sängen kallar. Några av oss som ska fodra och vattna hästar i kväll och i morgonbitti åker tillbaka till Billehaugen där vi ska sova. En dag med otroligt rolig hästkörning på jättebra körvägar som Ola-Peder ordnat för oss. Det tackar vi varmt för ! /Helén

I morse när väckarklockan ringde kl 05:00 så hade vi besök i stugan av vårt filmteam som följt oss under hela resan. – Också de har haft tidiga morgnar ! Alla hästar fick hö och vatten, det verkade som det har varit en lugn natt för dem oxå. Våra personliga saker packades ihop för sista gången under denna resa, en speciell dag då det är inkörning i Røros, men samtidigt vemodig då resan snart är över för denna gång…… Kuskar, hjälpkuskar & gäster anländer i buss från Vauldalen. Strax innan avfärd så fick jag ett fyrfaldigt leve från hela körgänget, då någon visste att jag fyllde år, det värmde i hjärtat. Vi hade lika fina körvägar denna dag som igår! Strax före Røros så stannade vi ute på isen & kokade kaffe. En mysig stund då alla går runt, pratar med varandra, skrattar, kramas och äter godsaker från färdskrinen. Vi kör vidare mot kolplanket, där vi 10 forbondeekipage från Klövsjö ställer oss först i väntan på inkörning. Därefter fylls det på med hästekipage i en låååång rad, vi är totalt 96 ekipage som ska kör in på Malmplassen idag, det är mäktigt! Anna, vår matmamma, går runt bland slädarna och bjuder oss på varm glögg, precis som hon brukar göra varje år. När invigningstalare börjar prata så stiger spänningen bland oss, nu är det strax tid för inkörning. I år är det Einar Westlund, kusk, och Alf Östberg, hjälpkusk, och hästen Troll WE som kör först in på Malmplassen och därefter ringlar foran lång. Einar och Alf är våra veteraner med mångårig kunskap och erfarenhet. När vi står på slagghögarna efteråt så känns det tomt! Samtidigt som många trevliga människor kommer fram och pratar med oss alla. Känslan man får är att detta är väldigt uppskattat av otroligt många, flera tusen personer, har väntat oss denna dag. Här bjuds vi på lapskojs och hästarna får hö och vatten. Här är det en del som avslutar sin resa för året så en hel det avsked tas, med löfte om återseende förhoppningsvis näst år. Ännu en gång har foran gått från Klövsjö i Sverige hela vägen till Röros marknad. Vi är tacksamma och stolta att få föra detta kulturarv vidare. /Helén

Forkörarresan till Röros Marknad 2018 är avslutad. Tisdag den 20;e februari ankom foran från Klövsjö som planerat Röros Marknad efter 1 veckas färd över isar, myrar och fjäll. De övriga 7 körlagen som strålat samman från olika delar av Sverige och Norge kom då in i ledet bakom oss, totalt 96 hästekipage på rad! I väntan på att få leda hela den långa foran och köra den sista biten in i staden och därmed inviga den 165:e marknaden började vi se denna resa´s slut närma sig. – Vi kan nu inte annat än att vara tacksamma och stolta för att vi får upprätthålla och fortsätta denna tradition som Klövsjö forbönder återupptog 1981 och som därefter fått så många efterföljande körlag. – Ett fantastiskt gäng med kuskar, hjälpkuskar, tross och gäståkare har tillsammans gjort och fått en oförglömlig upplevelse. Samarbete, hjälpsamhet och beslutsamhet har varit ledstjärnan. Vi har fått ett varmt mottagande vart vi än kommit och fantastiska människor utefter vår väg har öppnat sina stallar, husrum och bylokaler för oss. Kaffe har kokats, mat har lagats, bilar har stöttat upp vid behov, våra vägval har kontrollerats av yrkesfolk som haft olika uppdrag för vägunderhåll,för att inte störa vår färd (!) Leder har trampats, skoterguider har banat väg för oss i folksamlingar, Tv-teamet från Kanal 75 har följt oss och visat stor hänsyn för våra förutsättningar. Vi kan inte annat än att säga ett stort, varmt, uppriktigt TACK till alla er som varit så engagerade! Sällan har vi mött så otroligt många positiva människor. Kanal 75 kommer att i juletid visa resultatet från sitt arbete, då ska vi bänka oss framför TV;n och njuta och tänka tillbaka på en helt fantastisk resa !

Kuskar Gudrun Ahlzén, Ljusdal Gunnar Ahlzén, Färila Jostein Edberg Moan, Svenstavik Helén Forsgren, Hedeviken Lasse Forslund, Edsbyn Patrik Hellström, Vemdalen Magnus O Jonsson, Indal K G Löjdahl, Brunflo Steve Persson, Bollnäs Lasse Styf, Hudiksvall Alf Östberg, Hede Lennart Östberg, Matfors   Hjälpkuskar Leif Andersson, Tallåsen Monica Andersson, Røros Julia Eriksson, Vemdalen Yngve Eriksson, Älandsbro Peder Forsmark, Djurhamn Carin Edberg Moan, Svenstavik Mats Lindquist, Färila Anette Sandström, Jättendal Åsa Sköld, Viksjöfors Marta Styf, Hudiksvall Esbjörn Westlund, Hedeviken Laila Zetterström, Hofors Cecilia Westlund, Hedeviken   Tross Solveig Asp Nilsson, Klövsjö Anna Einebrant, Klövsjö Ia Gremer, Klövsjö Jon Olofsson, Klövsjö Marika Kaspergård, Hedeviken Pecka Persson, Hedeviken Kjell Tjärnås, Vemdalen   Ett antal gäståkare tillkommer också under resan. Med reservation för ändringar.    

Onsdag 15/2 Klövsjö Start 08.00 Fjällgården 11.00 Vemdalen 16.30 Torsdag 16/2 Vemdalen Start 06.30 Trosavik 09.00 Hede Hembygdsgård 12.00 Långå 18.00 Fredag 17/2 Långå Start 06.30 Resan går på norra sidan sjön Lossen Ljusnedal 17.00 Lördag 18/2 Ljusnedal Vilodag Söndag 19/2 Ljusnedal Start 06.30 Funäsdalen 08.00 med morgonandakt på Risnäset Skilodge Tänndalen 13.45 Vauldalen 17.00 Måndag 20/2 Vauldalen Start 08.00 Brekken 10.00. Billehaugen (Röros ved) 16.30 Tisdag 21/2 Billehaugen Start 07.00 Röros, Malmplassen 12.00 Alla tider utom starttider och inkörningstiden i Røros är cirkatider. Med reservation för eventuella ändringar.      

Resedagboken 2017-02-05: Nu är det inte så långt kvar tills vi träffas igen och drar iväg på 2017 års forbonderesa från Klövsjö till Röros! Under 2017 års forbonderesa med häst och släde från Klövsjö till Röros Martnan ska jag försöka förmedla vårt äventyr via denna resedagbok. Jag heter Marta Järveryd-Styf och deltar i denna resa för femte året, tillsammans med min man Lasse och vår kallblodstravare. De första tre åren körde vi stoet Styfs Maja som efter avslutad travkarriär fick bli vår första forbondehäst. Det var inte lätt första året för henne att förstå att vi skulle gå i ledet i sakta mak, för hon ville ju göra som på travet – komma först. Första resan var en omvälvande upplevelse för oss alla tre, vi växte som individer, och kände att denna resa måste göras flera gånger. Andra året visste Maja vad det var frågan om och var då betydligt beskedligare att hålla sin plats i ledet. Efter Styfs Maja, som nu används i avel, kör vi valacken Styfs Henrik, som inte är så intresserad av att komma först och vinna, och han passar utmärkt att lugnt köra oss de dryga tjugo milen mellan Klövsjö och Röros. Att vi kuskar, hjälpkuskar, tross mfl längtar till denna onsdag i februari när vi får starta vår resa mot Röros är inte så svårt att förstå – men tänk att även hästarna tycker att det är spännande att komma till Pålletorpet för att stallas in och träffa de andra kusarna och att sen få jobba, dra slädar med husbonden och gäster fram i djupsnö eller på isiga vägar. Vi har länge förberett oss för resan, sedan i november kör vi långtur en gång i veckan för att hästen inte ska få skav av selen, vi har dock bara kunnat köra med släde i en vecka, i början av november när det kom en ”snödämp” här i Hudiksvall, sedan dess har vi fått träna med vagn. Tiden går fort och när vi nu strax ska iväg har vi mycket att pyssla med; släde och seldon gås igenom och fälltäcken och pälsar ses över och lagas om det behövs. På måndag 13 februari lastar vi bilen och in med hästen i transporten och kör upp till Klövsjö, och vi startar med hästar och slädar från Pålletorpet onsdag 15 februari vid åttatiden på morgonen, till klockringning i Klövsjö kyrka. Det är både spännande och mäktigt, man blir verkligen berörd. I resedagboken vill vi gärna ha in andra deltagares berättelser också, så jag tar gärna emot små som stora inlägg som vi kan lägga till i dagboken, maila till info@forbonden.se, eller ge dem direkt till mig när vi ses. Vill slutligen dela med oss en dikt som vännen Baltzar skrev till Lasse när vi drog iväg på resan för två år sedan: KLÖVSJÖ-RÖROS 2015 Med stuvad fora, på med hundpäls. Allting går väl som på räls? Snöplogkanten hög av snö, äts nu upp av kraftig tö. Brunte rycker hårt i nysmord rem. Frestar på, på nyskodd söm.   Fria dagar, lätt att dyrka. Långt det är till Röros kyrka. Skönt att vaka, under pläden. Lyss till ljudet under meden. Nu, ska Brunte lägga manken! Annars mer havre, ner i tanken!  

Resedagboken 2017-02-14: Nu har vi installerat oss på Pålletorpet, alltid så trevligt och gemytligt att träffa alla andra som kommer hit allt eftersom under dagen. Ett kärt återseende med de ”gamla” forböndera och en del nya ansikten i trossen och våra gäståkare. Mycket logistik idag: Bilar och transporter till Röros och gäster som ska hämtas, men allt rullar på. Några av hästarna har varit ute på en provtur runt Klövsjö, för att få röra lite på sig. I stugan sitter några och lagar pälsar i sista minuten, några andra passar på att vila när det lugnt. Ikväll ska vi alla samlas i festlogen, presentera oss för varandra, få reseinformation inför morgondagen och äta middag med matmamma Annas goda mat. Sen i säng och försöka sova, det brukar vara svårt första natten – mycket att fundera på och till en symfoni av snarkningar mm ;). Fint väder har vi också : ) sol och runt nollan. // Marta

Resedagboken 2017-02-15: Så är vi då äntligen på väg. Hästarna utfordrades tidigt och vi startade med frukost i Pålletorpet kl 6.00 med nybakat bröd från Klövsjö Stenugnsbageri, sen packade vi ihop alla våra grejor, mycket packning har vi, och i med den i släpvagnen som trossen transporterar till nästa övernattning. -12 och klart väder. Hästarna selas och spänns för släden – mycket spänning i luften, och sen startar vår resa kl 8.00 från Klövsjö, med klockringning i Klövsjö kyrka i bakgrunden, men sanningen att säga så hör jag inte den för skakelklockorna överröstar kyrkklockorna. Många bybor och skolbarn vinkade av oss, det är trevligt att vi får sådan uppmärksamhet. Pga brist på snö och is på stora vägen fick vi lov att köra på skoterleden från Klövsjö, vilket var mycket trevligare än att åka efter vägen (kanske skoteråkarna knorrar?). Första stopp var vid Fjällgår’n där vi bjöds på kaffe och smörgås och hästarna fick vatten och hö. Tack till Fjällgår’n som upplåter sitt hus till oss! Därefter bar det iväg mot Vemdalsskalet där vi tog Karl XI’s väg. Fika och soppa på toppen innan vi körde ner mot Vemdalen. Fantastisk dag; strålande sol och fina körvägar. Vi välkomnades till Vemdalen med klockringning vid kyrkan. Vi stannade sen vid Hembygdsgården och fikade med folk som ville besöka oss. Mycket folk har varit ute efter vägen och hälsat på oss när vi kommer körande. Vi övernattar i Lövåsgården med hästarna utplacerade i privata stallar i Vemdalen. Kvällen avslutas med sedvanlig middag med efterrätt, lyxigt att bara få sätta sig vid bordet och äta den goda mat som Anna lagar. Trevlig samvaro med forbönder och gästerna, sen kryper vi till sängs för att få en god natts sömn. Torsdag morgon är det avfärd kl 6.30 så vi kommer nog att inta madrasserna tidigt. // Marta  

Resedagbok 2017-02-16 Jag, Ingela Knutsson-Klitte, hästföretagare från Ödåkra i Skåne anlände till Frösöns flygplats måndag 13 februari 2017 för att åka med forbönderna hela vägen till Röros. Blev välvilligt hämtad efter landningen av Anita Löjdahl för vidare skjuts till Pålletorpet i Klövsjö. Blev inkvarterad i en nyrenoverad loge. Madrass på golvet. Ingen risk att ramla av sängen! Nästa dag tillbringade jag med att bekanta mej med de hästar som redan var stallade, forbondefolket och byn, bla. den lilla kyrkan med sina fina snidade träpyramider som pryder främre delen av kyrkorummet. Kvällen med god mat och gemyt. Man kände sig välkommen direkt. Onsdag morgon tidig revelj och sitta i släden kl. 08.00. Kyrkklockorna ringde när det bar iväg. Hästarna var ivriga att komma iväg och de var bekanta med att när kyrkklockorna ringer då är starten. Hästarnas klockor ringde lika starkt som kyrkans! Vädret var bra, några grader kallt. Det tog inte lång stund innan det var dags att pausa, sen iväg igen för paus igen vid Fjällgården, ett ställe som förr fungerade som rastplats för djur och folk som skulle över Klövsjöfjällen. Här trakterades vi med god fika och att det fanns en toalett var välkommet. Dock inte lätt att hantera de nödvändiga långkalsongerna, läderbyxor, tjocktröja, vadmalskjol och sist men inte minst den stora och välbehövliga pälsen med tillhörande pälsband på forbondevis. Vidare mot Vemdalsskalet där vi rastade sedan följde vi den väg Karl XI flöjde på sin Eriksgata. Fjäll i öster och väster, en mäktig syn i strålande sol. Vi följde den plogade vägen o när den tog slut började stigningen och här fick hästarna visa vilka dugliga draghästar de är. Ingen tvekan i vilken riktning de skulle! Framåt, uppåt. Klockorna ringde, hästarna frustade. Vilken härlig upplevelse. Man känner sig privilegierad att få uppleva detta. Samtidigt som man får tänka på alla de hästar och kuskar som i oländig terräng och alla väder transporterade  de nödvändiga handelsvarorna till Röros. Vi gör detta för vårt nöjes skull och de gjorde det för sitt uppehälle. I Vemdalen möttes vi av kyrkklang och välvilliga ortsbor som trakterade oss väl i hembygdsgården. På Lövåsgården fick vi vårt natthärbärge. Efter den goda middagen bestående av älgköttfärslimpa med alla tillbehör fick vi besked att ha vett på att lägga oss i tid eftersom  morgondagens revelj var 04.30 dvs svinottan! Bara att lyda order. Vi startade i mörkret och slädarna var försedda med fotogenlyktor enligt gammal körsed. Det var sju grader kallt o dagen såg ut att bli vacker. Men, idag torsdag har vi inte haft lika god tur med vädret som igår. Det har varit grått och disigt och vi har hukat i tätt duggregn. Det våtaste regn som finns att uppleva i raggpäls och fårskinnsfällar! Man får behålla dem på eftersom det blir för kallt annars. Även i dag har vi trakterats väl utmed vägen, stannat på ett kombinerat kafé med butik i Trosavik (där jag f.ö. föll för frestelsen att köpa en skinnmössa) och blivit mötta med klockklang i Hede. Vi har följt Ljusnan på ”sörsia” och skogsvägarna Kyrkvägen och Promillevägen. I Hede var det veterinärbesiktning av hästarna och folket fick ärtsoppa med punsch och fika i hembygdsgården. Alla hästarna klarade besiktningen galant och vi fortsatte genom skogarna fram till Ljusnedal dit vi kom i skymningen. Inkvartering i lokalen Nytta och Nöje, sedvanligt med madrasser på golvet och kvällsmiddag. Jag ser morgondagen an med tillförsikt. //Ingela

Resedagboken 2017-02-17 Tredje resdagen gick från Långå till Ljusnedal. Vi startade 6.30 i mörkret men vår väg lystes upp av marschaller och eldkorgar som byborna i Långå satt ut längs byvägen. Härligt att komma i väg i gryningen och dagen bjöd på bättre väder än i går. Solen tittade fram då och då. Första vilopaus var vid Saxvallen strax innan vi körde ut på riksvägen. Hö till hästarna och kaffe och macka till folket. Vi lotsades sedan ut på asfaltvägen av traktor med snöslunga som la ut en snösträng av snöplogkanten så det blev lättare för våra dragare. Färden efter riksvägen gick bra, vi har både förbil och följebil så övriga trafikanter uppmärksammades att forbönderna var på väg. När vi svängt av riksvägen vid Lossendammen väntade trossen vid Rörhån med nystekta hamburgare, godaste hamburgarna i världen. Där fick vi gå in och låna toalett (den enda under dagen!) och vattna hästarna. Efter välbehövlig vila fortsatte vi efter fin skogsväg – lätt att dra för hästarna. Ett fikastopp där vi bjöds på nykokt kaffe över öppen eld, och vår medhavda matsäck. Ur färdskrinen plockades fram salt kött och rökt fläsk och annat godis och bjöds runt bland resenärerna. Vi kom fram till Ljusnedal vi 16.30, fortfarande i dagsljus, stannade till vid Bruksparken där det samlats folk som ville bekanta sig med forbönder och hästar. Därefter kördes gästerna till ungdomsgården i Ljusnedal för inkvartering. Kuskar och hästar körde vidare till olika stall i byn, där hästarna ska stå och vila sig i form till nästa kördag som är på söndag. Kvällen avslutades med trerätters middag med underhållning och uppvaktning av forbonden Patrik som valt att fira sin födelsedag med oss. Lördagen är vilodag för oss, en del åker in till Funäsdalen för shopping och sightseeing. Alla får dock inte vila, fem arbetsamma karlar åker till Röros för att ställa i ordning på Rasmusgården där Klövsjö Forbönder håller till under marknaden. // Marta  

Resedagboken 2017-02-19 Vi mötte dagern i ottan med framkörning av slädarna 07.30. Inga sovmorgnar här inte! Det hade talats om regn o tradigt väder parat med blåst. Månen lyste då och då genom molnen och vädret såg lovande ut trots den dystra prognosen. Temp runt nollan. Alltså inget ruskväder. Visserligen kan det vara lite trögt att gå upp så tidigt, men dagen används väl intill sista minut. Vi startade från Ljusnedal och körde över isen på Funäsdalssjön. Fjällmassivet Skarvarna visade upp sina stundom vassa konturer som lite påminner om vulkantoppar. Solen lyste på vår slädkaravan med tolv ekipage. Bra före var det och klockklangen från slädarna nådde skidåkare och flanörer. Folk stannar upp, fotograferar och vinkar. Vi möts av idel glada miner och vi får alltid svar på våra vinkningar. Vi änden av sjön, Risnäset körde vi upp på landbacken och hade vi rast med morgonandakt i det fria ledd av forbondeprästen Bo Lundmark, fd. samepräst över den svenska delen av Sapmi. Efter den andliga stunden var det läge för den lekamliga  i den närbelägna stugan där kaffe och ”klening” dvs. smörgås serverades. Här berättade vår färdpräst humoristiskt om sitt liv i hans vidsträckta arbetsområde. Under den tid som vi var på Risudden träffade jag fyra skåningar i förskingringen, vilket var en välbehövlig vila för mina skånska öron som en tid nu måst vänja sig vid alla de dialekter som talas inom körlaget. I den urgamla Klövsjödialekten kan man urskilja ord, diftonger och ordvändningar som man kan finna i skånska, gotländska och isländska, åtminstone så som jag uppfattar den. Språk och dialekter, dess likheter och olikheter upphör aldrig att fascinera! I snålblåsten i Hållanbacken fick hästarna bestiga det långsträckta motlutet utan passagerare som åkte bil upp till platån. Min reflexion är att backen fått sitt namn efter att det måste hållas och pustas då och då med lassen de skulle uppför. Motlutet är 5 km långt och påfrestande för hästarna. Med detta inte menat att nerfarter med tunglastade slädar skulle vara enklare. Snarare tvärtom. Att bromsa ett lass tar minst lika hårt på hästarna. Slädar och passagerare möttes igen vid skoterspåret som leder över Tänndalssjön och vi hade Rödfjället och Storskarven i blickfånget. För en skåning som jag är synen mäktig och tanken förs till bilder med renrajder. Landskapets terräng och björkskog får sin karaktär i  kolteckningsfärger. Slädfärden ger avkoppling från vardagen samtidigt som man inte kan låta bli att tänka på äldre tiders slit, faror och vedermödor under färderna till de olika marknader som forbönderna körde till och från. Efter den soliga morgonen blev det mulet och det regnade faktiskt en del under dagen. De vassa regndropparna nötte våra ansikten. De stora pälsarna, fårskinnsfällarna och renskinnen fyller sin funktion i alla väder oavsett vilka. Regn gör dock pälsarna tunga och måste torkas varsamt. Liksom att de används med försiktighet eftersom somliga av dem har nått en ålder av hundra år! Det är inte alldeles enkelt att klä pälsen på sig. Den är tämligen tung och hålls samman med ett rött pälsband som först lägges bakom den stora kragen, dras framåt  och viras några varv om varandra vertikalt över bröstet till ungefär midjehöjd där de ska delas och dras bakom ryggen, dras åt och slutligen knytas mitt fram. Då ligger pälsens framkant omlott och vinden har mycket svårt att leta sig in mot kroppen. Som f.ö. ska påklädas med omsorg. Undertröja, ullunderställ, jägarskjorta i fodrad flanell, tjock hemstickad ulltröja och så slutligen pälsen. Fötterna får dubbla yllestrumpor och högskaftade lundhags kängor. Underkroppen får kallingar av ull och läderbyxor. Man ser ut som en lurvig michelingubbe och får smidighet därefter, typ kassaskåp. Men det ska mycket till innan man fryser. Väl i släden sitter man på renskinn, och fårskinnsfäll och drar ytterligare en fårskinnsfäll över sig.  Fällarna är fodrade med vackra hemvävda ylleplädar. Om man bäddar in sig efter en viss metod blir det dragfritt. Vi nådde så småningom fjället Hamra med skidanläggningar på Storkläppen, passerade Fjällnäs, Härjedalens första turisthotell anlades 1882 och är fortfarande i drift. När det hotellet startade åkte damerna längdskidor i långkjol, pälsmössa och lång yllekappa eller päls, stakade med bambu stavar och gjorde lappkast. Herrarna likaledes i vadmalskläder och helst svart persianmössa. Skidorna var av sammodell i trä och bindningarna av läder. Betänkt skillnaderna mot dagens skid-dressar i neonfärger och lättviktsmaterial. Vi stannade vid Ski Lodge Tänndalen där skidturisterna storögt betraktade slädkaravanen och bekantade sig med hästarna. Vi serverades stekt korv på det garanterat mest utsatta blåshålet på hela anläggningen. Goda hembakade kakor flög från borden tillsammans med servetter och tepåsar ner i en närbelägen vattenpöl. Hade jag inte trampat på tekartongen för att stoppa dess framfart hade vi förstört fjällturisternas skidföre resten av dagen! Hästarna betraktade lugnt liftarna medan de fick sitt välförtjänta vatten och hö. Solen sken och vinden blåste under vår fortsatta färd över sjön Malmagen. Vinden tog i ute på isarna och vår mundering fick bevisa sin förträfflighet. Hästarna trampade troget på som vanligt trots att det på sina ställen där vi kom in i björkskogen var tämligen djup snö. Utmed vägen ligger en gammal färdmansgård Västansjögården. Vi körde vidare mot Linjetjärnarna och riksgränsen och följde sedan den gamla forvägen i c:a 2 km mot Vauldalens Högfjällshotell där hotellgästerna och värdparet Ole- Peder och Jorid tog oss väl emot. På kvällen klädde vi oss i våra medhavda folkdräkter och tågade in i matsalen under sång av Forbondens sång, signifikant för Klövsjöns forbondeförening. Vi delade bord med de tillresta hotellgästerna och vi serverades denna kvälls maträtter; rommegröt beströdd med kanel och socker. I denna gröt placerades kokt lax av bästa kvalitet. En något förvånande kombination men icke desto mindre välsmakande och mättande. Desserten var sötsuppe, en fruktsoppa. Mätta och glada besökte några av oss nedre planet där det tråddes dans á la högfjällshotell. Golvets madrass i storlogiet kändes skön och välkomnande och efter denna dags begivenheter lät inte John Blund vänta på sig. Vi utlovades sovmorgon med frukost 07.00 och avfärd kl.08.00 Ingela Knutsson Klitte  

Resedagboken 2017-02-20 Så har man kommet til kvelden för den store dagen – innkjöringen i Röros. For en dame fra de järske sletter i sörvest Norge er dette jul, födselsdag, 17.mai, valentines day… whatever… det kjennes som man er del av noe stort, bunnsolid og vakkert. Mitt navn er Irene Gjellestad, og jeg har fått en gave av min mann i anledning 50 årsdagen min; en gave jeg aldri kommer til å glemme. Han og jeg dro til staselige Gyllene Bocken i Ljusnedal på torsdag, kjörte 10 mil på snöscooter på fredag, gikk 2,2 mil på ski på lördag, og traff deretter denne gullegode og utrolig inkluderende gjengen fra ”Foreningen Forbonden Klövsjö” på lördagskvelden. Og jeg er mållös… dog full av lovord: La oss starte med at vi har spist rått, törket elghjerte, samt römmegröt med örret – begge deler nydelige overraskelser. Og videre: Klövsjöfolket mötte oss med hjertelige klemmer/krammar (lite svenska har man jo alltid lärt seg… eller i det minste lite svorska), vi fikk tildelt madrasser på orkesterplassen midt i salen, fantastisk mat (takk Anna), latter, glede, fornöyelige historier og sanger. Og den samme gode, inkluderende omsorgen har fulgt oss på hele turen. Jostein og Karin har sörget for mitt velbefinnende – enten det har värt en lille Dr. Jensens helsebringende dråper, vitaminer på flaske, omtanke, informasjon, bedding av sleden – you name it. Tusen takk! Selve turen har värt et eventyr. Et svenskt/norskt vintereventyr i all sin prakt. Og sett med en norsk – järsk dames lettskremte blikk: Vi har ikke gått gjennom isen, sledene har ikke veltet, vi har ikke sultet, törstet eller på noe vis lidd overlast. Og hesten som gikk gjennom snöen og sto til halsen i tröbbel – ble nennsomt hjulpet opp og travet fornöyd videre, som om ingenting hadde hendt. Sunne, friske og ivrige hester – sånt kan vi like! Og jeg har lärt by doing at ”sledesyke”, som jeg ikke ante fantes för på denne turen, kureres enklest med whisky eller Jägermeister (dagens stalltips) Vi har kjört gjennom strålende landskaper badet i sol, vi har slitt oss gjennom piskende snö i dramatisk vakkert fjellandskap, kjört i snötunge, stille skoger, der kun de 12 ulike dombjellene har spilt i takt med tanketiden og de nesten sårt vakre inntrykkene. Og vi har kjört over langstrakte vann – hvor selv sjefspingla overlevde uten varige mèn. Tenke seg til… Dagens tur har fört med seg en verdig kransnedleggelse ved forbondestatuen i Brekken, og vi fikk oppleve skolebarnas sang, gitar- og felespill, i tillegg til vår egen, medbrakte og dyktige svenske trubadur, som dro i gang både en vise om Anderson og ”Mykje lys og mykje varme”… som ble fremfört på valgfritt språk. Svorsk fungerer! Man kunne skrevet langt og lenger enn langt om alle opplevelsene og de små hendelsene som har gjort turen i lag med Klövsjö-gjengen til den sagaen det har värt, men siden Annas fantastiske kulinariske gleder settes på bordet om få strakser, vil jeg bare få skrive fölgende; Tusen takk for en uforglemmelig tur, og takk for at dere legger ned den formidable innsatsen i arbeidet med å före de gamle forbonde-tradisjonene videre. Takk også for at dere gjör det med denne utsökte blandingen av aktelse, humor, glede og alvor som skal til for at interessen garantert vil bli fanget opp av neste generasjon – og neste. Hvem vet – det kan komme til nytte for noen en dag. Med aktelse: Irene Gjellestad  

Resedagboken 2017-02-21 Nu är resan i mål. Tidig start från Vauldalen och vi började köra häst i gryningen. Tre mil kvar till Röros. Vi körde ett par timmar och stannade på en sjö för att invänta övriga körlag och koka kaffe över öppen eld. Gissa vår förvåning när det redan stod folk på isen med öppen eld och ett filmteam! Där stod nämligen Mat-Tina och lagade mat i en tv-inspelning. Spännande. Hon lagade en god soppa som hon sen under filminspelning bjöd oss forbönder från Klövsjö. Det slutade med att hon fick på sig en päls och åkte med Gunnar ända in till Röros, förstås fick filmaren klämma in sig i släden också. Väl inne bakom planket vid slagghögarna fick vi stå och vänta en stund, hästarna fick lite hö och passade på att sova lite, lugnt och stilla med tusentals människor stående på slagghögarna runt i kring. Vid 12.30 var det så äntligen dags för resans kulmen: inkörningen. Våra hästar skötte sig bra, som vanligt, och paraderade i rad förbi dessa tusentals besökare som applåderade och fotograferade. Efter Klövsjö kom övriga körlag, totalt närmare ett hundra hästar. Efter inkörningen, som bara tog någon minut, samlades alla hästekipage på Malmplassen och marknadsbesökarna fick komma och hälsa på oss. Vi tar farväl av våra gäster och övriga som reser hem idag, det är med vemod – veckan har ju gått så fort. Vi har umgåtts 24 timmar om dygnet och nu känns det lite tomt, vi har ju haft så trevligt. Hoppas vi ses nästa år igen…… Nu har de flesta lastat sina hästar på transporter hem, och nu börjar nästa etapp på denna resa: Marknadsförsäljning. När vi kom till Rasmusgården var det så fullt med folk så vi fick tränga oss in. Kolbulleförsäljning och kaffe med allsång ledd av Eva. Kvällen ska avslutas med forbondemiddag på Röros hotell för alla körlagen. Vi stupar nog sen i säng efter en lång innehållsrik dag. //Marta  

Kuskar Gudrun Ahlzén, Ljusdal Gunnar Ahlzén, Färila Jostein Edberg Moan, Svenstavik Helén Forsgren, Hede Patrik Hellström, Vemdalen Magnus O Jonsson, Indal Trond Leet, Tynset K G Löjdahl, Brunflo Steve Persson, Bollnäs Thomas Rihpa, Funäsdalen Bernt Sjöström, Tierp Kjell Sjöström, Tierp Lasse Styf, Hudiksvall Einar Westlund, Hede Lennart Östberg, Matfors   Hjälpkuskar Leif Andersson, Tallåsen Monica Andersson, Røros Monica Angus, Tierp Margit Envall, Tallåsen Julia Eriksson, Vemdalen Yngve Eriksson, Älandsbro Peder Forsmark, Djurhamn Aud Karen Leet, Tynset Carin Edberg Moan, Svenstavik Mats Lindquist, Färila Solveig Asp Nilsson, Klövsjö. ½ resan Anna-Lena Norberg, Matfors. ½ resan Pecka Persson, Hede. ½ resan Anette Sandström, Jättendal Evald Jon Ström, Oslo Marta Styf, Hudiksvall Eva Sätterlund, Lidingö Esbjörn Westlund, Hede Gudrun Westlund, Hede Laila Zetterström, Hofors. ½ resan Alf Östberg, Hede   Tross Solveig Asp Nilsson, Klövsjö. ½ resan Anna Einebrant, Klövsjö Pecka Persson, Hede. ½ resan Roland Persson, Färila Jens Sätterlund, Lidingö Stig Sätterlund, Lidingö Kjell Tjärnås, Vemdalen   Ett antal gäståkare tillkommer också under resan. Med reservation för ändringar.

Sedan i oktober har jag varje kväll när jag nattat mina hästar räknat veckor och månader. – Ja, det är min tideräkning på vinterhalvåret. Okej, jag lägger in jul- och nyårshelgerna också. De gör ju trots allt att vintern går över i ett nytt år lite fortare. Alltså, jag menar nu inte direkt att vi vandrat in i 2016. Även om så är fallet. Ett nytt år i det här tidevarvet innebär att det snart är dags för en ny resa med foran till Röros. Tiden går fort när man har roligt, och roligt har man när man får börja känna höstens intåg och därmed så smått tänka på och planera för en ny resa i februari. Men hösten som varit började dock att spela vintern ett stort spratt kändes det som. – Ingen snö, december var varmare än juli, gröna gräsmattor och löven kvar på träden. Jag klippte persilja ute i kökslandet till julmiddagen och plockade av vintersallad! Inget var likt vinter. Tanken på att få promenera till Röros i februari började komma allt närmare. Men, så i förra veckan hände något! Kylan kom, och efter det SNÖ! Härliga SNÖ. Vi skottade i skift i 2 dagar. Snökanonen från ryssen i öst räddade mig från farhågorna om en 20-mila promenad. Så idag har jag varit ute på en slädtur i skog och mark. Härliga känsla, allt är i sin ordning och livet går vidare, all barmark borta och fina skogsvägar fyllda av det vita glittrande täcket, sol mellan träden och -10*. – Perfekt! Ni förstår nu att förberedelserna alltså är i full gång inför årets resa. Det gäller såklart alla i vår förening som ska ingå i körlaget till Röros. Av forbondevänner i när och fjärran har jag fått små rapporter om vad som pågår. Kuskar tränar hästar för glatta livet, hela hösten har de fått köra med hjul, nu drar hästarna äntligen släde. En och annan päls behöver fixas, en del lagar själva – andra lämnar till selmakaren som ordnar det och en del annat som beställs inför resan. För seldon och pälsverk ska vara i full funktion, det är viktigt. Men även andra kläder kan behöva lagas, längtas ut (!!), sys in (??) eller helt enkelt bytas ut. Och så ska ju forskrinet ha ett innehåll, men det får vänta just nu. – Nu har ni fått en liten inblick i vad som är på gång, och ni som läst min blogg här på sidan känner kanske igen en del av förberedelserna. För er som är nya läsare vill jag presentera mig lite grann åtminstone. Jag heter Anette Sandström och jag bor vid kusten i norra Hälsingland, tidigare mer än 30 år i inlandets djupa skogar och höga berg med naturen som granne. En skogskärring skulle någon säkert säga 😉 Detta är elfte gången som jag finns i en släde på väg till Röros. Men mitt ”hästliv” började långt tidigare, närmare bestämt i slutet av 80-talet. Sedan dess har det alltid funnits häst ute på min gård. Jag har nu 2 hästar hemma – två trotjänare med 22 respektive 27 år av erfarenheter, så de stannar hemma när jag beger mig i foran. Eftersom vi alltid är två kuskar som hjälps åt i varje släde så blir det ”tömtag” för mig i alla fall. Och jag får träffa många fina hästar då jag brukar få vara lite inhoppare här och där som det faller sig. Flexibilitet kallas det visst 🙂 Jag ska nu inte berätta för mycket, men att foran går om ca tre veckor är ytterligare en högtid som förgyller livet. Jag skulle vilja kalla det ett privilegium. Under resan kommer jag att likt tidigare år delge er om vad som händer och sker under vår tur i fjällvärlden. Och vad som händer när vi är framme såklart. Ingen vet vad som väntar under resan, och det är en del av tjusningen! Det som uppstår, det både njuter vi av och hjälps åt med om det behövs. Det är förutsättningen för en lyckad foras framfart. – Ett härligt gäng utgör denna förening, en förening som startades 1981 – det betyder att föreningen fyller 35 år. En aktningsvärd ålder, men vi har ett mer än hundraårigt arv att förvalta. Så även denna resa ska vi göra vårt bästa för att upprätthålla traditionen med den äran. Jag vill välkomna er med på resan här där ni kan följa oss. Sedan årsskiftet 13/14 har vi haft drygt 31 500 besökare här på webben – det förpliktigar : För femte året ska jag blogga och göra mitt bästa för att ni alla ska förstå vad det här handlar om, vilka upplevelser vi får och vad vädrets och naturens makter tänker bjuda på. För det är på de villkoren vi ger oss ut. – Tid kan gå både sakta och fort, som ett barn i väntan på tomten har jag nu den 10;e februari framför mig. Då lämnar foran gårdstunet på Pålletorpet, Kyrkklockorna i Klövsjö kyrka trampas igång för fot av kyrkvaktmästarna Jon & Jon och stunden är inne ! – Till dess så fortsätter jag att laga, planera, packa/packa om, sy och se framåt. Välkommen med i foran : I släden, i trossen eller i nattens sena timma då jag oftast skriver min blogg efter en lång dag i släden.  Och till alla våra vänner i de övriga körlagen säger jag : Go´tur ! /Anette Sandström

Onsdag 10/2 Klövsjö Start 08.00 Fjällgården 11.00 Vemdalen 16.30 Torsdag 11/2 Vemdalen Start 06.30 Trosavik 09.00 Hede Hembygdsgård 12.00 Långå 18.00 Fredag 12/2 Långå Start 06.30 Resan går på norra sidan sjön Lossen Ljusnedal 17.00 Lördag 13/2 Ljusnedal Vilodag Söndag 14/2 Ljusnedal Start 07.00 Funäsdalen 08.00 med morgonandakt på Risnäset Skilodge Tänndalen 13.45 Vauldalen 17.00 Måndag 15/2 Vauldalen Start 08.00 Brekken 10.00. Billehaugen (Röros ved) 16.30 Tisdag 16/2 Billehaugen Start 07.00 Röros, Malmplassen 12.00 Alla tider utom starttider och inkörningstiden i Røros är cirkatider. Med reservation för eventuella ändringar.

Idag är det precis en vecka tills vi startar vår resa. Än en gång ska foran från klövsjö gå till Röros. Vet ni att marknaden har gjort den fantastiska tidsresan av 163 år ? Nackhåren nästan reser sig – det är en ofattbart lång tid i sammanhanget. En tid full av utveckling i vår historia. Då hade vi inte några tunnelbanor, mobiltelefoner eller paraboler. Inga personbilar, bussar eller datorer. – Men det gick ändå ! Man reste till Röros då som nu, om än att det tog längre tid jämfört med de fordon vi vanligtvis nyttjar idag. Därför är det en fantastisk förmån att ändå få göra denna resa så autentiskt som vi ändå gör – trots att vi har en betydligt mer komfortabel resa än forna tiders forkörare. Så med dessa tankar är jag nu i full färd med att laga, ändra, lappa och leta. Fickor där sömmen gått  upp är inte bra….en päls som ska justeras, ullvantar jag stickade förra året behöver en översyn-  eller ska jag hinna göra nya ? Ull är klart bäst att hålla fingrarna varma. Kängorna behöver få en rejäl omgång smorning för smidighet och att tåla eventuell väta, tur jag har nära till selmakarens verkstad vägg i vägg ! Där pågår en febril verksamhet nu – 2 hundskinnspälsar ska bli en – tålamod, envishet och gedigen kunskap krävs – och finns ! En del annat som kuskar behöver inför resan är redan klart och leverat. Den här veckan har också programmet för den populära Forbondemessen som sker i Röros kyrka under marknaden blivit färdigt. Det är en annan del av mitt forbondeliv som kräver en del tid och många kontaktytor. Planeringen börjar på hösten, nu är vi i slutfasen med flera körlag representerade från Forbondeunionen. Den information som ska till media är sänd. Nu återstår att hålla informationsmöte på plats för alla medverkande innan genomförande. Årets tema är ”Sorger och Glädjeämnen” och det blir ett intressant innehåll kan jag lova. Vi har haft kö de senaste åren när porten öppnas – det är en trevlig upplevelse ! Du kommer att få veta mer om detta längre fram i bloggen. Ja, som ni förstår så är nedräkningen uppe i högvarv…. Det går fort med tiden nu, mycket ska ordnas de sista dagarna innan avfärd till Klövsjö. Sena kvällar som nästan övergår till natt är snart övergångna till en söndag, måndag, tisdag…. Då beger jag mig till Klövsjö för att vara på plats inför onsdag morgon. /Anette Sandström

Tänk att det är svårt att inse att natten faller på – och lika svårt att förstå hur det blev morgon.Inte så att det är svårt att kliva upp, det är inte det jag menar för det är det inte denna morgon – men hur i hela fridens dagar kan några timmar gå så fort? Igårkväll, eller om det nu var natt när bilen blev färdigpackad, ställde jag klockan på 02.45. Blir lagom, då hinner jag sova tillräckligt tänkte jag. Pytt ! Vaknade naturligtvis före larmet. Upp över sängkanten och ner i byxorna och tröjan, och med glasögonen på näsan trampade jag ner till köket. Det luktade kaffe – härliga doft ! Sambon var redan i färd med att tända i vedspisen. En-två koppar, en macka och en snabb tandborste på det så bar det sedan iväg.Alltid skönt med bilen packad och klar. Den tiden på dygnet är man tämligen ensam på vägen, någon enstaka långtradare som valde att inte sova nattpass såg vi till. I Färila blev det bilbyte, ompackning och samåkning vidare mot Klövsjö. Med 2 slädar staplade ovanpå varandra drog vi släpet efter oss, en syn bara det ! I höjd med Vitvattnet möttes vi av en liten flock renar mitt i vägen, sakta makade de sig åt sidan. Ingen brådska här inte.  Vi närmade oss Klövsjö och konstaterade att väglaget – om det nu håller – såg ganska hyfsat ut. Men vi får se, dessa milda temperaturer kan ändra den saken fort misstänker jag. På Pålletorpets område var redan många bilar och transporter på plats. Flera långväga anlände redan igår, skönt för både folk och fä. I år är vi igen några fler än vanligt, kvällens middag är dukad för 65 personer, och så brukar det kunna tillkomma någon i sista stund. Så alldeles nyss har vi ätit lunch, och Anna, vår matmma, är redan i färd med middagens tillredelse så att det klaffar i sista stund. För första gången under de år jag deltagit ska jag inte köra bilen över gränsen till Norge idag. Alltså finns tid till annat – ex att sitta här på min ”säng” , dvs flatbädd, på golvet och berätta mina upplevelser för er. Och snart ska en skolklass komma på studiebesök så då blir det guidning för min del. Roligt att barn och ungdomar är intresserade och vill veta vad vi gör! Det bådar gott för kommande generationer, kanske kan vi locka någon lite extra och får se en framtida forbonde? Forbönder kommer i parti och minut nu, bil efter bil rullar in. Nya och ”gamla” ansikten. Alla lika välkomna – såklart väldigt roligt att återse de jag känner sedan förut men också väldigt trevligt med nya att lära känna. Ikväll presenterar vi alla vid vårt kombinerade informationsmöte med middag. Kuskar, hjälpkuskar, trossfolk och gäståkare. Som vanligt en salig blandning människor från olika håll och med olika ”ryggsäckar” av erfarenheter och upplevelser att dela. Grejorna ligger nu uppackade (kan nog lugnt påstå att om det varit flyget jag skulle ta och inte foran så hade övervikten på lasten blivit nog så kostsam…..:-/ Efter möte och middag blir det en stilla kväll, ska nog försöka ta igen nån timme som jag tappade bort i natten som försvann…… /Anette Sandström        

Vaknar tidigt, 06.00 ska frukost serveras åt folket – dock hästarna får först ! Men eftersom den häst jag är hjälpkusk åt anländer inför start  har jag denna morgon det lite extra beviljat för jag behöver bara ta hand om mig själv och släden. Kusken kommer med Bjelle (fint namn) strax innan och då förmodar jag (eller ; jag vet) . Att de båda är frukostätna, klädda och selade. Men vad hjälper det en morgon som denna när kroppsklockan har ett annat tidevarv? Alarmet ställde jag på 05.30, vaknade såklart betydligt tidigare. Men för att inte väcka de övriga i sovsalen så fick jag vackert vänta en stund till. ”Hängde på låset” när klockan var 05.20 – mumsade frukost och drack nykokt kaffe. Gott ! Men, men den som inte kan vänta kan också missa…..Så när matmamma kom med det nybakta brödet var jag redan klar, hm – snopet! för det luktade fantastiskt frestande. Nåja, gjort var gjort. Starten närmade sig och allt fler besökare kom för att se den. Det brukar alltid vara lite smått rörigt på gårdstunet denna morgon som är full av förväntan att komma iväg. Både hos hästar och hos oss tvåbenta. Så blev klocka 8.00 och Klövsjö kyrkas klocktorn öppnade luckorna och genom dem ljöd klangen ut över nejden. Då sitter vi alla i slädarna och lyssnar medan foran sakta går igång. Starten gick väldigt bra, men den körväg som var planerad fick efter gårdagens kontroll ändras då under laget var för dåligt. – Ibland är det rätt enkelt att vara en forbonde i nutiden  när man kan beställa snö !! Alltså, inte snö på det viset som ni tänker nu, utan att få snön utplogad på vägkanten. Det räcker för att vi ska ta oss fram, även om asfalten kan ge gnistor under järnet. När det är så knappt med underlaget skonar vi hästarna i den långa sega uppförsbacken som väntar. Därför lastas folket ut slädarna och i bilar och transporter (!) Också en upplevelse att stå i hästtransporten och skjutsas förbi hästarna ….. Först stopp sker hos Fjällgården. Det är så trevligt att mötas av värdfolket och jag får stora kramen av Margareta. I deras kök väntar kaffe och smörgås – tänk att de öppnar sitt hem för oss varje år ! Fjällgården som i långa tider tagit emot forbönderna gör det fortfarande! Färden fortsätter sedan på skoterspår och skogsbilväg med ”egen snö”, vi ser en flock renar och någon orre som lyfter från talltopparna. Behaglig temperatur och vindstilla gör att flera lutar sig tillbaka i släden och slumrar en stund. Vi viker av in på Karl XI väg som leder upp över skalet till Vemdalen. Här går det undan i fullt trav, Tjoho och Yiiha !!! 😉 – Väl uppe på toppen blir det vila. Nu har vi hela Vemdalens by framför oss, en vacker bild av Härjedalen. Nerför bär det och en liten incident med en rem som lossnar stannar foran för snabb åtgärd. Samverkan och teamwork så är vi igång igen – så ska det fungera och så gör det. När vi närmar oss byn möter många människor upp, man ringer från caféet och undrar när vi kommer förbi. De som vill hälsa på oss ansluter till Hembygdsgården och med tanke på att vi är en rätt lång fora så blir det tätt mellan slädar och hästar. Nu är vi väldigt nära vårt övernattningsställe och det blir raka vägen dit för inkvartering. Hästar körs vidare till olika stallar i byn, lokala nätverk och vänliga ortsbor öppnar för oss och våra hästar. Det tackar vi för!  Matmamma Anna är lite bekymrad, och när jag hör vad det handlar om tänker jag – Nej, nu inte nu igen!! För om ni läste förra årets reseberättelse så skrev jag där om älggrytan som kom bort…. (och den har inte kommit fram än ….) Nu visar det sig inte vara så illa denna gång även om hon berättar att matkartongerna med kvällens middag inte har kommit! Puh, vi är alltså bara ”utsatta” för en något försenad middag – en baggis ! Det betyder ju till och med att det finns tid till en bastu i träningslokalen här intill. Så nu tar jag den möjligheten och avslutar dagens blogginlägg. Vi hörs vidare, vi får se vad morgondagen bjuder. Men nu har vi avverkat de 3 första milen på vår färd ! – Och imorgon är nog risken liten för att jag ska hänga på låset till frukost – dagen börjar tidigt då, misstänker att frukost är 04.30 /Anette

Jag hade fel, det blev ingen ”sovmorgon”. Dagens frukost serverades även den 04.30. Och folket åt! Överhuvudtaget så äter man väldigt ofta – och mycket. Trossens arbete tar vid i skymundan men i denna fantastiska gruppering händer mycket. Och det mesta sker som sagt i kulisserna när vi andra gett oss av i tidig morgon. Madrasser ska bäras, golven städas, disken plockas, stallar mockas och ja, mycket mer. När vi vinkats av från Vemdalen går färden mot Hedeviken. Några hästar är extra ivriga och tar täten före de övriga lite överraskande men vi samlar sedan ihop oss, faktiskt fick vi en strapatsrik dag med många timmar i friska luften!  Det är verkligen härligt att få vistas ute hela dagarna på det här sättet. Vädret har hittills varit väldigt bra, ingen nederbörd, 7- 9 msk och bara några få minusgrader. Vi har ju ibland haft helt andra temperaturer med neråt -30* och mer därtill. Så dagarna är väldigt behagliga. Från Hedeviken tog vi den gamla kyrkvägen vidare mot Hede. En riktigt fin slingrig och kuperad körväg genom skogen. Så skönt att komma ifrån trafiken! I Hede möts vi av kyrkklockorna och många människor har samlats vid hembygdsgården trots att vi är senare än vanligt. Inne i en av stugorna serveras världens godaste ärtsoppa med smörgås och en kopp varm punsch ! MUMS! Veterinären besiktar alla hästar under tiden och de får godkänt för fortsatt färd. Också hästpassen kontrolleras så att det är rätt hästar som ska vandra in i grannlandet – och det stämmer också 😉 allt är i sin ordning. (Och det vpre ju förskräckligt om någon kuskhade fått med sig fel häst….. 😉 ) Vi fortsätter sen eftermiddag utmed kanten av Ljusnan på fina skoterleder, månskäran börjar skymta och snart är det också stjärnklart. Allt är tyst och stilla, vattnet flyter sakta och vi har tänt några lyktor på slädarna. Vi hör bara ett svagt sorl och hästarnas tramp varvat med skakelklockorna som klingar av och an. Fantastiskt vackert och stämningsfullt. På det väntar en sträcka genom skogen och det är lika fint hela vägen fram till Långå där vi stallar in och övernattar. Trossen och matmamma har ordnat middag och långborden är dukade. Byns spelmän väntar på att få underhålla oss med sång och musik. Så avslutar vi en trevlig kväll ! Trötta forbönder kryper en efter en till kojs,,,,,, /Anette Sandström

I Långå är folket morgonpigga – och då menar jag inte forbönderna. (!) Jag talar om byfolket! De som bor i denna vackra by utmed Ljusnans strömmande vatten.  (Psst: – Fint fiske här för övrigt) Långå by – ni förstår av namnet att husen ligger inte samlade, nej, de är utspridda på en vääldigt lååång sträckning. Och utmed hela denna sträcka ser vi tända marschaller i infarterna till husen vartefter vi kör. Man väntar på att foran ska passera och många, barn och vuxna står och väntar denna morgon för att vinka av oss. Sånt värmer nå´t otroligt ! Varje år är de redo med detta. Det tar nästan en halvtimme innan vi passerat det sista huset. Väder och vind är fint, lite mer blåst än tidigare men knappast mer än 7-8 msk. Det får man se som bra!  Första stopp sker innan vi går ut på trafikerad väg. Kaffe finns för den som är intresserad. Stoppet är lite kortare och vi fortsätter sedan i maklig takt. Allt går lugnt och fint. Vi har idag ett extra ekipage så foran är lite längre nu. Ett ekipage ger ungefär 5-6 m till….plus avståndet mellan slädarna, så foran är mer än 100 m lång. Vid trafikerad väg har vi följebil framför och bakom foran, allt för säkrast framfart för både oss och de bilar som ska passera. De flesta respekterar och saktar in farten – men en och annan tutar (!!) jämsides med foran. Det är inte det bästa kan jag säga, kom ihåg det när du passerar en eller flera hästar på väg. Tuta inte!  Nu gick det bra, ingen av just de här hästarna reagerade men man vet aldrig. Det kan vara en häst som ska lära sig att vara i trafik också. Och en häst är ofta minst lika stor som en vuxen älg – vem vill krocka med en älg ?? Men som sagt, vi makar oss framåt som en ringlande orm med huvuden och manar som guppar upp och ned om vartannat. Någon sjunger en sång, en annan tappar en päls – nej, två !! Nåja, de blir såklart upplockade längre bak i ledet. Kanske det blir en auktion på dessa till kvällen – vem vill ha tillbaks dem i händelse att kylan kommer över oss ?  😉 ”Hittegodsavdelningen” kan innehålla det mesta – allt från stora tunga pälsar till en tappad vante eller en kniv. Vi går in på en skogsbilväg och biltrafiken är slut. Så skönt. Det blir något helt annat när lugnet lägger sig omkring oss. Både hästarna och vi kan slappna av lite mer. Den stora Lossendammen ligger vid vår sida och vi ser att det är inte mycket vatten som kan bilda en täckande is, det är stora brott här och där. Vi kommer fram till rastplatsen och där väntar den fantastiska trossen med utelunch. Grillad hamburgare är mums. Här får hästarna en längre vila och översyn sker. Det visar sig att en av dem fått ett litet skavsår, inte bra. Att få skav för en häst med långa dagar i selen är början på något större som kan bli besvärligt, så den mycket kloke kusken väljer att avbryta körningen för dagen. En transport kallas in och trossen (igen!– ni förstår nu hur värdefulla de är) kommer med denför att köra hästen till vila i stall. -Vi sätter som sagt hästarnas välmående högst på dagordningen! Utan häst kommer vi inte fram, och ingen vill ju att hästen ska lida av att det blir ett större sår som blir svårläkt. Nu kommer det att ordna sig på bästa sätt för alla. Vi fortsätter med dagens slutpunkt Ljusnedal för ögonen. Hela vägen fram är vi nu ensamma trafikanter på skogsbilvägen, som faktiskt plogats upp för oss. Nu finns möjligheten att hälsa på lite hos varandra i slädarna för den som vill. Och den som vill får gå/springa mellan den långa foran. Det är långt mellan första och sista häst. Så vi får lite besök som kan referera vad som händer framåt och bakåt då vi ligger i mitten. Forskrinen öppnas och det bjuds på både korv, ost, älgkött och kanske en liten ”dramm” för att hålla värmen. Allt med ordning och reda. När vi närmar oss Ljusnedal kommer en föryttare med handhäst och möter oss. De följer oss sedan fram till byn. Här ska vi sova i bylokalen och där väntar nu vår ”finmiddag” som vi brukar unna oss en kväll under turen. Vi har god mat jämt, men denna 3-rätters är lite extra och vi har inbjudna gäster , sådana som hjälper oss utefter vägen. Det är vårt sätt att säga TACK, för deras hjälp är ovärderlig. Nu gäller att stalla in och sedan ställa sig i duschkö. Nu har inte dusch varit tillgängligt mer än med iskallt vatten så är det dags! 2 duschar på 50 personer ger en kö…. Nåja, det ordnar sig det med, nyduschade sitter vi till bords och avnjuter en fin dag, god mat och goa vänners sällskap. För en del blir natten sen med uppträdanden, sån g och musik, historier och skämt. För andra passar det bättre att knyta sig och lyssna på detta från sin flatbädd intill. Som det ska vara – det gäller att det finns en nerpackad flexibilitet och acceptans i bagaget hos alla med på resan! Själv råkade jag få veta fram emot midnatt att en ny liten forbonde var på väg att komma till denna världen som är föränderlig, och tur är väl det! Nya generationer ska ju så småningom ta vid så vi håller tummarna att ungdomar idag vill ta till sig detta intresse och den tradition som vi inte annat kan än förvalta och föra vidare. /Anette Sandström    

Ja, som ni ser är vi nu internationella. Vi har gått över gränsen, inte på det viset alltså – utan vi har kört in i Norge idag. Efter en fantastisk dag som började med avfärd i Ljusnedal med -20* där vi sedan i sakta mak körde över sjöisen på Funäsdalsjön. Högtidligt stannade vi till ute på isen då kyrkklockorna från Funäsdalens lilla fina fjällkyrka ringde i sina klockor för att hälsa foran välkommen. Mycket stämningsfullt ska ni veta. Att det då var -34* gjorde ingenting! När klockringningen avtog gick foran åter. Framme vid Risnäset var det dags för dagens första rast. Morgonandakt med vår ”Forbondepräst” Bo Lundmark är en återkommande tradition denna dag. Många människor hade också samlats för att delta i andakten men såklart även för att träffa forbönderna och höra hur vi haft det så här långt. ”Kyrkkaffet serverades utomhus mellan slädarna. Nu bar det iväg på den nya sträckningen som planerats. Istället för ”Hållanbacken” (Namnet kommer av att man förr då fororna gick var tvungen att stanna till – dvs hålla hästen för vila efter den långa branta stigningen som den innebär) 3 km brant stigning är en utmaning – jag vet för jag har själv gått den många gånger. Nåväl, en ny sträckning som följde skoterled var planerad redan förra året men då gick det inte att följa den då underlaget var skralt. Nu var det däremot dags! Så efter att vi lämnat Risnäset tog vi vägen förbi ”Fjällsol” som är åldringsboendet i byn. Med tanke på temperaturen var det förvånande att så många kom ut för att se foran. Vi vet att det uppskattas av de som bor där. Säkert har de många minnen av tidigare foror som gått genom byn. Kanske hästarna och skakelklockorna väckte många minnen? Den nya sträckningen visade sig vara en riktig ”vinstlott” – väldigt fin väg med kuperad terräng och fjällmiljö. Jag tror att samtliga som satt i slädarna bara njöt! Solen lämnade strimmor genom tall och fjällbjörk, underlaget var perfekt och stigningen var alldeles lagom. Så härligt! Vad gör några minusgrader då ?? INGET. Och så fortsatte det dagen igenom. Perfekt hästkörning, perfekt underlag och vi har inte varit ute på trafikerad väg på hela dagen vilket är otroligt skönt då vi kan slappna av mycket mer och ta del av vad naturen bjuder. Och den bjuder ; harspår, rävspår, renspår och orrar har vi sett. Fina fantastiska knotiga tallar. Små näpna fjällbjörkar. Och fina vyer i alla väderstreck med fjälltoppar som Svansjöfjället, Sylarna, Helags och Vigelen. Att se solens rosa sken i nedgång belysa dessa vita snötäckta fjälltoppar är magiskt! Allt detta har vi haft med oss denna eftermiddag som fick bli kväll innan vi kom till dagens slutmål Vauldalen. Vid Vauldalens hotell väntade otroligt många människor på foran. De bor på hotellet, lika som oss. Skillnaden är att de har hotellrum medan vi fortsätter att sova på flatbädd. För att vi helt enkelt inte kan bo på annat sätt – ni skulle se vår packning när vi, den nätta skarn om 50 personer, ”väller” in med pälsar och fällar, forskrin och sovväska, ryggsäckar och matmamma Anna´s ”skafferi”. Men vi får också äta den goda Römmegröten med inkokt lax på hotellet tillsammans med deras gäster, en alltid lika uppskattad måltid som är en norsk specialite´! MEN – jag har ju glömt att berätta om lördagen som är vår vilodag. Den tillbringades i Ljusnedal. Inget särskilt egentligen, förrän kvällen kom! (Dagen var fri att använda som man önskade – så några ”gjorde byn”, andra slappade och ytterligare andra ordnade med seldon eller red ut på sin häst en sväng) Men på kvällen fick vi fint besök ; Jon Olofsson, Anders Olofsson och Erika Svedberg. Samtliga oerhört duktiga musikanter som svängde sig mellan allt från irländskt fiolspel i ”racerfart” till Trio med Bumba! Vilken underhållning !! Vi kan nog bara säga TACK för en trevlig kväll. Sammanfattningen av den här dagen och gårdagen hittar ni i rubriken – What a wonderful world….dvs – Hä´ ä gött å va´ forbonne en dag som denna /Anette Sandström            

Ja, så har vi då avverkat den näst sista dagen och hela gänget börjar på att få med sig tanken på att vi snart är framme. Kan ju tyckas som att vi når målet i det, men, för oss är kanske inte målet att komma fram till Röros. Jo, såklart är det på ett sätt så. På ett annat sätt är de dagar vi hittills fyllt med innehåll och upplevelser vårt mål med denna resa. Vi har visserligen morgondagens morgon och förmiddag kvar, men det går inte att komma ifrån att detta är sista kvällen vi är samlade allihop. Först ska ni ändå få med er de upplevelser och händelser vi haft idag! Alltså startade vi – jag höll på att säga som vanligt – med frukost 06.00, det var ju egentligen rena sovmorgonen jämfört med tidigare frukostar i veckan. Vi bor ju nu hos Jorid och Ola-Peder i den gamla butiken ”Ola Skotts lanthandel” och i huset bredvid ligger deras restaurang så där fick vi en riktig ”storfrukost”. Dags sedan att ställa i ordning släden med alla fällar, skinn, hösäck, plåthink, ryggsäckar, våra forskrin och extra handskar, grimskaft, kniv mm mm mm….Det är inget litet lass som är packat! Nåväl, klockan 08.00 hade vi fått ordning på detta allesamman och hästarna var förspända. Så då tog vi vägen förbi frukostrestaurangens stora fönster för att vinka till hotellgästerna som nu frukosterade. (Vi fick nämligen förmånen att äta före dem) Sedan bar det iväg på precis lika fina spår ut på fjället. Vi trodde nog det skulle vara kallare med tanke på gårdagen så -7 kändes ju ”varmt”. Väl framme i byn Brekken stod barnen från den lilla byskolan på trappan och väntade. En tradition i årtionden är att barnen sjunger marknadssångerna som de tränat på för oss. Och de är så duktiga. Som tack får de åka med i slädarna till samlingslokalen där det serveras kaffe och våffla med grädde och jordgubbssylt! I vår släde kom 2 syskon och ville åka ; Ingelbrekt 2.5 år och hans syster Marit 4.5 år med mamma i sällskap. När vi var framme ville Ingelbrekt faktiskt inte kliva ur 🙂 Så jag fick en liten pratstund med hans mamma. Det visade sig att hon var uppväxt i byn och att även hon stått på trappan och sjungit för de svenska forbönderna och sedan fått åka släde! – Då förstår ni dimensionerna i detta. I generationer har forbönderna från Sverige mottagits av Brekken-borna. Och tagits väl om hand. Det visar också den Forbondestaty som konstnären Emil Näsvall gjort och vilken skänkts av Tänndalens kommun till Brekken som tack ! Modell för statyn var en gammal forbonde som hette Johan Myhr. Här har forbönder passerat i många långa år – marknaden firar i år 163 ÅR…..Vi drar vårt strå till stacken att uppmärksamma detta ”broderskapsfolk” och den välgärnings som gjorts av dem genom att traditionsenligt lägga en krans vid statyn. Vår ”forbondepräst” Bo Lundmark läste en egenhändigt skriven dikt som var väldigt tänkvärd. Kaffe, våffla och toabesök så var vi iväg igen. 15 hästar på rad genom fjällbjörkarnas djungel. Det är en märklig känsla. I slädarna är det tyst, jag tror att vi alla bara njuter. Körvägen slingrar genom den täta björkskogen, hovtrampet knarrar i snön och skakelklockorna klingar i otakt.Det är sövande ! En och annan nickar nog till lite i smyg 😉 Det börjar spricka upp bland molnen och solen strilar igenom mellan stammarna. Vi går över den första sjöisen, det ska komma att bli 2 till. Alla lika fina isar, inget vatten och inga dubbelisar. Föret är helt perfekt ! Så vi slingrar på i sakta mak. Vi kör genom små fjällgårdar som har en vidunderlig vy utanför sina fönster. Det är svårt att se sig mätt. Lyckliga människor som kan vakna till detta var dag! Vi fortsätter så dagen igenom, och vid dagens slut är vi fram i Billehaugen där vår vän Jon-Bernhard väntar. Han hyser alla 15 hästarna i stall och uthus, och några av kuskarna bor i en liten stuga intill. Fantastiskt! Jag pratar med vår medåkande gäst denna dag från Röros kommun, Hans Vintervold som är kommunens ordförande. Han lovprisar dagen och alla ekipagen och menar att det är en kulturgärning att dessa resor genomförs. Vi i vår tur uppskattar såklart hans intresse för detta som vi vet är äkta och genuint, vilket vi ser inte bara denna dag utan även under marknadsdagarna då han ses i vimlet och besöker olika färdasgårdar. Vi stallar in, packar ihop slädarna för dagen och hoppar på den bokade bussen tillbaka till Vauldalen. Där väntar varm bastu – så skönt och många passar på. Kvällen som pågår just nu, ni skulle bara höra dem. Efter en god middag, en hel del tal och en liten munter auktion från hittegodsavdelningen pågår just nu ”Sista kvällen med gänget”. Livemusik av Roland och Mats med dans så det står härliga till. Det är vad som döljer sig bakom tygskynket jag har till vägg…… Så nu återstår att krypa till kojs och se hur länge gängetnatten varar 😉 en rätt bra underhållning att ligga och somna in till. God Natt säger jag till er nu, imorgon kör vi sista sträckan in till Röros marknad för att mötas av tusentals människor som också de rest lång väg för att se körlagen anlända. /Anette Sandström                  

Sista dagen för denna resa. Inte lika munter morgon bland deltagarna, det märks att många är lite mer molokna och det är något svagt sorgset i luften. Alla vet att det är bara timmar kvar av färden innan vi når Röros. Vemodigt kanske är rätta ordet. När alla till slut är med på bussen startar den och vi skjutsas till stallet ett par mil bort. – Varför då undrar ni säkert? Jo, vi har bara logi åt hästarna i Billehaugen så vi själva får bo 2 nätter på samma ställe, och det viktigaste är ju faktiskt att vi har platser åt hästarna. Därav busstransporten. Lite sena är vi i starten, men vi kommer iväg rätt bra ändå. Inte någon kall morgon utan en mild vintermorgon med ca -10* väntar. Det är som sagt märkbart vemodigt i slädarna och därav ganska tyst. Inte ens vinden susar. Det är helt vindstilla vilket är väldigt ovanligt på en sjöis. Solen kliver upp bakom fjälltopparna och den t o m värmer! Vi kommer fram till rastplatsen där det ska kokas kaffe på öppen eld. K-G är förste kaffekokare i gänget och snart har han gjort upp eld. PÅ med pannan och sedan sprider sig doften. Smakar bra! Då ser vi på hästarna att något ska hända. De spetsar öronen och ser alla åt samma håll. Vi väntar och anar vad som ska ske. Jodå, så hör vi långt långt borta. Skakelklockors klang – och det är inte våra egna. Nu anländer Tröndelag körlag i lång rad. 13 hästar till tror jag det var. 15+13 = 28. De kommer närmare och vi ser att de har en släphäst också. Och plötsligt står dessa 28 hästar med öronen på spänn och tittar igen åt samma håll. Jodå, också denna gång har de hört rätt. Nu kommer Tydals körlag med ca 10 hästar. Nu är vi uppe i 38 hästar. – Det blir kära återseenden bland flera här ute på isen. Norska och svenska blandas och vi visar på K-G`s gigantiska kaffepanna där den som vill bjuds på nykokt kaffe. Då händer det! En av de norska forkvinnorna tänker sig att smyga lite bakom udden på den holme vi har intill oss. Vi är ju enbart hänvisade till naturen när det tränger på, och det är inte lätt att gå undan på en sjöis som ni förstår. Jag hör hur någon bredvid mig skriker till! Kvinnan har gått genom isen och vår man Steve är snabbt på plats och drar upp henne. Dramatiskt men det slutade väldigt bra. Hon hade inte hört varningen om att ingen fick gå åt det hållet. Som tur var hade hon ombyte i släden. Slutet gott allting gott. Men det gäller att vara försiktig! Vi sätter för hästarna en sista gång och startar den allra sista etappen. Dagen har varit helt fantastisk och snart är vi framme för att köra in i bergstaden. Vi ställer oss bakom det gamla kolplanket där vi ska invänta de övriga körlagen,  8 körlag är vi totalt som möts här. Många hästar blir det – 90 stycken!!! Tänk er 90 hästar i rad, det är en jättelång parad. Invigningsprogrammet går mot sitt slut och det är dags för den stora ”finalen”. Finalen, det är vi det. 5 000 personer är tillresta för att se när den 90 hästar långa foran kör in i bergstaden. När den första kommit till ”slutstation” har den sista inte startat ännu. Till slut är vi ändå samlade på samma uppställningsplats och alla i publiken kommer som ett folkhav emot oss. Man vill prata, se hästarna, höra hur det gått osv. Vi svarar på allt vi kan samtidigt som vi håller ögonen på hästarna – barn kommer själva, hundar, barnvagnar, skidor – allt finns som kan komma i vägen om vi inte är observanta. När detta är avklarat ska vi köra genom stan till stallar och avlastningsplatser. – När hästen är på stall kan vi säga; Det gick ju bra! För det är först då vi är framme och kan koppla av. Också vi själva ska flytta in in våra olika boenden. Vi har 3 boenden att inhysa oss i. Jag bor i ”Gropstuggu” – ett väldigt gammalt litet timmerhus som förvaltas av Riksantikvarien. Jag som är 1.67 lång kan inte gå igenom dörrarna utan att vika mig halvt dubbel, fönstern är ½ m ovanför golvet och snedtaken är olika höga, vissa kan man inte stå rakt i. Ytterdörren är ca 1.40 hög. Men allt går så bra, vi samsas om 1 dusch & toalett och en bänkspis, det finns plats för 9 personer. Men då får vi bestämma vem som ska gå ut först och sist…  🙂 Rasmusgården, vår egen färdasgård, är öppnad och kommersen i full gång. Kvällen inträder och det är dags för ”Färdastreff” på staden största hotell, 260 forbönder samlas och körlagen berättar för varandra hur det gått. Någon spelar eller sjunger. Mat erbjuds i långa banor så vi rullar ut genom dörren. Men efter denna vecka är många trötta och nickar till, så nån sen natt blir det inte. Jag får skjuts hem och intar fårskinnsfällen jag sovit på hela resan. Så skönt! /Anette Sandström  

Som sagt – inställd är man på att vakna tidigt. Känns onödigt denna morgon då det finns tid att ligga kvar och slumra, de tidiga morgnarna är nu avställda. Nu börjar slutförberedelserna för Forbondemässan som hålls i kyrkan i kväll. Som initiativtagare och ansvarig tillsammans med Lill från ett annat körlag är det lite att stå i och ordna upp. Så klockan 10.00 är det dags för möte med samtliga medverkande från de olika körlagen. För det här är ingen vanlig gudstjänst, utan forbönderna står för innehållet med mycket sång och musik, dessutom ringer vi in mässan med våra skakelklockor.. Vivi som är Präst har bullat upp ordentligt på kaffebordet. Vi fikar och sätter detaljerna i programmet så att de sista bitarna faller på plats. Med temat ”Sorger och Glädjeämnen! får vi ihop ett otroligt fint program. Så sen eftermiddag blir det övning bak stängda dörrar och sedan slår vi upp kyrkporten klockan 19.00, vad som sedan händer får vi se. Men vi vet att åtminstone någon kommer, för medan vi är på mötet ringer det ideligen i kyrkokontorets telefon med förfrågningar om när Forbondemässan börjar. – Och vi vet att den varit välbesökt tidigare år…… Jag går en liten sväng på marknaden genom gatorna och hem till Gropstuggu -. Nu är dags att byta om från de ”värsta” hästkläderna och ta på finförklädet – för vi kommer till mässan som vi är i de kläder vi har! Ingen finkostym här inte, en forbonde är en forbonde. Mot kyrkan! 🙂 /Anette Sandström

Dagen efter Forbondemässan kan summeras så som rubriken säger. NEA Radio var på plats, likaså press, en av alla de fantastiska framföranden som gjordes hade titeln ”Gravöl” och kollekt lämnades vid utgången. Men jag måste säga; Vilket otroligt ”skafferi” av kunniga musikanter och sångare som finns i körlagen. Det visade sig att programmets deltagare gjort stort intryck på de dryga 500 personer som satt i kyrkbänkarna, vi hoppas att den tid de köat (45 min) var väl värd sin väntan. Det är helt otroligt vad populär denna mässa blivit. Men så är det ju ingen vanlig gudstjänst heller. Forbönderna från den olika körlagen bjuder verkligen på sina talanger och kompetenser! Dagen idag har fortsatt med vissa rutiner som att räkna kollekt, utvärdera mässan och vandra till banken med forskrinet för att plussa på forbondeunionens konto. Pengar som används gemensamt för unionen. Ett arbetspass på vår fina Rasmusgård har jag gjort, och imorgon blir det mer jobb där. För nu är marknaden verkligen i gång, alla färdasgårdar är öppna, likaså marknadsstånd och alla små butiker man kan finna i gatorna. Hästekipagen som har rundturer i stan låter klockklangen ljuda, det spelas här och var och genom fönstern i husen hörs ett sorl. Vi har haft en kväll runt brasan inne på gården, grillat korv och sjungit allsång. I Rasmusgårdens lilla ”allrum” , alltså -det är verkligen inte stort, har vi fått lyssna till Anders och Jesse som spelat på sina felor så det stått härliga till som polskor, gånglåtar och marscher – allt efter önskemål. Mycket bra! Imorgon blir det en runda för att inhandla diverse ting, här finns allt men kan tänka sig. Helt säkert ska jag nog också titta in hos ”Brekkenkjerringan” som har café och lotteri på fina handarbeten de gjort. Förmodligen får vi besök av spelmän- och kvinnor på färdasgården, där bjuder vi alla som kommer på gratis kaffe och det finns kolbullar för den som önskar. Att besöka de övriga körlagens färdasgårdar är också på dagordningen, alltid lika trevligt! Ja, ni ser, det är fullt upp att vara forbonde på Röros marknad. Dagarna går undan innan man hunnit med allt man tänkt. Men snart är marknaden till ända och vardagen ska på nå´t sätt återgå till det vanliga. Det är en stor omställning, efter att ha ”bott” i vadmalskjolen, fårskinnsvästen och läderkängorna samt alla ulltröjor är det en märklig känsla att dra på sig ett par jeans, jacka och ett par vanliga vinterskor. Man blir lätt – för de andra kläderna är rätt tunga ska ni veta. Men var sak har sin tid, nu är ännu en marknadsresa genomförd. Allt har gått bra och vi är mitt i kommersen. Om några dagar reser jag hemåt med många roliga och tänkvärda minnen. Väl hemma ska jag träffa den lille – och kanske blivande kusken? – som kommit till världen under tiden jag varit på resa. Vem vet, en dag kanske han sitter bredvid sin mormor i släden och talar om för henne hur man kör en häst? J – Eller så får hon berätta sagan om den gången när hon var på resa med häst och släde till Röros marknad och en ny liten forbonde kom till världen… Hur som helst – nu har reseberättelsen nått till sitt slut. Jag hoppas ni som följt med i den har fått lite insyn i vad detta livet kan handla om. Men det är ändå svårt att återge de ögonblick som vi får vara med om då och då, dessa måste man se med egna ögon, känna och uppleva. Därför föreslår jag att du som är intresserad av att följa med på en sådan resa börjar med att bli medlem i vår förening. Då kommer du att få information om vad som händer och sker i föreningen och också möjligheten att medverka på våra träffar och anmäla intresse för en plats som vår gäst. Det innebär att du inte behöver ha någon kunskap om hästar, vi sköter den delen, men du får möjligheten att följa med! Information om medlemskap med mera hittar du här på websidan under medlemskap. Tack för att du läst min blogg, jag vet att du inte är ensam för ni är många. Ca 35 000 personer har hittills via olika digitala kanaler följt resan. Helt otroligt! Kanske det blir en reseberättelse även nästa år – men det får framtiden utvisa. Allt gott till er alla – resekamrater och läsare. /Anette Sandström

Kuskar Gudrun Ahlzén, Ljusdal Gunnar Ahlzén, Färila Jostein Edberg Moan, Svenstavik Janne Fack, Järvsö Patrik Hellström, Vemdalen Annika Jonsson, Brunflo K G Löjdahl, Brunflo Thomas Rihpa, Funäsdalen Lasse Styf, Hudiksvall Kjell Sjöström, Tierp Einar Westlund, Hedeviken Lennart Östberg, Matfors   Hjälpkuskar Monica Andersson, Røros Ing-Britt Axelsson, Svenstavik Lennart Bergman, Västervik Peder Forsmark, Djurhamn Carin Edberg Moan, Svenstavik Ann Eriksson, Svenstavik Reneé Johansson, Frösön, Mats Lindquist, Färila Anna-Lena Norberg, Matfors Anette Sandström, Jättendal Bernt Sjöström, Tierp Evald Jon Ström, Oslo Marta Styf, Hudiksvall Eva Sätterlund, Lidingö Gudrun Westlund, Hedeviken Alf Östberg, Hede   Tross Anna Einebrant, Klövsjö Reneé Johansson, Frösön Anna Lindqwist, Delsbo Jens Sätterlund, Lidingö Stig Sätterlund, Lidingö Kjell Tjärnås, Vemdalen Stefan Wedin, Bjuråker   Ett antal gäståkare tillkommer också under resan. Med reservation för ändringar.        

TUR ja ! Det är tur att vi snart ska få uppleva de vita vidderna igen ! De stora vita vidderna med sina toppar. –Nej, det är inte mjukglassen från i somras det handlar om. Även om den var god och frestande då, då när det var hett så man nästan försmäktade och snö var långt långt bort. Nej, jag talar om VIDDERNA ! De stora, höga, toppiga och mäktiga vidderna på vår väg till årets marknad i Röros. De som turligt nog vakar över oss när foran går fram genom landskapet, det går en ”il” genom kroppen när man tänker på det. Alla dessa upplevelser av naturen, djuren – men också människorna, hästarna, musiken, skratten och skämten. Det är tur man har minnen att se tillbaka på. Men det är också tur att det snart är dags igen ! För förberedelserna är i full gång ska ni veta.Så i stugor, skrymslen och vrår pågår nu allt ifrån smörjning av seldon, passning av midjemått i kjolar och byxor (kan ju ha ändrats från förra året :/  …),  planering av förplägnader och stickningarna är nog inne på sista varvet för nya ullstrumpor. Hästarna ska nu vara i ”toppskick” inför resan, de har tränats länge och nu närmar det sig. Forbondemässan i Röros som hålls av Forbondeunionens alla körlag ska också planeras och förberedas – också det pågår och vi kan utlova ett väldigt fint program på temat Livets Dans! Så, som ni förstår är det fullt upp. Som vanligt, de senaste åren, kommer jag att blogga vartefter foran rör sig framåt utefter vägarna. Ni som är trogna läsare vet redan lite om mig – men det finns nya läsare och nya nyheter : Jag som skriver och berättar för er här heter Anette, och är aktiv medlem i föreningen sedan 2005, ni förstår, när man börjat i den här föreningen vill man inte sluta. – Jag har 2 hästar här på vår gård. På resan är jag hjälpkusk, detta eftersom vi alltid är 2 kuskar/häst. Jag brukar också hoppa in och hjälpa vår tross – det betyder att mina små rapporter kan ge er lite ”inside” om vad som händer där. Privat har jag flyttat ! – Från de stora djupa inre skogarna tog jag pick och pack, sambo, mina 2 hästar och landade ute vid havet. Fortfarande i Hälsingland, så det är inget långt ”skutt”. Men ändå – Utifrån det är det lite mer att tänka på inför kommande resa ; vart ligger allt som behövs ? vilken låda är pälsmössan i ?  vilken kista ligger ullvantar och sjalar i ? och vart är kistan ?? Vart sjutton är benvärmarna – ja, ni förstår, helt enkelt är det inte. Har jag tur har det följt med i flyttlasset. Men var så säker att oavsett :  Onsdag morgon kl 08.00 den 11 februari står jag på ”startlinjen” när foran börjar ännu en tur över vidderna till Röros! – Då ringer kyrkklockorna i Klövsjö kyrka som en hälsning om en fin resa och välgång. Och hjärtat värms vid tanken att vi är på väg igen. Ja, det är TUR att vi har olika årstider . En vinter utan en tur till Röros över vidderna är inte en vinter. Men vi kan ju ha O-tur på turen också, tänk om snön tinar undan ? Tills vidare : Istället för att få en tur i den oturen så hoppas vi nu på en riktig tur-resa ! Välkommen med på färden med ”direktrapporter” från släden. /Anette Sandström    

En vecka kvar. En vecka av väntan, längtan och planering i slutskedet. Rapporter från olika håll om läget från tross, kuskar och hjälpkuskar som ska delta i resan visar att det är aktiviteter långt över vad dygnet har timmar…. Bland annat vår MatMamma Anna som ser till att vi duktigt äter ordentligt under resan är nu fullt upptagen med att röra i grytorna. Att laga mat åt nästan 50 personer dag för dag under hela resan kräver planering och framförhållning. Andra rapporter säger att nya skodon inköpts, att nyinköpta tömmar inlämnats till föreningens selmakare för färdigställande med handsytt läder och att små funderingar över hur man ska lösa transporter av bilar hit och dit pågår, – ingen vill ju promenera hem tillbaka från Röros när så är dags. Ja, nu är vi verkligen nära – och som sagt – nedräkningen har börjat. Vi ser det också hos er besökare här på hemsidan. Antal besök har ökat markant den senaste tiden. Vi tycker förstås att det är trevligt att ni är så många som följer med oss i vad som händer och sker, redan nu! Som ett litet tips kan jag meddela att du som läser här också kan hitta oss på facebook – så moderna forbönder vi är – våra flinka ungdomar sköter detta så bra när vi ”gamlingar” sitter i släden ! Kika in även där när du har lust www.facebook.com/ForeningenForbondenKlovsjo Ha de bäst – snart går foran med varje släde och häst ! /Anette

Så är det då dags – dagen att samlas inför avfärd är här. I ottan kliver vi upp och styr kosan mot Klövsjö och vårt eget Pålletorp. När vi kommer dit är det redan många på plats. Bara att lasta ur bilen tar en stund, att hälsa på alla en stund till, och att sedan installera sig, packa upp och äta lunch är precis vad som hinns med innan det är dags att fortsätta till Norge för att ha bilen lite närmare till längre fram. Alla vi som gör detta åker gemensamt buss tillbaka till Klövsjö – stämningen på bussen är hög, även om ett och annat huvud nickar till en stund….det har varit en tidig morgon och bilen står nu på 470 km räknat från starten imorse. Sen eftermiddag har alla kommit, och det är dags för informationsmöte om vad som komma skall. Många har varit med förut, men som alltid är det nya ansikten att lära känna, svenska och norska. Fördelning i slädar, tider och vad som gäller framförs. Vi får underhållning av allas vår Seve, 86, som kommer troget med dragspelet i sin hand. Han spelar och sjunger, pratar och skämtar. En forbonde som varit med förr – om mycket – inte bara föreningens alla resor. Som erfaren hovslagare och skogens man har han många berättelser. Han var också en av de första som körde denna resa till Röros 1981.  Eva sjunger fina visor och vi äter en god middag som inte går av för hackor – hemgjord värmlandskorv, kokta rotsaker och senapssås. Nu har alla hittat ett krypin, det är trångt på torpet inatt – och trivsamt ! /Anette

Dagen är inne, starten har gått ! Det lilla ”virrvarr” som brukar kunna uppstå denna morgon var inte av samma ”kaliber” som tidigare – trots att vi var fler personer är vanligt. Allt gick lugnt och fint, alla var klara i tid och inga missöden som att någon glömt något i sista stund. Kyrkklockorna ringde och då gick häst efter häst lugnt ut på väg och till slut var hela foran igång. MEN, ni som har läst det första inlägget som jag skrev i mitten av januari kanske minns detta;   Jo, jag skrev nämligen att om vi har otur så kanske snön tinar bort. – Man ska inte säga så, för det var precis så det var. Underlaget var tungt och strävt, asfalten var bar och gruset skar kompromisslöst mot kälkarnas medar, hästarna drog ändå duktigt på. För att underlätta för dem blev det en rask morgonpromenad för oss tvåbenta, vi klev av och gick bredvid. Fjällgårdens värdfolk väntade oss som vanligt ute på gården. Vatten serverades i hinkar till törstiga hästar som fick hö och vila. I år har denna gård öppnat dörren för oss i 35 år !! En liten och enkel tack-ceremoni, så som forbönder gör, framfördes och en liten minnesgåva överlämnades. Färden gick vidare och vi var glada att få fortsätta på skoterled och snötäckta småvägar fram till Karl XII väg. Den delade sig – och så blev det kanske inte riktigt som tänkt var. Vi upptäckte det en bit längre fram då den branta delen närmade sig. – Det blev en riktigt slingrig rodelbana att ta sig ner för, allt går om man tar det lugnt.  Häst efter häst. Väl nere på ”platt” mark blev det däremot lite besvärligare. Ni som följt oss tidigare år här i berättelserna vet att vi gärna räknar in en och annan tipp vilket betyder att aktuell kusk bjuder tårta. – Så just nu ligger vi på totalt 4 + vad gäller tipptårtorna 🙂 Framme i Vemdalen väntade ovanligt många på oss. Vi var sena då allt tagit lite längre tid och vi även fick leta en annan påfartsväg in i byn då snön var helt osynlig igen … Utanför pizzerian bars flera glöggbrickor ut, tack för det ! Det var varmt & gott efter ”rodelbane-nedstigningen”. Hembygdsgårdens innergård fylldes sedan av hästar och slädar, en genuin och fin gård med många vackra byggnader i solbränt timmer och omgärdade av gärsgård. Inkvartering i byns samlingslokal väntade, liksom middag och så kvällens överraskning : Den lokale ”Provinsialläkarens nyöppnade mottagning”. Den fösta patienten knackade på, vilket visade sig vara f d Fröken Sverige i unga år, ” Yvonne Ryding herself ” uppenbarade sig. Dock tyckte vi hon var sig lite olik, krokig, vithårig och med väldigt stor näsa,,,,, och inte minns vi att hon brukade ha huckle på huve´t heller… Nåja, behandling ville hon ha och behandling fick hon – huruvida det verkligen var en åkomma eller ej kan man bara ana, men uppenbarligen gillade hon den och doktorn fick vänligt men bestämt ge beskedet att till slut fick det vara nog. Behöver jag säga att vi tjöt av skratt ??   Tack Kjell och Alf  😉 ! Men nu, kära läsare ska vill jag att ni ska få ta del av vad en av våra gäståkare vill förmedla till er här nedan : ” En förstagångs” gäståkares tankar. ” Mina tankar om en första etapp med hästälskande forbönder som vill hålla liv i denna historiska tradition vill jag berätta om. Till min egen förvåning tackade jag ja när en vän frågade om jag ville hänga med på en forbondetur . Jag har själv ingen erfarenhet av hästar, bortsett från att man fick åka med på hölasset som barn med morfars arbetshäst Regina,. Jag trivs med friluftsliv så jag såg chansen att få vistas utomhus och få ett avbrott i arbetsveckan från tangentbord och dataskärm. Mycket pirr i magen var det när vi anlände till Klövsjö och anslöt till det glada gänget som spred positiva energier omkring sig. Det var en skojsam ton svenskar och norrmän emellan då flera av gästerna var från Norge. Vilka förväntningar jag hade är svårt att säga. Men den denna upplevelse har överträffat allt jag hade kunnat tänka mig. Man har blivit varmt välkomnad med tydlig information om dagens upplägg. Det finns en otrolig logistik som verkar genomtänkt i minsta detalj, liksom raster med varma drycker och mat som lagats med omsorg och kärlek och med inslag av lokalproducerat. Känslan att klappa en mjuk varm hästhals och ta på den mjuka mulen när den snusar tillbaka och blicken man möter i vackra hästansikten – den känslan är väldigt uppfyllande. Man blir varm och tillfreds. Tempot under färd blir meditativt och man varvar ner och slappnar av. Slutsaten av denna upplevelse är att den helt klart hamnar på listan med de bästa äventyr jag hittills upplevt och jag skulle gärna åka med igen. – Rekommenderas starkt ! ” /Monica Hemå –          Ja, så säger Monica om denna dag. Vi bugar och tackar ödmjukt för fina omdömen ! Imorgon väntar en ny dag och vi får se vad den har att bjuda på ! /Anette    

Idag har jag hoppat in i trossen istället för i släden, ni vet, omväxling förnöjer ! För er läsare som inte är så insatta i vår organisation – eller vad vi ska kalla den –  finns det faktiskt en struktur i det kaos som kan upplevas när omkring 50 personer ska samsas dygnet runt. Jag ska berätta lite mer snart, men som sagt ingår jag i trossgänget. Tidig morgon var det idag, frukosten ska stå klar 05.30. Alltså kokades 40 ägg, ett antal pannor kaffe och många liter fil kom fram ur kylen, pålägg mm plockades på löpande band. Forbönder äter som hästar ska ni veta ! Ni har väl hört talesättet sådan herre sådan hund ? Här kan man gott säga sådan häst sådan kusk 😉 När ”patrasket” – jo de ser så ut – åkt med foran börjar det verkliga jobbet för trossen. På schemat står då mockning efter alla hästar i stallar, madrasser bärs över gårdsplanen till nästa byggnad, upp på övervåningen och in i en garderob – 45 st !. Packning av Matmamma Anna´s ”resekök” (som består av allt från grytor, slevar, ett antal kaffebryggare, backar med mat, gasoltub – ja ett resekök som inte fattas något ska ni veta – vi lastar det i en hästtransport – då förstår ni digniteten. Under tiden har foran nått fram till Hedeviken där dagens första stopp sker. Som tur är har de fått fin hjälp av en bybo som med sin traktor plogat FRAM (!) snö PÅ (!) vägkanten så de tar sig fram – det är ju bar asfalt annars. Jag har lovat att här och nu framföra ett stort tack till denne man för fin insats som var till stor hjälp – TACK ! Vi hinner precis dit för att se när foran kommer fram. Och även om jag flera gånger besökt den fina lilla handelsboden Trosavik fylld av hantverk så är det alltid trevligt att se vad de har. Dessutom serveras goda smörgåsar och förmiddagskaffe. En och annan släde får en översyn, vilket måste börja med att all last plockas ur ; Fällar renskinn, forskrin, hösäck, havrebinge, hästfilt, sittskinn osv osv. Kälkarnas kätting behöver sträckas – bilar får punktering, det slipper vi, men slädar behöver justeras och lagas de också ibland. Mannar kommer till hjälp och släden stjälps upp, skiftnycklar och yxskaft svingas i ett huj och vips är det fixat. Samarbete i gänget är a och o, och det finns alltid någon som kan ! Nu tar nästa pass vid, och vi får en ny resenär med oss : TV Jämtland ska följa med oss i slädarna för att sedan förmedla vidare vad vi håller på med – och inte minst varför. Det är ju ett av våra huvudsyften med denna resa. Att hålla traditionen vid liv och föra den vidare, ett sätt också att förära våra föregångare deras slit och arbete i ett hårt liv. Dock på helt andra villkor var de var mer eller mindre tvungna att köra dessa for-resor för sin överlevnad. Det kan vi ju inte påstå att vi är, men vi vill ändå visa på historiens viktiga budskap. Idag har vi det så enkelt, man ska inte glömma dåtidens arbetare. Trossen förflyttar sig till Hede, veterinärbesiktning väntar. Hede veterinärstation står redo att undersöka varje häst så stoppet blir långt. En av hästarna har fått ett litet sår på benet, men inget som veterinären tycker är så farligt. Passkontrollen godkänner också alla hästar – ni vet väl att hästar har pass ? Det är faktiskt bara de som passkontrolleras – vi tvåbenta ser de inte ens åt ! Annat det än när man reser på nutida vis med jet över världen …. Men kanske man tänker att skulle det finnas någon misstänkt skurk här så lär de hinna ikapp oss !! 😉 Föret för foran har varit tungt idag, men på eftermiddagen hittar man en ny körväg, Kyrkvägen, som var till stor förnöjelse. Slutmålet för dagen är Långå och där ska stallas in i 2 olika stall. Det är tur att vi har så snälla bybor härute i byarna som upplåter sina stall. Vi kan inte nog tacka för det, så viktigt som det är att få stalla in hästen vid dagens slut. Foran kommer fram efter att mörkret infunnit sig. Till middagen får vi fint besök av riksspelman Alf Jönsson & Co som underhåller med fina låtar på fiol, dragspel och bas ! Bland annat får vi höra Forbondepolska – en låt de tillägnar oss ! Det känns stort och högtidligt. Natten infinner sig och dagen är slut. Vi säger God Natt ! /Anette

Som jag nämnt i tidigare blogginlägg har vi haft besök av SVT Jämtland, här kan ni se reportaget /Anette http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/med-hast-till-roros

Denna dag började med en sovmorgon, frukost iordningsställdes av två ”trossare”, medan vi andra fick sova lite längre. Sovmorgonen innebar att jag inte behövde kliva upp förrän 05.15. Skönt att få ligga och dra sig lite när andra är uppe och stökar. Man kan lyssna på allt mummel och alla tokiga kommentarer som börjar så snart mer än 2 personer är uppe på benen – högt i tak kallas det visst och skämt finns i uppsjö. Inga sorger här inte! Foran startar i gryningen och det är fortfarande mörkt. I Långå bjuder byborna på den fina traditionen att tända marschaller utmed byvägen där vi sakta går vägen fram. Man undrar hur det ska gå med föret idag. Fortfarande barmark så det gnistrar av järnet under kälkarna ! Men som tur är finns hjälpen nära, en närboende traktorförare kontaktas som förstår läget. Alltså står han beredd när foran kommer till asfaltvägen. Med en traktor framför foran, därefter vår varningsbil med ”saftblandare” på taket som en signal om hästar på väg, hela långa foran och bakom det en följebil också med ”saftblandare” på taket går hela rasket ut på riksvägen. Vi syns alltså ! Och ingen ska kunna undgå att det finns hästar på vägen. Då kommer ett utryckningsfordon – från Sveg ! Det är polisen som fått en anmälan om att en traktor plogar fram snö på vägen….. (hahaha… ;- ) Jaha, tänker både poliserna och vi. Turister har bråttom och kanske inte antingen hinner se foran utan bara traktorn, eller så har de inte tid att vänta på sin tur i kön…. Polisen vet ju vad det handlar om sedan tidigare år, så mer än så blir det inte och de skrattar när de vänder åter till Sveg. – Detta har hänt förr, så vi tar det med ro. I forbondens tidevarv har vi ju ett annat tempo än skyndande bilister,,,,,, Det vi vill fokusera på är att RIKTA ETT STORT TACK TILL TRAKTORFÖRAREN som la en perfekt snöbana på vägkanten åt oss. När foran kommit till Rörån utmed den stora Lossendammen har vi i trossen dukat ute till ”Lossen Drive in Hamburger Bar” dvs ett gäng höbalar blir bardisk, murika-hällen grill och det blir linneduk på! Hungriga forbönder köar i rad och mumsar om vartannat. Nu är slutmålet Ljusnedal och det blir en fin körväg genom skogen utan övrig trafik. Till Ljusnedals kyrka invid Ljusnan kommer foran fram i mörkret kl. 18.00 och kyrkklockorna ringer välkommen, alltid en mäktig känsla ! Då ska hästar på stall, matas och vattnas, filt på om de är svettiga, slädar plockas ur och förberedas för nästa resdag. Kvällen går i festens tecken med 3-rätters middag, väldigt god mat ska ni veta. Eftersom vi har vilodag imorgon kan vi vara uppe längre än vanligt. Vi har också flera gäster från byarna runt omkring, och det berättas historier till höger och vänster, mer eller mindre små ”fräckisar” skapar goda skratt och hög stämning. Natten blir sen men vad gör väl det – det är ju sovmorgondags nästa dag. /Anette

Denna dag började med en sovmorgon, frukost iordningsställdes av två ”trossare”, medan vi andra fick sova lite längre. Sovmorgonen innebar att jag inte behövde kliva upp förrän 05.15. Skönt att få ligga och dra sig lite när andra är uppe och stökar. Man kan lyssna på allt mummel och alla tokiga kommentarer som börjar så snart mer än 2 personer är uppe på benen – högt i tak kallas det visst och skämt finns i uppsjö. Inga morgonsorger här inte. Foran startar i gryningen och det är fortfarande mörkt. I Långå bjuder byborna på den fina traditionen att tända marschaller utmed byvägen där vi sakta går vägen fram. Man undrar hur det ska gå med föret idag. Fortfarande barmark så det gnistrar av järnet under kälkarna ! Men som tur är finns hjälpen nära, en närboende traktorförare kontaktas som förstår läget. Alltså står han beredd när foran kommer till asfaltvägen. Med en traktor framför foran, därefter vår varningsbil med ”saftblandare” på taket som en signal om hästar på väg, hela foran och bakom en följebil också med ”saftblandare” på taket går hela rasket ut på riksvägen. Vi syns alltså ! Och ingen ska kunna undgå att det finns hästar på vägen. Då kommer ett utryckningsfordon – från Sveg ! Nämligen polisen som fått en anmälan om att en traktor plogar fram snö på vägen….. (hahaha…;-) Jaha, tänker både poliserna och vi. Turister har bråttom och kanske inte antingen hinner se foran utan bara traktorn, eller så har de inte tid att vänta på sin tur i kön…. Polisen vet ju vad det handlar om sedan tidigare år, så mer än så blir det inte och de skrattar när de vänder åter till Sveg. – Detta har hänt förr, så vi tar det med ro. I detta tidevarv har vi ju ett annat tempo än skyndande bilister,,,,,, Det vi vill fokusera på är att RIKTA ETT STORT TACK TILL TRAKTORFÖRAREN som la en perfekt snöbana på vägkanten åt oss. När foran kommit till Rörån utmed den stora Lossendammen har vi i trossen dukat ute till ”Lossen Drive in Hamburger Bar” dvs ett gäng höbalar blir bardisk, murika-hällen grill och det blir linneduk på! Hungriga forbönder köar och mumsar om vartannat. Nu är slutmålet Ljusnedal och det blir en fin körväg genom skogen utan övrig trafik. Till Ljusnedals kyrka invid Ljusnan kommer foran fram i mörkret kl. 18.00 och kyrkklockorna ringer välkommen, alltid en mäktig känsla ! Kvällen går i festens tecken med 3-rätters middag, väldigt god mat ska ni veta. Eftersom vi har vilodag imorgon kan vi vara uppe längre än vanligt. Vi har också flera gäster från byarna runt omkring, och det berättas historier till höger och vänster, mer eller mindre små ”fräckisar” skapar goda skratt och hög stämning. Natten blir sen men vad gör väl det – det är ju sovmorgondags nästa dag. /Anette

Sovmorgon innebär inte alltid att man sover – vi är nu så vana att kliva upp i ottan att många ändå är uppe och tassar i mörkret mellan madrasserna som ligger utspridda över hela golvet. Det är trångt om utrymme däremellan och det gäller att veta var man sätter ner foten….Efter frukost börjar den vanliga rutinen ; mockning, städning, disk, kuskarna ser över seldon och kälkar, och många tar en sväng ned till Funäsdalen city. I Funäsdalen har en gondolbana byggts upp till funäsbergets toppstuga, vi var flera som testade detta att se byn från ovan. – Högt var det, de skotrar som syntes på sjöisen nedanför var att jämföra med myr-storlek….. ett och annat fynd inhandlades när vi åter var på marknivå, liksom att matförrådet behövde fyllas på. – Jag har ju sagt att forbönder äter som hästar! Tillbaka i Ljusnedal återkom även de som besökt knivmakaren i Bruksvallarna, Torgny Ode´n, för att se på det fina hantverket. En dusch, en stunds vila och sedan middag gör susen ! Vilodag är det ju – men faktum är att Matmamma inte har någon vilodag. Under tiden har hon stått vid grytorna. En god kycklinggryta serveras, och så dyker kvällens överraskning upp ! Tre musikanter intar bygdegården och sen spelas det till sen kväll. Och det är riktigt riktigt bra ! De tre musikanterna Jon Olofsson, Erika Svedberg och riksspelman Anders Olofsson förgyllde verkligen vår kväll med både sång, musik, historier – och allsångs-ledarkurs för vår ordförande Gunnar och Matmamma Anna. I slutprovet fick en andra omgång genomföras innan det blev godkänt då en allsångsledare också behöver kunna matematik ,,,,  😉 Imorgon väntar en ny dag med utvilade hästar och kuskar  – nu är det dags att inta ”min säng” och krypa till kojs. Vi får se vad morgondagens sträcka ska innebära och ge, det vet man aldrig i förväg. /Anette  

Nu styr vi kosan mot Funäsdalen, där väntar morgonandakt med föreningens egen forbondepräst Bo Lundmark ute på Risnäset. Många människor har samlats, vi sjunger fina psalmer som ”Morgon mellan fjällen” och Forbondepsalm. Mitt ute på sjöisen hör vi hur kyrkklockorna ringer och vi stannar för att lyssna till dem. Efter att vi fått kyrkkaffe med smörgås åker vi vidare. Vi har lovat personalen på äldreboendet att ta en extra sväng. En 95-årig dam har önskat att få se foran och alla hästarna. Jag tänker att hon säkert har växt upp och levat med hästar och arbete. När vi kommer dit ser vi att de äldre väntar sittande i sina rullstolar utomhus insvepta i filtar o vinkar frenetiskt. Då får man en tår i ögat, så rörande och känslosamt. Färden fortsätter längs slingriga vägar. Nu väntar skidliftarna på Tänndalen Ski Lodge – och lunch, trossen är på plats och har ställt upp grillen. Det blir grillad korv och varm choklad. Då vi ska åka iväg – då händer det ! En kusk tappar (!) släden….  Inte lätt bland liftarna men det fixar vi snabbt, det var endast en läderrem som brast, vips är en ny på plats. Det ordnas med en ny rem ! Vi fortsätter och kommer upp mot fjället, då blir nästa stopp. På en sele smäller bukgjorden av – den rem som håller selen på plats under magen.  –  Bara att hugga i och hjälpas åt. Det finns som sagt alltid en lösning och samarbete är ledordet ! Så fortsätter vi sakta framåt körvägen som är kurvig och varierande, underlaget är perfekt ! Vi snirklar mellan fjällbjörkar och på öppna ytor snor stormvindarna så snön driver i vinden, det är inte kallt men blåsten gör ändå sitt till. Det är en skön och härlig känsla att få vinden mot kinderna, små små snöflingor som sticker till när de träffar ansiktet – det är lätt att må bra här ! Vi närmar oss gränsen och snart kommer vi till dagens slutpunkt, Vauldalen fjellhotell. Där har vi vännerna Jorid och Ola-Peder som tar emot både hästar och forbönder i sina utrymmen.  En snabb installning á la rutin och sedan in i duschen – dags för middag med hotellets gäster. Som traditionen säger bjuds det römmegröt och fisk med kanel och socker (!) Vi kan väl inte påstå att det hör till vår vanliga meny, men det är faktiskt ganska gott. OCH oerhört mättande …… Dessutom är det sötsuppe till efterrätt. Mätta forbönder är trötta forbönder, det blir ganska snart sängen för oss allesamman.  En efter en slumras det in på golvet i det som en gång i tiden var Ola Skotts grensehandel. /Anette  

Denna morgon har vi ätit hotellfrukost. Det känns väldigt ”civilt” även om vi går och står i våra vadmalskläder. Det är såna vi är – vi ser nog lite ”lunsiga” ut i den här miljön. Men vi är mer vana att sova på madrasser, dela 50 pers. på 1 dusch, hänga kläderna på en stol och bära pannlampa på huvudet för att hitta de grejor som ligger nerpackade i trunkar och väskor. Nu råkar vi ha ”företräde” till frukosten innan hotellgästerna kommer, så vi är ensamma. Tur det ! Så går morgonforan, natten har varit god och vi ser en ny dag gry. En fantastisk morgon, knappt -4-5 grader och inte så mycket vind ännu. Men vi vet att den ökar framöver dagen.  Dagens första etapp är Vauldalen – Brekken, Tidigare fick vi köra mycket på landsvägen men nu har vi hittat alternativa vägar, och det är så bra. Vi kör och rastar, kör och rastar innan vi kommer fram till Brekkens gamla skola. Där väntar sedvanligt förskolans och skolans alla barn. De är lika duktiga varje år – undrar hur mycket de tränar på alla de sånger som de sjunger för oss ? Efter kransnedläggningen vid forbondestatyn, vilket är en tradition vi gör varje år för att hedra forna tiders forbönder och forkörare packar vi alla slädar fulla av barn som vill åka. Vi kör fram till byn samlingslokal där det bjuds kaffe och våffla. Barnen uppträder och spelar olika instrument. Nu går vi vidare på fina vägar och mellan fjällbjörkarna strilar solen igenom. Härligt – det är ett fantastiskt fint landskap vi glider fram igenom, slädarna går i sakta mak. Otrolig tystnad inträder och naturen är så närvarande i detta som den kan bli. Vi går över sjöisar och endast ett svagt mummel hörs blandat med skakelklockornas ljudande klang. Föret är perfekt ! Fint pistade sträckor där hovar trampar tryggt. Men inget varar för evigt – i en uppförsbacke när vi kommit fram på en mindre väg är väldigt isig. Så blank den kan bli, och inte ett gruskorn så långt ögat når. Nu är det ju så här att även hästar har skor och broddar, men just denna gång hjälper det inte. En av hästarna halkar och faller, dock är det ingen fara utan snabba händer kommer till hjälp. När vi lossat den ena skakeln kan den resa sig lugnt och spännas för släden igen, allt frid och fröjd och färden kan gå vidare. Ingen fara skedd. Tyvärr tar allt slut – så också denna dag som känns alldeles för kort, jag hade gärna sett att den varat ett par timmar till. SÅ fin tur som det varit idag. Men nu väntar bussen ! Jo, ni såg rätt. Vi åker buss. – Först installning hos Jon-Bernhard som arbetar med ved dvs ”Rörosved”, han upplåter snällt sina utrymmen åt oss. Sedan kliver vi på bussen som väntar för att ta oss tillbaka till Vauldalen, några av forbönderna stannar kvar hos Jon-Bernhard för att finnas på plats för hästarna. Hungriga forbönder kliver så av bussen med en hägrande middag framför ögonen. – Då möts jag av Matmamma Anna som är rent sagt förundrad – middagen har försvunnit ! Spårlöst har en full hink älgköttgryta försvunnit. Hur det gått till vet ingen, och det har då aldrig hänt förr. Gissa om hon är i stor förvirring över detta, man har letat överallt, men ingen har sett den. Alltså, göra vad som göras kan. Det blir en handelsresa till Funäsdalen som ligger närmast för att snabbt fixa ett alternativ. Middagen blir lite senare, men vad gör det – maten är lika god som vanligt, vi hinner duscha och till och med ta en bastu innan det är matdags. Det blir en god korvgryta istället med sallad och tillbehör, kaffe och tårta till efterrätt. Det här är ”sista kvällen med gänget” dvs sista kvällen vi bor och äter tillsammans allihop. Imorgon bor vi på olika håll. Så kvällens middag har en hel del talare, många tackas och vi applåderar för Matmamma Anna som sett till att vi alla varit mätta i magarna. En forbonde utan mat blir inte rolig i längden så vad gjorde vi utan henne ? Förmodligen hittade vi något att knapra på, men de middagar som serverats under resan hade vi nog inte kommit i närheten av…..Tack ANNA ! Än sjungs i vrårna runt omkring där jag sitter, ni skulle höra historierna som berättas, se glädjen och värmen som finns, både bland nyfunna vänner och ”gamla” reskamrater. Det här sällskapet är unikt, och det består av unika personer som alla bidrar på sitt sätt. Det är lite svårt att förklara, men om jag försöker så vill jag säga att det är ”beroendeframkallande” att resa med detta patrask ;-). Så man får hoppas det snart är februari igen – även om vi nu har en resdag kvar den sista sträckan fram till Röros. Men det blir imorgon, nu är dags att krypa till kojs. Jag ska ligga och lyssna på alla tokiga skämt och historier tills jag slumrar in. Imorgon bitti 04.30 kör jag höbalar med trosskillarna Jens och Stefan. Efter det väntar frukost och en låååång dag….. /Anette        

Upp i ottan, klockan är ställd på 04.00 men jag vaknar innan dess. Innan frukost sticker Jens, Stefan och jag iväg för att fördela ut höbalar på olika håll. Lasta ur, bära in, packa om, köra bil, lasta ur och tillbaka till frukost. Efter frukost städar vi i trossen toaletter, packar madrasser, städar och plockar ihop det slarviga forbönder glömt ( eller om de var nyvakna och inte hann med ….  😉 Nu är sista resdagen inne, bussen till stallet går 06.00 och den som inte är på bussen då får ta en promenad. Idag är det viktigt att hålla tiden. För oavsett vad som hände efter väg ska vi stå på plats i Röros kl.12.00. Det spelar ingen roll hur många som tippar, tappar slädar eller vad annat som kan hända. Dessutom ska vi möta 2 andra körlag ute på en av sjöisarna. En tradition vi har då körlagen turas om att koka kaffe åt de allesamman. Gissa om det blir stora kaffepannor. Totalt är det omkring 40 hästar ute på isen, och minst 3 personer /släde. Man samlas och hinner prata lite med varandra, vissa har man inte sett sedan förra året, andra håller kontakt året om. Elden får falna och pannor plockas ihop. Kvar blir en glödbädd och spåren av hovtramp, fotspår och kaffesump som kommer att sjunka till botten när isen smälter. Nu börjar den trafik som kan se den 40 hästar långa foran att köra allt saktare. Det är märkligt – när vi var tvungna att köra på bilvägen hade bussar och bilar så otroligt bråttom att de kom i ilfart förbi, obehagligt fort. Nu när foran går på isen kommer bilar och bussar som i kolonn sakta framskridande, till och at de stannar för att se på den vackra vy de har ut genom rutan. Jag tar bilen in till Röros, flyttar in i Gropstuggu där flera av oss ska bo och skyndar ner på vår färdasgård Rasmusgården. Många hjälpande händer är på plats med att ställa i ordning för marknadshandel. Allt är logistik – och parkering är definitivt inget undantag. Vi behöver ha parkering intill Rasmusgården för transportbilar med lager mm. Men denna gång saknas utrymmet så vi får fixa det med marknadens logistikansvarige och det ordnar han snabbt. Tack för det Harry ! Strax ska foran inviga marknaden som nu pågått i 162 år !! Det sker med forböndernas medverkan då vi kör in i stan. Nu är foran dubbelt så lång – 87 hästar av olika raser på rad. Slädar, hästar, folk och last i tidsenlig utstyrsel a´1800-tal. Det är en unik syn och mig veterligen den enda i världen – så var passar det bättre in än i världsarvet Röros ? Jag skyndar tillbaka upp till slädarna och hoppar i i sista stund. När detta är genomfört försöker jag ta mig genom folkhavet tillbaka ner till Rasmusgården för nu är marknaden öppnad och det vimlar av folk i tusental, ett överslag säger att det är mellan 6 000 – 8 000 personer som sett forans invigning. Handel är i full fart när jag till slut trasslat mig genom detta och kvällen avslutas med den traditionella kusk-middagen för alla körlag. God mat, många talare och väldigt trötta forbönder. Det blir en tidig kväll och snart snarkas det i var bädd. /Anette

Nu är martnan verkligen igång ! I alla färdasgårdar råder en sjudande aktivitet. Det pratas och köpslås, handlas och skakas händer överallt. Personer som stöter ihop kanske inte har träffats på länge, men till martnan åker många och chansen är stor att man träffar på någon gammal bekant. Jag går genom folkvimlet som väntar på att forböndernas alla färdasgårdar ska slå upp portarna. Det är onsdag och det betyder att de sista förberedelserna inför den årliga forbondemässan i Röros vackra kyrka ska ordnas. Forbondemässan hålls nu för 8:e året och det har blivit populärt. Det arbete som påbörjades med mässan i november ska nu slutföras, så alla medverkande från de olika körlagen är kallade till möte på kyrkokontoret där präst Harald bjuder på kaffe och vi lägger de sista punkterna i programmet. Med temat ”Livets dans” har vi satt ihop ett fullspäckat program där bland annat många ungdomar kommer att framföra musik och sång. Den yngsta är en liten flicka på 8-9 år, som spelar dragspel tillsammans med sin far. Låten heter ”Lilla pappa” – och det visar sig att hon skrivit den själv som julklapp till pappa. – Här visas verkligen hur forbondekulturen ger ungdomar möjlighet att få med sig olika färdigheter. Att resa med häst och släde och lära sig vad det innebär (även om de inte varit med på hela turen de små barnen). Att få lyssna till alla spelemän, att klä sig i vadmal och skinn, att leva enkelt. Allt detta har de flesta barn och ungdomar inte möjlighet till idag. – Vi kan tycka det är unikt, då, när det var så man levde var det inte det man strävade efter. Men tack vare att vi håller detta vid  liv kan vi ändå föra kunskaper vidare till nästa generation. Det är stort. Martnasgatorna är helt fyllda när jag kommer ut från mötet. Jag försöker att slingra mig ner mot Rasmusgården, vår färdasgård. Där brinner elden, svenskt kokkaffe serveras till alla besökare och Eva sjunger vid brasan. Gamla visor som ofta blir en allsång. Jag hör henne ända in där jag sitter vid det lilla slagbordet. Vi steker kolbullar som är väldigt omtyckta, många kommer särskilt in varje år för att få äta en kolbulle med lingonsylt. Våra hantverkare är på plats och både täljer, målar, snidar och gör luffarslöjd. Till försäljning har vi pälsar, skinn, mössor, skakelklockor, vår egen bok ”Forbönder nu och då” som vår grundare Jöns Fahle´n skrivit för att sprida kunskap om forbondekulturens liv och leverne. Marknadskarameller från hälsingland går som smör i solsken och disktrasor i lin är en stor succé. – Som ni ser håller vi hårt på att vår färdasgård enbart har hantverk och naturmaterial. Nu är kvällen inne och jag är på plats i kyrkan 17.30 för att hjälpa till med förberedelserna till mässan. Mässan börjar 19.30 så det finns tid att lösa de sista funderingarna. När klockan är 18.15 står redan de första åhörarna utanför kyrkporten ! Allt är på plats och 19.00 öppnar vi dörrarna. Folk VÄLLER in, det blir fullt upp att dela ut program och hälsa välkommen för mig och Lill, Dalarna-Femunden körlag.  Sedan börjar mässan och skakelklockorna klingar fint. 3 forbönder har gått ”klockarekurs” strax innan och det fungerar ! Årets tema ger så många möjligheter och som jag sa tidigare så är många barn och ungdomar involverade. Det går inte att räkna upp allt, men ett av inslagen ska också nämnas lite mer ; dansparen i 3 olika åldrar ; gammal, medelålders och ungdom/barn. Den yngste dansaren är en liten herre på 12 år, vant tar han polskedansen i kyrkgången så de svävar fram. Till detta trallas en polska av Monica från vårt körlag – väldigt fint arrangemang. Mässan inleds också med bockhorn och kulning – egentligen kan jag bara säga att den som inte var där missade en fantastisk mässa. Nu återstår efterarbetet – att räkna kollekt. Summan går till forbondeunionens konto för utgifter som är gemensamma för körlagen.   Nu är det sedan marknad fram till lördag kväll (eller kanske söndag morgon  😉 ??? ) Det spelas i var vrå i alla gator, skoj och skratt ekar mellan husen, nasare som säljer verkligen allt mellan himmel och jord – här kan alla hitta något, 70 000 -80 000 personer är presumtiva kunder. Forbönder som samsas i färdasgårdarna och där himlen är taket, i stjärnenatten kommer vi som är kvar i kväll att stänga porten för att sitta runt elden på renskinnen, grilla korv, koka kaffe och umgås. Det brukar vara en väldigt trevlig kväll. Resan har gått bra, vi är framme, alla hästar på plats i sina stall och mässan har återigen fått många positiva återkopplingar från de som var där om att vi måste fortsätta arrangera detta. – Vad mer kan en enkel forbonde från Sverige begära ??  – Inget ! Så nu hoppas jag att ni läsare som följt med på resan här har fått åtminstone en liten inblick i vad vid har för oss, hur det kan vara att ge sig ut på resa över fjället  – inte med okänt mål men att aldrig veta som kommer att hända. För händer gör det – dock har vi aldrig råkat ut för något som inte ordnat sig, som sagt finns alltid någon som kan. Med den tryggheten är det aldrig något problem och det tar vi återigen med oss hem i skinnryggsäcken inför nästa års resa. Nu, gott folk, ger jag mig ut i martnaslivet veckan ut ! – Om du nu skulle tycka det vore roligt att någon gång få åka med på resan någon dag eller hela turen, så kan du sända oss en intresseanmälan på vår e-post ; info@forbonden.se När hösten kommer blir du kontaktad inför forbonderesan 2016. Till dess kan du stödja vår förenings arbete genom medlemskap 2015, det kostar 200 :- . Information om det hittar du här på sidan. Vi finns också på www.facebook.com/föreningenforbonden Välkommen till vår förening, som stödmedlem, aktiv forbonde eller läsare ! Tack för att du läst min reseberättelse, kanske du är en av alla de som intresserat hört av sig under resan – ni är många som följt oss. Det är vi glada för ! Till sist –Vi Möts Efter Vägarna– håll tummarna, håll utkik och håll farten så håller vi hästen !   😉 /Anette Sandström

Kuskar Gudrun Ahlzén, Ljusdal Gunnar Ahlzén, Färila Göran Andersson, Långå Katarina Brunlöf, Bollnäs Jostein Edberg Moan, Hoverberg Lasse Forslund, Edsbyn Kalle Halvarsson, Fåker Patrick Hellström, Vemdalen Annika Jonsson, Brunflo Karl-Gunnar Löjdahl, Marieby Thomas Rihpa, Funäsdalen Kjell Sjöström, Tierp Lasse Styf, Hudiksvall Einar Westlund, Hede

Hjälpkuskar Lisa Andersson, Delsbo Bo Berg, Brunflo Lennart Bergman, Västervik Olov Brunlöf, Bollnäs Carin Edberg Moan, Hoverberg Peder Forsmark, Djurhamn René Johansson, Frösön Marika Kaspergård, Hede Mats Lindquist, Färila Anette Sandström, Bjuråker Evald Jon Strøm, Oslo Marta Styf, Hudiksvall Eva Sätterlund, Lidingö Gudrun Westlund, Hede Alf Östberg, Hede Tross Anna Einebrant, Klövsjö Anna Lindqwist, Bjuråker Pecka Persson, Hedeviken Jens-Olov Sätterlund, Lidingö Stig Sätterlund, Lidingö Kjell Tjärnås, Vemdalen Stefan Wedin, Bjuråker

Ett antal gäståkare tillkommer också under resan.

Med reservation för ändringar.

Onsdag 12/2 Klövsjö Start 08.00 Fjällgården 11.00 Vemdalen 16.30

Torsdag 13/2 Vemdalen Start 06.30 Trosavik 09.00 Hede Hembygdsgård 12.00 Långå 18.00

Fredag 14/2 Långå Start 06.30 Resan går på norra sidan sjön Lossen Ljusnedal 18.00

Lördag 15/2 Ljusnedal Vilodag

Söndag 16/2 Ljusnedal Start 07.00 Funäsdalen 08.30 med morgonandakt på Risnäset Vauldalen 17.00

Måndag 17/2 Vauldalen Start 08.00 Brekken 10.00. Billehaugen (Röros ved) 16.30

Tisdag 18/2 Billehaugen Start 07.00 Röros, Malmplassen 12.00

Alla tider utom starttider och inkörningstiden i Røros är cirkatider.

Med reservation för eventuella ändringar.

År går fort – så fort att det åter är dags för 2014 års höjdpunkt ! Jo, så är det, – årets höjdpunkt närmar sig för den som i februari månad väntat ett helt år. Vad jag talar om är naturligtvis den årliga vinterresan som vi i Föreningen Forbonden nu förbeder. Eller rättare sagt, om sanningen ska fram så har det pågått i flera månader redan. – Och då förstår ni säkert det där ordspråket som säger att ;” Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” ! Just nu, vardag som helg, dag som kväll (och kanske natt – vad vet man ?) pågår planering och förberedelser in i det sista. Kläder lagas, kanske kompletteras med ”nytt”, stövlar smörjs ordentligt – blöta fötter är kalla fötter, och det vill ingen forbonde ha om det går att undvika. Just idag har min päls fått sig några stärkande nya sömmar av päls- och selmakaren,  vad gamla pälsar slits ! Det gäller att vårda dem väl. Slädarna ska besiktas och få en ordentlig sista översyn, de ska ju gå många mil genom skog, över sjö och fjäll och ibland på väg. Några enkla verktyg för eventuell ”akut-lagning” ska läggas med, liksom reservtömmarna, extragrimman, ullfiltar, fällar, skinn, och kanske en fotogenlykta om timmen blir sen. – För att inte tala om pålles havresäck ! Med så många mil att dra lastade slädar och folk behöver hästen en hel del energi. Varje häst ska orka hela vägen fram, därför har de tränats länge, länge. I år kanske med mer barmarksträning än vanligt, med tanke på den snöfattiga vintern. Forskrin ska fyllas, med vad säger vi inte, för det är ännu inte klart. – Men gott ska det vara, det är iallafall klart ! Vi får se vad det kan bli, men både för öga och mun ska det smaka, vått som torrt! Om ni kunde höra de inspirerande ljud jag lyssnar på när dessa rader skrivs tror jag att en liten gnutta skulle smitta av sig också till er–för det är ju tanken med denna reseberättelse att ni ska kunna följa oss på resan och få läsa om både små händelser och stora upplevelser. (Snart får ni veta vad örat hör) SÅ ; Också i år kommer vi att, när möjligheterna ges,  skriva om vad som händer och sker. Men som ni vet är en forbonderesa á la ”1800-tal” och det var inte alltid så lätt då med kommunikationerna . . . . ibland får vi kanske ha överseende med att ”nätet” inte är tillgängligt. Vi som skriver har ni mött under tidigare reseberättelser, Anna och Anette, dotter och mor som båda är aktiva i föreningen sedan ett flertal år. Vi ska hjälpas åt att delge er och ingen forbonde-händelse går oss förbi … 😉 Hemmavid har vi våra två hästar – som båda har åldern inne att få stanna kvar hemma. Som sagt, år går fort, så nu är det dags igen att åter bege sig iväg på forbonderesa. Brrr,  jag ryser och myser, av välbehag, för ”Den som väntar på nå´t gott väntar aldrig för länge” …… -Vad jag lyssnade på ? Sambon spelar Rörospolska på fiolen sin och stampar i takt, det är bara att blunda och drömma sig sta´… Så det ska jag göra nu i väntan på avfärd. Ni kan följa vår färdplan här på webben, och vi lovar att berätta om allt vi ser, hör och känner, det gäller föreningens alla kamrater och vänner – nya som gamla ! – Ta det försiktigt på vägarna, för er och vår skull. Kom gärna och möt oss om du är i vår närhet så kan vi ta en liten pratstund ! / Anette

Ni skulle se vårt kök – så fullknökat med klädväskor, ryggsäckar, forskrin, sovsäckar, fäll, vadmalskläder, ullvantar, folkdräkter till fina midda´n …. – Listan är lång ! En gång per år har vi detta ”kaos” hemma hos oss, och som ni säkert räknat ut är det med glädje vi har det. Aldrig har vi ett så gott öga till ett köksgolv fullständigt belamrat som denna kväll. Förberdelserna i sig är också en resa faktiskt – planera, inhandla, laga, se över att allt fungerar med till exempel pannlamporna som ska få nya batterier osv … OCH att det också fungerar på hemmaplan för folk och fä även där. Men nu är snart allt lastat i bilen, en kombi som inte har mycket till sikt bakåt, (hm – men, vad sjutton  – vi har backspeglar och ögon i nacken 🙂 Vi får ta det lugnt ! Framme i Klövsjö ska det mesta lastas ur, och vi byter skepnad, d vs vi lämnar av våra jeans, täckjackor, kepsar, snygga moderna kängor och tar av oss headseten till mobilerna….inget hårfrissande på morgnarna heller efter denna omvandling. Nu är det enkelhet som gäller. Istället kliver vi fram ur garderoben som tagna ur modellkatalogen (som vi vet inte fanns – men ändå:) a la´1800-tal. Vips så är vi klumpiga smått fyrkantiga modeller i våra tunga vadmalskjolar som vaggar när vi går. Vi ser fram emot det – det spelar ingen roll att vi är fyrkantiga när känslan är varm då vi tänker på alla kamrater vi får träffa snart igen. Det blir roligt att höra vad som hänt sedan sist, och alltid är det några nya att lära känna – det är det fina i vår förening. Högt i tak och alla är välkomna ! Som aktiv eller som stödmedlem, man behöver absolut inte ha egen häst för det. Men, nu är som sagt kaoset i sin mest ”charmiga” form :/ och vi trivs. I gryningen ska vi ge oss av, så nu gäller det att göra klart det sista, hoppa i duschen och sen i säng, så att det fort blir morgon! -Ungefär som när barnen väntar på julafton,  skulle man kunna säga! Fortsättning följer ….och just ja, jag lovade ju sist att tala om att forskrinet är tungt – korv, ost, godis, sidfläsk – å lite till …. /Anette

Pålletorpet sjuder av liv och rörelse, ett härligt gäng har samlats med många förväntningar i bagaget. Nu är samling och information avklarad, och vi har bjudits en otroligt god middag av vår matmamma Anna. Nu blandas svenska och norska diskussioner om hästar och historier i en hejdundrande fart – för att inte prata om alla de varianter på dialekter som surrar. Den ena efter den andra historien drar ner stora skrattsalvor och dessutom får vi underhållning av Jon Olofsson som spelar gitarr och sjunger några visor av Dan Andersson. Han berättar också om hur de kommer att ringa i kyrkklockorna i morgon bitti när vi startar vår resa. En tradition av kvalité då kunskapen går i generationer, och förmodligen den enda kyrkan i landet som har denna uråldriga metod att ringa manuellt med fötterna (!) i de båda klockorna. Liten klocka för kvinna och stor klocka för man. Madrasserna är utplacerade och snart är de även belamrade av trötta forbönder. Det börjar att höras gäspar här och där från olika håll. Imorgon är det frukost kl. 06.05 – tiden är exakt ! För det är då vi hämtar det nybakta brödet i bageriet. Så lyxigt blir det inte varje dag – men det är en bra början  … Ja, en ny resa väntar, och ingen vet vad som kommer att hända innan vi är framme i Röros. Så är det, att varje resa är en ny resa, ingen är den andra lik. Oavsett om man har gjort den tidigare eller om det ska bli en helt nyupptäckt form av ”semester”.  En semester man aldrig kommer att glömma, för det här livet ger upplevelser man aldrig glömmer – det är det enda vi vet. Så speciellt är det. Så nu ser vi fram emot att höra när Jon ringer i Klövsjö kyrkas klockor när vi sitter i släden och foran börjar åter börjar ännu en färd mot Röros /Anette

Som jag nämnde tidigare startade vi dagen med frukost bestående av nybakat bröd hämtat direkt från plåten på Klövsjö stenugnsbageri. Gott! Trångt och gemytligt i köket var det, men också lite småpirrigt hördes det här och var. Våra gäståkare som inte alla åkt så mycket häst tidigare hade naturligtvis förväntan av vad detta skulle komma att innebära. Som vanligt kom det en del människor för att se på när foran startar, gårdsplanen fylldes snabbt. Starten gick som ”på räls” alla hästarna i en lång rad uppförde sig fint. För det ska man ha klart för sig, att även de känner av lite ”resfeber”, både från folk och övriga hästar. Det trampas och frustas, det ptrrroas och hålls tömmar i fasta händer. Men allt gick som sagt väldigt fint. Så fint att vi hann se de två orrar som plötsligt flög över våra huvuden ! Första anhalt för ett lite längre stopp var Fjällgården. Som vanligt – jo, det måste jag faktiskt säga för lika välkomnande är de varje år, värdfolket – så stod de ute på gården och tog emot oss. Alla får kliva in hemma hos dem och bjuds kaffe och smörgås ! Tänk er – att ta in femtio ulliga, pälsade, pratsamma forbönder i köket – inte helt självklart ? Vi säger TACK ! Vi turas om att gå in för kaffe – hästarna ska ju ha tillsyn. När jag står ute med vår häst, ”Kross” nordsvensk valack, hör jag fåglarna talltita, domherre, talgoxe.  Och de sjunger sin vårmelodi, härligt att höra. Efter Fjällgården kör vi genom skogen och träden är klädda med snö som tynger.Vi turas om att hålla i tömmarna, kusk och hjälpkusk och det känns riktigt bra med ”teamworket”. Viktigt det också då vi ska kampera ihop i släden. Vår gäståkare Solveig sitter bak och är förundrad över hur härligt och fantastiskt vackert det är. Vi fortsätter Karl den XI väg, den som är döpt efter Kung Karl den XI;s Eriksgata när han besökte dessa trakter. Det brantar djupt ner mot Vemdalen och det är lite fartigt emellanåt.  – Hej vad det går utför ! I Vemdalen hör vi kyrkklockorna när vi närmar oss byn, varje gång lika mäktigt. Efter färden nedför Vemdalsskalet är vi lite ”småhuskiga” så det smakar gott med glöggen som väntar utanför Tonys Pizzeria. Ett kort stopp för att strax stanna lite längre vid hembygdsgården och ett mer stadigt fika. Korv, kaffe och hembakt bröd – ni förstår att det är ingen bantningskur vi är ute på 😉 (och redan är kjollinningen mindre än förra året …) Nu har vi stallat in alla hästar, de står i sina nya hotell-stall för natten, mumsar hö och vilar.  – Måhända de diskuterar dagens tur med varandra. Om hur folket har fungerat, vem som nästan höll på att tippa släden, vem som inte fattade att pålle inte längre var törstig då han buttade bort hinken, eller om folket tror att en häst inte vet sin plats i kön, eller om någon kusk som kanske blev lite småtrött och råkade nicka till. – Vem vet vad de pratar om inatt ….men jag tror de också är nöjda ! /Anette

Efter en sen kväll som snabbt blev till morgon vaknade vi av att trossgänget stökade med frukost i köket. 04.30 serverades den. Från att ha varit mörkt, tyst och natt i lokalen övergick det plötsligt till att vimla av yrvakna mäniskor som vimsade runt i underställ och tofflor.  – Redan morgon ??  Frukost intogs naturligtvis först av hästarna som alltid har första prioritet. 06.30 stod vi startklara och det bar iväg genom Vemdalens by. Vi körde via småvägarna fram till ”Hedlanda International Airport” som någon skämtsamt skyltade det före detta militärfältet med. Gammalt men nyrustat är det tydligen, så privatflyg kan använda den. En tjäder flög upp framför oss med en hiskelig flykt. (Den använde inte flygplatsen 😉 I släden satt vi och resonerade om smått och stort, väsentligheter för en forbonde och struntsaker i allmänhet. Hedevikens fina lilla hantverksbod ”Trosavik”, som ligger strax före Hede, inbjuder till köplust – det vet vi efter dagens besök där. Vi hittade många fina hantverksalster för den intresserade.  Rekommenderas ! Färden fortsatte med målet Hede. Vi tog ”Promillevägen” – lokal benämning på en lite mer avsides väg. Hede har en särskild plats i min mage. Det handlar om den hemkokta goda ärtsoppan som Hededamerna kokar åt hungriga forbönder. Varje år står den där, rykande het med senap på tallrikskanten och en liten kopp punsch som tillbehör. Om ni någon gång suttit i en släde när snön vräker ner och allt är blött så flingorna döljer hela sikten vet ni hur denna sopptallrik smakar – ljuvligt gott. Som sagt Hede har en särskild plats i min mage 😉 Snön tilltog alltmer, och vinden likaså. Inte hård men ändå tillräcklig för att piska de blöta flingorna mot ansiktet. Tänk att det kan vara skönt. Nej, jag skojar inte. Det är en viss tjusning även det. Friskt på något vis, hur tokigt det än kan låta. Temperaturen har varit mild, så då gör det inget. Från Hede fortsätter vi in på en mindre skogsbilväg, skönt att slippa undan trafiken tänker vi. Då hör vi det stora brummandet en bit bakom oss. Det kommer närmare. Närmare, närmare. – En skotare ! Vi i foran som från och med i dag har fjorton hästar tar upp hela vägen. Inte en chans att den tar sig förbi. Och faktiskt så fick han inte ens försöka. Föraren blev istället bjuden på kaffe och efter det ordnade han hämtning med bil. Så tacksamma vi blev för det ! Nu är vi sedan flera timmar i Långå by, och som namnet säger är byn oerhört lång. Den sträcker sig längs Ljusnan och ligger väldigt vackert med husen utplacerade i en lång rad. Här finns två stallar som snälla människor upplåter åt våra hästar. Utan alla dessa privatpersoner utefter hela färdvägen mellan Klövsjö och Röros skulle vi knappast kunna genomföra resan så som vi gör. I varje by finns personer som i bakgrunden ställer upp på olika vis. Vi kanske inte ens träffar dem alla ! Men jag brukar tänka på att det lokala engagemanget för föreningens ideella arbete att upprätthålla en gammal tradition är långt utöver det vanliga. Heder åt dessa personer, vilka ni än är och gör. Just nu är timmen sen, en trevlig kväll med underhållning av musikanter från trakten som, utan att vi ens frågat, kommer och spelar för oss. Och det låter bra. Mycket bra. Här och var hörs nu också en annan sorts ”musik”, det är mörkt, tyst och stillsamt. Jag tror ni vet vilken musik jag har som accompangemang just nu – och jag vill inte påstå att den underlättar min sömn…. Olika tonarter träder in, det är nog dags att släcka den lilla pannlampan som lyser upp mina tangenter. I alla fall om det ska bli några timmar att sova. Imorgon är jag i trossen. Det betyder att en sovmorgon inte är att tänka på. 03.45 ska frukosten ställas i ordning. Under tiden vi sover kommer genomblöta fällar, skinn och pälsar, rättare sagt drypande och genomsura, att torka och vara redo för nya äventyr imorgon. Vad den dagen kommer att innehålla vet vi inte. Det enda jag vet nu är att på varje kvadratdecimeter golvyta som finns att tillgå snarkar en trött forbonde. Tror jag ska ta och instämma….i….orkestern….nu….god….natt …..zzzzzz /Anette    

Ännu en tidig morgon. Larmet ringde 03.45. Är man i trossen så är man. Oavsett hur trött man är. Men inte var vi ensamma då – de mest morgonpigga kuskarna är redan på fötter. Hela frukostmenyn langas fram i en hiskelig fart. KAFFE först ! Utan morgonkaffe stannar foran …. Man kanske inte tror det, men vi är rätt snabba när vi sätter fart, och flexibiliteten är det inget fel på. Frukost avklarad och foran har gått, då sätter städningen igång. I ett huj sopas och torkas golven, alla wc och dusch skrubbas. Madrasser packas ihop. Disk och hoppackning av mat och köksredskapen packas. Matmamma Anna Einebrandt har sin ”beutibox” (nån form av jämtska;-) full av knivar, vispar, stekspadar, kryddor, sladdar – allt hon kan tänkas behöva för en ”stylad” middag 😉 – Jo, hon kallar den så. För en matmamma av hennes kaliber är det inte att tänka på att steka Scans köttbullar till oss. Nej, riktig mat ska det vara ! Ungefär så funkar en morgon i trossen, även stallarna mockas och städas upp. Allt ska lämnas snyggt och prydligt. Det är viktigt för oss och ett sätt att visa tacksamhet mot de som upplåter husrum åt hästarna. Vi låser dörrarna och säger hejdå till lokalen, kör bilarna med hästtransporter och släpvagnar till nästa ställe – Lossendammens ”drive in hamburger shop”. Idag är Anna i släden, så här kommer hennes berättelse om dagen. /Anette Hejsan hoppsan! Hej på er allihopa, nu är det min tur att skriva, jag är alltså Anna Lindqwist och jag kommer precis som i fjol skriva här på bloggen jag med. Idag har foran gått från Långå till Ljusnedal, ca 4 mil. Vi for halv 7 i morse och vi hade faktiskt ganska bra väder, knappt någon sol, men det har inte blåst så mycket och det har inte snöat utan bara varit molnigt – vilket är mycket bättre än de tidigare dagarna när det blåste och snöade nå fruktansvärt. Efter första stoppet har vi åkt asfaltsväg i ca en mil, men som tur var hade plogbilen inte skrapat bort all is som fanns på vägen så det gick någorlunda lätt att dra för hästarna ändå. När vi äntligen fick svänga av från stora vägen och in på en grusväg hann vi inte åka långt förrän det vart lunch – hamburgare med bröd, kaffe, varm choklad och rulltårta till efterrätt! Trossen dukade upp en drive-in-bar för hamburgare på fyra höbalar och med mästerkocken Kjell som svingade burgare till oss. Tänk vilken tur att trossen finns och kan fixa en massa, både mat, madrasser, hötransport och mycket, mycket mer! Efter lunchen begav vi oss mot Ljusnedal, men eftersom det är en ganska lång väg som tar flera timmar har vi stannat och vilat och druckit kaffe och även renbuljong, som är mycket omtyckt bland forbönderna! Jag vet inte, men jag tyckte att vi tog en extra lång paus där, vi var nämligen väldigt tidiga i år, föret är bra och då blir det inte så tungt för hästarna att dra. Vi var väldigt tidiga väl framme i Ljusnedal också, det brukar alltid vara mörkt när vi kommer till kyrkan, där folk står och väntar på oss, men det var det inte idag. Så jag tror inte att det var så många som hunnit dit för att knäppa kort m.m. Efter det åkte vi upp för att lämna av gäståkare och vissa hjälpkuskar på stället där vi ska sova i natt innan kuskar och hästar åkte till stallen. Nu är man färdigduschad och klar för middagen ikväll, trerätters, riktig lyx. Imorgon är det vilodag för både folk och fä, men några måste åka till Röros och fixa i ordning stallen och sängar där till de som ska vara kvar på marknaden i flera dagar. / Anna

Lördag morgon i Ljusnedal. Här sover vi två nätter, eftersom lördag är en stillsam dag med fri tid för egna eventuella aktiviteter. Några har åkt in till Funäs för att uträtta ärenden, andra tar en promenad och en del bara vilar. En sele behöver lite justeringar så det donas och fixas med det. Gårdagens middag fick en introduktion som skapade lite funderingar hur den skulle kunna tillagas. Strömmen fungerade inte och vi fick inte ordning på den. Till slut kom vaktmästaren i huset och hjälpte till. Middagen innebar att vi handskalade nästan 20 kilo potatis. Gratängformar i parti och minut langades hit o dit då bänkarna inte räckte till. Alla hjärtans dag firas också av forbönder, en festmiddag med tillhörande underhållning av sällskapets deltagare höjde taket i lokalen tror jag. Sång och musik, historier och tokerier. Som en fest ska va´! Hjärtan har vi allihop som vi troget ”använder” för att värna varandra, så varför inte passa på en dag som den ? Men, idag är vilodag. Dock inte för alla, ett gäng gubbar åkte tidigt i morse för att ställa i ordning stallar och färdasgården i Röros. De är tillbaka till kvällen, för imorgonbitti går foran igen ! Slut på vila och förströelse. 07.00 startar vi med målet Funäsdalen. Hoppas blåsten lugnat sig tills vi ska köra över isen på Funäsdalssjön. Det är en ganska lång sträcka och det kan ta i rätt så ordentligt. Det roliga är att det brukar stå folk och hälsa oss välkommen ute på isen. Ett år var det en annan som hälsade oss välkommen. En liten ren med grönt halsband kom fram ur skogsbrynet vid sjökanten precis när vi kommit ut på isen. Den gick fram till hästarna och ledde sedan foran hela vägen över sjön, upp på land och genom centrala byvägen i Funäs, i all trafik, in genom det smala portlidret under tak på Fornminnesparken. Precis dit vi skulle stanna för paus och morgonandakt ! Sedan vek den av och gick upp i skogsbacken ovanför. Märkligt. Vi pratar om det än som ett fint minne och en fantastisk upplevelse få förunnat. Vi får se vad morgondagens isfärd kan innehålla. Nu snusas det här och var och man kan höra vilosömnen som några har passat på att ta genom en liten ”siesta”. Till kvällen kommer några nya gäster som vi ska ta emot och hälsa välkommen. En del långväga ända från Skåne, andra lite närmare. – Bäst att förbereda sig. /Anette  

Idag har foran gått från Ljusnedal med ett fint underlag över Funäsdalssjön till Funäsdalen. Där väntade sin vana trogen vår egen Forbondepräst Bo Lundmark vid Risnäset. Söndag och dags för morgonandakt ! Så många människor som samlats för att få ta del av denna. Påföljande kyrkkaffe med smörgås smakade bra, hästarna vattnades och fick hö. Vi startade med att köra runt ”Fjällsol”, som är äldreboendet i byn, många var uppe för att se foran, de vinkade och verkade uppskatta vårt lilla besök. Jag kan tänka mig att det fanns en och annan av de boende som själv haft häst och arbetat med den i skogen. Nostalgiska minnen kan lätt komma när man blir påmind, säkert handlade dagens lunchprat till stor del om gamla minnen. I rask fart fortsatte sedan foran längs Färdmansvägen fram till Hållanbackens början. Hållanbackens namn har en historia som bygger på just forna tiders forresor. Backens enorma uppförsväg gjorde att man var tvungen att i halva backen ”hålla” (stanna) för att vila hästarna som drog lass. Från längst ner i backen och upp är det 3 km stigande motlut av rejäla metrar. Vi kör inte med de tunga lassen, flera av hästarna blev ridna upp, eller fick köra med tom släde och kuskarna promenerade bitvis. Några fick också åka transport med släden kopplad bakefter – en märklig syn men vad gör man inte för sin häst ! Vi tog så av från bilvägen och in på en skoterled, över sjöisen på Malmagen, en väg som kördes första gången i modern tid förra året. Det är en gammal färdmansväg som vi nu fått möjlighet att köra. Underlaget var till största delen bra, endast på några ställen blev det löst och lite djupare snö. I en liten liten uppförsbacke bär det inte riktigt, så några av hästarna trampar igenom snön och står med snö till magen. Men det är ingen fara, en häst som i lugn och ro får känna att det är stadig mark under hovarna trots att det är djupt lyfter sig ur snön och drar framåt. Vi går över gränsen i mörkret och har fotogenlyktor på några av slädarna. Det gör att bilister ser oss från vägen och stannar till. När vi sedan genom slingriga fjällbjörkar till slut når fram till Vauldalens Fjällhotell står en minst sagt stor folkhop och väntar på oss. Det blixtrar i mörkret av deras kameror så vi ser knappt något alls. Vi stallar in och behöver inte ta in fällar och skinn för att torka, vädret har varit bra med uppehåll och svag vind. Snabbt in i duschen, det blir en ”katt-tvätt” i all hast. Vi ska nämligen äta middag med hotellets gäster, och en specialité väntar. Römmegröt och kokt fisk. Det kan låta lite underligt med den kombinationen, men det är ganska gott. Kanel och socker på gröten och sedan slevar man i sig med en bit flatbröd. Mätt och trött blir en forbonde – men kvällen avslutas med dans ! Som tur är blir nästa morgon inte så tidig, frukost först 07.00 – vilken skön sovmorgon att se fram emot ! /Anette    

Dan före dan– med en senare start. Och trossen behöver inte ens göra frukost. Idag äter vi på hotellet. När foran går vid 8.00 har vi flera nya gäster som ska åka med. Det ser ut att bli fint väder, lovar gott ! Första anhalt är Brekken. De har växt – det är ett år sedan. Det är de små jag pratar om. De små barnen som samlas och sjunger för oss när de står där på skolans trappa och väntar på forbönderna. De allra minsta som är i dagisåldern har gula reflexvästar, lätt att räkna in dem då. När de sjungit traditionella marknadsvisor är det dags att få åka med i slädarna, som blir fullastade med barn i alla åldrar. Det bär av till samlingshuset i byn där det serveras kaffe & våfflor. Foran ska gå vidare till en gård, men det blir fel gård ! Hm, så kan det gå ! Lätt att ta fel infart, men de fick ju celebert besök 😉  Gården, den rätta,  har inne i ett av husen har en nedlagd lanthandel. Unikt så tillvida att den är helt intakt då ägaren en gång i tiden stängde dörren, låste och hängde upp nyckeln. Här finns allt man kunde behöva. Hyllor och hängare vittnar om det. Isarna vi åkt på idag har varit jättefina, inte mycket snö på dem alls och vi glider lätt framåt med slädarna. Tipp ! Idag har vi haft en tipp – alltså med ett av ekipagen. Det blir tårta till kvällen ! Så eftersom allt gått bra är det bara glada miner åt denna tipp. Tårta är populärt. Och alla vet att man förr eller senare kan få bjuda gänget på sin alldeles egen tipptårta. Trossen är på plats för att möta oss med lunchen – undrar om de har sovit över huvud taget ?? Soppa och smörgås, smakar bra. En lite längre rast, sedan bär det av igen. Här gäller att komma framåt. Blåst och lite snöväder biter friskt i kinderna, men avtar på eftermiddagen. Skönt. Vid Billehaugen är det dags att avsluta dagens färd. Här väntar Jon-Bernhard. Han har vedproduktion på sin gård, och upplåter sina utrymmen för hästarna under natten. I år har han dessutom ordnat så att fällar och pälsar kan torka i varmt utrymme. Hör och häpna – här hoppar alla forbönder på bussen ! Vi sover ännu en natt på hotellet, fast inte på rum. Vi ligger som vanligt på flatbädd, och har ”ockuperat” hela den före detta butikslokalen, Ola Skott Grensehandel. När jag var liten brukade många hälsingar åka hit för att handla bl a mjöl, även min mormor. Och nu ligger jag här på butiksgolvet och sover bland madrasser, fällar, väskor, forskrin, mm mm. Kvällen är den sista med gänget där vi alla är samlade. Imorgon splittras gruppen från att bo tillsammans och en del vänder hemåt till det civila livet. Matmamma Annas goda köttgryta med potatis och sallad bjuds. Och som sagt kaffe med tipptårta. Då visar det sig, att det är två kuskar som åstadkommit denna efterrätt, och ska dela på kalaset. Frågan uppstår hur, då den ena tippat två gånger och den andre en gång ? Många förslag kommer med glada miner och många skratt. Tipp som tipp – tårtorna, eller blötkakerna som de kallas på norska, var jättegoda ! Ett bra avslut på dagen. Nu packar vi för sista etappen, imorgon möter vi de andra 7 körlagen ! Vi säger Go´tur  och god natt – det blir en tidig morgon. Bussen till stallet går 06.00, alltså frukost 05.00. Inte många timmar  att sova, det snusas och snarkas från golvmadrasserna runt omkring i lokalen, men det är det värt ! / Anette

Magiskt. Magiskt var det att starta denna sista dag på vår färd : Målet är nära. Endast förmiddagen kommer vi att tillbringa tillsammans på den kvarvarande etappen innan det är dags att vid lunchtid inviga Röros marknad.  Vi tar det från början. Morgonen var mörk och stjärnklar, månen som nästan var full stod fortfarande högt på himlen när vi startade vid Billehaugen hos vår vän Jon-Bernhard. När slädarna gled ned från gårdsplanen och ut på isen var magin total. Tyst satt vi alla och bara njöt av stunden. Hovtramp, klockors klang, slädar som försynt krasade mot isen, månen som lyste upp vår väg. Fjorton hästar på rad som alla sakta drog foran framåt. Jag finner inget mer beskrivande ord än magi. När månen sakta gick ned vid ena änden av sjön, började en rosa strimma att lägga sig över fjälltopparna vid den andra änden. I horisonten såg vi hur solen steg upp mer och mer. När dagsljuset så infann sig såg vi också de granruskor som markerade vår väg över isen. Inte mycket snö alls att tala om. Här och var stod människor och väntade, med norska flaggan i högsta hugg. Många kom också ut till oss på skidor för att heja och hälsa oss välkommen till Norge och Röros. Trevligt ! I vår släde hade vi en gäståkande sportintresserad norsk kvinna, som när det var dags underhöll oss med att referera skidloppen i Olympiska Spelen för herrar. Hon gjorde det på sitt eget vis, och vi skrattade gott ! Tack Solveig för denna glada stund ! Som ni förstår är det inte bara tysta stunder i slädarna, vi har många stunder av skratt och skoj också ! Allt vartefter foran drog fram anslöt så fler körlag. Först ut var Tydals lasskörare som är synonymen för forbonde på norska. De hade kört över fjället från Tydal, en ganska så tuff resa att ta om vädret är dåligt. Ofta stängs vägen av. Strax därefter kom också Tröndelag körlag, nu var vi ett trettiotal hästekipage som samlats på sjöisen.  I år har det varit väldigt lite snö i Norge, ”Trönderna” som vi säger, hade fått korta av sin tur och lagt starten vid Ålen, närmare Röros än vad som varit planerat. Märkligt – stor brandfara i skog och mark – i februari !! Så började vi gå den sista biten in mot Röros för att inta vår plats bakom det numer väl bekanta ”kolplanket” inför stunden att inviga marknaden. En stund av väntan och samling innan vi möter flera tusen människor. Av tradition kör Klövsjö körlag alltid först och leder den åtta (!) körlag långa foran. Åtta körlag innebär närmare nittio hästekipage – nittio ! Det är en flera hundra meter lång karavan av hästar det. Alla tidsenligt utrustade  med lass i slädarna. Ett skådespel utan dess like, och jag är inte förvånad av att den stora folkmassan som väntar oss när vi kör in i stan kommer från när och fjärran. Jag har i år mött människor från Israel, Holland, Danmark, Tyskland och England. Marknaden besöks av ca 80 000 personer. Så kommer stunden alla marknadsbesökare väntar på, foran startar lugnt och sakta. Allt går fint, – är det någon gång under denna resa som kuskar och hjälpkuskar är totalt närvarande är det nu. Att både känna att man nått målet, att hästen har gjort ett bra arbete och att denna sista lilla lilla bit ska bära detta ända in på mållinjen är så spännande att få kan sätta sig in i det. Och allt går bra ! När hästarna sedan lastats för hemfärd eller stallats in kan vi alla slappna av. Nu är det dags för marknad ! Vi har ju vår färdasgård Rasmusgården att bedriva handel och kulturella aktiviteter på. I dagarna fem ska vi roa oss, sälja varor, bjuda på kaffe och steka kolbullar. Våra spelmän från Hälsingland underhåller med fioler och sångfågel Eva sjunger visor ute på gården så det står härliga till ! Eva har rest och sjungit i tolv år med och för oss, och många kommer för att lyssna. Under veckan har vi husförhör med föreningens egen forbondepräst Bo Lundmark som nöjsamt konstaterar att vi inte är helt obildade, det blir godkänt. Onsdag kväll på marknaden har blivit tradition att hålla Forbondemesse i Röros Kyrka, så också i år. Det är Forbondeunionens gemensamma arrangemang. Celebert besök fick vi detta år av Biskopen i Trondheim, Tor Singsaas, som höll en levande predikan i form av ett enmans ”skådespel” i kyrkgången. Med temat Pilgrim  roade han oss med tänkvärda ord och gester. Sång, musik, ljuständning, diktläsning med Alf Pröysens verk (det är 100-års firande av Pröysen 2014) och den traditionella ringningen med skakelklockor gjorde programmet fulländat. – Tänk så många kompetenser det finns i körlagen, för det är forbönder och lasskörare som håller programmet i samarbete med Röros Kyrka och Prest Harald. Kyrkan var så gott som fullsatt ! Nästa års tema blir en överraskning, men det är i princip klart redan nu, fullt med liv och rörelse ! 😉 Ni får väl se ni som är på plats då. En modevisning på Malmplassen har vi hunnit med också, en nyhet för i år, med mannekänger ni aldrig tidigare skådat, alltså vi själva. Klädsel á la forbonde från 1700-tal till 1900-tal ! Mycket trevligt var det, och vi lärde oss en del också. Att gå på ”cat walk” i vadmalskjol och en ”plögg” på huvudet hör väl inte till Paris stora modehus – men vi gör det på vårt eget vis ! Nu är det marknad hela veckan och kommersen är i full gång. Vi säljer pälsmössor, disktrasor i lin, skakelklockor från Mora klockgjuteri, vävband, böcker, hantverk och pälsar mm mm – ja, allt en forbonde kan behöva. Och så lär vi norrmännen att Kolbullar inte är pannkakor som många av dem tror ! Min årliga runda på marknaden är avslutad vad gäller egna inköp. Ni som läst mina tidigare bloggar här på sidan vet vad som alltid följer med mig i ryggsäcken hem tillbaka till vardagen. Ullgarn. Så nu är det bara att sätta sig med stickningen och ladda upp med vantar, pulsvärmare och sjalar för allt vad tygen håller ! Om ett år är det marknad igen, och då hoppas jag kunna vara på plats. Under tiden ska jag tänka på alla fina dagar jag fått uppleva med kamraterna i Föreningen Forbonden i Klövsjö. Ett glatt och lite småtokigt gäng som förgyller livet ! Skratt & skoj, allvar & harmoni, vänskap & förståelse, gammal & ung, kunskap & lärdom – allt i ett enda resandefolk – Forbönder. – Du vet väl att du också kan vara medlem i vår förening, så känn dig välkommen ! Information hittar du här på hemsidan. Och nästa år kan det vara du som åker med oss i släden som gäståkare, om du är intresserad så meddela ditt intresse för mer information till vår e-postadress : info@forbonden.se Nu vill jag tacka för mig denna resa, Anna hälsar, och jag vet att ni är många som läst och följt oss via bloggen. Senast idag kom en kvinna från Värmland och berättade hur hon följt med i vår berättelse. Jag hoppas du haft samma glädje som hon hade haft, och kanske vi ses på nästa års Rörosmarknad. – Du är alltid välkommen på en kopp kaffe ! Lev väl, ha det gott och håll glädjen vid liv. / Anette Sandström

Kuskar Gudrun Ahlzén, Ljusdal Gunnar Ahlzén, Färila Göran Andersson, Långå Jostein Edberg Moan, Hoverberg Karl-Gunnar Löjdahl, Marieby Steve Persson, Edsbyn Thomas Rihpa, Funäsdalen Lasse Styf, Hudiksvall Einar Westlund, Hede Lennart Östberg, Hassela Hjälpkuskar Lennart Bergman, Västervik Carin Edberg Moan, Hoverberg René Johansson, Frösön Annika Jonsson, Brunflo Trude Landrö Botten, Drøbakk Mats Lindquist, Färila Anna-Lena Norberg, Matfors Anette Sandström, Bjuråker Evald Jon Strøm, Oslo Marta Styf, Hudiksvall Eva Sätterlund, Lidingö Gudrun Westlund, Hede Alf Östberg, Hede Laila Östberg, Hofors Tross Anna Einebrant, Klövsjö Karin Eriksdotter Johansson, Frösön Anna Lindqwist, Bjuråker Jens-Olov Sätterlund, Lidingö Stig Sätterlund, Lidingö Kjell Tjärnås, Vemdalen Stefan Wedin, Bjuråker Ett antal gäståkare tillkommer också under resan. Med reservation för eventuella ändringar.

Onsdag 13/2 Klövsjö Start 08.00 Fjällgården 11.00 Vemdalsskalet 12.30 Vemdalen 16.30 Torsdag 14/2 Vemdalen Start 06.30 Trosavik 09.00 Hede Hembygdsgård 12.00 Långå 18.00 Fredag 15/2 Långå Start 06.30 Resan går på norra sidan sjön Lossen Ljusnedal 18.00 Lördag 16/2 Ljusnedal Vilodag Söndag 17/2 Ljusnedal Start 07.00 Funäsdalen 08.30 med morgonandakt på Risnäset Vauldalen 17.00 Måndag 18/2 Vauldalen Start 08.00 Brekken 10.00. Billehaugen (Röros ved) 16.30 Tisdag 19/2 Billehaugen Start 07.00 Röros, Malmplassen 12.00

Det närmar sig. Tiden går fort nu. ”Nedräkningen” har börjat. Dags för årets vinterresa till Röros Marknad. Knappt har man hunnit prata om alla minnen och händelser från förra gången, tankar kommer nu och då, förrän man inser att det är strax dags att ge sig i väg igen. – Värst vad fort allt måtte snurra på…inte undra på man uppskattar att få ”stanna upp tiden” med en for-resa … en resa alla i körlaget väntar på…

Förra resan skrev jag, Anette Sandström, här på bloggen om resans händelser och upplevelser, det kommer jag att göra även i år. Men inte ensam. I år sker lite av ett generationsbyte, Anna Lindqwist 19 år, kommer att bistå – mor och dotter ska alltså samsas på denna sida.  Föreningen har medlemmar i alla åldrar, och viktigt är att ungdomen är med, ser och lär. Anna är trots sin ungdom en relativt van forbonde. Så det kommer att bli lite olika upplevelser att skriva om, beroende på vad var och en får erfara. Det kommer att berika er läsare ännu mer av vad vi kan berätta. Anna och jag bor i Bjuråker, Hälsingland, har 2 hästar och båda har varit aktiva medlemmar länge. Vi håller denna kultur och tradition högt, och det sker på var och ens sätt.

Vi som ska delta i resan har nu fullt upp med förberedelser, mycket behöver tänkas igenom – när du står där ute på sjöisen med blöta vantar är det lite för sent att inse du har extra-paret kvarglömda hemma i hallen… Alltså ; man måste vara väl förberedd, minsta småsak som blev kvar hemma eller inte kan hittas i packningen kan ställa till det. Plåster, kniven, lilla fick-ficklampan, osv. – Man ska precis som talesättet säger inte förringa det lilla, för det lilla ger det stora ! Jag kan lova att upplevelsen att sitta i fjällvärlden med en otrolig vy framför sig lätt grusas av självsprickor och trasiga vantar när kylan biter i. Men nu handlar det som sagt om förberedelser. Och i kontakten med alla vänner i körlaget vet jag att febril aktivitet råder. Fälltäcken och pälsar besiktas – behöver det lagas ? Hästar är i toppform efter all grundläggande träning, de tränas långt och länge innan avresedagen. De har gått i skaklarna många timmar och dagar, för att få kondition, rätt muskelstyrka och inte minst seldonen ska sitta rätt och vara inkörda med hästen. Hästens egen packning i form av filtar, täcken och seldon ska granskas, lagas och vara i skick för påfrestningar. En mindre uppsättning verktyg är inte oviktigt det heller.  För folk på väg gäller att ha tillräckligt mycket packning – och tillräckligt lite. Ingen vill släpa mer än nödvändigt, men vadmalskläderna, fårskinnsvästen, filtarna, mössan, sovsäcken, tandborsten och en handduk som kan användas när duschkön är slut är bra att ha. Och forskrinet – laddat med förning i form av korv, ost, termos, smörgås och kanske en glögg.  Då klarar man dagen. Misstänker att det kan komma finnas en å annan karamell också…. – Nu har vi inte packat forskrinet än, men mycket av förberedelserna är i gång. Det gäller även att planera för hur hus och hem ska fungera i vinterkylan under tiden man är ute på färdasvägarna. Många av oss har djur kvar hemma som ska skötas, hus som ska hållas varma och familjer som vill ha lite kontakt. Men som sagt  – det närmar sig, det drar i oss, och snart är vi på väg igen ; Onsdag den 13; e februari kl. 08.00 när Klövsjö kyrka ringer i kyrkklockorna för att tala om vi är på väg och önska lycka på färden, då startar foran än en gång sin väg mot Norge och Röros Marknad som i år firar 160 år. Vi ses efter vägarna  –  kanske du är där och möter oss ?  Kör försiktigt när du möter häst på vägen, för din och vår säkerhet. Välkommen både du som följer resan här på bloggen och du som kanske möter oss !  / Anette och Anna

Nu är vi på g igen! Hej, jag heter Anna och fyller 19 år den här veckan. Anette, som skrev förra inlägget, och som då alltså är min mamma, har ju dock redan skrivit och berättat lite om mig, men tänkte att jag skulle skriva och presentera mig själv lite ändå. Jag är inne på det tredje och sista året av min gymnasieutbildning på en skola i Hudiksvall där jag läser Media & Kommunikation. Jag älskar hästar, eller ja, djur överhuvudtaget, och jag har verkligen längtat ihjäl mig efter den här dagen då jag äntligen ska få följa med hela vägen till Röros! Jag har varit ”ungdomsåkare” förr och följt med några dagar, men sen vart jag för gammal för det, (ungdomsåkare är man t o m 16 år) så nu har jag haft ett uppehåll på några år. Men nu äntligen, ska jag få följa med! Och under tiden kommer jag alltså tillsammans med min kära mor att skriva några rader varje dag så gott vi hinner. Vi är många som har samlats på torpet nu. Det är många nya och glada ansikten för mig som inte har varit med på några år, även om jag har varit på torpet lite då och då ändå. Det är även många ansikten som jag känner igen och det är alltid lika kul att se dem! Här ställs slädarna i ordning tills imorgon då vi ska fara vidare mot nya äventyr. Hästarna står redo i stallet och jag tror nog att de som varit med förr vet vad som är på gång, och förstagångarna har nog kanske en aning dom med, hästar är ju ändå väldigt kloka djur! Hos oss tvåbenta är förväntningarna stora och alla ser fram emot de kommande veckorna, gammal som ung, ung som gammal. Här spelar det ingen roll hur ung eller gammal man är – alla är välkomna och alla har samma förväntningar! Idag är det förresten verkligen full rulle på torpet, vi har haft en gymnasieklass från Funäsdalen här på studiebesök, och det har även varit barn här från Klövsjö och tittat. Ikväll blir det middag och förhoppningsvis även lite sång och musik, men kvällen hinner nog inte bli särskilt gammal innan alla har lagt sig och sover som stockar ändå. Det är ju en viktig dag imorgon, viktig och framförallt tidig! Det är mycket som ska göras på morgonen, även om en del av det kan göras nu en dag i förväg. Men hästar och folk ska äta, klä på sig selar och varma kläder, och ja, mycket mer! Foran går dock inte supertidigt då klockan ska vara 8 när vi åker, men ändå. Men nu ska jag gå upp till huvudbyggnaden i det här torpet och se om det finns något som ska göras! Så nu hoppas jag att ni, alla våra kära läsare, följer oss här på bloggen genom snöstormar och solsken och allt som kommer att hända ! Anna Lindqwist

Onsdag, den första dagen på resan. – Men först en liten resume´ från igår kväll och den fantastiska berättelsen vi fick av Jon och Jon. Dessa båda herrar är klockringare i Klövsjö kyrka, inget speciellt med det kan man tänka, men faktum är att de är helt unika ! Med en kompetens idag som ingen annan utövar i hela Sverige, ringer de manuellt i kyrkklockorna i Klövsjö genom att stå på brädor på varsin klocka, en mindre för kvinnan och en större för mannen. Med de olika anledningar som kan uppstå att ringa i dessa klockor, har de dessutom olika ringningar att förhålla sig till. SÅ ; imorse klockan 08.00 såg jag framför mig hur Jon och Jon balanserade på varsin klocka för att ringa för foran som då startade. En magisk känsla for genom kroppen. Jag hoppas någon gång få se dem när de utför denna kulturgärning och unika kunskap. Foran startade och många klövsjöbor och turister kom till Pålletorpet för att vinka av oss. Det är lite av ett skådespel att se hur alla kuskar, hjälpkuskar och gäståkare den sista stunden före start gör de sista förberedelserna. Man ropar till varandra, håller koll att allt är på plats, ser att hästarna är pigga och vakna – de vill iväg. Även de lystrar till klockringningen och vet att det är dags. Den första rastplatsen är av lång tradition ”Fjällgården”, som alltid lika generöst öppnar dörren för både folk och fä – om än utomhus för hästarna. Färden fortsätter därefter i ett snötyngt landskap där granarna bugade djupt. Snön isolerar alla ljud och hovtrampet blir endast ett lätt fras. Foran glider lätt och tyst, underlaget är perfekt – liksom vädret med sina -10* och helt vindstilla. Snart kommer vi ut på väg igen för att åka till skidanläggningen i Vemdalen. Där väntar sportlovslediga skidåkare i mängder. Många undrar vad som pågår när vi kör in mellan skidliftar, skidåkare och en och annan skoter. Andra har varit här förut och mött oss. Många barn vill klappa hästarna, för de flesta är det första gången de möter en häst. När vi presenterat oss i anläggningens högtalare och hälsats välkommen av sportchefen förstår fler vilka vi är och varför vi gör våra resor. Nu väntar dagens äventyr, att köra Karl XI väg över Vemdalsskalet. Höga höjder väntar på att få föra oss sakta ner till Vemdalens by. Ett skådespel blir det, när solen glider fram mellan molnen, och bildar en ”snöbåge” i alla färger. I makligt takt tar vi oss ner, vissa partier är rätt branta. På ett stälel skär en släde ner, och vi som ligger bakom väntar på en ”tipp”. – Det kan innebära den numer inarbetade traditionen att kusken till arbetshelgen i maj får bjuda alla på ”tipp-tårta” ! – Det blir dock ingen tipptårta denna gång, då kusken lyckas räta upp släden i tid. I Vemdalen välkomnas vi av kyrkklockorna, och vi bjuds på glögg och pepparkakor, därefter är det rast på hembygdsgården. Där stannar vi en stund, och flera personer kommer fram och ställer frågor. Kvällen är nu nära, men först installning av hästarna som fördelas i två olika stallar. Foran delar sig alltså och kör på varsitt håll för natten. Men alla forbönder samlas på Lövåsgården, där bjuds möjligheten att ta en dusch, en bastu och slutligen ställs en fantastiskt god middag fram av matmor och alla hennes medhjälpare i trossen. Potatis, köttgryta och gele´. Kaffe och kaka. Kvällens höjdpunkt blir dock den överraskning som underhåller oss ; PRO-kören i Vemdalen kommer på besök, ställer sig på scenen och rockar loss i en ”Forbonde-rock” ! MYCKET uppskattat inslag som drog ner applådåskor av dignitet likt en Bruce Springsteen-konsert. – Men nu närmar sig natten, en ny dag väntar där frukost serveras 04.30 för att alla ska vara klara när foran startar. Nu är det i det närmaste tyst, forbönderna hittar jag nerbäddade i sovsäckar och madrasser över hela golvet i den stora samlingslokalen. Bäst att säga god natt. Imorgon hörs vi igen ! / Anette

Ny dag – nya äventyr. En tidig morgon – eller : ”eftermidnatt” stämmer bättre – då väckningen ringer 03.30 för trossen. Idag är Anette i trossen och Anna är hjälpkusk. Frukost ska stå framme för kuskarna och deras hjälpkuskar 04.30. I det sammanhanget ska 40 ägg kokas, många liter fil lyfts fram liksom smörgåsar i parti, och kaffekoket är enormt. Anna Einebrandt, matmamma i alla år har vanan att räkna in hungerkänslorna i sällskapet. När foran startat 06.30 tar trossen ansvaret att mocka de båda stallen vi haft förmånen att inhysa hästarna i. Snälla bybor öppnar och ger plats för de fyrfotade. Vi har övernattat på Lövåsgården i Vemdalen. Forbönder är ett nomadfolk av sin tid som avlägger nya sträckor på sin färd varje dag. Att packa all mat som ska transporteras vidare till nästa nattställe tar en stund. Madrasser plockas undan och toaletter skuras. Kl.08.00 är allt klart och huset städat. Trossen är sedan följe- och transportbilar resten av dagen, och vi åker för att planera kvällsmat och bära madrasser åt samtliga, och höet ska på plats till olika stallar även denna natt. Därefter blir det trossmöte för att planera nästa dags mat/rastplatser/bilförare mm. Anna som kan referera dagens resrutt och händelser tar nu över tangenterna för att delge er dagensäventyr. / Anette 06.30 gick foran från Vemdalen. Vindarna var en aning vilda, men det var inget som inte vi forbönder klarar av. Med pälsarna på och fårskinnsfällarna över oss färdas vi längs den gamla banvallen fram till flygplatsen Hedlanda. Där möttes vi av en kulande kvinna, varm glögg och pepparkakor. Sedan gick resan vidare mot Hedeviken och Trosaviks hantverkskafé där vi bjöds på goda mackor och något varmt att dricka. Även hästarna fick en längre paus med vatten, mat och filtar över sig så att de skulle hålla värmen och inte frysa. Efter ett tag tackade vi för oss och fortsatte resan mot Hede hembygdsgård där det var veterinärbesiktning och dagens höjdpunkt för många av oss – hedetanternas ärtsoppa! När alla ätit och hästarna blivit besiktade far vi vidare, alla med ”godkända”  hästar. Foran går vidare genom skogen med ett väldigt behagligt väder, prat och skratt. Sång hörs från slädar både bakom och framför oss. Det är en riktigt fin dag! Efter ett tag närmar vi oss vår slutstation för dagen – Långå! Väl framme vid samlingslokalen ”Nytta och Nöje” tar vi hjälpkuskar och gäståkare ur våra och kuskarnas saker ur slädarna och går in i värmen medan kuskar och hästar far vidare mot stallen där hästarna ska få sova och vila upp sig för den kommande dagen. På kvällen är det middag som består av kycklinglasange och sockerkaka med grädde och jordgubbssylt, formade som hjärtan dagen till ära, för ni vet väl att det är Alla Hjärtans Dag? Vi firade också ett födelsedagsbarn med kaffe, tårta – och ”ja må hon leva” i polsketakt av riksspelmannen Alf Jönsson på fiol. /Anna

Efter gårdagskvällens firande vaknar vi en efter en, även idag går starten 06.30. Det är inte många grader i luften, men vinden verkar ta i lite mer stadigt, jag gissar på 5-6/msk, men det lugnar sig och resten av dagens färd blir i stort sett vindstilla, endast vid de sträckor som är mer öppna tar det i lite igen.  När vi åker genom Långå by är byborna på fötter, och har redan hunnit ut och ”tänt” byn. Utanför vart och vartannat hus brinner marschaller som lyktor i snön. Värmen sprider sig inombords av skenet och omtanken.  Många är dessutom ute och vinkar av oss. När byvägen tar slut tar riksvägen vid, vi kör i sakta mak med för – och efterbil som en trafiksäkerhetsåtgärd. Båda bilarna har varningslampor på taket. En kort stund efter kommer ett utryckningsfordon bakom oss med blåljusen på. I så hög fart som möjligt passerar de foran, ingen häst reagerar. Räddningstjänstens stora brandbil följs av en till. Det ligger en trafikolycka en bit framför oss. Snart möts vi av ambulansen. När vi närmar oss får vi se vad man arbetar med. Foran går sakta förbi en svårt intryckt bil, en helt rödfärgad vägbana och räddningspersonalens efterarbete. – En älg har kolliderat med bilen. Älgar är som bekant stora djur på flera 100 kilo – ungefär som en häst. Tanken går genom huvudet att en häst-bilkollision hade skapat samma oreda och skada. Så återigen vill jag uppmana alla bilister att ta det lugnt när ni ser häst på väg. Vi är glada när vi kan ta in vid Lossendammen och köra på skogsbilvägen. Här väntar en rast. Trossgänget har plockat fram dagens lunch, grillad korv med bröd. En kaffeskvätt hälls i kåsorna som efterrätt med resterna av gårdagskvällens kalas. Vi får främmande – och startar snabbt en ”drive-in”. Lastbilschauffören som är på väg till renslakteriet en bit framför oss blir minst sagt häpen då hans serveras korv med bröd på skogen genom bilfönstret av detta glada gäng. Och inte blir ansiktet kortare av att det bjuds kaffe med tårta som efterrätt. Hans följebil får samma erbjudande en stund senare. Foran fortsätter nu den långa sträckan på ”baksidan” Lossendammen, en skogsbilväg i stort sett otrafikerad. Här kan hästarna gå i par och det blir mer avslappnat för alla. Vi lunkar på och byter platser hit och dit i slädarna. En och annan kusk lurar till en stund och lämnar över tömmarna till mer vakna. Vi närmar oss golfbanan i Ljusnedal, kyrktornet kan anas mot himlens tidiga skymningsljus. Också här välkomnar kyrkklockorna. Här ska vi sedan övernatta på Ljusnedals Ungdomslokal. Vi flyttar in med folk och fä som har 2 stall att inrymma. Kvällen blir en fin tillställning med god mat och många musikaliska inslag. Musikanter kommer tillresta för att umgås. Historier läggs fram av olika sanningsgrad, men att skratten är många går inte att ta miste på. Natten är sen innan allsången och den improviserade kören kör finalnumret. En kort natt blir snart dag, dags att krypa till kojs på madrassgolvet med smala myrgångar och stolar som ”garderober”. – Ingen kan klaga på resan eller önska returbiljett !  /Anette  

Du ska helga vilodagen sägs det – vi har infört en ny vilodag. Numer är lördag vår dag att vila på. I Ljusnedal stannar vi en dag extra för att göra ett uppehåll i res-schemat, det finns tid att gå igenom slädar och seldon för att se om det behöver repareras eller ordnas med något. Också våra egna kläder slits det på, och vi tar fram syskrinet för att lappa och laga både pälsar och vadmalskläder. Knappar har tappats, och nya sys på igen. Dessutom passar vi på att få en sovmorgon, jämfört med de tidiga morgnar vi haft hittills. – Men hästarna ska ha sitt morgonhö likväl. Många tar sig en tur in till Funäsdalen för att fylla på i plånboken eller ta en fika på byn, några besöker fjällmuseet. Andra tar möjligheten att ringa hem i lugn och ro för att förmedla allt är bra till nära och kära. Solen strålar som aldrig förr och det droppar från taken på de sportstugor vi passerar på vår promenad i byn. Hästar rastas eller körs en mindre tur för att inte bli stela efter 3 dagars arbete. Vår släde plockar vi ur och hänger renskinnen på vädring i solen. Bra att få ”ny ordning” igen till imorgon. Många kommer förbi stallen och är intresserade av vår resa. Några barn som är på ett kalas i gårnde intill kommer och vill se hästarna och jag visar och berättar, och försöker svara på alla deras ivriga frågor. Mest frågor har en liten ca 4-årig ung herre vid namn Atle, nöjd sparkar han sedan iväg på sin röda lilla spark med små reflexer för att meddela han varit hos forbönderna. Några nya gäster som ska åka med foran dyker upp och får en ”svit” i form av madrass på golvet som oss andra. De visas runt och blir sedan presenterade vid den gemensamma middagen. Historieberättelserna duggar tätt denna kväll, och skratten är ännu fler. En lugn dag går mot sitt slut och det är dags att ställa klockorna igen för att planera nästa morgons avfärd. Imorgon ska foran passera gränsen och gå in i Norge, Vauldalen nästa ! Där väntar värdfolket på oss, och ska än en gång öppna sin portar för hela skaran av forbönder och hästar.  Det ser vi fram emot ! /Anette

Uppstigning mellan 04.30 och 05.30, frukost 06.00 och kl 7.00 bar foran sedan iväg från Ljusnedal och vidare mot Funäsdalen. För att slippa köra på landsvägen körde vi över Funäsdalssjön och in till Risnäset där vi hade gudstjänst utomhus och kyrkkaffe med vår egen forbondepräst Bo Lundmark. Det var -20 grader ute på sjön och bara ca. -5 grader inne på land. Idag var det även dags att bestiga Hållanbacken som är ungefär 4 km lång med otrolig stigning. Några kuskar körde upp, vissa red, och det var även några som tog transport. Hjälpkuskar, gäståkare och slädarna till de hästarna som fick transport eller reds upp fick skjuts i bilar och hästtransporter. Det var många från lokalbefolkningen som hjälpte till med transporter m.m. Tack så mycket för all hjälp! Idag var det förresten en speciell dag – vi har nämligen äntligen fått åka på den gamla ”forbondevägen” som våra förfäder åkte på för ungefär 100 år sedan. Det var en fin tur, även om den gick backe upp och backe ner väldigt ofta. Det var tungt att dra åt hästarna, och på vissa ställen var det inte tillräckligt trampat och hårt för att det skulle bära för alla hästarna så vissa av dem gick ner sig i snön, men kom upp igen och allt gick bra. Så länge hästar och folk håller sig lugna brukar det oftast gå bra, men det gäller också att det är människor med som kan styra upp det hela och hjälpa till när något sådant händer – och det har vi.  Idag har även en släde tippat och som ni kanske vet så betyder det att det blir ”tipp-tårta” när vi har arbetshelg till våren. Vi har ju den ”regeln” att alla som kör tipp med släden får bjuda på tårta och det brukar vara någon varje år! Men i alla fall, när vi hade kört backe upp och backe ner och kommit fram till ännu en sjö som vi skulle över stod det några snälla människor ute på isen med kaffe och kakor. Det är alltid lika kul när man blir bjuden utan att veta om det innan! Vi har även färdats uppe på fjällen idag, det blåste mycket, men det var det värt, även om utsikten inte var den bästa eftersom det såg ut som molnen satt ihop med fjälltopparna. Och även fast det blåste rätt så kallt var det ändå inte kallt i luften. När vi korsat gränsen till Norge och kommit fram till Vauldalens Fjellhotell där vi skulle övernatta fick vi äntligen komma in i värmen, duscha och göra oss fina inför middagen med hotellets gäster. Alla gäster på hotellet hade förresten åkt upp hit till Vauldalen bara för att kolla på oss och lyssna på våra skakelklockor när vi forbönder kom åkandes i mörkret. Senare på kvällen när vi stallat in hästarna och gjort oss fina var det som sagt middag med hotellgästerna. Middagen bestod av Römmegröt och fisk och till efterrätt fick vi fruktsoppa. Efter middagen var det dans för dem som ville, och ville man inte dansa kunde man bara sitta och prata, eller så fick man gå ”hem till sig” och sova. Det har varit en riktigt bra dag, och alla kuskar var nöjda då det var lite ”riktig” hästkörning och inte bara att sitta bakom tömmarna och ”halvsova”. Hoppas på att det blir en lika bra dag imorgon då min käre mor ska ta plats i släden i stället för mig. Imorgon är det min tur att vara i trossen. Hej så länge! / Anna

Idag började dagen  med Jorids fina frukost på Vauldalen. Vi smakade på allt ! Först hade ju förstås hästarna i de båda stallen fått sitt. Det är viktigt att de får tillräckligt med energi. När vi kom ut snöade det inte så farligt, men i takt med att tiden gick ökade det. Det har snöat hela dagen !  En riktigt finkornig men våt snö, en sådan som fastnar på kläder och fällar. Det mesta var blött till kvällen. Vi startade i gryningsljuset med 12 hästar och vinkades iväg av hotellgästerna. ”Nya” gamla historiska vägar har tagit oss fram även idag. Det är fantastiskt fint att åka genom fjällvärldens björksnår där forvägen ringlar sig i serpentiner genom landskapet. Tanken är hisnande att här har forbönder åkt i gamla tider.  Vi har åkt över 3 sjöisar idag, den första var den rätt stora sjön Aursunden, sedan följde 2 till. Isen var hur fin som helst, och ett snötäcke låg mjuk på den. Slädarna gled lätt, men vi har räknat in en ”tipptårta” till idag trots det. Nu var det inte värre än att med hjälp av några extrahänder så stod släden på rätt köl igen, men tårta vill vi ha !  Efter att ha passerat de gamla färdagårdarna ”Skottgården” och ” Henninggården” blev det första stoppet i Brekken. Där väntade byns alla dagis- och skolbarn med sina sånger som de tränat på att framföra för oss. Sedan hölls traditionell kransnedläggning vid forbondestatyn, en gång skänkt av Tänndalens kommun som tack för att Brekken-borna i alla tider så väl mottagit svenska forbönder. Alla barn som ville fick sedan åka i slädarna genom byn till samlingslokalen där det bjöds fika av de större skolbarnen. Sång och musik framfördes av eleverna, som verkligen var jätteduktiga. 2 sånger sjöng de på samiska. Vi fick kaffe och lefser med getost – en norsk variant av kaffebröd – hästarna vattnades och fick en rejäl rast. Fyllda med både sång, musik och förplägnad fortsatte vi färden genom landskapet. Det är lätt att nicka till och slumra en stund när en forbonde är mätt i magen och toan nyligen besökt! – Det märktes. I flera av slädarna såg jag hur huvud efter huvud lutade åt olika håll, en och annan fot hamnade lite utanför kanten på släden. – Och olika saker, ex vantar, fick fiskas upp från framförvarande slädar med jämna mellanrum.  Vid nästa rast överraskades vi av 2 danska journalister. De hade hört talas om att vi fanns efter forvägen, så trots sin stress att hinna med flyget från Röros dirigerade de taxin att köra tills de hittade oss för att få ta några bilder. Troligen hann de nog inte med planet- eller så gick allt i en hiskelig fart ! Med hur som helst, glada i hågen lämnade de oss med en förmodligen ganska så stressad taxichaufför.  När det blev lunchdags träffade vi som vanligt på ortsbon Jon, en man som hjälpt oss i alla år. Han känner sjöarna utan och innan, och kan råda oss om isläget. Vi litar på lokalbefolkningen, det är de som vet bäst. Och utan deras hjälp med olika saker skulle denna resa se helt annorlunda ut.Det är ett som är säkert. Utefter alla ca 20 mil dyker de upp och kan lämna information som är av värde för oss. Det är guld värt. Efter att ha kört den gamla forvägen, passerat över 3 sjöar och sedan blivit välkomnad av Jon-Bernhard vid vår ”slutstation” för dagen stallade vi in. Alla fälltäcken, pälsar, filtar och forbönder var blöta av snön som finkornigt klistrat sig fast på ALLT under dagen. Blöt ull luktar inte så gott …tunga och smått drypande ruskades de av och vi forslade dem att torka över natten. Vi fick ta bussen (!) tillbaka till vårt boställe då det är ont om sängplatser där hästarna nu vilar för natten. – Inte oplanerat ska tilläggas.  Efter en dags riktig körning där vi verkligen fått vara i naturens under väntade den sista gemensamma kvällen innan vi imorgon är framme, det är lite vemodigt. När marknaden drar igång har vi fullt upp med att ta emot alla besökare på Rasmusgården – vår färdasgård. Så ikväll har vi pratat, dansat, ätit och skrattat tillsammans ! Ett härligt gäng som nu är på sista etappen. Just nu sover alla runt omkring mig på sina madrasser (flatbäddar). Det är olika ljud från olika håll, en och annan kommentar i sömn kan också höras. Kanske någon kusk drömmer om den fina väg vi haft, alla konturer av fjälltopparna mot himlen, spåren av ripor som vi sett eller den norska familj som mötte oss ute på isen idag vinkande välkommen med den norska flaggan i högsta hugg ! – Alla dessa möten och intryck värmer när mössan är vit av snö, vinden pinar ansiktet och tröttheten infinner sig. Det ska jag tänka på nu, när det nästan är ”tyst i klassen” inför den sista dagen ! God natt alla ni som också är uppe. Om några timmar väntar mig en ny dag. Klockan är ställd på 04.30. Jodå, det blir nog 4 timmar sova inatt – det räcker just nu ! /Anette      

Sista dagen – och vi börjar se slutet på vår färd. Vi startar i gryningen, vädret är helt fantastiskt, en kall morgon övergår i en dag där solen står högt på himlen och värmer oss. Vi åker de gamla forvägarna mellan fjällbjörk och små ensliga vinterstängda gårdar.   Sakta slingrar sig den 12 hästar långa foran genom fjäll landskapet. Hästhuvuden guppar upp och ned på rad när jag reser mig i släden för att se fägringen. När vi kommer ut på den sista isen är en liten förtrupp från Tröndelag körlag redan på plats. De har gjort upp eld och kaffepannan kokar för fullt.  Vi har ju den traditionen att dricka kaffe tillsammans när vi strålar samman ute på sjöisen inför den gemensamma sista sträckan in till Röros och marknaden. Efter oss kommer Hästkörarna från Tydal. De har kört väglöst över fjället och kommer så fram vid vägen från Olavsgruva. På långt håll hör vi skakelklockorna komma närmare, och se, där visar sig första hästen i foran, resten kommer på rad. Nu är de två körlag dvs 22 hästar på isen, och snart kommer det tredje körlaget, Tröndelag körlag. Alla samlas ute på isen, och många återseenden från förra året märks av. Det är kramar och glada tillrop från alla håll. Det skålas och bjuds kaffe till alla som vill. Hästarna får rast och vila. Alla vill höra hur det gått med resan hit för var och en. Så är det dags att göra sig klar för den avslutaden etappen, alla tre körlagen ska köra den sista biten in till Röros i samlad tropp. Foran är nu ganska lång där den i sakta mak går fram. Vi kommer in till staden och folkmassorna ökar utefter vägen. När vi kommit in bakom planket där vi ska vänta på de övriga 3 körlagen kommer ”matmamma” Anna med varm glögg. Gott när man ska stå stilla och vänta. Vi väntar på att invigningsprogrammet med sång, musik och tal ska avslutas. När det är genomfört är det vår tur att tillsammans i en lång kortege inta staden. Vi är nu 85 hästar samlade. På ett klartecken går foran sakta ner mot de tusentals personer som rest till marknaden för att se oss som rest med häst och släde från olika håll i Sverige och Norge. Jublet och applåderna vill inte ta slut. Vi har nått ett mål som är gemensamt, rest från olika håll med olika längd. Vissa har rest i 10 dagar, vi i 6 dagar, andra i 2 dagar. Men alla har det gemensamt att vi är ett resande folk med ett ansvar att bära en stark kulturgärning och tradition vidare.  I 160 år har Röros Marknad hållits. Forbönder har rest långa vägar långt före oss för att sälja och byta varor. Det kommer vi också att göra, om än mer anpassade för dagens behov och möjligheter. – Men  ett är säkert, hästar och slädar är nu som då vårt fortskaffningsmedel, vägen densamma, vintervädret råder även i dessa tider och vi kommer att ha knutit många nya värdefulla och vänskapliga kontakter. En tradition värd att bevara, det visar om inte annat den otroliga mängd människor som vill möta oss efter vägen och som står väntande att ta emot oss vid målet. På kvällen bjuds det till kuskmiddag på stadens största hotell, 260 forbönder träffas och trivs, nu är det folkdräkt som gäller. Många vackra dräkter finns att se. Talen avlöser varandra, men alla är trötta så det blir ändå en tidig kväll.  Imorgon ska marknaden få visa sin bästa sida, alla är välkomna till Rasmusgården – vår färdasgård.  /Anette

Vi vaknar – som vanligt i tidig morgon – det är svårt att sova länge nu när vi är vana att kliva upp i ottan långt innan dagen gryr. Det kommer nog att sitta i ett tag. Vädret visar sig vara perfekt. Efter gårdagens ankomst och invigning av marknaden med tillhörande kuskmiddag på kvällen är det nu dags att kavla upp ärmarna för alla forbönder och bedriva marknadshandel på färdasgårdarna. Men jag har också andra ärenden. Inför kvällens nu traditionella ”Forbondemesse” som hålls i Röros kyrka ikväll har vi möte på kyrkokontoret på förmiddagen. Där samlas alla som ska medverka för att träffas och lägga de sista pusselbitarna i programmet. Spänningen är stor om den ska bli lika populär som förra årets mässa då vi överraskades av att drygt 700 personer hängde på låset! Representanter från de olika körlagen kommer till mötet, och präst Harald bjuder på kaffe. Vi går igenom programmet med temat ”Vintervägen” som innehåller såväl klockringning med hästarnas skakelklockor som sång och musik, textläsning och ljuständning. 1 timme innan vi öppnar porten börjar kyrkobesökarna köa! – Nu är vi bättre förberedda än förra året och har försett oss med hundratals program hos tryckeriet. När mässan är genomförd av präst, spelmän, sångare, ringare och ljuständare kan vi konstatera att det kom minst lika många besökare som förra året. Applåderna (!) vill aldrig ta slut. Kollekten som är frivillig samlas in i våra forskrin för ett gemensamt arbete som Forbondeunionen/riksdagen utför, och nästa dag går jag genom sta´n likt pippi långstrump med forskrinet fyllt av pengar till banken. På banken ser de förvånade ut…. Men nu är det handel som gäller, och vår färdasgård Rasmusgården fylls av marknadsbesökare. Här handlas det med karamellstrutar och trä- samt linhantverk från Hälsingland, skinnprodukter från Härjedalen, Forbondeböcker, seldon, skakelklockor, pälsar, – för att inte tala om den specialité forbönderna från Klövsjö bjuder varje år – Kolbullar. Det blir en strykande åtgång och kolbullekockarna går i skift. Serverat med lingonsylt mättar vi norska och svenska hungriga själar. Många har som tradition att komma till oss och äta kolbulle – annars är det inte marknad. Efteråt får alla gratis kaffe och sång och musik runt elden, det blir trångt på renskinnen men vad gör det ? Vår sångfågel Eva Sätterlund sjunger så det står härliga till. Spelmännen från Mörtsjön – eller om man så vill – ”Hassela hot stompers” från  Hälsingland samlas med sina fioler och släpper loss. Vi har husförhör och  snabba svar på präst Bo Lundmarks kluriga frågor visar att vi håller – relativt sett – måttet för godkännande. Trivseln är stor och det värmer länge ! Så här ska vi nu ha det hela veckan ut, det är gott att leva !  Nu kommer vi att arbeta på vår färdasgård fram till lördag kväll, därefter är det dags att packa ihop för hemfärd. I bagaget kommer vi att ha många glada minnen och samtalsämnen. En helt fantastisk resa är till ända. Nu väntar vardagen. Det är svårt att återvända till ett ”civilt” liv efter nästan 2 veckor som forbonde. Tur att gemenskapen bland alla vännerna i föreningen och andra körlag finns, för när man sedan passerar en plats var som helst finns det alltid en forbonde i närheten med kaffepannan på. På båda sidor om gränsen. Föreningens medlemmar är utspridda i hela Sverige och Norge – och vem som helst kan vara stödmedlem. Genom vårt ideella arbete försöker vi vårda, bevara och föra ett kulturarv vidare till nästa generation. Stöd oss gärna genom ditt medlemskap, och besök oss om du har vägarna förbi Pålletorpet i Klövsjö där vi har vår fasta punkt. Alla med intresse är välkomna – med eller utan häst. För den som vill veta mer om Klövsjö forbönder och vår hjärtliga förening kan man kontakta oss via info@forbonden.se  Bilder från årets resa hittar du på www.facebook.com/foreningenforbondenklovsjo    Tack alla som följt med på vår resa via bloggen denna gång. Det är roligt att berätta för er – vi vet att många läser och vill höra hur vi har det. Det är vi glada för. Avslutningsvis ; vi ses efter vägarna – kör försiktigt ! / Anette och Anna      

Kuskar Gudrun Ahlzén, Ljusdal Gunnar Ahlzén, Färila Göran Andersson, Långå Lisa Andersson, Acktjära Jostein Edberg Moan, Hoverberg Lasse Forslund, Edsbyn Karl-Gunnar Löjdahl, Marieby Steve Persson, Edsbyn Thomas Rihpa, Funäsdalen Einar Westlund, Hede Alf Östberg, Hede Lennart Östberg, Hassela   Hjälpkuskar Lennart Bergman, Västervik Elisabet Forslund, Edsbyn René Johansson, Frösön Annika Jonsson, Brunflo Trude Landrö Botten, Drøbakk Mats Lindquist, Färila Anna-Lena Norberg Anette Sandström, Bjuråker Kjell Sjöström, Tierp Evald Jon Strøm, Oslo Eva Sätterlund, Lidingö Gudrun Westlund, Hede Tross Anna Einebrant, Klövsjö Karin Eriksdotter Johansson, Skogås Solveig Nilsson Asp, Klövsjö Jens-Olov Sätterlund, Lidingö Jessica Sätterlund, Lidingö Stig Sätterlund, Lidingö Kjell Tjärnås, Vemdalen

Onsdag 15/2 Klövsjö. Start 08.00. Fjällgården 11.00 Vemdalsskalet 12.30 Vemdalen 16.30 Torsdag 16/2 Vemdalen. Start 06.30. Trosavik 09.00 Hede Hembygdsgård 12.00 Långå 18.00 Fredag 17/2 Långå. Start 06.30. Resan går på norra sidan sjön Lossen. Ljusnedal 18.00 Lördag 18/2 Ljusnedal. Vilodag . Söndag 19/2 Ljusnedal. Start 07.00. Funäsdalen 08.30 med morgonandakt på Risnäset Vauldalen 17.00 Måndag 20/2 Vauldalen. Start 08.00. Brekken 10.00. Billehaugen (Röros ved) 16.30. Tisdag 21/2 Billehaugen. Start 07.00. Röros, Malmplassen 12.00    

Snart är det dags för avfärd, resan till Röros Marknad närmar sig. Återigen ska vi ge oss av på ännu en resa med lastade slädar och förspända hästar. Med en vecka kvar tills vi samlas är det just nu bråda dagar, mycket ska förberedas och planeras in i det sista. Pälsar lagas efter tidigare resors slitage, kängor smörjs och seldon kontrolleras en sista gång. Packning för både hästar och folk ska vara i ordning och inget får glömmas bort. Även denna gång kommer ni att kunna följa oss via vår resedagbok här på hemsidan. Jag som kommer att berätta för er om resan och vad som sker utefter vår färdväg mot Röros heter Anette Sandström. Jag har rötterna i norra hälsingland där jag bor och lever med mina hästar. Det här är det 7;e året i följd som jag genomför hela resan. Som vanligt är vi 2 kuskar i varje släde ; kusk och hjälpkusk. Som hjälpkusk hoppas jag kunna förmedla både stort och smått till er. Ingen vet vad denna resa kommer att bjuda oss på i form av överraskningar, så det är med stor spänning som dagarna nu närmar sig för avfärd. Onsdag den 15 februari startar vi från vår hemvist, Pålletorpet i Klövsjö. Så ofta som tillfälle ges kommer jag att skriva och berätta för er vad som händer och sker, så att ni kan följa med oss på vår färd ”tillbaka i tiden” med spännande händelser genom snövit fjällvärld och över sjöisar. VÄLKOMMEN MED PÅ TUREN – VÄL MÖTT I VÅR RESEDAGBOK ! / Anette

Nu är så gott som alla samlade och på plats på Pålletorpet, föreningens egen hemvist. Hela dagen har det kommit nyanlända från när och fjärran, norrmän och svenskar i en härlig blandning. Många igenkännande ansikten från höstens möten, endel helt nya. Glada skratt och många kramar blir det när kära vänner dyker upp. Gårdstunet har myllrat fullt av liv och rörelse. Kuskar och hjälpkuskar som ställer i ordning med stallar och slädar, seldon som tas fram ur de gigantiska packningar som finns i bilarna. Slädarna fylls med fällar och hölådor, sittskinn och diverse filtar. Ryggsäckar och forskrin bärs fram och tillbaka, och alla inkvarterar sig. Många av oss har idag inte bara anlänt Klövsjö, vi har också kört bilar till Vauldalen i Norge, med gentilt ordnad gemensam bussresa tillbaka till Klövsjö. Det kommer att underlätta senare, att flera har sina fordon närmare Röros. Nu närmar sig kvällens förberedelser, där kuskar och hjälpkuskar håller möte med information om placering i slädar och vad som väntar i stort under resan, framförallt morgondagens upplägg. Därefter skall våra gäster få information om vem som är deras vägvisare imorgon. Planering är a och o för att allt ska fungera på bästa sätt. De som varit med länge placeras med de som är nya – ett bra sätt att bli introducerad på.  Kvällen avslutas med gemensam middag, och jag ser att även den förberedelsen är igång, borden står dukade i långa rader i vår fina matsal nere i storlogen, köket sprider härliga dofter. Nu fattas bara brasan i den jättelika öppenspisen, knastret det för med sig och den förväntan som finns lägger sig till en lugn och skön ro inför natten. Ute blåser och viner det i knutarna, snön yr och driver – men i våra hjärtan är det varmt och gott med vetskapen att imorgon bär det av för ännu en resa längs gamla forvägar – välkommen att följa med här på bloggen ! /Anette  

Så har då starten gått för årets resa till Röros marknad. Nattens blåst har hållt många av oss vakna inatt, det har vinit ordentligt i knutarna.   Strax före 06.00 var kuskar och hjälpkuskar uppe för frukost i Pålletorpets kök, våra gäster fick lite mer sovmorgon denna första dag. Men innan dess var naturligtvis dagens viktigaste mål serverat ; Hästen går alltid först ! Därför mumsade de redan då på sitt morgonhö.    Vid start samlades som vanligt många bybor och andra tillresta för att vinka av oss. Kyrkklockorna ringde exakt kl. 08.00 som en hälsning om en god tur och sedan var det dags för avfärd. Denna morgon är alltid fylld av förväntan, på många sätt. Vi människor har våra förväntningar, på väder, på möten med andra längs vägen, vad vi kommer att få vara med om just denna resa. Vi vet att många spontana överraskningar sker i form av dukade kaffebord, eller några som möter och hälsar oss välkommen.  Också hästarna vet att detta är en speciell dag, de har samlats dagen innan, endel har varit med många gånger, andra inte alls. Några som bor nära kommer nu på morgonen. De tar intryck av varandra – de är flockdjur- nya människor som ska hantera dem, dofter och alla nya platser och miljöer de kommer till. -Så även hästarna är i form och villiga att ge sig av, de väntar spänt, någon mer ovan och ivrigare än de som varit med förr.  Första stopp för dagen där kaffe och smörgås väntar är på anrika ”Fjällgården”, en gammla färdasgård där årtalet över porten in till gården visar 1837. Som vanligt blir vi välmottagna. Hästar vattnas och matas, kaffe och smörgåsar står uppdukade och vi får kliva på i den fina gården. Naturligtvis skriver vi i gästboken, som ett bevis på att än idag kommer forbönderna till färdasgården på sin väg till Röros. Historiens vingslag ligger tätt över oss – 159 år efter den första Rörosmarknaden är dörren fortarande öppen för forbönderna ! Resan går vidare till betydligt modernare miljö – Vemdalskalets skidanläggning ! Där kör vi in bland liftar, skidåkare, turister som sett oss efter väg kommer efter, många för att prata och ställa frågor. Inte alla förstår vad vi är för underliga varelser i dessa munderingar, och som dessutom ska åka med häst och släde – i 6 dagar ! Man kör ju Stockholm – Vemdalen på bara några timmar… Vi konstaterar ännu en gång att alla uppskattar oss, men inte alla förstår vårt intresse och vad det kan innebära i praktiken i form av arbete, utan att för dessa  blir vi ett pittorsekt inslag en kort stund innan de drar iväg på sitt håll igen. När vi svänger in på Karl den XI väg blir vi helt åtskilda från trafik, förutom längdskidåkare som stakar sig fram. Utsikten är denna soliga vinterdag helt fantastisk. Spåret håller fint och hästarna går i makligt takt ned mot byn. Vi möts av kyrklockorna när vi kommer in i Vemdalen, och även där är många ute för att hälsa på oss. Efter kaffe och tilltugg på hembygdsgården bär det av till kvällens ändstation för urlastning av slädar och hästarna stallas in. – Dags at flytta in för natten, det är bara att ta en madrass och leta sig en vrå. Komfort – tja, vi är inomhus i värmen, får en god middag av trossen, dusch och bastu för den som vill och vi kan lugnt kostatera att i morgon är en ny dag med nya upplevelser. Godnatt säger jag nu till alla er som följer med oss via resedagboken efter en händelserik dag. /Anette  

Så är vi nu inne på torsdagen, denna första vecka på vår färd. Idag kommer resedagboken att handla om en annan del av resan, en del som kanske inte alla har så stor insyn i, men som är oändligt viktig i sammanhanget. Jag gör en dag med trossen även i år, det är något som ger möjlighet att se hur de jobbar och vilken stor betydelse det har i helheten. För allmänheten är de inte särskilt synliga, men utan deras medverkan skulle förutsättningarna vara någon helt annat än i dag. För en hjälpkusk är det ovärderligt med förståelsen för trossens arbete. Vi börjar dagen med att frukost ska dukas fram till kl. 05.00, i första hand för kuskar och hjälpkuskar. Våra gäster får en senare frukost. Det är en minivariant av hotellfrukost, och alla förser sig efter önskemål.  Sedan packar var och en sina tillhörigheter : väskor, sovsäckar, en och annan resesäng, stövlar, galgar och ja….allt som kan tänkas behövas för en färd på nästan 2 veckor med golvboende. Alla lägger sitt bagage på den stora släpvagn med kåpa som trossen sedan transporterar till nästa logiplats. När foran sedan bär av då tar städning och packning vid, toaletter skuras, golv sopas och torkas, matvaror packas, det diskas och torkas – det är noga att lämna snyggt efter sig, vi är trots allt ett sällskap på mellan 40-45 personer som äter och bor, med de fina möjligheter till boende som finns vill vi ju gärna också få återkomma ! Nu går dagens planeringsmöte igång :  – Samling alle man ! I trossen ingår oftast 6-7 personer och dagens arbete behöver planeras. – Vem kör följebil med trafikvarnare när foran ska ut på trafikerad väg ? – en viktig säkerhetsuppgift som ibland  kräver 2 personer/bilar. Trafikanterna har inte alltid förståelse för häst på vägen, utan gasar på mer än vanligt för att komma fort fram och förbi. Trossgänget är de som transporterar höbilen, den ska förflyttas i stort sett varje dag. Städning av stallarsom snälla människor i byarna upplåter skall rengöras och mockas. Finns det någon häst som av någon anledning behöver vila får den åka hästtransport.  Mat under dagen körs ut dit forbönderna befinner sig, värms/grillas och serveras – och oftast utomhus, pannor och kastruller bärs in och ut till hungriga forbönder, vi har visserligen forskrin med lite mat i, men när dagen innebär körning från 06.30 – 17.30 är dagen lång.  Det är ett digert arbete att utfodra hela ” forskaran”’ ! På kvällen lagas middagen, riktig husmanskost i stora portioner, och mycket uppskattad. Disken, köksplock och förberedelser för nästa dags frukost väntar. Däremellan fixar trossgänget handling och andra ärenden. Imorgon väntar en trossdag i Röros – stallet med plats för 9 hästar ska monteras upp – ett stall i ”byggsats” som inför varje marknad upplåts av en privatperson i Röros vilken då förflyttar sina saker för att ge plats. Den monteras sedan ner efter avslutad marknad. Staller är beläget inne i staden, vilket underlättar enormt för hästarnas tillsyn under marknadsveckan. Vår fina färdasgård Rasmusgården med anor från 1700-talet ska också ställas i ordning för marknad. Renskinn och kaffepannor, kolbullegrill och marknadsvaror till försäljning ska bäras in och olika marknadsstånd monteras. Bilar som nu står parkerade i Vauldalen körs ner till logianläggningen för att vara på plats när marknaden är avslutad och endast hemresan återstår. – Efter nerplock och städning på både färdasgård och stall. Som ni ser här så är trossuppdraget inte någonting som sker med en spontan åtgärd. Allt är förberett och planerat, vissa återkommande åtgärder finns det rutin på, andra får lösas med stor flexibilitet. Att göra en dag med det härliga gänget i trossen – som har högt i tak och där skämten visar på många retsamma kommentarer sinsemellan men där hjärtat är varmt och öppet är en lika rolig upplevelse varje år. Så på lördag när vilodagen kommer och diverse erbjudanden finns på programmet väljer jag att jobba med trossen i Röros ! Ett härligt gäng som gör ett stort arbete för att förgylla forböndernas resa ! Och de tar på olika sätt ledigt från arbeten och sysslor i det privata för att jobba ideellt – Det kan man kalla känsla av gemenskap. /Anette  

Fredag, den sista dagen innan det är dags fär vilodag. Det var en  tidig morgon, frukost 04.30 för kuskar/hjälpkuskar. Inatt har vi övernattat i Långå, och som vanligt har hästarna fått stå i stallet hos den genereösa familjen Fahlén. När vi lämnar Långå gör vi det med bybornas värmande omtanke, trots den tidiga morgonen finns tända marschaller som lyser upp mörkret längsbyvägen, och här var vinkas det i fönstren, och många är också ute för att säga hejdå och välkommen åter. Underlaget och föret är helt fantastiskt fint, slädarna går lätt och vi är nästan andäktiga när solen börjar gå upp över skogsranden. Vi kör över ån och det är alldeles tyst och vindstilla med -15.5*. En och annan gäspning hörs emellanåt. Så småningom kommer vi till första uppehåll för hästvila och morgonens påtår i kaffekåsorna. Trossen är redan på plats ! Vid Saxvall där vi står är det alltid kallt och här kryper termometern neråt. Efter det bär det av igen, färdledare Gunnar kollar av att alla är klara, en viktig del i ett följe av hästar. De är flockdjur som gärna vill hålla ihop, och nu har de gått tillsammans i flera dagar så då är de än mer angelägna.  Om en går innan de övriga kan följa efter blir det lätt oro i ledet. När alla är klara går foran igen, nu på trafikerad väg, så återigen har vi följebil med blinkade takljus. Vädret är helt otroligt när vi svänger in mot ”baksidan” av den stora Lossendammen. Här behövs ingen tross så de sticker iväg på sitt håll en stund. Vägen vi nu kör är plogad, vi följer kanten av Lossen, som ser lite hopsjunken ut.  I sakta mak går vi och njuter av solen som värmer, en helt fantastisk vinterdag. Några orrar flyger upp, och endel av oss hinner också med att se både rådjur och älg. Lunchen serveras ute i form av grillkorv. Jättegott ! Vid den lilla tjärnen väntar bybor från Ljusnedal med en brasa och renbuljong, kaffe och smörgås. Ute på isen har de gjort en vak som vi kan fylla vattenhinkarna till hästarna åt, alla mumsar sitt hö och sover sedan en stund. Nu väntar dagens sista etapp fram till Ljusnedal. Det blir en helt otrolig tur, vindstilla och temperaturen har stigit. Foran håller ihop, men när ledarhästen tar trav då delar den sig i olika grupperingar för att sedan återgå till ett långt led igen. Den 12 hästar långa foran utgör ett mäktigt skådespel, man kan förstå att bilisterna hajar till när de möter oss. Vi ser nog ut som kommen från en annan tid, vilket på sätt och vis är ett syfte med resan. Vi har ju återupptagit en gammal tradition att köra med häst och släde till Röros marknad som forbönder och forkörare gjorde förr. Vår klädsel och slädarnas skinn och fällar ger ett genuint intryck, takten vi håller att färdas sakta i flera dagar är helt annorlunda dagens färdsätt och tidsaspekter. – Många vinkar, stannar och kliver ur för att fotografera oss, och undrar vad vi har för oss ? När vi så närmar oss Ljusnedal är solnedgången nära, en fantastisk vy möter oss med Ljusnedals kyrka mot solnedgångens ljusrosa färg. Vi ryser i släden, lyssnar på kyrkklockorna och kör in i byn. Vid övernattningsstället släpper vi av våra gäster för att sedan stalla in hästarna en bit därifrån. På kvällen väntar trossens eminenta 3-rätters middag ! Fin bordsdukning med vikta servetter – idag går det absolut att vara forbonde ! Vi umgås, äter och har allmänt trevligt, musikunderhållning i form av Eva Sätterlunds härliga sånger och som överraskning Sven Olofsson i kompanjonskap med Alf Östberg.  Alla är trötta efter en lång dag, nu väntar nattens sköna sömn, och vartefter blir bädd efter bädd fylld av en trött forbonde som somnar in. Huset är tyst, alldeles tyst. Sedan börjar det, snarket här och var, vändningarna i prasslande sovsäckar och en och annan som hostar till. I det här gänget delar vi ”allt”, men lugnet har lagt sig och en ny dag väntar oss i morgon. /Anette    

Lørdag – vilodagen, idag finns tid før hæstars och mænniskors vila, en mellandag ær planerad før genomgång av seldon, kontroll av pælsar och andra klæder och før den som vill finns inbjudan av Funæsdalens fornminnesførening att besøka fjællmuseet efter lunch. Føreningen hæmtar med minibuss før den som vill følja med. På museet kan man på egen hand vandra runt i den seværda utstællningen och sedan ær det forbøndernas tur att ta vid. Aulan fylls av intresserad allmænhet, detta eftersom annonsering tydligen har lockat till sig en stor skara. Det hålls føredrag och information om føreningen, vilket blandas med sång och musik av forbønder. En speciellt inbjuden førelæsare finns också med, Sven Olovsson, som presenterar sin forskning om handel och sociala relationer på 1800-talet – något som verkligen hærrørs forbøndernas færder till olika marknader. Vi som inte deltar på fjællmuseet eller stannar ”hemma” før att se øver reparationer o dyl åker i 2 bilar till Røros. Dær ska vår færdasgård ”Rasmus-gården ” stællas i ordning infør tisdagens øppnande och stallet vi har i byggsats ska monteras. Det går i en huj !  Renskinn bærs in, eldstaden av jærn och kaffepanna, hær ska ju bjudas på kaffe i dagarna 5 ! Massor av lådor med diverse utrustning som ska visa forbondelivet. – Då gæller bara rejæla grejor.  Jag hæmtar nycklar på kommunen, och nær jag kommer in i Rasmusgårdens fina stuga kænns det som att jag nyss bara gick ut en svæng. Den ær verkligen hemtrevlig, liten, med knappt ett køk, ett rum med jærnkamin på nedre botten och mycket lågt i tak, i golvet finns en lucka som kan øppnas så har man en stenlagd ”kællarhåla” djupt rakt ner,  øvre botten har två rum. Inget vatten och endast utedass var det då, på 1700-talet, idag har vi en wc i gårdshusets lilla logbyggnad. En sned och vind timmerbyggnad med innergård av plank. På gården finns ett fjøs med 3 bås. Gården ær en av Røros ældsta, mycket genuin alltså. Hela miljøn på Røros ær ju ett Værldsarv, så det ær med andakt vi får stiga in och disponera dessa fina færdasgårdar som alla har sin historia i væggarna. – Ja, det har sagt førr ; Tænk om væggar kunde tala ! Nær vi så åker tillbaka till Sverige och Ljusnedal får vi ett snøovæder med oss øver fjællet och grænsen, igår var vægen stængd i 1.5 timmer och det vill vi inte fastna i så vi skyndar oss tillbaka. I Ljusnedal væntar middag, och vid matbordet bllir det lite av ”har du hørt den førut ?” Det  blir många som reser sig upp før att dra en eller två – eller tre – historier och vi skrattar så tårarna rinner emellanåt. Så avslutas kvællen och vi kryper till kojs. Imorgon bitti går foran igen ! / Anette

Søndag, vi har haft en fantastisk fin resa på den førsta hælften av resan. Nu væntar de 3 återstående dagarna, och som det ær på forbondetur så vet man aldrig vad som ska ske nær foran startar på morgonen. Det ær en del av tjusningen ! Men man ska också veta att det kan vara både trevliga och mindre trevliga upplevelser. – Vi børjade dagen med en trevlig !  Nær foran startade på nytt gick færden på skoterspåret ganska snart ner till Funæsdalssjøn, det ær en væg som alltid ær frisk! Vinden tog i, men føret var bra och slædarna gick lætt i snøn. Nær føljet nærmade sig ”Risnæset” børjade kyrkklockorna ringa – som ni mærkt ni som føljt resedagboken ær det en återkommande hændelse nær vi kør in i en by ! Det ær en vælkomnande kænsla som sprider sig i sjælen, någon væntar på oss ! Och hær væntade många mænniskor, så också vår præst i føreningen, Bo Lundmark. Det var alltså dags før den morgonandakt vi tradionsenligt har på søndag førmiddag. Den hålls oftast utomhus bland slædar och mumsande hæstar, medan vi sjunger den fina psalmen ”Morgon mellan fjællen” før att sedan dricka kyrk-kaffe med alla som kommit till gudstjænsten. Men just idag, valde man att hålla den inomhus, Risnæset ligger precis vid sjøkanten och det blåste fel vind. Så var det dags att gå vidare, næsta anhalt – dagens utmaning ; Hållandsbacken – en omtalad och inte alltid så omtyckt stræcka. 3.5 km uppførsbacke med 100 m stigning. Dessutom ær det ganska mycket trafik då den ligger mellan Funæsdalen och Fjællnæs/Tænndalen. Egentligen skulle vi tagit ett skoterspår, men fick rådet att ændå åka bilvæg eftersom spåret inte skulla bæra hæstarna. – Det visade sig bli en dramatisk del av denna resa. Vi spænde som vanligt av de hæstar från slædarna som skulle transporteras med bil, de som skulle køra med tom slæde børjade gå. Folket fick i olika bilar plats att åka om man ville, man kan också gå men det ær inte att rekommendera om man inte ær van raska  promenader, med tanke på trafiken. Nåvæl, vi børjade skjutsa hæstar och drog slædarna med de specialkonstruerade dragen efter bilarna. Innan vi var uppe i backen før av- och urlastning var det en vældigt stark vind och snøn yrde. Vi væntade på de som kørde med tomma slædar – nær de så kom var det full snøstorm ! Vi såg inte att de kom i rad, vinden bara økade och folk næstan ramlade  om kull i den starka vinden. Det børjade bli obehagligt med tanke på hur tætt trafikerad denna væg ær. – Bilar syntes eller hørdes inte nær de kom- och vi syntes inte och såg inte någonting framfør oss.  ALLT var fullstændigt nerisat och snøfyllt.  Nu gællde snabba beslut – under tiden som man ringde in hjælpande hænder att lasta alla slædar, førsøkte få ombord alla hæstar och alla 45 mænniskorna klædde sig trossen i gula reflexvæstar før att hindra trafiken. -Som vanligt var det många bilister som inte saktar in eller stannar. Men med ett idogt arbete gick allt væl. Hotell Tænndalen som inte hade køkspersonal på plats ringde in en kock så att alla ”Snømæn” (och kvinnor) fick komma in i værme och æta, det var ju helt omøjligt att førsøka grilla korv !! – VI TACKAR SÆRSKILT HOTELL TÆNNDALEN FØR DEN FLEXIBILITET OCH SERVICE SOM FANNS. Så dagens resa blev vi tvugna att avbryta, och med en lættnad att allt gått bra kunde vi flytta in i fd butikslokalen vid Vauldalen Fjellhotell hos Jorid och Ola-Peder, som varje år væntar och hjærtligt tar emot oss alla – både folk och fæ ! Hotellers gæster ær intresserad av vår færd, så før att de ska få høra lite om den brukar vi ha en gemensam middag med dem. Många vill høra hur det gått och undrar øver klædsel och annan utstyrsel. Middagen ær något utøver det vanliga ; Rømmegrøt och fisk. Inte något man æter var dag kan jag sæga, men gott ! På grøten ska det vara kanel och socker, den ær mest likt den svenska ”fløtgrøten” som ofta æts med smørøga dvs en smørklick som får smælta ner. Efterrætten ær ”Søtsoppa”, det vi kallar fruktsoppa. Jag hamnar med två pratglada norska damer som ær intresserade och stæller många frågor. – de berættar att i morgon har de två resmål ; att møta oss vid Brekken, och att åka till funæsdalen før shopping – inte vilken som helst då. Systembolaget i Sverige ær ett attraktivt resmål men utførseln har sina begrænsningar berættar de nogsamt, ingen risk før smuggel dær inte. Vi det hær laget ær timmen sen, och vi ær trøtta efter dagens snøstorm och allt vad det inneburit innan alla ær på plats inomhus, allt i slædarna urplockat och upphængt, fællar, skinn, pælsar, presenningar på varje slæde osv. Hæstarna ær nu varma igen efter att ha stått ute i stormvinden. – Som sagt, man vet aldrig vad som sker nær man startar på morgonen. /Anette  

Ja, så ær vi då inne på den næst sista dagen av denna resa, tid går fort nær man har trevligt. Det kænns lite vedmodigt att det bara ær 2 dagar kvar. Uppstigning 06.00, iordningstællande av hæstar, frukost07.00, iordningsstællande av slædar och alla ska packa ihop sina tillhørigheter. 08.00 går foran in på dagens olika etapper. Førsta anhalt ær Brekken, ett mycket trevligt inslag væntar dær ! Nær vi svænger in vid den gamla skolan och kyrkan som ligger intill væntar ”barnehagen” (dagis) med alla sina småttingar, och skolbarnen. De har længe øvat in sånger i væntan på att forbønderna från Sverige kommer, som de nu ska framføra før oss. 4 Martnassånger framførs av den fantastiska barnkøren dær alla sjunger med ! En lite ældre flicka sjunger en sång solo på samiska. Mycket vacker ! Som tradtion har vi kransnedlæggning vid den forbondestaty som før 60 år sedan skænktes av Tænnæs kommun till Brekken som tack før att man i alla tider tagit emot forbønder från sverige och gett dem hærbærge och stallplatser.  – Det mærks væl att broderskapet mellan folket hær sitter i sjælen. Brekken kommun har också skænkt en staty som står utanfør Fjællmuseet, en sæterjænta. Ceremonin genomførs och nu ær det dags – det alla de mindre barnen væntat så længe på ; att få åka med forbønderna ! I det hær sammanhanget ær det stort ! Hær har de som sagt færdats i alla år, martnan har 159 år på nacken. Vi ger føretræde åt de mindre barnen, de større har fått åka førr om åren – de får alltså læra sig traditionen från begynnelsen. De yngsta ær bara 2-3 år. Vi lyfter upp dem och sætter en 1 dagispersonal i varje slæde. Sjælv springer jag bredvid då jag ser att de små har svårt att hålla in armar och sitta still – inget får hænda de små liven. Så kør vi en liten bit ner till byns samlingslokal, dær væntar gemensamt kaffe och våffla med rømme och sylt som skolbarnen serverar. Ett fint samarbete. Sedan ær det landsvægskørning som gæller fram till sjøn Aursunden, då ær det dags før sjøis igen. Snøn ær djup och spåret smalt, en skoterbredd, skotern kør føre och visar væg. Det ær vår væn Jon som i många år stått redo att guida oss øver sjøn, den kan han utan och innan ! Allt går bra – ænda tills en hæst trampar ner och det blir mycket vatten, men den kommer snabbt upp igen ! En av damerna bilr bløt om føtterna, men beredskapen ær næra ; extra støvlar plockas snabbt fram. Efter en god lunch med soppa och smørgås ær det sista bbiten kvar. Jag ligger djupt nerbæddad i slædens baksæte denna dag och kan inte ha det bættre ! Under fæll och på renskinn med hæstens taktfasta hovar som går mot vægen ær det lætt att slumra till med ett øga – men bara ett…… Pløtsligt ær vi framme, Jon- Bernard tar som vanligt emot, hær får alla hæstar plats i två olika stallar. Han arbetar med ved, och det kan man inte missa. Det ær ved i olika format och høgar var man ser. Høgar av packade stora sæckar, bjørkved. Och det ær verkligen inga små lager ska jag sæga. Det liknar mer en varuhall av det større formatet. Några bor kvar hær medan vi andra får hæmtningmed buss tillbaka till Vauldalen – vi ær før många før att rymmas på Billehaugen. Men det gør inget, huvudsaken att hæstarna ryms och vi bor så bra hos Jorid och Ola-Peder ! I morgon ær en annan dag – den sista dagen – det blir små tårar befarar jag, resan ær vid lunchtid slut och många ska resa hem, men också før att det blir många glada återseenden sedan førra årets martna med vænner jag inte træffat sedan dess. Men idag ær idag, så nu væntar middag, och våra gæster som erbjudits hotellets fina middag vill hellre æta denna sista kvæll med oss – det ær betyg på gemenskap det ! – Før det ær inte ofta någon tackar nej till Jorids middag ! /Anette  

Det är tredje tisdagen i februari, som alltid för oss som deltar i denna resa är det en speciell dag. Målet kommer att nås vid lunchtid. Sista etappen väntar och det ger en annorlunda känsla än de övriga morgnarna. – Det handlar om att tillsammans göra den del av turen som är kvar fram till Rörosmartnan. När klockan är 12.00 ska vi vara framme vid slagghögarna för att så slutligen tillsammans med de övriga körlagen göra inkörningen till martnan, dvs, vi defilerar i lång rad. Men vi har en förmiddag kvar att njuta av, och det gör vi. Starten går tidigt, med buss tillbaka till stallet där vi nattade hästarna igår kväll åker vi i ottan. Blåsten har avtagit lite grann, men vindstilla är det sällan i dessa fjältrakter. Några har bott invid stallet hos föreningens gode vän Jon-Berhard. Människor här är så måna om oss, vänliga och har alltid en hjälpande hand eller ett tips om det behövs.  Jon-Berhard är en sådan, han har också full kontroll på isen över sjön intill, den som vi brukar köra över. Så här är det ; Denna sista dag försöker vi att vara ”av väg ” så mycket som möjligt, trafken är otroligt tät, och hastigheten långt över det tillåtna många gånger. Att möta hästforan verkar inte vara ett hinder för dessa chaufförer.  Därför är vi så tacksamma att vi har lokalbefolkningens kunskaper om isar och andra möjliga körvägar. – Men den här gången blir vi avrådda att ta sjöisen, och så får det bli. Vi blir tvugna att ge oss i kast med all den trafik i form av turistbussar som ska fort fram till martnan. Efter allt iordningsställande som nu är en rutinsak för de flesta beger vi oss för den sista dagens upplevelser. Vi ska också möta Tydal och Sör-Tröndelag körlag för gemensam kaffestund. Under morgontimmarna går vi så sakta iväg, det är lugnt på vägen, bara enstaka bilar. Vartefter ökar både trafiken och dess hastighet. Så stannar vi för en kort rast. – Då händer det. En av hästarna fastnar med selen i framförvarande släde, och får i försöket att komma loss ett ben över skakeln. Det ger panikkänsla och hon kastar sig ut i vägen, men den kusk som sitter bakom tömmarna är snabb nog att styra upp i plogkanten och det blir full fart över den och ner i sluttningen till täkten nedanför. Där blir ekipaget stående i djup mjuk snö. Så tar de sig fram en bit, men det går tungt. Vi är några stycken som snabbt hoppar ner i den djupa snön, det går till midjan, och skyndar till hjälp för att trampa väg åt hästen. Passagerna i släden kliver ur, de tunga pälsarna är inte någon enkel match när man ska vada fram i snön. Vi inser att hon ligger djupare än vi trodde, och är ganska trött efter att ha försökt komma fram. Det blir till att skotta fram hästen, ta loss släden och hjälpa henne upp på vägen. Det går fint. Väl uppe ruskar hon av sig och vilar lite. Släden dras upp för hand med spännband och ett gäng gubbar. Hej-å-hå-å-hej-å hå. Så är släden uppe igen, allt gick bra och ingen har skadat sig. Hästen kan sättas för. Under tiden har alla väntat uppe på vägen och hållt undan trafiken. Så är vi igång igen. Vid Olofsgruvan tar vi av ner mot nästa sjöis, där är det betydligt bättre underlag. Det är dags att förbereda för Tydal och Sör-Tröndelag ankomst. Blåsten gör att vi får ta in bakom en kulle. Nu bilr det till att trampa upp en yta som kan användas att parkera och gå på, här ska snart samlas 40 hästar och över 100 personer. Och vi ska bjuda alla på kaffe ! – Traditionen är att vi turas om att göra eldar på isen och koka kaffe att bjuda de övriga. Gunnar kör först i en stor cirkel, och då menar jag stor, alla följer efter. Varv på varv blir mindre och mindre, likt en levande karusell vandrar vi in till mitten. K-G fixar två eldar och det blir kaffepanna på – inget smakar som nykokt kaffe på en sjöis i solen med skratt och hästfrustande som musik. Så hör vi klockorna från körlagen som närmar sig, en häftig syn att se när de kommer på rad emot oss. Många kramar och glada tillrop blir det. Så är det dags att sätta för hästarna igen för den sista biten in till Röros, 40 hästar på rad slipper bilvägen och det är extra bonus !  Upplevelsen att åka sjöisen här är något extra, förutom den oerhört vackra naturen möts vi också av flaggor, norska, svenska och unionsflaggor, många vinkar från stugor och möter oss. När vi kommer in i byn, och över vägen är vi framme, bara att ställa upp isg bakom kolplanket och invänta resterande 3 körlag som ska fylla på foran. Klövsjö kör av tradion först i foran in på Malmplassen, defileringen har 85 hästar visar det sig. Vi har rest många mil från olika håll för att mötas här. När invigningsprogrammet närmar sig vår del gör vi oss redo. Exakt på minuten är vi beredda efter många dagars resa att än en gång köra in i stan och möta de tusentals människor som också åkt långväga för att se denna extra ordinära begivenhet, helt utan liknelse någon annanstans. Detta är unikt, och det visar sig i antalet som reser till martnan för att se skådespelet. Jag möter en familj från Schweiz som rest hit för detta. Foran går sakta in och folk jublar, vinkar, hurrar och klappar händer. Häst efter häst kommer in, alla med genuint ekipage, skinn, fällar, ull, pälsar, vadmal, korgar, forskrin, hösäckar, martnasvaror – allt man behöver !  Vid malmplassen är vi sedan till förfogande för turisterna som vill träffa oss och höra om resorna. Efter 1 timme är det dags för avfärd mot stallar och boställen, körlag delar sig igen och tar sina egna vägar genom stan. Vi ska först ner till bostället nr 1, genom rondellen och under tågviadukten, sedan till stallet samma väg. Boställe nr 2 är Rasmusgårdens lilla stuga. Där är vi några som bor som ansvarar för olika uppgifter. Kommersen är i full gång, knökfullt inne på gården. Martnan har börjat, och det med stor rusch ! Stängningsdags och det drar ihop sig till den årliga kuskmiddagen på Röros hotell. = Folkdräkt på !  Här i Norge är bunaden en större vanan än hemma, och för den som är intresserad av dräkter är det ett högtidligt tillfälle för ögat att njuta.Buffe´n är av digniteten att en karta att orientera sig mellan borden inte vore så tokigt ! Man får välja det man lyckas hitta. Många tal hålls, och de två jubilerande körlagen uppmärksammas med gåvor från de övriga. Det här är en kväll när alla är trötta, så talen hålls kort och vid 22.00 drar vi oss hem igen. En ny dag väntar, det är martna ! /Anette  

Vi slår upp portarna på Rasmusgården kl.10.00, men innan dess har vi varit i farten med förberedelser hela morgonen. Fällar och skinn läggs ut på bänkar, elden ska tändas för dagens kaffekok, pannan puttrar hela dagen över den öppna elden. Alla martnasvaror till försäljning plockas upp, och det har snöat lite så vi får skotta av gården. Kolbullesmeten vispas ihop och arbetsschemat får läggas om efter ändringar som uppstår. När vi öppnar porten är allt klart för dagens affärer, möten och händelser. Allt kan hända på en färdasgård i martnan, handel och kommers sker inte som i butiken. Här kan ett inköp utveckla sig till ett helt rollspel, och det uppskattas av folk som besöker gården. Kolbullestekarna har en lång kö, svenskarnas delikatess – i våra dagar, när det var vardagsmat var det nog ingen delikatess – är populär. Kaffet bjuder vi på till alla somvill ha. Av tradition finns alltid sång och musik på Rasmusgården, och en känd profil i sammanhanget är vår egen sångfågel Eva Sätterlund som på sitt alldeles speciella sätt lockar folket till brasan hon står vid. Ingen får bli förvånad när hon drar igång med sina ibland småfräcka visor fyllda av humor och spex. Repertoaren är bred, hennes egenhändigt gjorda ”sångbibel” är en skatt och hon kan välja många olika sånger, med skratt och tårar blir trivseln stor. Många sjunger med och det blir nästan som allsång på Skansen i miniformat. Själv har jag idag jobbat en hel del bakom kulisserna. Ikväll hålls i kyrkan den årliga ”Forbondemessen” en gudstjänst där ett program med inslag från flera körlag ska finputsas. Vi håller möte på kyrkokontoret tillsammans med ”vår” präst på förmiddagen och har genrep sent på eftermiddagen. kl.19.00 öppnas porten – och vi tror inte våra ögon !  Utan för porten har folk väntat i nästan en timmer på att få komma in i kyrkan, kön ringlar bred och lång ända ut på gatan utanför kyrkogårdens mur. Vi välkomnar vid porten och delar ut program i en rasande fart, kära nån ! Att intresset har varit stort visste vi, men att bli ”invaderade”  är en mer än överväldigande känsla. Vi fyller nästan kyrkan – som är landets störtsta landsorskyrka. Golvet fylls snabbt och vi blir tvungna att öppna läktarplan nr 1. Så börjar mässan. Klockringarna från körlagen med sina skakelklockor ringer in mässan medan de sakta vandrar uppför gången fram till altaret. Så följer programmet med olika inslag från nästan alla körlag, det blir sång, musik, dikter och ljuständning. I körlagen finns så många kompetenser, här blandas alla åldrar med unga och gamla forbönder. Duktiga spelmän/kvinnor stämmer upp med fioler, dragspel, flöjter, banjo, gitarrrer och vackra röster, hela kyrkorummet fylls av forbönders kultur och kärlek till hästen. Hästen-följslagaren är mässans tema. Vid porten till kyrkan har 2 hästekipage stått och välkomnat besökarna, i mittgången har vi ljusstakar smidda av hästskor och vi hänger en sele över en fin träbock bredvid. Mässan blir en helhetsupplevelse av gemenskap mellan körlagen, relationen till hästen och den kultur som präglar oss. Detta är 5;e året mässan hålls i samarbete med Röros kyrka, och vi ser att folket gillar det vi gör. Applåderna blir många och hjärtliga. Efter mässan följer ”After Mess”, dvs vi som deltagit programmet går och äter och roar oss tillsammans, och det blir spontan sång och musik, självklart är Harald, våd forbondepräst med för att dela ut diplom till klockringarna som- likt alla deltagande –  vi får anse utfört uppdraget med bravur ! Kvällen blir en fin avslutning, stämningen och kamratskapet mellan körlagen har än en gång visat att forbönder kan !  /Anette

Efter gårdagens Forbondemässa i kyrkan är det dags att se nästa dag an. – Idag ska hållas husförhör här på Rasmusgården. Bo Lundmark, vår präst i Klövsjö körlag, är här för att på gården hålla husförhör, något som han nu gör för 3;e året. Han är dessutom en fantastisk historieberättare med glimten i ögat, husförhöret blir en både lärande och roande stund. Med finess får han folket att delta, och inslaget på gården drar många besökare som nyfiket konstaterar att humorn gott kan komplettera allvar. Handeln och martnaslivet är igång, fokvimlet börjar att synas igen och för mig och Eli som representerar Nord-Österdal körlag är det dags att gå till kyrkokontoret och ha en liten utvärdering av gårdagens genomförande av mässan. Vi konstaterar att det kom 750 personer för att se och höra denna gudstjänst ! Helt otroligt ! Efter genomgången ser vi vad vi behöver tänka på inför nästa år, och vi kan nu konstatera att den kollekt som gavs tillfaller forbondeunionen- vår egen riksdag som samtliga körlag står bakom. Summan blir en grundplåt för forbondekulturens fortsatta arbete att utveckla det genuina arv vi har att förvalta.  Jag gör en runda hos färdasgårdarna och besöker övriga körlag, alla har vi olika aktiviteter och för den som är på martnan är det ett måste att besöka oss alla. Någon skor hästar, någon sjunger, andra visar sina hantverk, någon drar en historia eller två, tre…. Martnaslivet är en speciell tilldragelse, och utbudet är enormt. Man får välja karamellerna som är godast – det tar något år innan man tittat igenom allt. Detta är nu 9;e året på martnan för min del, och jag har fortfarande inte sett allt som erbjuds. När martnan är avslutad räknar man med att 80 000 personer besökt den – på 5 dagar. Inte undra på att man inte hinner se allt – men ett besök på ”Husfliden” , dvs hemslöjden, är obligatoriskt för mig. En kasse ullgarn brukar följa med hem i bagaget, alltid är det något som behöver tillverkas inför nästa års resa ! – För forbondelivet lever man med hela året – alltså ; dags att packa inför morgondagens hemresa och börja planera för nästa år. Nu avslutar jag resedagboken för denna gång. Jag vet att ni är många som följt den, både på svenska och engelska, så nu vill jag hälsa till er alla och hoppas att ni fått en bild av hur en forbonderesa kan gå till. Som ni säkert förstått uppstår många oväntade händelser, men det är också en del av tjusningen. Att fånga öonblicken, se hästen som den urkraft den är, känna gemenskapen med alla i körlaget och samsas om de små utrymmen vi ibland har.  Den helheten gör detta till en resa man inte vill vara utan ! Tack alla som läst min blogg, både svenska, norska och engelska läsare – och välkommen som stödmedlem i föreningen om ni inte redan är det !  – Vi möts utefter vägarna ! /Anette